Det är tufft att inse att man inte kan leva på gamla
meriter, jag kan inte bara hoppa på vare sig farten, distansen eller ens
träningsmängden som var tidigare. Jag måste börja om från början. Så om jag inte kan ta död på mig själv med långa
pass så får jag väl göra det med att springa snabbare.
I detta syfte har jag anställt min sambo som hare. Han kan
inte springa så långt, distansrekordet för honom är ca 10km tror jag. Men han
kan springa snabbt, särskilt på 5km där han snart kommer att komma ner under
20min. Han är alltså min hare som ska springa före mig och hålla uppe tempot.
Han skulle säkert göra ett jätte bra jobb om jag bara kunde låta honom springa
före! Jag hatar att ligga 2:a så när han gör försök att dra så ökar jag så han
inte kommer förbi.
I går var jag seg i kroppen och kände kanske att jag inte
skulle orka med hans fart på en plattbanan så istället så lurade jag med honom
på en mer backigbana bara för att jag vet att han inte kan springa i backar och
jag skulle då få briljera.
Det hela slutade med partier av galet tjurrusande och
frustande och mjölksyra mosade ben:
Haren: Är detta verkligen 5.30?
Jag: Nej, det är 5-fart.Haren: Trodde vi skulle hålla 5.30?
Jag: …..
Rundan skulle vara 7 km på 40 min, det blev den inte…
Men det blev ett snabbt pass. På söndag ska vi springa igen,
då ska vi springa långpass, ni vet länge och långsamt.Efter passet kördes de obilgatoriska rehab övningarna.
Pickdöden
Nya favorit träningströjan från Kari Traa, bästa med den är att man inte blir strypt i halsen |
Sträck på benen, pressa hällen framåt och lyft så att framsida lår späns. Picka på vastus (muskel som förhoppningsvis buktar ut på insidan av knäet) Picka ganska hårt 20gånger villa kort emellan och upprepa 10 gånger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar