När föreställningar rubbas




Jag brukar inte ofta bli irriterad på diskriminering mellan män, kvinnor, han och hon eller hen och den. Allra minst brukar jag bry mig träningssammanhang. Helt ärligt så har jag inte riktigt fattat det där med att tjejer automatiskt är "sämre" än killar. Jag vet inte om det är för att jag är uppvuxen med två bröder och alltid tränat med killar som jag inte reflekterat över det.

När jag började med styrketräning på riktigt så tänkte jag alltid att jag skulle vara lika stark eller iallafall nästan lika stark som min storebror. När jag sedan inte var det så tänkte jag aldrig att det var för att han var kille och jag tjej. Utan för att han:
A) Tränat mer
B) Ville mer
C) Var äldre
A och B kan jag ju påverka så det försökte jag alltid göra.
Detta fortsatte när jag höll på med kampsport, jag förlorade inte för att jag var tjej utan för att jag var svagare och mindre teknisk, helt enkelt för att jag var sämre än de jag förlorade mot. Inte för att de var killar och jag tjej. Alltså jobbade jag för att bli starkare och mer teknisk. Det ska även tilläggas att jag inte förlorade hela tiden utan faktiskt ofta vann mot killar, även om det till och med var tyngre än mina då lätta 62kg.

Under OS har ju nu en tjej Shiwen Ye spöat en kille Ryan Lochte i simning. Hon simmade sina sista 50 m frisim på 28,93 och han simmade på 29,10. Detta är nog den största snackisen under hela OS. Det är inte en snackis för att hon har gjort ett kanonlopp, inte för att hon tagit ett superdräkts rekord och dessutom tagit världsrekord.
Nope, det är en snackis för att en (ung) tjej varit bättre än en kille! Jag tror inte att det är inte första gången det händer men det är första gången en tjej går över gränsen för manligt och kvinnligt på bästa sändningstid över hela världen.

Jag hoppas innerligt att hon inte är dopad, jag hoppas att hon bara är grym. Förhoppningsvis är det vara så att ingen sagt till henne, eller att hon bara inte förstått att hon ska vara sämre än killarna.

Men faktiskt är det ju så att tjejer ofta blir jämförda med killar. På "mitt" seedinglopp inför Vasaloppet blev tjejer seedade efter bästa manliga tid. Och Sofy tar upp detta "seeding problem" till Cykelvasan. Tjejer seedas mot killars tider.

Jag säger bara. Låt det vara så men bli inte sura och börja tjura om doping när det vissar sig att tjejer inte alls automatiskt är sämre än killarna.

Pridevecka och allt nu känner jag att jag gjort mitt inlägg i jämställdhetsdebatten.

Shiwen Ye

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!
Kom till jobbet i morse och det första som händer är att min hårddisk kraschar, bortom all räddning. Detta innebar en chans att jobba hemma under resten av dagen. Och jobbat har jag gjort, fast på Eriksdalsbadet.
Ja, den som hade gått hem och jobbat en solig dag som denna tar sitt jobb på för stort allvar och sin träning på för litet allvar...
Grymma intervaller idag, efter insim och teknik och sådant så körde jag 4x50m @1 min. Sedan körde jag 4x150 varannan 25 hård /25 lätt. Därefter drog det iväg igen med 8x50 @1min.
Alla gick på runt 45 sek igen. Väldigt nöjd med det även om det var mycket mjölksyra på 7an och 8an.

Det är kul för det första 4x50 tyckte jag var jätte jobbiga, vevade och vevade och det enda som hände var att jag blev anfådd. Under 8x50 så tänkte jag att jag ska vara stark och då fick jag verkligen till det. Rätt fart men mycket mindre anfåddhet. Det känns som om jag ännu är på väg framåt med simningen, det är kul.

Nåt annat som är skönt är att söndagar igen har fått bli långpass dag. Även denna söndag körde jag 70min och det kändes väldigt bra. Det som kändes bäst var att det inte kändes något i knäet! (peppa,peppar). Det blev strax över 12km och snittfarten blev exakt 6min/km som planerat. Körde en lite fartökning på slutet för att komma ifatt en tjej som legat framför hela tiden och även det kändes bra, kunde utan problem rulla upp i strax under 5 fart.

Fått lite frågor om mitt upplägg inför Lidingöloppet, det kommer ett inlägg om det snart.
Min favvo outfit. Byxor från Nike som verkligen håller på att fall ihop. Linne från Kari Traa och bästa kepsen från Nike. Skorna syns inte men det är från Montrail och håller också på att falla ihop.

Simmarrygg

Gårdagen var nog kanske sommarens bästa dag. Började klockan 9 i gymmet med ett pass som blev riktigt bra. Inte för att jag slog några pers eller så men jag kände mig överlag stark och körde på hela passet utan onödig "funderar tid". Ibland blir det ju så att man mellan setten bara far i väg i tankarna.

Efter gympasset åt jag lite mellis och tog på mig badkläderna och vilade mig lite ute i solen. Kände mig lite som en nunna då jag låg i min svarta baddräkt med ben bland alla mini-bikinis.
Paus mellan passen
Sedan dags att hoppa i bassängen som dagen till ära, sol och varmt som det var, var full med folk tror vi var 7 i min bana. Men det gjorde inte så mycket jag skulle bara nöta längder i traktorfart.

