I'm a runner

Kan bara inte låta bli att dela med mig av denna videosnutt...
Lite som Solsidan, man tycker det är kul för att man känner igen sig!


Planera träningen efter livet eller livet efter träningen?

Livet snurrar på mer eller mindre, man stiger upp, man jobbar och man tränar. Jag får ibland frågan hur jag hinner träna eftersom jag jobbar heltid och också lite extra ibland och har sambo, när träffar jag honom?

Jag vet inte hur man inte hinner träna, det handlar om planering och prioritering. Ibland händer det att jag prioriterar bort utekvällar för att jag hellre vill upp och köra ett långpass på söndagar, men sådan är jag. Andra för tvärt om prioriterar bort träning för att göra annat.

Men för det mesta så tycker jag att jag kan både få kakan och äta den. På helgerna så stiger jag upp, äter och drar iväg, vilket gör att jag faktiskt kan möta upp vänner eller sambo vid 14 tiden för lunch eller shopping eller annat.

På veckorna då?
Jag jobbar 8 timmar om dagen men har ändå inga problem att få in min träning 6 dagar i veckan. När det går tränar jag på morgonen, särskilt styrkepassen och yogan även vissa distanspassen kan rivas av innan frukost eller med något lätt i magen. Tränar sällan på lunchen för att de ofta känns stressigt. Annars så tränar jag efter jobb. De dagar det passar sig så springer jag hem från jobbet. Lämnar kläder här och springer med det viktigaste. Andra gånger tar man sig hem eller till Sats för att byta om och riva av sitt pass.

Ibland undrar jag vad man skulle göra om man inte tränar?
Det där med att följa TV-serier har aldrig varit min grej.

Men visst handlar det om att planera, veckohandla och ett planera vilken mat som skall lagas vilken dag. Ser till att äta mina mål mat och mellanmål. Man hoppar inte ett pass för att man är trött och hungrig.

Ibland brukar jag säga att jag planerar livet efter träningen så det är tur att jag har en sambo som är likadan. När vi är på semester så stiger vi upp tidigt för att hinna springa eller köra crossfit på stranden innan solen är för het och alla andra trängs där. Ofta blir det också ett pass på kvällen, gäller ju att passa på när man är ledig. Planerar redan för härliga löpturen i det backiga Lissabon i maj.


Så hur går det med träningen då?
Jälla bra skulle jag säga!
I går var det intervallpass, är inne i en period med mycket fartträning nu.

Är alltid lite nervös innan intervallpassen. I går var det 15 min uppvärmning i 5-fart följt av 5st 4 minuters intervaller. Började i den fart jag höll sist, gick för lätt, höjde ett snäpp, två snäpp, tre snäpp. Galet! Var under 4-fart. Målet var att köra dessa på tävlingsfart, det var vad jag önskade. Men det gick alltså fortare och pulsen höll sig lugn och fin.

Körde på löpband för att ha koll på tid och puls eftersom min klocka är på reparation. Alltid på 1% lutning.

Klart var jag besviken eftersom jag inte var spyfärdig efter dessa men så vet jag att det går att pressa ännu mer! Ska bli spännande med alla tester jag ska göra på måndag det kommer att hjälpa mig med att strukturera passen för att få ut mesta möjliga av dem.

Sedan jag gick löpkursen och skaffade en coach och dessutom lagt in löpskola så har min löpning blivit mer avslappnad. När jag blir trött så fokuserar jag på steget och på att slappna av i ansiktet och det hjälper. Tänk att ditt ansikte skall vara som på sprinters när kinderna dallrar, helt avslappnat, inga rynkor i pannan. Mitt steg är också mer avslappnat och jag har hittat ett annat driv.

Jag börjar pensla, jag flyter med känsla

Har nu fått hjälp med träningen av coachen i 3 veckor. I måndags när jag körde ett tröskelpass så höll jag min tröskelfart som den var för 3 veckor sedan när jag plötsligt kände att
- Oj, det lättar.
Lustigt nog kom ”Mikrofån kåt” samtidigt i lurarna och meningen ”jag börjar pensla… flyter med känsla” kändes väldigt passande. De kommande 3 veckorna har coachen satt samman pass med fokus på fart och mycket tröskelträning. Långa intervaller, längre stycken i tävlingsfart men samtidigt är också distanspassen längre. Ska bli spännande att se resultatet, en ny fart och känsla som växer fram.

Armhävningsutmaningen
Hur går det för er där ute egentligen? Jag själv tog 63 idag, så jag ligger enligt plan. Hört att Jessica B uppe i 41 stämmer det? Mamma har klarat 10.

Har också fått förfrågan om fler recept. Såg skräck reportaget på TV4 Nyheterna igår gällande att fler svenskar avstår från pasta, bröd och liknande. Själv så tycker jag att man får göra som man vill utifrån vad som känns bäst för den egna kroppen. Så här kommer ett LCHF recept.

Lövbiff med sesamfrön och ananas
Ingredienser:
Lövbiff
Vitlök
Soya
Sesamfrön
Curry
Ananas
Harricoverts
Olivolja
Gör så här:
Strimla lövbiffen, lägg det i en bunke häll på lite soja, sesamfrön och pressad vitlök. Låt det gojsa till sig lite. Ju längre desto mer smak.
Undertiden så styckar du en ananas och vänd dem i curry och stek dem sedan i smör tills det fått fin färg och mjuknat lite. Lägg dem på ett fat vid sidan om.

Stek sedan lövbiffen tills de är klara och häll på harricovertsen. Servera, om du vill så kan du äta med ris.
På bilden hällde jag i allt i samma panna, det var inte lika gott som att ha ananasen på sidan.

På löpet i Götet

Fredag till söndags vistades jag i Göteborg inte för att roa mig utan för att arbeta på TUR-mässan. Det är ganska jobbig då det innebär att man skall stå upp, babbla och vara över social från 9 på morgonen till kl 18.

Innan jag åkte tänkte jag att det är bäst att jag piggar upp mig lite så jag var och köpte nya skor. Jag pronerar extremt mycket, springer i ett par Adidas salvation och har dessutom inlägg i. Dessa skor är tunga, de har så mycket häl att det nästan är klack, men jag kan springa utan att ha ont i höften. Men så var jag ju sugen på ett par snabba skor, dessutom har jag insett att riktiga löpare har flera olika par löparskor.

På Runner Store fick jag hjälp av E och vi hittade ett par Asics Gel DS trainer, lätta som löv, tunna och sitter som en strumpa på foten, dessutom härligt blåa. De med mina inlägg i så kom vi överens om att de funkade att köra mina intervallpass i och kanske någon 10 eller 21km tävling. Kände mig också som en löpare när jag faktiskt kunde ange vilka skor jag hade hemma och vilka jag haft tidigare och säga att jag letade efter något till mina intervallpass.


