Dagarna går, det är snart 5 månader sedan jag kunde springa. 5 månader jag är alltså i princip tillbaka på noll (0)! nu.
På torsdag skall jag enligt plan få provspringa och jag är livrädd, livrädd för att det ska göra ont, för att det inte ska gå. Vad gör jag då?
Antagligen som jag alltid gjort- bryter ihop och kommer igen.
Men hur mycket ont får det göra? Jag har inte sprungit på 5 månader och levt i någon form av "akta mitt knä" bubbla. Vad jag än gör så tänker jag på knäet, jag tänker på mitt knä säkert 60 gånger i timmen. Ja, kanske skulle man kunna säga att jag är lite besatt av mitt knä
Kanske struntar jag i att provspringa på torsdag och tar det en annan dag
En bild från den tiden då jag sprang...
På torsdag skall jag enligt plan få provspringa och jag är livrädd, livrädd för att det ska göra ont, för att det inte ska gå. Vad gör jag då?
Antagligen som jag alltid gjort- bryter ihop och kommer igen.
Men hur mycket ont får det göra? Jag har inte sprungit på 5 månader och levt i någon form av "akta mitt knä" bubbla. Vad jag än gör så tänker jag på knäet, jag tänker på mitt knä säkert 60 gånger i timmen. Ja, kanske skulle man kunna säga att jag är lite besatt av mitt knä
Kanske struntar jag i att provspringa på torsdag och tar det en annan dag
En bild från den tiden då jag sprang...
Man måste våga!
SvaraRaderaHeja, heja, ut med dig bara.
Hade samma känsla som dig, ska jag våga, hur kommer det kännas och hur ont får det göra? Det är jättesvårt att avgöra! Men man får försöka lyssna på kroppen så gott man kan.
SvaraRaderaHåller tummarna för dig!
Ja, det gick ju som det gick med den premiärturen... Bättre lycka nästa vecka
SvaraRadera