Totalt simmade jag 3km på 55min, så jag verkar hålla min traktortid mer eller mindre. Det var skönt att bara ligga och nöta och fokusera på tekniken. Har sett lite konstiga saker jag gör som måste fixas till. När man simmar i våtdräkt blir det lätt att man tappar benen för att man flyter så bra ändå, men utan måste benen vara med och det gäller att ha ett bra vattenläge med rumpan och inte hänga som en hängmatta, så ska höfterna också med. Jag tänkte att jag skulle vara som en penna i en pennvässare, huvudet inne i vässaren som skulle vara stilla och sedan kroppen som vrids i "en enhet".

Passet gav mig även en rikgit het simmarbränna... just snyggt till "en gång i livet" klänningen jag snart skall ha på mig.
Simmarrygg...

Jag har börjat dopa mig

Exakt, det man inte kan nå med träning få man nå med annat. Skämt och sido, doping är inget att skoja om. Jag har under semester nördat ner mig i vetenskapliga artiklar och forskning om nitrat, det började med en artikel i tidningen Outside om rödbetsjuice. Men man ska inte tro på allt man läser så jag kollar upp källorna.
Det verkar inte bättre än att rödbetsjuice kan göra att du inte blir trött lika fort.
Problemet för oss som håller på med konditions idrott är ju att syret i musklerna tar slut, forskare tror exempelvis att den naturliga tillverkningen av NO (kväveoxid) är avstängd under maxarbete (under dina 1000m intervaller alltså) Det är då effekten av nitrat (rödbetor) kommer in. Nitrat kan bilda nirtirt som i sin tur skapar NO även i frånvaro av syre.

Forskningen visar att för personer som laddat med nitrat i 3 dagar kostar en max ansträngning 3-4 procent mindre energi, syre alltså. En engelsk studie på cyklister visade att de orkade cykla 16 procent längre med nitrat laddning.

Alltså du kan träna längre och hårdare om du dricker rödbetsjucie (enkelt sagt) det betyder inte att du blir bra tränad bara av att dricka juicen även om forskningen visat bra effekter även på åldringar...
Hur gör jag?
Tyvärr har jag i alla fall inte hittat den magiska formeln för hur man bäst skall inta rödbetsjuicen. Vad både svenska och engelska studier verkar vara överens om är max effekten verkar komma 90-180 minuter efter sista dosen. Vissa menar att det behövs 3-4 dl per dag för en laddning. (ca 3-4 rödbetor)Vissa menar också att det är bra att kombinera det med ett extra intag av C-vitamin.
Viss forskning visar att resultatet kommerefter 3 dagar på nitrat rik kost.
Jag har tagit en dos igår, körde ner 4 rödbetor och ett halvt äpple i min råsaftscentrifug (äpplet för smakens skull) drack det ca 1 tim innan mitt pass. Resultatet, ja svårt att säga så här efter första dosen men jag sprang fartlek i backe och det var jävligt jobbigt.

Ska testa detta nu ett tag, så länge jag orkar bara på kul. Eftersom jag för exakt träningsdagbok så hoppas jag kunna utläsa någon form av resultat. Håller er uppdaterade så ni vet om det är värt besväret.
VARNING det kan vara farligt att inta för höga mängder eftersom du kan bli förgiftad! Av den orsaken tror jag inte att det är att rekommendera att äta nitrat rent även om det faktiskt finns såna produkter.

Lagligt? Jag har inte sett något som tyder på att detta är doping, det är mer att välja rätt kost...

Ett glas bra kondition!

Skål!

Ibland är jag verkligen norrlänning

Majoriteten av det svenska folket har semester nu, jag är inte en av dem. Jag har aldrig i mitt liv haft sommarsemester förrutom den sommaren när jag och sambon åkte till Grekland för att lära oss vindsurfa men då hade jag ju inget jobb heller. Alltså sitter jag inne dagarna i ändå och knapprar på dator och längtar efter att få komma ut i solen.
Gårdagen var inget undantag, jag såg verkligen framemot att simma i ute bassängen efter jobbet, men det var framtills att jag kom till badet och möttes av detta:
För mycket folk för en norrlänning.
I banan var det inte mindre än 7 personer och jag hade intervallpass. För att inte tala om alla människor som var överallt, ja ibland är jag verkligen norrlänning och vill ha lugnt och ro. Så jag tog min badmössa och gick in. Där fick jag en helt egen bana efter att ha skrämt bort en bröstsimmare. Vad är solenstrålar som värmer ens rygg mot en egen bana? Förresten vem vill ha extra värme när man kör intervaller, jag är nog varm ändå...

Passet var:
200 insim
4x50 teknik
4x50 @1min ( Tog alla omkring 45sek, snabbaste 42 långsammaste 46 att jämföra med sista passet innan Vansbro då snittet var 50 rätt precis)
4x100 Fart 1-4
4x50 paddlar
10min traktor simning.

Ikväll är det löpning... fartlek tydligen.

Jag har anställt en hare

Jag börjar mer och mer komma igång med löpningen. Men rädslan för att få ont igen är jobbig, något annat som är jobbigt är att jag i huvudet är i samma löpform som jag var i innan detta helvete började i december när jag kunde snacka mig runt 30km i 5.20-fart.