Så till Göteborg.
Göteborg är annorlunda än Stockholm, människor går sakta i Göteborg, människor står hur som haver i rulltrappan. Ingen ordning alls. Mina nya skor bestämde jag mig dock för att testa på löpbandet på Sats Kompassen. Det gick bra 5x4min i bra fart trots att jag vid detta laget varit vaken 14 timmar och stått upp 10 av dem.

Lördagsmorgonen passade jag på att se Göteborg i soluppgång, vid 06 smög jag ut. Hade fått tips om en runda men den verkade inte vara mer än 3 km så tänkte jag att de vore kul att se Göteborg lite. Sprang förbi Ullevi, om det var Nya, Gamla eller Nya Gamla vet jag inte, Scandinavium, Svenska mässan, förbi de där fotbollsplanerna där man spelar fotboll på Gothia Cup. Genom stan ut till Göteborgs London Eye, längst vattnet och runt lite.

En fin 9 km runda där jag för första gången sprang utan långkalsonger och dessutom sprang jag utan musik. Hade med den men så blev det inte att jag använda den, ska jag nog testa fler gånger, var skönt. Gick hyfsat fort också, undra om det var nya skorna?

Sen var det bara att åka och ställa sig på mässan igen i 9 timmar.

Nu sitter jag och är lite små arg, inte bara för att det är snö ute utan för att min nya Pulsklocka Garmin FR 210 blivit knäpp och raderat min träningsdata när jag skulle föra över det. Löpbandspasset kunde den föra över men inte det andra, fan ibland blir man så arg

Vad är det som är så kul med att springa?

När frågan kom satte jag nästan i halsen, om man springer 40-50 km i veckan ska man väl ha ett bra svar på vad som är så kul med att springa. Men njae jag har inget bra svar.

Att ha krampande vader, blåa tånaglar, blåsor under fötterna, ofta blodsmak i munnen eller få hjärtat att slå så hårt att man nästan tror att de kommer tryckas ur bröstet är inte definitionen av vad som är kul. Inte heller vet jag om det är så kul när man kommer hem från sitt långpass, ligger utslagen i en svettpöl på golvet och mår illa.

Det är ju många som säger att det ska vara lustfyllt och att man ska känna glädje för att man ska bli bra på något. Jag vet inte om jag håller med om det. Jag tycker inte det är lustfyllt eller glädjefullt med löpning. Jag tycker det är svettigt, jobbigt och ofta rätt smärtsamt att hålla på med löpning. Inte heller ser jag löpningen som något glädjefullt, snarare blir jag ofta jävligt arg.

Varför i hela fridens namn springer du då?
Ja, kanske är jag sadomachokist. Njuter på något sätt av smärtan, ni vet som när man har ett blåmärke som man bara måste trycka på, eller när man ber massera en där man har träningsvärk det är skönt för att det gör ont - inte för att det är kul.

Jo, visst händer det att jag tycker att det är kul, men det är sällan när jag byter om och knyter skorna. Jag tycker det är kul när jag sprungit lite fortare på någon intervall eller när jag orkat pressa mig lite mer, kanske tagit ett nytt distansrekord och ser resultatet. Svart på grått, alltså på skärmen i pulsklockan.

Ser ni ett mönster? Jag tycker alltså att det är kul när jag orsakat mig lite mer smärta eller haft det lite jobbigare än tidigare. Då händer det att jag ler inombords, men jag drivs inte av att det är kul eller skönt. Jag drivs av att jag vill bli bra och bättre och bli ” All I can be”, inte av att ha kul.

Igår efter jobbet var det dags för vad som än är långpass, 90minuter. I början gjorde vaderna sju helsikes ont och var stela. Sprang från jobbet genom vissa utvalda delar av Östermalm, det flög både blåhåriga tanter och småhundar ett tag för att jag var arg på mina vader.

Överlag gick det gick rätt bra höll en snittfart på 5.40 igen. Långpassen ska inte vara i någon maxfart och jag försökte till och med sakta ner för att gå i 6-fart men då kom någon jävel och sprang om mig.

Jag blir arg när det händer. Någon farbror med ryggsäck eller tjej med spinkiga ben som studsar förbi. Försöker tänka på att jag är ute på mitt långpass och att det inte är någon tävling, de kanske bara ska springa 5K eller har tränat löpning i 5 år och jag i 6 månader. Hjälper föga, jag blir ändå så arg.

Sista 2km hade jag bestämt att jag fick släppa på lite. Var som en blodhund, eller snarare en tryffelgris som försökte snoka rätt på folk att springa om bara för att. Hittade några på Södermälarstrand -var jag också fick tvärstanna för att jag såg detta.
Det är en båt som gått till botten. I söndags så flöt den men inte nu. Så kan det gå, den långa kalla vintern slet kanske sönder den stackaren, den klarade inte alla krav så den sjönk...

Tajmade också någon form av trafikrusning på Slussen och passade på att ta en Stockholmsbild för att visa er exil- svenskar eller icke svenskar hur fint det kan vara att springa långpass i Stockholm en helt vanlig onsdag.


Armhävningsutmaningen

Väldigt roligt att så många känner sig sporrade att vara med i armhävningsutmaningen! Några kan redan göra rätt många, andra har aldrig testat. Det bästa är att alla kan blir bättre.

Några har undrat hur det ska gå till, vem ska kontrollera att man klarat sitt mål? Det är bara en tävling mot dig själv, då ska visa dig själv och kanske några av dina vänner att man kan. Du ska inte jämföra dig med någon annan. Klarar du 5 nu och kanske 15 till 1maj så är det ju tok grymt.

Den andra frågan är hur man praktiskt skall gå tillväga för att bli bättre. Det är en lite klurigare fråga men jag ska göra mitt bästa för att komma med lite tips här nedan.

Att bräka sig själv i armhävningar:
Man ska komma ihåg att våra muskler är ena lata jävlar som helst vilar sig och tar det lugnt så man får skälla på dem lite ibland så skärper det till sig. För varje gång de blir utmanade så tänker musklerna – Attans det är bäst jag bygger upp mig lite om det är detta jag ska syssla med. Därför är det viktigt att sträva efter att varje gång ta i lite mer än gången innan.
Börja med att testa hur många du klarar, skriv ner det eller kom ihåg.

Den som vill kan räkna ut hur många fler man behöver göra per vecka för att nå sitt mål. Det är 6 veckor kvar till 1 maj. Jag klarade 61 igår, alltså har jag 14 kvar och måste orka 2 fler för varje vecka. Helt plötsligt mindre jobbigt när man har mindre delmål.
Men jag kan inte göra en enda!
Det är lugnt, du kommer lära dig.

Börja stå i armhävningsposition och sänk dig sakta ner till golvet. Gå upp med hjälp av knäna. Väl uppe, upp på tå igen och sakta ner. Upprepa så många gånger du orkar.

Detta är utgångspositionen
Utgångsposition framifrån. Händerna och huvudet skall bilda en triangel. Håll inte för smallt ungefär lite bredare än axelbrett. Stora händer.

Detta är botten läget, ryggen är rak, magen är stark, du tittar rakt ner ingen annanstans och kroppen är strax under armbågarna.


Så skall de se ut från sidan, den som tittar noga på min min här ser att jag tyckte det var lite jobbigt att så så här. Om du skall göra plankan gå detta sätt, gå lite högre upp så du inte sliter på axlarna.


Nästa steg är att ligga på golvet med rak kropp och tårna i och försök pressa upp dig själv, behöver du lyfta på rumpan lite ”extra” för att klara det så gör det. Det handlar om att få in känsla för att du orkar. Du kan också lyfta upp en liten bit och hålla där en stund, säg tills du inte orkar mer. När du känner dig redo gå vidare till steg tre, kanske om 1-2 veckor.

Steg tre är att sätta ihop dessa. Långsamt ner, lägg dig på golvet och pressa sig sedan uppåt. Det är alltså en armhävning delat på två.

Steg fyra är att försöka göra detta i en rörelse. Inte så svårt när du behärskar delmomenten.

Hur klarar jag att göra fler?
Armhävningar handlar inte någon max styrka utan om uthållighet i bröst och triceps men också om styrka i core-musklerna.

För att klara att göra fler, gör så många du klarar och pressa dig själv nu, inte lalla runt! När du inte klarar fler på tå så går du ner på knä utan att vila och fortsätter så länge du kan, åtminstone tills du när det antal du satt upp som din utmaning.

Jag får ont i svanken!
Antagligen är du lite svag i core musklerna, eller tänker bara inte på att hålla in dem. Sug in naveln mot ryggraden låter ju himla dumt så istället säger jag- stå på knä och tänk att du får ett slag i magen så den åker lite in. Ungefär så spänner du coren…

Om du vet med dig att du är svag kan du göra plankan och när vi ändå håller på så gör den i armhävningsposition.

Hur ofta måste jag göra armhävningar?
Inte varje dag! Du kommer kanske få lite träningsvärk så kör 2 gånger i veckan, det kommer räcka.

Så här ser utmaningslistan ut:
Anna: 75
Jessica: 50 st
Elin: 25 st
Nevim: 50
Pernille: 50
Svägerska Emelie: 25 st
Ingela: 40 st
Katarina: 5
Anna G: 25 st
Mamma: 20 st
Kusin Mia: 40 st
Johanna 20


Fler?
Om 1 vecka följer vi upp!

Godkänd slutposition när du är klar, glöm inte tungan!






Kvinnor kan- men varför på knä? – unik utmaning

I går blev jag glad, jag var mycket snabbare på mitt 30min lätt löpning följt av 15 min med 200m intervaller pass. Kapade hela 5 minuter! Det som göms i snö…

Måste dock rikta ett stort tack till dig kvinna i rosa löparjacka och gulreflexväst som sprang vid Tantolunden ingår. Ta det inte personligt men jag bara kände att jag måste springa om dig och sedan grilla så hårt att du inte orkade ta rygg på mig.
Tack också till du manliga löpare som inte gjorde krokben på mig när jag sprang om dig för tredje gången.

Det är fint med löpargemenskap!

Så till rubriken, igår vid middagsbordet började jag och sambon diskutera varför det finns speciella tjejavdelningar och tjejlopp. Det började med att vi kom på att Löplabbet har en speciell tjejbutik, sedan kom vi in på Tjejvasan, Tjejvättern, Tjejmilen (som jag förövrigt är anmäld till med mamma).

Jag förstår grejen, kanske, eller nej det gör jag inte. Varför speciella tjejlopp? Vill vi inte tävla mot killar, eller vill inte killar tävla mot tjejer? I skytte körde man gemensamt förr, sedan var det tydligen så många tjejer som vann att man separerade klasserna.

Jag är en sådan där som inte riktigt vill inse att killar av naturen har mer muskler än mig och att de av naturen är snabbare. Visste ni förresten att tjejer av naturen faktiskt är mer uthålliga än killar? Alltså borde alla tjejlopp vara lite längre än ”normalt”. Men det är de inte, varför?

Armhävningar är ett typiskt exempel där tjejer alltid är sämre än killar fast det kanske inte borde vara det.

På gymnastiken när man skulle göra armhävningar så fick alltid tjejerna börja på knä om det ville, det behövde inte ens försöka göra armhävningar på tå. Redan då sattes ett frö i tjejernas huvud. ”Jag kan inte göra armhävningar på tå” sedan går man på diverse klasser på gymmen och då får man också höra ”Gör armhävningar på knä om ni vill”. Till och med vissa kampsportsinstruktörer säger ”Tjejer 15 på tå sedan 15 på knä, killar 40 på tå”

Nu tänker jag göra mitt eget inlägg i jämställdhetsdebatten och utlysa en utmaning!


Alla kvinnor och tjejer som läser detta skall börja göra armhävningar på tå. För att detta skall bli på riktigt så har jag här satt ut några personliga utmaningar.

Utmaningen, till 1 maj.
Anna (jag)
mitt all time high är 72 st på tå (jag är en jävel på armhävningar) detta var dock 7 år sedan så jag siktar på 75 då. Sätter ribban liksom…


Ingela: 40 st


Elin: 25 st


Anna G: 25 st


Mamma: 20 st


Kusin Mia: 40 st


Svägerska Emelie: 25 st


Jessica, har ett personligt mål på 50 st

Fler som vill vara med?

Maila gärna mig då så sätter jag upp ditt mål också, om någon som fått ett mål tycker det är för lågt går det att justera. Du kan också utmana eller ska vi säga nominera andra.


Vinst?

Självklart- snygga axlar, fasta bröst, stark mage och bra självkänsla.

Vad är ett bra resultat?

Det skall erkännas att jag är en tävlingsmänniska. Länge levde jag på devisen att jag inte är med och tävlar i något som jag inte kan vinna. Detta gäller, eller gällde, sporter såväl som allehanda så kallade sällskapsspel, som faktiskt är ett sätt att befästa en hierarki i en grupp. Förloraren i Monopol har inte en chans att få vinnaren att massera fötterna eller koka te åt en!

I andra sporter jag tävlat i har det varit mer kvinna mot kvinna, som i Taekwondo. De handlade om taktik om att läsa sin motspelare och snabbare eller med stryktålig. Jag var det senare och inte ett dugg av det tidigare. Bra resultat var att vinna sin match.

Vad är ett bra resultat i löpning?
Eliten springer milen på under 30 minuter och drar marathon på omkring 2 timmar. Det är bra resultat! Så länge ville jag inte ställa upp i lopp för även jag inser mina begränsningar, jag kan inte vinna!