Det är tufft att inse att man inte kan leva på gamla meriter, jag kan inte bara hoppa på vare sig farten, distansen eller ens träningsmängden som var tidigare. Jag måste börja om från början. Så om jag inte kan ta död på mig själv med långa pass så får jag väl göra det med att springa snabbare.
I detta syfte har jag anställt min sambo som hare. Han kan inte springa så långt, distansrekordet för honom är ca 10km tror jag. Men han kan springa snabbt, särskilt på 5km där han snart kommer att komma ner under 20min. Han är alltså min hare som ska springa före mig och hålla uppe tempot. Han skulle säkert göra ett jätte bra jobb om jag bara kunde låta honom springa före! Jag hatar att ligga 2:a så när han gör försök att dra så ökar jag så han inte kommer förbi.
I går var jag seg i kroppen och kände kanske att jag inte skulle orka med hans fart på en plattbanan så istället så lurade jag med honom på en mer backigbana bara för att jag vet att han inte kan springa i backar och jag skulle då få briljera.

Det hela slutade med partier av galet tjurrusande och frustande och mjölksyra mosade ben:
Haren: Är detta verkligen 5.30?
Jag: Nej, det är 5-fart.
Haren: Trodde vi skulle hålla 5.30?
Jag: …..

Rundan skulle vara 7 km på 40 min, det blev den inte…
Men det blev ett snabbt pass. På söndag ska vi springa igen, då ska vi springa långpass, ni vet länge och långsamt.

Efter passet kördes de obilgatoriska rehab övningarna.
Pickdöden
Nya favorit träningströjan från Kari Traa, bästa med den är att man inte blir strypt i halsen
Denna är för att avtivera vastus.
Sträck på benen, pressa hällen framåt och lyft så att framsida lår späns. Picka på vastus (muskel som förhoppningsvis buktar ut på insidan av knäet) Picka ganska hårt 20gånger villa kort emellan och upprepa 10 gånger




Alla pass är inte bra!

Ibland när man läser bloggar så får man ju lite lätta mindervärdes komplex. Folk springer en mara på lunchen, tränar 5 pass om dagen och äter bättre än Anna Skipper. Dessutom är alla pass bra pass, flyt i bassängen, mosar intervaller på tider inte långt från Usain Bolt. 

Dessutom orkar de vara glada också och älska det varje dag.
Visst är det motiverande med folk som sliter och älskar att slita. Men varför läser man aldrig om någon som fick nog, slängde skorna i soptunnan, gick till 7-eleven köpte en muffin, gick hem och grät i soffan lovade att aldrig mer träna, lade ut GPS-klockan på blocket för att sedan ångra sig någon timme senare? För det måste väl vara fler än jag som känt så? Kom igen alla bloggare som läser detta, utmaning - skriv om ditt pissigaste värsta träningspass någonsin!

I går var inget roligt pass i bassängen. Det gick tungt och segt, jag fick vatten i näsan, det var as jobbigt att simma fort och inte ett dugg kul. Jag kollade klockan, inte för att se hur snabbt det gick utan för att se när jag kunde sluta för att ändå kunna räkna det som ett träningspass, 1 timme simintervaller är väl gränsen? Ja inte blev det bättre av att jag ständigt blev omsimmad av några ungtuppar i färgglada Speedos. Snarare fick det mig att sjunka längre och längre ner tills jag nog mer liknande en sådan där algätare som man har i akvarium.
Passet var för den som är intresserad
200 insim
4x50 teknik
4x50 spurt
4x150 mellanfart
8x50 spurt
200 avbad

Gainomax Sports Team

Det kom ett mail med ett förslag om att jag borde söka till Gainomax sports team.
Jaha, tänkte jag och surfade in på deras sida för att läsa lite mer.

Gainomax har startat ett Sports Team av vanliga människor som tränar, svettas och kämpar alla med ett enda mål i sikte att göra En svensk klassiker. Gainomax bidrar med sina produkter utbyte mot att Gainomax får följa hur den sponsrade tränar, svettas, plågas, våndas och tillslut passerar mållinjen på de olika loppen som ingår i En svensk klassiker.

Jag tycker det var en smart grej. När man tränar inför sådana här lopp så vill man ju ha inspiration och kunskap och veta hur andra gör.  På Gainomax sida
(http://gainomax.com/sports-team/) så kan man följa andra som tränar mot samma mål och få tips på vad man ska och inte ska göra.
Det är väl där jag kommer in i bilden för visst skulle jag också passa i detta Sports team!

Jag ber dagligen till gudarna att mitt knä ska fortsätta att sköta sig och att jag steg för steg skall hitta tillbaka till den forna löpformen. Det kommer att bli en resa som nog blir lika kuperad och full av hinder som själva banan på Lidingöloppet. Så klart så har jag en plan för hur det jag ska vara mitt bästa jag när loppet går av stapeln, det innebär en hel del träning och om det är en sak jag har lärt mig så är det att du kan träna i massor men om du inte ger kroppen energi och tid för återhämtning så kan du likaväl kapa antalet träningstimmar.