Men nu har jag kommit till någon form av insikt om att bra resultat kan vara olika. För mig är målet att få kalla mig för löpare, det vill säga milen under 45 och halvmaran under 1,45.

Förresten någon som vet vad man ska springa ett marathon på för att kalla sig löpare? Kanske under 4 timmar?

Det är alltså bra resultat enligt mig. Sedan har jag världens sämsta tålamod och tycker att jag ska nå dessa resultat nu, eller helst igår så jag kan nå nya mål. Men tydligen är det inte så lätt, det handlar om hårt arbete har jag förstått. Var dock orolig ett tag över att det skulle handla mycket om talang, och som ni vet så saknar jag talang för löpning. Men coachen skrev så vackert i ett mail till mig nämligen så här

” Du skall veta att bra resultat i långlöpning handlar om 1-5 % talang och 95-99 % eget arbete”

Alltså kan jag skita i det där med talangen och bara jobba hårdare än någon annan- då jävlar!
Denna vecka kommer se ut som följande. Inte helt optimalt eftersom jag skall vara i Göteborg och jobba på TUR-mässan fredag- söndag. Det blir mycket stå upp och jobba och babbla så det brukar vara tröttsamt.

Måndag: 45 min varav 15 i tröskelfart+ löpskola
Tisdag: Yoga + Styrka (rygg, bröst, core)
Onsdag: Distans 90min
Torsdag: Styrkan (ben och axlar, core)
Fredag: Resa till Göteborg och distans 60 min
Lördag: intervall 5x4min
Söndag: Vila

Någon Göteborgare som vill med ut och springa?
Nähä, trodde väl det, slöa jävlar…

Smärtan är oundviklig med lidandet är valfritt

Mycket på gång under helgen, förutom att vederbörande fyllde år så var det också två träningspass som skulle hinnas med mitt i tårtätandet.

På tal om födeledagar så har jag investerat i en del födelsedagspresenter till mig själv. Bland annat dessa.

Japp, ni ser rätt!

Det är ett par sneakers i guld från Nike. Beställda från Nikes hemsida, levererade till dörren från Tyskland på tre dagar. Valde mellan guld och silver, blev guld, ja menar hur ofta får man gå i guldskor?

Den andra investeringen är en träningsresa till Ramundsberget 4-7 augusti. Massa löpning tillsamman med Lena Gavelin. Ser väldigt mycket fram emot detta, blir min enda semester i sommar. Så det gör inte ens något om det regnar.

Träningen då?
Födelsedagspasset var ett 45minuters pass med 20 minuter i tröskelfart, vilket alltså är precis under mjölksyra. Jag brukar tänka som så att om jag skulle måsta hålla denna fart i en timme skulle jag nog dö.

Efter att ha laddat med massa skit under födelsedagen, vi snackar paj, choklad, vin och tårta var det dags för det första långpasset på 7 veckor. 90minuter stod det på schemat, det kanske inte är långt för alla men för mig som inte sprungit över 1 tim de senaste 7 veckorna så var det långt. Tog I:s mammas saft och russin med mig. Russin och saft när man ska träna?

Japp, det finns saker som gör det okej att avbryta ett pass, till exempel om man bryter benet eller möjligen armen, då kan man springa till sjukan. Men man kan inte slänga in bara för att man får ”energidimp”.

Planen var som sagt 90min och målet var att hålla 6-tempo. 90 minuter var inte problem men jag fick kämpa för att inte springa fortare, medeltempot blev väl 5:40. Varje 5km ökade jag tempot i en låt, ca 3 minuter. Det var skönt. Men visst gjorde det ont, inte av tempot så mycket utan av att det var långt för första gången på länge.

Precis innan jag gick hemifrån satt jag och läste i boken ” Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” som jag fått av E i födelsedagspresent. En mening hade etsat sig fast i mitt huvud ”Pain is inevitable. Suffering is optional” vilket i mitt huvud på svenska är typ, smärta är oundvikligt men du väljer själv om du lider. Mycket bra fras att plocka fram under passet. Även ”Pain is just bad shape leaving the body” dök upp i huvudet.

Den som har ondast innan hon dör vinner

Som ni vet har jag en sådan där Wake-Up light, ibland är den super härlig. Börjar lysa lite försiktigt på morgonen och man får vakna mjukt. Men ibland tvingar den fram en inneboende Runar Sörgard (ni vet Carolas ex som sköt råddjur genom fönstret)

Varför? Jo för att när det verkligen är dags att gå upp då har den någon form av fågelkvitter ljud som verkligen kan driva en till vansinne, särskilt om man inte vill gå upp. Det är konstigt att den faktiskt inte gått sönder än. Men i morse var det nära.

I tisdags körde jag mitt första löpteknikpass. Eftersom jag inte har koll på övningarna så kom jag på att jag skulle köra det på gymmet framför en spegel. Jag körde höga knän, något som liknar Jacksons Moonwalk någonstans när jag var inne på andra varvet med övningen dressyrhästen så började folk stanna och titta när jag travade fram och tillbaka på den öppna ytan bakom konditionsmaskinerna på Sats Regeringsgatan. Tillslut var den en modig herre som vågade sig fram:

- Du är löpare va?
- Japp! Svarade jag och travade på med ännu högre med knäna.

Passet fortsatte med Borsov- hopp, sidoplankan, vanliga plankan…
I onsdags var det Slottsprinten, eftersom jag ska åka Vasaloppet så är det ju bra att få lite inspiration. Så här får ni det också!

Trots att solen sken och jag hade långkalsonger så var det faktiskt kallt, inte ens dubblasockar hjälpte så tillslut fick jag ta till lite tuffare knep!



Mina fötter var is efteråt, det gjorde ont. Jag orkade knappt tänka på att jag hade ett löppass som väntade. Men har man sett Björgen live så kan inte ett par frusna fötter stoppa en!





In på Sats och värma sig, fötterna i handfatet först, när det inte hjälpte gick hela jag in i bastun en stund, med kläderna på. Sedan var det dags att dra en repa runt Kungsholmen. På schemat stod 30min jogg som avverkades i 5.30-fart mycket fokus på teknik, sedan 15 min med 100meters ryck, då var det bara att brassa på försökte att inte tänka på partierna med ishalka så jag höll mig på benen.

Genom stan blev det en lugnt ned jogg. Orkade inte ens duscha bytte tröja och tog tunnelbanan hemåt. Vet inte om det var att jag varit frusen, kört ett hemskt gympass på morgonen eller tagit ut mig på löpningen men jag mådde riktigt dåligt. Hade med mina powerballs så jag åt dem i tunnelbanan.


När jag kom hem gladdes jag åt nya numret av Runners world. Lade mig i soffan med den och kände hur hela kroppen gjorde ont. Fötterna värkte, armarna, vaderna, lungorna där någonstans somnade jag utan att ens hinna läsa Mårten Klingbergs krönika.


Löpning- en nördsport

Nu ska jag nörda till ordentligt. Löpning är inte bara en tekniksport det är också en materialsport.

Nu är våren här och många kommer att bli sugna på att dra ut och springa (jogga) lite i vårsolen. De första gångerna brukar vara smärtsamt inte bara för att det är jobbigt och man inte är van utan även för att man får ont i fötterna. Det kan ju i sig ha olika orsaker som att man inte sköter om sina fötter eller att man har dåliga skor. Men det är inte det jag ska nörda in på utan på strumpor.

Många gånger har jag fått kommentaren:
- XXX kronor är du galen!

Det brukar referera till kostnaden på mina nya löparstrumpor som ofta brukar vara just tresiffrigt. Varför betala så mycket för strumpor när du får 10pack för en hundring på H&M? Dessutom får du blåsor och skoskav på köpet…

Riktiga löparstrumpor är ofta förstärka på rätt ställen, har inga sömmar, sitter som smäck på foten och för bort fukt. Så om ni springer eller har tänkt börja jogga i vår, investera i ett eller två par ordentliga strumpor!

Jag lider av att få blåsor i hålfoten och därför kör jag med dubblastrumpor för att få bort friktionen. Antar att det funkar på samma sätt om man får skavsår i hälen eller på tårna. Förutsatt att skorna inte blir för trånga.

Mina favoriter är kompressionsstrumporna från GoGo (pris 229kr/par) För oinsatta är det riktigt tighta strumpor som innan löpare började använda dem kallades för stödstrumpor. Syftet bygger på (håll i er för mycket teori) venösa återflödet till hjärtat förbättras genom en effektivare vadmuskelpump, vilket i sin tur skulle leda till bättre uthållighet. Det spekuleras också i att trycket pressar samman muskulaturen, vilket i sin tur skulle minimera muskeltrötthet. Sägs också öka borttransport av slaggprodukter och gör att man blir av med mjölksyra snabbare. Vilket är bra för återhämtningen.

På vintern kör jag ett par XX socks över. Det är tjocka och varma med extra ludd under fotsulan. Pris ca 260kr/par.

Sedan har jag två par från Seger som jag gillar som är lite billigare och tunnare men fortfarande väldigt sköna. De kostar omkring 149kr/par. Bra förstärkning.

Så två ”småsockar” från Nike, det är alltså ankelsockar men typ nät på ovansidan och de är mycket tunna. Personligen tycker jag det är för tunna för att bara ha med när man tränar, men perfekta att ha under exempelvis Seger strumporna. Pris ca 179kr/par

Förra helgen köpte jag också ett par nya från Bola, det var strumpan vid namn Lidingö. Priset var 79kr/par och de funkade därefter. De satt liksom inte på foten
ordentligt. Vet inte om det beror på att det inte stod höger och vänster på dem.

Nog med nördandet, men tänk på att det kan vara värt investeringen.

Ikväll skall jag köra mitt första löpskola/teknikpass, ska bli spännande. Har satt ihop olika övningar jag skall testa. I morse körde jag yoga, det var himla skönt. Bästa på hela passet var när instruktören under avslappningen går runt och trycker ner axlarna och lyfter lite i nacken. Går på detta pass enbart för att hon gör det!

En buffe med sockar:
Från höger: GoGo- kompression, Bola- Lidingö, Seger, XX-socks och ovan Nike

Veckan körde igång med en smäll

Alla har vi ju varit med om att veckan rivstartar, denna vecka smällstartade för mig. Låg och sov som törnrosa när jag slits upp av en kraftig, kraftig smäll. Sambon var väldigt seg så jag fick i princip knuffa honom ur sängen innan han reagerade. Var livrädd att det var köket som rasade ner, vi renoverade det när vi flyttade in. Men det var det inte, det var vår bokhylla som åkt i golvet. Med alla böcker på.

Klockan 04.00 var det bara att ställa sig och skruva ner det som satt kvar i väggen, tack och lov gick inget sönder. Men det är böcker och annat över hela golvet. Tillbaka i sängen igen klockan 04:45 och 30 minuter senare ringde klockan, eller snarare kvittrade klockan. Har en Wake-Up light.

Då var det upp igen. På med kläderna och ta t-banan till stan. Idag stod intervaller på schemat, första gången sedan ryggskotten. Det var långa intervaller 5x4min med 1 min vila emellan och farten strax under milfarten. Lämnade ombyte på Sats Regeringsgatan och drog iväg till ett isfritt ställe jag utsett på Kungsholmen. Säger inte var för jag vill inte ha sällskap!

Har bara en sak att säga om det- Det var jobbigt. Inte bara för att det var jobbigt att springa utan också för att det är omöjligt att fuska med min nya pulsklocka, den jäveln har koll på allt och så vet jag inte hur man får den att sluta tjuta förutom att öka farten.

På lunchen tog jag en vända till Alewalds för att göra ett sista försök med att köpa skidor. Men det lyckades inte nu heller, finns inte så mycket kvar för min gedigna kroppsbyggnad så jag väntar till hösten. Istället kan jag köpa nya löparskor, kanske på söndag eftersom jag fyller år på lördag och du kanske man får något litet bidrar, vem vet.

Under min promenad tillbaka till jobbet så mötte jag först två killar, varav den ena säger:
- Shit alltså jag är så glad idag. Riktigt härligt.

Cirka 2 minuter senare möter jag två kvinnor varav den ena säger.
- Jo, det är väl okej. Men idag är det en sådan där dag att jag bara vill gråta har liksom med en klump i halsen.

Så olika kan en måndag förmiddag vara. Hur var din måndag?

Tänkte passa på att dela med mig av ett tips också. Det är ju himla störigt med nycklar som skramlar när man springer så jag brukar sätta ihop dem så här, då slipper man allt skrammel.

Spring snabbare

Den som säger att löpning inte är en tekniksport vet inte mycket om löpning.
I går var jag på löpskola med Fredrik Zillén. Han är proffesionel löptränare på heltid och tränar bland annat Sveriges största triathlonklubb, Stockholm City Triathlon, och löptränare i friidrottsklubben Hellas.

Denna löpträning är nog en av de mest givande saker jag gjort för 600kr någonsin!

Vi samladed klockan 10 på Hellasgården, vi var två deltagare, vilket ju var en himla tur för oss. Efter lite uppvärmning så fick vi springa en kort sträcka samtidigt som Fredrik filmade.

Ganska snabbt kom min dom- jag är inte en av dem som naturligt har ett bra löpsteg.