Återhämtningen börjar så fort du tillför kroppen energi efter ditt pass. Därför vill man så klart att de ska ske direkt efter passet och att det ska vara bra energi. Gainomax produkter är bra eftersom de innehåller precis vad man behöver efter träningen (bananer är ju naturens snickers och vem vill äta godis efter träningen?) och tillskillnad från protein shakes som man blandar själv så slipper du ha löpskorna fulla i pulver bara för att du inte fått på locket ordentligt.

Så Gainomax, ska vi slå våra påsar ihop? Jag står för löpningen och ni för återhämtningen? Maila mig i så fall på anna_korsvik@hotmail.com

Favoriten är Rasberry flavour!

Man kan alltid nörda ner sig

När man läser sådanna tips om hur man ska komma igång med träning och kanske löpning i synnerhet så står det alltid "Allt du behöver är ett par skor".
Alla ni som överlevt den där första 5km rundan vet att man behöver mycket mer än ett par skor för att kunna springa. Du behöver; träningskläder i funktionsmaterial, gärna kanske i kompressionsmaterial, och så behöver du en hållare till din Ifåne (och en bra spellista, detta gäller främst joggare för löpare lyssnar inte på musik) sist men inte minst så behövs ju en GPS-klocka, inte bara en pulsklocka.

Lite samma var det med simningen. " Allt du behöver för att simma är en baddräkt och ja ett par glasögon" Så har du tagit dig igenom dina första 50m så inser du att du behöver en badmössa, särskilt om du mer liknar Sarah Sjöström än Lars Frölander. När du är klar med ditt första simpass så inser du att du behöver en dolme eller en flytplatta och gärna ett par paddlar och så simfötter. Om du dessutom tränar för OW (open water för er icke simmare) så behövs ju förrutom våtdräkten kanske 2 badmössor för att förhindra brainfrezze de dagar då vattnet är kallare än kyldisken på ICA, som det ju varit de flesta dagar denna sommar.

Badpåsen blir bara större och större och då inser man att "the devil is in the details"...

Jag kände mig länge lite som ett fyllo när jag steg upp ur vattnet, vare sig det är bassäng eller utomhus. Först tänkte jag att jag kanske hyperventilerar men sedan insåg jag att det har med vatten i öronen att göra. Om man får vatten i örat som är ett par grader kallare än kroppstemperatur så får man yrsel (om det är kroppstemperatur så får man det inte) detta är också ett bevis på att balanssinnet funkar. Men detta är kanske inte så kul eftersom man kan bli väldigt yr och om man är triathlet kan det ju vara vanskligt.

Så klart finns det en lösning som dessutom ger dig möjlighet att investera i ännu fler prylar! Köp öronproppar.

Först har jag simmat med engångsproppar och det funkar bra, hade det på Vansbro exempelvis men dessa blir ju lite sunkiga efter några gånger (kanske därför de heter engångs...) så nu har jag investerat i riktiga proppar från Speedo. 75kr i shoppen på Eriksdalsbadet.
Till vänster de nya propparna från Speedo (75kr på Eriksdalsbads shoppen) och till höger engångsproppar stula av lillebror

Det är granproppar och som ni ser på bilden har de ett stop som gör att de inte åker in i örat. Funkade grymt bra och täppte till hela örat och stängde även ute ljud och tillskillnad från engångspropparna så behövde jag inte heller pilla tillbaka dem hela tiden, de satt helt enkelt där de skulle.

7 mila

Är tillbaka i Stockholm igen efter en träningsvecka hemma i byn. Eftersom det för en gångs skull var sol och jag har sprungit veckans 3 löppass så fick jag för mig att sadla Scotty och dra ut på en tur. Jag har inte cyklat sedan Vätterrundan och det är ju lite mer än en månad sedan.

Det började bra, solen sken och det låg ett fyllo tvärs över cykelbanan vid Brommaplan så jag fick stanna och kolla att han levde och rullade honom i framstupa sidoläge innan jag cyklade vidare. Började med FRA-rundan.Sedan vidare ut mot Svartsjölandet.
FRA-rundan
Tänkte att det skulle kännas skönt att cykla jag skulle köra denna runda utan jakt på att samla mil i benen eller utan tvång på att hålla ett vist tempo. Ja, man kan nog säga att jag skulle cykla och njuta. Och min plan hade gått bra om det inte hade kommit en massa andra cyklister som cyklade om mig. Det svider i skinnet att bli omcyklad. Sedan har de dessutom mage att stanna och fika så att jag fick fortsätta enbart i sälskap av en svidande rygg och ett par osamarbetsvilliga ben.

Cyklar och njuter- till en början
Det som slog mig var att man verkligen blir bra på det man tränar, jisses min kropp vad den gjorde ont! Ryggen skrek och jag fick mjölksyra i benen. När jag kom hem lade jag mig på en sådan där grustunna utanför infarten till förrådet och bara mådde dåligt. Grannen frågade om jag gjort mig illa för jag hade blod i ansiktet,. Nej, det är  nog bara näsblod sade jag... Ja, passet hade blivit ganska hårt.
Jag hade lite svårt att inse att jag cyklat 30 mil, men diplomet hemma säger det så...