Även om han inte sade det rakt ut så tror jag nog att jag kanske låg på gränsen till det värsta han sett. Men inte kände jag mig nedslagen för det. Om man är kass så kan man bli bättre och då måste allt blir bättre. Om jag hade ett prefekt löpsteg så hade man ju kunnat undrar varför jag inte är en bättre löpare. Nu behöver man inte undra, jag är inte en bättre löpare än så här för att jag inte har ett löpsteg. Helt riktigt jag har inte ens ett löpsteg utan tar mig fram med något som kan beskrivas som gång med studs.

Min fel
- Sätter i hälen extremt tydligt, det där med att visa fotsulan åt konkurrenterna fick en ny innebörd.
- Armarna klistrade mot kroppen.
- Över kroppen vrids som i ett skruvstäd
- Fel tyngdpunkt
- Hälens högsta punkt på fel ställe

Mina rätt
- Jag hoppar inte fram huvudet ligger i en rak linje

Ja, ni ser ju själv inte många rätt

Under tre timmar fick vi köra olika övningar; dressyrhästen, springa på varm kol (bildningt), springa och servera på fat, ha en bok på huvudet. Göra olika stryrkeövningar som är bra för löpare, samt springa i backe. På slutet filmade han oss igen, med vårt nya löpsteg. Därefter fick vi se oss själva på film- Before and After.

Visst var det skillnad, fick också några punkter att fokusera på:
- Fram med höfterna
- Kortare steg
- Annan tyngd punkt

För att klara detta så ska jag göra olika övningar. Det går tydligen inte att bara byta löpsteg utan det måste steg för steg vänjas in, återigen detta förbaskade ord - Tålamod.





Efter passets slut så joggade jag från Hellas till Slussen, planen var egentligen att jogga hem, men jag ska säga som det är jag orkade inte. Kroppen var helt knäckt och ville inte mer, 3 timmar var nog tyckte den. Och eftersom vi går i terpai så lyssnade jag. Blev ändå drygt 8 km i ca 5-fart





Det fanns ingen energi kvar trots att jag innan jag lämnat hellas tagit två av "mina" bollar och lite saft. Japp, ni läste rätt saft. Andra kanske dricker energidryck men det får jag ont i magen av så jag kör med I:s mammas flädersaft. Så I:s mamma om du läser detta så vill jag gärna ha mer saft!
Saften jag dricker på mina långpass är snart slut!


På vägen hem varierade jag mellan min nya och gamla löpstil och det är skillnad. Ni som är intresserade kan besöka http://www.springsnabbare.se/

Jag och kroppen går i terapi

Efter att ha stött på vad som i mitt liv ses som ett gigantiskt bakslag, mitt ryggskott, så har jag börjat fundera över den relation jag lever i, nämligen relationen till min kropp.

Den är omkring 175 cm lång och väger just nu omkring 66kg. I vissa perioder har den varit mycket mindre, i andra perioder har den ställt upp på att den skall tävla i tungviktsklassen och då varit större. Ena gången 52 kg andra gången 73 kg. Från att ha fått hårda sparkar och slag på sig 6 gånger i veckan, har den också fogat sig i att lyfta mycket tunga vikter och nu skall den också kunna springa snabbt.

Min kropp har höga krav på sig, helst skall den klara dessa tvära kast på nolltid, utan att klaga, den ska prestera! När den inte klarar saker som 21,1km på under 1,45 eller 10km på under 45 min så blir jag lite arg på den. Jag tycker helst att jag ska klara det direkt. Jag menar egentligen har den väl inte så många andra uppgifter som tar upp dennes tid? Aktivt arbetar den kanske 3 timmar om dagen, då kan den väl göra det ordentligt, det är väl inte för mycket begärt?

När jag fått frågan om vad som är mitt mål med all träning, efter att jag slutade tävla, så har jag svarat att jag vill kunna göra allt jag får för mig utan att min kropp eller min fysik skall vara ett hinder. Min kropp fixar mycket det är inte det, men ibland är den lite av en gnällkärring, faktiskt.

Visst ibland säger min kropp åt mig saker som att det gör ont eller att något inte känns bra, men jag tycker att den kommer med dessa påpekanden lite väl sent. Som med ryggskotten, man kan inte bara nämna något i förbifarten, köra på som vanligt och då tro att alla uppfattat att man är missnöjd. Jag brukar säga till min kropp att jag hör vad den säger, för det gör jag. Oftast får jag dock svaret tillbaka att jag kanske hör men inte lyssnar.

Efter att vi nu haft detta stora bakslag, som inte kan ses som någon succé för någon av oss, så har vi bestämt oss för att göra vissa förändringar. Jag och min kropp skall alltså gå i terapi, vår relation skall förbättras, vi skall ha en öppen dialog och inte bara höra varandra utan även lyssna. Dessutom så skall vi ge varandra beröm.

Jag skall erkänna att jag inte riktigt vet hur detta skall gå till, så om någon har några tips eller tankar då är dessa välkomna.

För att fira detta så tog vi 10km runt Kungsholmen i motvind och tokregn. Det gick bra i början 4.30 fart sedan kom ett långt parti med massa is, och sedan ännu mer vatten och slask. Jag, eller egentligen kroppen, gick in i väggen så det blev ett pissigt pass.

Resultatet blev en tappad tånagel och en melerad sko…

Det som gömts i snö

Egentligen är det inte så himla fint när det blir vår, vinter är egentligen finare. När våren kommer så blir det slaskigt och grusigt, det mesta är rätt fullt, dessutom kommer allt det där som gömts i snö fram- som hundbajs.

Men när man springer så är det underbart med barmark. Igår var det dags för mitt andra riktiga pass efter ryggskotten. 60 minuter distans stod på schemat. Tog det som en transportlöpning och sprang hem från jobbet. Jag hoppas att allt som gömts i snö, alltså även min kondition kommer fram nu när det blir tö. För jävlar det var jobbigt. Fick nästan kämpa för att hålla 5-fart. Tur att det var några andra löpare längst Södermälarstrand så jag kunde ha lite mål- om och förbi.

Efter omkring 8 km började ryggen kännas så efter att ha överlagt med mig själv saktade jag ner och gick några hundra meter kunde sedan jogga igen, denna gång bara i 5.30 fart. Ett tag var jag himla besviken över att de gick så tungt men det är bara att acceptera att jag inte kunnat träna på över en månad. De sätter sina spår. Men när man nått botten kan det bara bli bättre eller hur?

När mina ben kändes som tyngst tänkte jag på Marit Björgen (jobbade med målbilder) hon ger nog fan inte upp bara för att bena är trötta, så ökade jag farten lite. När det kändes ännu tyngre så bläddrade jag fram till min powerlåt. Kenta- Just i dag är jag stark

Har ni någon powerlåt? En sådan låt som gör er glad, får en att ta i eller kanske bara är stimulerande. I så fall tipsa gärna mig om dem, kan behöver massa powerlåtar om jag ska nå mina mål denna säsong tror jag.

Det jag gillar med Kentas låt är texten
” Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra jag för fram av kraftiga vindar…. Jag har väntat så länge på just denna dag, det är skönt att den äntligen kommer…. Jag har tron på mig själv på min sida…”

Lyssna själva.




Anna Korsvik och Petter Northug gör gemensam sak

När jag kommer på något så orkar jag liksom inte fundera på det så mycket utan vill bara göra det direkt. Så under söndagen då det var både Vasaloppet och 5 milen på TV kom jag på att jag ska nog banne mig åka Vasaloppet. Min vän A hade dessutom lagt ut en sådan utmaning under torsdagen.

Så jag bestämde mig och anmälde mig och betalade – point of no return.
Dessutom ska ju den ultimata supermänniskan Petter Northug tydligen åka Vasaloppet 2012, alltså gör vi gemensam sak.

Finns ju vissa skillnader mellan mig och Northug, han äger ett par skidor, eller säkert flera par! Jag äger inga.

Skulle köpa ett par igår men när jag gick till min favorit träningsbutik Runner Store så hade de inga som passade mig. Gick till Alewalds och där gick det lite över styr. När säljaren börjar snacka vikten på skidorna för att förbättra mig med sekunder på Vasaloppet. Säljaren gick på och skidorna blev dyrare och dyrare. Jag blev hungrigare och varmare!

Min vän A (som är en bidragande orsak till detta dårskap) skulle också köpa skidor. Hon fick på nöten av säljaren för att hon ville ha varma pjäxor och äta apelsiner.

Så det blev inga skidor.

Tydligen skall det bli rea om någon vecka på skidor, så jag väntar. Annars får jag väl köpa den i november. Är kanske 2-3 veckor kvar av skidsäsongen här i Stockholm ändå.

För er som också gillar Northug så ska han vara med i Skavlan på fredag...

Ett pass som gick uppåt och ett recept på det

Ikväll var det dags för det första riktiga passet på nästan 3 veckor. Jag var rädd för både det ena och det andra, för halka, för att det skulle vara för jobbigt och mest av allt för att det skulle göra ont.

Halt var det men det gick okej med dobbar. Värmde upp ca 3 km med lite ryck när det var barmark bara för att få känns på farten lite. Sedan blev det lite snöpulsning för att nå fram till backen jag mätt ut. För på schemat stod det 10x200m backe i tröskelfart.

Gick jävligt bra måste jag säga. Mina ben är starka, fick inte mjölksyra förrän efter 6 vändan och då hade jag ändå ökat farten ordentligt efter varje varv. Var skönt. Nästa gång kan jag ta i mer, till mitt försvar får jag säg att min backe ligger i skogen och det är inget lyse där så jag springer med pannlampa och när det går upp för har huvet en tendens att titta neråt så man ser inte så långt. Efter de 10 vändorna så körde jag samma väg hem som för uppvärmning, alltså 3km. Dock är det bara uppför hela vägen hem, det var extra skönt. Men ingen smärta, däremot är mina ben lite trött nu.

Pannlampan på! Bilden är tagen efter passet...


Fått frågan efter ett recept på Kikärts- och morotsbiffarna också så jag slänger med det också
Ingredienser
2 packet Kikärtor (kokta) ca 380g st
2-4 morötter, beroende på storlek
2 vitlöksklyftor
2 ägg
Curry
Salt och peppar

Gör så här:
Skölj kikärtorna, förslagsvis i ett durkslag. Mixa kikärtorna till en jämn smet, detta kan vara lite klurigt, eller så är bara min stavmixer dålig. Brukar mosa dem först med en sådan där gamla sak som mormor gjorde potatismos med.

Skala och riv morötterna fint och pressa vitlöken. Blanda ihop kikärtor, morötter, vitlök, ägg och kryddor till en smet. Vissa har i Maizena men inte jag. Krydda efter behag. Inget som man dör av att äta ”rått” så jag brukar smaka av så jag får bra smak på det.

Knåda samman ordentligt och gör till biffar, brukar bli omkring 8 biffar för mig av denna smet. Stek sedan i riktigt med olja, alltså nästan frityr.

Servera med mongo chutney eller äppelyoghurt och en sallad gjord på spenat, tomat, avokado och kanske lite färsk mango eller äppelklyftor.

Har ingen bild på biffarna, istället får ni se dagen outfit, understället. detta är helt i rosa och kommer från Stadiums egna märke.

Supermennsker!

Då var skid-VM över för denna gång, alltså måste man jobba hela arbetsdagen då det inte kommer några naturliga långpauser längre.

Det som varit kul med VM är supermennesker, även om det tråkigt nog varit norrmän. Jag gillar supermennsker, för att det är helt oövervinneliga. Jag tror världen behöver det, eller jag behöver det. Någon som är så bra, inte bara det utan bäst att ingen ror på personen. Därför blev jag lite besviken när Johaug vann över supermennskan Marit Björgen. Skönt att Northug vann ändå, så jag fick behålla i alla fall en supermennska. Missförstå mig inte, visst är det super när Kalla och Hellener vinner och det hade varit bättre om de varit supermennsker men det är de inte- än…

Andra tycks gilla när underdogs vinner eftersom det ger en känsla av att allt är möjligt eller vad det nu kan vara. Jag tycker att supermennsker, eller övermänniskor är mer motiverande. Dessa har satsat allt och… kan inte riktigt sätta ord på det själv så jag lånar lite från Sverker Sörlin och Skidbloggen

”Northugs storhet är mångsidig, han behärskar allt. Men bakom ”allt” ligger de tusentals timmarna på myrarna i Tröndelag. Sedan är det huvudet. Han har koll på allt och alla.”

Vi tar en titt på Marit Björgen bara för att…
Min träning då.
Denna vecka har jag ledordet Tålamod
Detta veckan då jag skall försöka återgå till det normala, eller normalt blir det inte för mycket i min träning har blivit gör om gör rätt. Så här kommer denna vecka att se ut, hoppas jag. Med reservation för att jag måste ändra något och ha tålamod.

Måndag: Backträning
Tisdag: Aktiv vila –Yoga (07:00-7:55 på Sats Stureplan om nån vill med)
Onsdag: (Morgon) Distanspass 60 min (Kväll) Styrka överkropp
Torsdag: Test 10 km
Fredag: Styrka ben
Lördag: Löpskola + Distans 75min
Söndag: Vila

Beroende på lite kanske Distanspassen flyttas till söndagen får se hur det känns. Lite annat spännande inplanerat denna vecka…

I den snabba banan har vi…

När det börjar gå bättre så kommer alltid ett bakslag. Med träning är det ofta så att när man är på en topp så har man ofta kört hårt och då kommer sjukdom eller skada som ett brev på posten.

Min kloka vän A sade igår att; När man lyfter sin träning en nivå och blir ”elitmotionär” så får och måste jobba mycket mentalt. Det handlar om att tackla motgångar och komma tillbaka. Mindfullness och balans.