Ibland är livet hårt, trots att det är solsken ute
Nu ska jag iväg till Eriksdalsbadet och simma, utan våtdräkt och köra en massa teknik. Tekniken är A och O (varför säger man så?) när man simmar.

Vad är ett långpass?

Idag var det första gången på evigheter som jag sett raden "långpass" i min träningsplanering.
Långpass = långt och långsamt.

Men vad är ett långpass egentligen?
Nu när var och varannan människa verkar aspirera på att bli ultralöpare så vågar man knappt säga att man sprungit ett långpass om man sprungit en sträcka kortare än ett maraton.  Men allt som är längre än din normala runda är faktiskt ett långpass. Innan jag skadade knäet så stirrade jag mig blint på antalet kilometer som skulle avverkas, det kunde står 27, 35, 43km i träningsplanen. Nu har jag lovat mig själv att tänka annorlunda det är inte antalet kilometer som är det viktiga det är tiden jag varit ute och ansträngningsgraden under den tiden. Så lånpass är for mig inte längre "långt och långsamt" utan mer länge och långsamt.

Mina pass framtill idag har som längst (under denna epok) varit 64min. Så ett långpass idag fick alltså bli 70min. Eftersom jag fortfarande är kvar hemma i byn så blev det två varv på terrängbanan. Hade jag kunnat hade jag tagit kort för att visa er myrmark och obanad terräng, men jag är inte den som orkar släpa runt min Ifåne när jag springer. Istället får ni en bild på mina blöta fötter!

Stolt visar jag upp mina trasiga fötter, japp visst håller man på att bli löpare igen!

Bara älskar det

Ännu en semesterdag är avklarad eller vad man nu säger. Dagen har bjudit på mycket.
Det började med en gammal norsk goding "elghufs" alltså springa med stavar i backe. Myggen och bromsarna i skogen hjälpte till att hålla farten upp och såg också till att det inte blev någon vila. Dock ganska korta intervallet 10x2min. 

Därefter lite mat och vila och så iväg och simma. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag bara älskar det! Själva grejen av att man måste vara ett med sig själv. Det går liksom inte att försöka simma och samtidigt lösa  allehanda världsproblem eller fundera på vad man ska laga till middag. Man måste verkligen vara ett; andning, teknik, fokus. Blev inget längre pass kanske simmade 20 min utomhus så klart, men börjar nog snart få koll på lokaliseringen.
Mindfulness!
Kvällen bjöd på en sväng till gymmet, där kördes ett nytt styrkepass med egna kroppen, mycket core och stabilitet. Kändes lite mesigt först men nu känns det att jag jobbade på rätt så bra trots allt.
Och vet ni i morgon är det en ny semesterdag!

Semesterträning

Träningen här uppe går bra, jag önskar så att jag kunde springa varje dag och minst 2 gånger om dagen. Men tänka sig så har jag lärt mig min läxa efter mitt hopparknä, det blir inte löpning varje dag men varannan och inte heller blir det 3 mil per dag. Igår hade jag med mig sambon i spåret, har insett att det är bra att ha med honom på de kortare passen. Han springer inte längre är 10 km men han springer snabbt så det är bra för mig att få upp lite fart. I går körde vi 7km i terrängspåret och höll ett 5.28 tempo med lite spurt på slutet. Snabbt för att vara det spåret och snabbt för att vara mig.

I dag, blir det lite backträning med stavar och sedan ett eftermiddagspass i gymet med bollar och annat. Och om det blir lite varmare och inte börjar regna så går jag nog och simmar.
Sommar!
Men träna är inte allt jag gör här minsan, i lördags var det bröllop (inte mitt) det var nog det första och enda bröllop där såväl brudparet som gästerna hade gummistövlar. Själv var jag inte bara gäst utan hade även bakat en bröllopstårta (det trodde ni inte)
Bröllopstårta made by Anna

After swim, det blir inte mer sommar än så här

På jakt efter den forna löpfornen

Jag är på jakt, på jakt efter den forna löpformen. Just nu är jag "hemma i byn" som det heter. Ska vara här på en veckas "semester" eller träningsläger. Har hunnit med några varv i skogen där jag sprungit mycket som liten. Någon hade gjort ett 7km terrängspår, nu snackar vi riktig terräng! Många Stockholmare tycker ju att extremen i Ursvik är terräng, i jämförelse med denna bana så är extremen lika mycket terräng som ett löpband. Här snackar vi helt obanat och bitvis myrmark. Sög ordentligt i benen. Efter två dagar på den banan blev det löp-paus idag, är lite trött i knäet. Istället tog jag första simpasset sedan Vansbro! Simning är verkligen underbart- faktiskt. Kan ni gissa vad jag tränade på? Japp, lokalisera mig och simma rakt. Även hunnit med ett pass på gymmet. Sa hu det- träningsläger Jag har en del bilder jag tänkte lägga upp men det vill sig inte riktigt...

Vad gör man när man inte tränar?

Vilovecka, det kan ju låta väldigt romantiskt men det är faktiskt ganska tråkigt. Vad gör folk som inte tränar med all sin tid? Det finns ju, trots allt, bara ett begränsat utbud av ryska tegelstensromaner och när man är inne på att läsa "Brott och straff" för andra gången borde vilken soffpotatis som helst få lust att åtminstonde köra lite "Sh'bam"!