Ett bra exempel är Marit Björgen detta norska skidunder som för något år sedan var uträknad och hamnade långt ifrån pallen. Nu är det ingen som ror på henne. Snacka om att komma stärkt ur en motgång!

I går efter mitt bollrullningspass så fick jag känningar i ryggen och skinkan igen. Det är då fan! Jag som tyckte det gick så bra.

Jag är fullt medveten om att jag haft en rekordsnabb återhämtning och att det kanske inte är helt bra, men ändå. Det är tungt, det gör mig ledsen.

Hade fått planen för 3 veckors träning framöver, grundträning och komma igen. Känns som det skjuts mer på tiden och mina mål också.

Coachen var dock snabb på att vara peppande, aldrig varit så glad över att ha en coach som nu. Dagens planerade löpning ändrades snabbt till ett simpass.

Det var länge sedan jag simmade, kanske 1 år sedan, då körde jag simning 1-2 gånger i veckan men det puttades ut av löpningen så jag var lite nervös igår kväll när jag packade väskan, baddräkt, mössan, tog med båda glasögonen var lite osäker på vilka det var jag faktiskt gillade bäst.

Simmar man stiger man upp tidigt, innan klockan 06 tassade jag iväg. Ni som inte brukar vara ute vid den tiden så kan jag meddela att de nu börjar bli ljust och jag hörde fåglarna. Väl framme vid bassängkanten tittade jag runt, snabb-banan eller motionssim. För ett år sedan platsade jag i snabb banan, utan tvekan. Men nu?

Att inte testa är att förlora direkt, hoppade ner i den snabba delen. Värmde upp med bröstsim, lite stressad av folk framför och bakom, men det kändes okej, jag är riktigt snabb i bröstsim. Sedan dags för crawl, det är ju då man känner sig nervös. Kommer jag ihåg hur man gör? Eller kommer jag få en kallsup. Oh det vore pinsamt!

Men jag visade att jag minsann platsade i snabb- banan. Efter några testvarv pressade jag på med lite intervaller 200meter crawl 50meter bröst, sedan tabataintervaller, det är 20 sek hårt 10 sek vila. Körde 10 set av den, normalt brukar man köra 8.

Kunde till och med varva och köra förbi mina medsimmare. Det enda som inte satt klockers var vändningarna så dem gav jag upp efter ett tag.

Gick sedan till grunda polen och körde vattenlöpning i 10 minuter, avslutade även här med tabataintervaller.

Känner mig nöjd, fick upp pulsen och hjärtat fick jobba. Så här i efterhand tänker jag att jag kunde kört på mer, men vatten är ett annat element och det är ovant och tar en stund innan man kommer in i andning och teknik, kanske särskilt om man är nervös också.

Tänkte bjuda på dagens outfit, inte helt van att fota sig själv på detta blogg sätt. Men skulle ju inte bli helt förvånad om Tyra Banks ringer och vill ha med mig i Top model, men då kommer jag att säga som min pappa sa när han blev erbjuden en roll i filmen ”Populär musik från Vittula”.
-Jag har inte tid jag måste gå på gymmet!


Frukt är godis…

Efter mitt inlägg 8 tankar om mat fick jag lite mail, det var kul. De flesta verkade dock inte hålla med mig om att frukt är godis. Jag menar inte att man inte skall äta frukt, men jag tycker att man skall vara medveten om vad man äter.

Ord som kan vara bra att känna till:
Glukos=druvsocker
Fruktos=fruktsocker
Sackaros=”vanligt socker” ex strösocker = en glukos+en fruktos ihopkopplat

Så här ser näringsinnehållet ut i några frukter

Apelsin per 100g
Kolhydrater 8.9gram (3.6 g sackaros, 2.7 g fruktos, 2.6g glukos)
Protein 0,6g
Fett 0,3g
Vitamin C 51mg

Äpple per 100g (utländskt, skalat)
Kolhydrater 8,2gram (varav 8,1 g är sockerarter, sackaros står för 2,4 g)
Protein 0,2g
Fett <0,1g>Banan, skalad, per 100g
Kolhydrater 18,3g (13,5 g är sockerarter, sackaros står för 6,5g)
Protein 1,1g
Fett 0,4g
Vitamin C 10mg

I en läsk då?
Coca-colasom är min favorit läsk ser det ut så här per 100g
Kolhydrater 10,9 (4.0g sackaros, 3.4g fruktos, 3.5g glukos)

Jag menar inte att man skall dricka cola istället för att äta frukt, frukt innehåller ju också fibrer och annat som är bra för kroppen. Men om man har som mål att kanske tappa några överflödskilon så ska man kanske inte vräka i sig frukt i tid och otid. Informationen kommer från Institutet för hälsa och välfärd, Fineli, vilket är finska folkhälsoinstitutet.

Rehabpasset, tydligen behöver löpare inte lyfta över 120kg i marklyft

Idag nästan exakt 14 dagar efter det där ryggskotten så klarade jag att springa 10 km, eller springa och springa var väl mer en jogg. Eftersom det var på löpband så blev det blankt 52min. Inte ljusets hastighet men det viktiga var att jag inte fick ont.

Enligt tidigare plan så skulle jag vilat idag, jag vet. MEN i morgon ska jag ju till Accessrehab och jag har fått order om att inte träna de dagarna jag får behandling, alltså är det vilodag i morgon.

Jag tycker att träning skall vara jobbigt på gränsen till outhärdligt jag vill känna att jag tagit ut mig när jag är klar. Detta är ett problem och något jag måste omvärdera. När det gäller löpningen så har det medfört att jag hamnat i löpningens svarta fälla, det vill säga att alla passen blir lika hårda. Vilket inte ger ultimat återhämtning och således gör mig mer skade benägen. Men än värre det ger tydligen inte maximal träningseffekt heller. Detsamma gäller styrkepassen, lasta på och öka är min melodi.

Någon dag sedan fick jag frågan
- Anna om du vill bli löpare varför behöver du då lyfta över 120kg i marklyft?
- Ja, kanske om det står en stor löpare i vägen?

Tydligen inte rätt svar.

Så igår körde jag mitt eget Prehab/ rehabpass . Så här ser det ut. Försöker köra på utan pauser.

50 chins (inte på raken och sista 25 med hjälp)
100 armhävningar uppdelat på 3 set.
Högrodd med rep
Biceps lutad mot vägg. Inget svängande på ryggen, löpare behöver inte biceps kanske men man är ju lite fåfäng.
100 dips, uppdelat på 3 set
Ryggresning på boll
Plankan med armarna på bollen 3xmax.
Köttbullen

Så här vill jag känna mig efter passen!
Bilden är efter Multisport tävlingen STAR 2010. Resultatet är preskriberat.