Har planerat träningen för de kommande 4 veckorna, med inriktigt löpning och Lidingöloppet. Men vad ska man göra sen då?

Tur att brorsonen Dogge bjöd in till födelsedagsfest! Firade med att leka med hans present någon timme. En polisbil som blinkar, lyser och låter och som man dessutom kan öppna alla dörrar på! Ni hör ju går ju att roa sig med hur länge som helst!
En polisbil kan man roa sig med i minst 3-4 timmar!
Fyllde på energi med en 80-talsbomb! Ananas i sprit, glass och coco! Nog med energi för en hel Vätternrunda.
Mumsigt!
Hur som så har nog vilan varit bra för jag tror det åtminstonde är mindre vatten i vänsteröra och jag hör inte Vanånsbrus lika tydligt i höger öra. Ont i halsen har också släppt så ikväll blir det lite styrketräning, mest för husfrides skull.

Allt har sin tid!

Tack för alla gratulationer på bloggen, mailen och Facebook. Jo, klart att jag är nöjd med tiden. Men som den sanna tävlingsmänniska man är så tänker man att tänk om- men OM finns inte.

Ungefär 2 veckor innan Vätterrundan fick jag ju bihåleinflammation, då hade jag ju inte riktigt tid att vila så att den försvann, så det blev penicillin. Var inte riktigt frisk efter Vättern (konstigt) men kände mig ändå ok och körde på med simningen och löpningen om än inte på det sätt som jag tänkt. Det slutade med vätska bakom trumhinnorna och penicillin. Hade ju inte tid att vila för det var ju Vansbro. I söndags hade jag galet ont i öronen och halsen efter loppet och ja det var inte jätte mycket bättre igår heller

Ja, att tävla och träna "inte helt frisk och på pencillin"  är ju inget jag skulle rekommendera till någon annan, man kan ju nästan dö! Ja, lite får man ju offra, eller hur?  Nej, skämt och sido allt har sin tid och den senaste månaden har det inte varit tid för att vila, det har varit tid för att träna. Men nu är det tid för att vila och bli helt frisk. Hela denna vecka är avsatt för vila. Träningskalendern gapar tomt faktiskt. Men suget finns där jag vill springa och galet nog så vill jag simma! Men allt har sin tid.
På fredag åker jag hem till byn. Min förhoppning är att vara helt frisk då för att under en vecka leva som ett proffs. Tänk er löpning i skogen och över myrar, simma i sjön och resten av tiden ligga i hammocken med en bok och bara ropa så kommer mamma, pappa och lillebror och servar mig med mat och dryck. (Man får väl drömma)


Vansbrosimmet 2012- Vissa når sina mål, andra…

krossar dem...

Ja, det officiella målet för Vansbrosimmet för min del var ju 1.05 endast av den orsaken att storebror gjort 1.06. Såklart så fanns det ett inofficiellt mål, ni vet det man drömmer om men inte vågar berätta för någon för mig var det att komma under timme. Oj så mäktigt det hade varit!
Ibland ska ni veta så överträffar verkligheten drömmarna, jag satte handen på plattan och tiden stoppades på 49:54!
Men som sig bör så tar vi det från början. Morgonen började som det gör för mig innan lopp, mår dåligt och försöker peta i mig frukost, oftast blir det en ner två upp om ni förstår. Eftersom jag var i startgrupp 3 så kom vi till Vansbro innan allt kaos började. Bytte om i lugnt och ro bland vad jag såg som galet snabba simmare.
Hade gärna velat hoppa i vattnet och köra lite innan starten gick men det gick liksom inte att komma åt vattnet om man inte gick en rätt bra bit bort, jag började gå men kände mig sedan för stressad och nervös och gick tillbaka. Tog inte länge innan det var min startgrupps tur. Starten är ju omgjord så man går in i ”startområdet” och plingar sitt chip för att visa att man kommit till start sedan har man en liten stund på sig att plinga det igen och hoppa i.
Tog det lugnt, stoppade i öronpropparna, bad en still bön, plingade chippet och hoppade i. Första reaktionen var en chock- iskallt! Hade redan bestämt mig för att köra det första 100m bröstsim för att slappna av och så att folk skulle skingra sig. Jag upplevde det som rörigt i starten. Det kalla vattnet och stressen fick min hals att knyta sig.  För ett tag släppte jag allt som hade med tider att göra och tänkte: målet är att komma i mål!
Fick en hand i ansiktet, en hård fot i magen, någon låg över mig, en fot i huvudet.  Det tog säkert över 500 m innan jag fått ordning på mig själv bara och jag varvade bröst och frisim och försäkte hitta någon form av ”fil” att simma i. Det var nog inte förrän nästan vid första porten som jag fått ordning på min simning och kunde börja köra. Tur att jag inte visste då att det nästan gått 1km då hade jag blivit deprimerad. Sedan släppte det, jag kom in i min bubbla, hittade min traktorfart, fokuserade på tekniken. Hörde Josefins röst i huvet om att simma brett med armarna. Kändes bekvämt och jag kunde öka upp lite ovan den där ”bekväma farten” märkte att jag började köra om fler och fler.
Ibland var det riktigt trångt, vet att jag nog också utdelade någon spark och någon hand och vid ett tillfälle simmade rakt upp på någon för att man inte såg. Så dök den upp- dubbelbron som jag visste markerade ca 1 km kvar och jag hade mycket kraft kvar så jag ökade lite till. Allt bara stämde då, simmade in mot den strömma sidan. Det var inte jätte strömt men det krävdes ändå  mer kraft för att hålla farten.
En man i en båt sitter med en skylt där det står 873m (tror jag) och så visade han klockan typ 11. Tänkte att oj, detta kan nog gå under timmen! Men lite för tidigt att köra en spurt och lite svårt också för det var folk lite överallt. Simmade som ett fyllo, kors och tvärs. Hade faktiskt ingen aning om vad som var fram och bak ett tag. Såg sambon på stranden och antagligen kände jag att det var läge att imponera lite så jag gasade på lite till. När det var 200m kvar, tänkte jag 4 längder det är bara och kör och då gick det nog rätt snabbt.
Upploppet, jag ligger först där i mitten...
Jag kände mig glad när jag slog handen i den där plattan och tog mig upp, jag har nog simmat på under 1 timme tänkte jag. Så hör jag Johnny ropa 49.54, tänkte att han ropade 59:54 och tänkte det blev under timmen.
Tittar ni noga ser ni mig slå handen i plattan efter 49:54
Sedan hörde jag 49:54! Va? Jag är du säker? Hur det du det? Ja, det fanns tydligen resultatlistor.
Galet, jag fick lite tårar och kände mig så stolt! Tänka sig att jag simmade så snabbt och jag som var så orolig att inte platsa i sub 55 gruppen så fanns 49:54 i mig bara väntandes på att komma ut.

Bestämt mig för- All in

Då var det fredag. Har vilat både onsdag och torsdag för att jag verkligen inte kännt mig pigg och kry. Det var nog bra för jag känner mig mycket bättre nu, även om jag fortfarande har vatten i öronen men jaja det får väl vara där då. Det som oroar mig lite mer är att jag känt av halsen lite, men så blir det väl när man absolut inte vill bli sjuk så sväljer man så hårt för att känna efter att man tillslut får ont i halsen.

2 dagars extra vila var väl inte fy skam, jag hade inte blivit en bättre simmare eller löpare eller något av att träna just dessa två dagar resonerar jag. Istället har jag sysselsatt mig med att vara nervös och googla på bloggar och filmklipp från Vansbrosimmet.

Fick tips om detta klipp som är rätt så bra

Idag är det sista simpasset, 1000m med inslag av 4 st 50m ryck, känna på formen och farten för....
jag har bestämt mig för att stanna kvar i "dödensgrupp" och jag har också bestämt mig för att försöka hänga på dessa snabba jäklar. Ja, jag har bestämt mig för att gå all in, bära eller brista.

Mottot är:


2600m à 50 min inklusive brain frezze

En bild säger mer än 1000 ord, så här kände jag inför simningen igår.
Jag tror till och med att det såg lite så ut när jag skulle få på mig våtdräkt, badmössa, glasögon, i med öronproppar, helt snurrig och varm som en kokt hummer innan jag kom i vattnet. Vilket gjorde att vattnet i Mälaren kändes som en isvak hemma i byn i februari.

Dags att skärpa sig, simmade några längder bröstsim för bli lite varm. Sedan hade vi räknat ut att det var 110m runt den inhängade badplatsen, detta hade gjort genom att räkna antalet "klumpar" mellan bojerna och klumparna satt med 1 m mellanrum. Så jag simmade 26 vändor fram och tillbaka vilket alltså borde bli drygt 2600m, det tog 50min och var inte nämvärt jobbigt. Trots att det var en del båtar som körde så vi fick ganska mycket gupp, fick också öva på Vansbro trängseln när barn och annat hoppade bomben från bryggan ner framför.

På slutet fick jag lite brain freeze, ni vet så där som man kan få när man äter glass för fort, var egentligen inte så farligt så jag hade minsan kunnat simma 4 längder till men jag var rätt less faktiskt.

Nu kommer hälften av er tro att jag kommer med undanflykter för att gardera ett "misslyckande" i Vansbro. Men jag är nu inne på sista dagen på min andra pencilinkur denna månad. Var hos doktorn i måndags. Jag har vatten bakom båda trumhinnorna, vilket gör att jag har lite lätt ont i öronen mest i höger som jag inte hör mer än havetsbrus i. Pencilinen i kombination med den lilla urladdning som Vätternrundan faktiskt var har också gjort att jag känner mig galet trött. Jag vill bara att söndagen ska komma och gå, helst väldigt snabbt sedan ska jag ha en vilovecka och låta min arma kropp ta igen sig och hoppas att vattnet då rinner ur öronen. Men ännu är det bara onsdag.
En pucko efter simningen med solen i öronen och badmössefrisyr.

Mentalträning

Några dagar kvar till Vansbro oh för den trogne bloggläsaren behöver jag väl inte ens berätta hur jag mår. För er som inte läst denna blogg tidigare så vill jag bara varna för bloggen nu veckan innan tävling förvandlas till en orgie i självömkan, panikångest och ren och skär desperation. Så är det, tisdag idag på fredag äter jag säkert mitt sista mål mat innan det är dags att hoppa i vattnet. Va? Tänker du fasta innan en simtävling på 3km. Ja, det är ju inte frivilligt det är nervositeten och paniken som gör att jag varken kan tugga eller svälja.
Jag sitter nu och bara är så avsundsjuk på alla som kan se framemot en tävling som längtar efter adrenalinet som bara vill göra det ena och det andra. Jag önskar jag vore likadan men det är jag ju inte.
Varför då tänker ni du har ju simmat en massa, det där kommer du väl att klara?
Ja, kanske det men det hjälps inte, känslan ligger liksom utanför allt som man kan styra med sitt intellekt, jag kan inte påverka kroppens reaktioner hur mycket jag än försökt. Jag visualiserar, start, målgång, mitt i. Jag repeterar olika tal till mig själv som jag kan ha under tävlingen. Nu tittar jag på filmen som visar att jag i alla fall kan simma.

Till denna gång har jag även fått hjälp med lite andra tankeredskap som jag tänkte dela med mig av, kanske finns det någon annan där ute som kan ha behöva det.
Min första känsla innan paniken kommer är att jag blir ledsen, vi snackar jätte ledsen. Nu ska jag gå vidare med denna tanke. Vad med (i detta fall) Vansbrosimningen är det som gör mig ledsen?

Nästa tanke är prestationen. Visst jag vill simma på 1:05 men vad är det som händer om jag inte gör det? Vad har jag för känslor förknippat med ett ”misslyckande”?
I stunder när det känns bra, när jag lyckas visualisera mig som stark i vattnet eller vid målgången så försöker jag hänga upp känslan på bilder.
Vad är det jag ser inom mig? Ofta ser jag mina händer som i perfekta armtag drar mig framåt. Jag får också känslan som jag brukar få när jag ligger lite snabbare än bekvämfart, känslan av att dras framåt, av att ligga i en ström. Bilden av mig själv är då uppifrån, svarta våtdräkten, vita badmössan.

Jag tänker på de tre sista milen på Vätternrundan när jag enligt mig var så stark och orkade hålla i trots att benen skakade av mjölksyra. Jag är stolt över mina 3 sista mil, jag var stark och jag körde in över 12 minuter. Jag har memorerat orden jag sade till mig själv.

Ikväll är det dags för utesimning igen.

Anna och simningen

Har på senaste tiden fått frågan om hur länge jag simtränat. Svaret är sedan veckan efter Vasaloppet, alltså drygt 4 månader. Det finns en historia dock om Anna och simningen. Sätt er tillrätta så ska ni få höra.

Min mamma är rädd för vatten så det var upp till pappa att lära oss simma. Han var av åsikten att han sätter oss på ryggen och dyker så lär vi oss antingen att simma eller så blir vi bra på att hålla anda och oavsett vilket så är det ju bra. Jag vet inte rikgit hur det gick för mig, jag är väldigt bra på att hålla andan under vattnet men jag blev också arg på lekisfröken när jag var 4-5 år för att jag var tvungen att ha på simdyna för jag kunde minsan simma.

Hemma i byn var att gå på badet lite av det enda man kunde roa sig med. Det kostade 5kr och badet öppnande kl 17, jag var alltid på plats 16.30, man vill ju inte komma försent. På tisdagar och torsdagar var det långbad då var det öppet till kl19.  När man vuxit i från att leka med alla madrasser och plastpingviner så kunde man simma korpen. Då skulle man simma 12 längder i bassängen som var 12 meter och skriva upp sig nummer i blädder blocket. Målet var att komma tre för inge kunde slå Aili och blind Elsa, två då 70 åriga tanter som jag tror fick extra prickar. Jag gjorde tog också alla simmärken man kunde ta i vår 12 m långa bassäng.

Sedan försvann simningen. Fast jag har alltid haft en dröm om att simma. Så för drygt 3 år sedan så gick jag en sådan där crawlkurs på Eriksdalsbadet, hade aldrig simmat crawl förrut. Det var kul faktiskt och jag lärde mig ganska snabbt, fick tillslut ha en egen bana. Men sedan försvann simningen igen, simmade visseligen en gång i veckan under förra sommaren.

Så nu när jag ändå skulle göra Vansbrosimningen så passade jag på att ta lektioner med Josefin Lillhage för att jag ville lära mig tekniken ordentligt. Det har varit väldigt givande. När vi började simmade jag 50m på 56sekunder. Inte så bra, nu gör jag det på under 40sek. Så man kan ju säga att det varit en utveckling...

I går simmade jag i utebassängen på Eriksdalsbadet, var lite knäck efter mitt första utepass faktiskt. Så jag bestämde mig för att det skulle bli 3 km, 60 längder. Jag malde på i min traktorfart fram och tillbaka. Det tog ca 53 minuter och men jag kände att jag kunde ha simmat fortare så det var en riktigt skön känsla.
Idag lurade jag över Anna hit och vi körde sälskolning eller simning i öppet vatten. Vet inte om det var vattnet som var varmare eller var det var men ingen panik. Fick en bra känsla och vi körde på i ca 40min.
Ett bra pass helt enkelt.

Anna och Anna efter simningen.