Med nya sulor på nya vägar eller inte

Denna vecka kommer det inte bli mycket av något, inte mycket träning och inte heller mycket bloggande. Åker och jobbar en vecka på den Rumänska obygden. Jag gillar obygder, tycker det är väldigt spännande. Normalt så hade jag packat ner löparskorna för det finns inget bättre än att möta en ny plats i löparskor tidigt på morgonen. Dessutom tenderar man att få med sig farthållare på sånna pass ofta i form av blodtörstiga hundar. Har många historier om jogging rundor på platser som kunde slutat i blodbad. Men nu packas inga löparskor ner.

Efter att jag avslutat jobbet så kommer jag stanna i Bukarest över helgen, gäller ju att passa på. Lägligt nog har hotellet till och med en 22,5m bassäng och ett spa...

I morse var jag och fixade nya sulor till mina skor hos Anatomic. Jag är inte bara kobent utan också extremt pronerad så jag har inläggsulor. Tydligen var dessa inte nog uppbygde och jag fick ett par nya men tills dess att de är klara så förstäktes mina gamla och gisses vilken skillnad!
Detta tillsammas med mina nya rehab övningar så kan det finnas hopp.

Körde förövrigt ett 2 tim pass på gymmet som innehöll allt! Kommer kännas gott i morgon.

Men nu packa och sedan sova flyget går tidigt!

Det är inte rätt kvinna på rätt plats!

Söndag, lånpassens heliga dag. Solsken utomhus och tjeprunt knäet. På väg mot badet såg jag flera som var ute och sprang eller joggade eller tog sig fram på ett sätt som skulle likna något av det. Och jag kan inte hjälpa att jag tänker att livet är allt bra orättvist. Varför kan de som hasar sig fram utan att ens försöka, de tar säkert samma runda 2 gånger i veckan och har aldrig kört Hammarbybacken upp och ner tills tårarna sprutat, varför kan dom springa och inte jag?


Kan inte låta bli att tänka att det faktiskt vore bättre om någon av dem hade ett ihop tjepat knä istället för att jag ska ha det. Som det är nu är det liksom inte bästa kvinna på bästa plats!


Men jag är inte bitter, blev långpass i plurret istället eftersom jag inte ens fick lov att cykla idag (ska vänta 48 tim efter stötvågorna innan man anstränger knäet) Körde en mass teknik, övat på allt det coachen sagt till mig att öva på. Börjar få in det där med höften nästan naturligt. Dessutom investerade jag i paddlar igår, shit vad kul det var att simma med paddlar. Gick så snabbt att jag bokstavligen körde in i kaklet första 25:an. Hittade ny favorit 100m progressivt.
Mina paddlar. 199kr på Addnature


If you look like a pro...

Mitt ben har tejpats ihop i väntan på bättre tider

Har träffat tre olika vårdgivare gällande mitt knä, ingen har kunnat säga vad som är felet. Hur mycket det har kostat är oväsentligt men det där 350kr jag betalt till Idrottskliniken i Solna kunde jag lika väl gett till en duva vid Sergelstorg och bett den tala om vad som är fel på mitt knä. Jag träffade ändå en ortopediskläkare där att han inte kunde ge mig en diagnos är fan skrämmande!


I fredags besökte jag alltså tredje instansen, Specialistgruppen. Hade hört mycket gott om dem så jag tänkte att det var värt ett försök. Att de dessutom ringde upp när jag bokat tid och rådde mig att boka en annan av deras naprapater som hade större erfarenhet av löpare gjorde mig hoppfull.


Hittills har jag bara positivt att säga. Han lyssnade faktiskt på mig och tog mitt onda på allvar. Jag fick springa på ett löpband, han klämde och kände och jag hade med mig både röntgen svar och svar från ultraljud. Efter lite kläm och känn försökte han pedagogiskt förklara vad som var felet. Eftersom jag är halvt om halvt ortoped efter detta så ville jag hellre prata latin jag har patella tendonit eller hopparknä. Först gången någon kunnat sätta en diagnos även om jag är lite besviken över att jag missat den diagnosen själv...


Fick stötvågsbehandling för smärtan, sedan tejpades mitt knä (looks like a pro) och så fick jag rehabövningar. Föga förvånande så var lite av orsaken min inaktiva höft och rumpa men också att jag är ojämt stark i benmusklerna.


Nu finns det hopp, det finns ett namn på åkomman och en plan för att blir bra. Tills dess simmar jag.






Mitt knä vill springa snabbt

Har varit mycket sim och lite spring på denna blogg som trots allt får under namnet "Vägen mot att bli en löpare". Jag kan bara konstatera att vägen mot att bli en löpare inte kan liknas vid en Autobahn utan snarare vid en väg i Afrika. För er som inte varit där så är det gruppigt, ibland så pass att det är bättre att köra på sidan av vägen och ja det händer att man om inte simma i allfall får vada för att bron är trasig.

Lite där är jag nu, bron är trasig... Har haft känningar i mitt knä hela veckan, lite mer än känningar men ändå inte ont men nog för att jag inte ska ha sprungit. Idag kändes det bättre och jag körde 30min löpning. Efter ca 15min gjorde det ont, ville hoppa av egentligen men så tänkte jag att okej jag får testa lite. Justera steget och öka takten, när farten kom upp i omkring 4.45fart så släppte det onda. Bara att gilla läget, mitt knä vill springa fort då får väl resten av kroppen hänga på antar jag.

I eftermiddag väntar ett besök hos naprapaten och hoppas på att få nya rehabövningar och att man kollar igenom kroppen för att hitta om det är mer saker som är fel.

Från liggande till stående utan att tänka

När mina fåglar börjad kvittra klockan 05:20 i morse önskade jag inget annat än att jag hade ett luftgevär. Alla djurvänner kan vara lugna, fåglarna bor i min "Wake-up light". Jag var riktigt trött. Men det var bara att inte tänka utan göra, upp som ett skott med kinden fortfarande fast i kudden kändes det som.

Normalt är jag inte så morgontrött men i morse var jag extremt trött, har varit trött hela veckan. Tror det är all tårta från helgen som liksom förtröttar mig. Jag är glad att jag är så extremt strukturerad att väskan är packad och kläderna framlagda sedan kvällen innan annars hade det blivit kaos.

Dagens simpass bestod av:
15 min teknik där jag övade på allt det Josefin sagt åt mig att öva på.
5x8min intervaller uppdelat i 200m set där jag låg på 80% av max, dagens max var inte så snabbt men jag märkte att när tekniken satt så var det så mycket lättare. Precis som med löpning och skidåkning så sitter kraften i höften även när man simmar. Får man med höften så bara far man fram i vattnet.
5min lek och plask.

I morgon blir det en ofrivillig vilodag som är extremt hektisk. Först ska jag prata på en skola i Upplands Väsby, sedan snabbt iväg till Bromma flygplats och flyga till Malmö där jag ska hålla föredrag, sedan hem igen. Tiden emellan allt är knapp så det kommer nog bli en hel del jogging. ta taxi? nej det är för latmaskar jag åker kommunalt, lite mer sport.

På jobbet fick jag "beröm" för att jag är så duktig som tränar på morgonen, idag hade jag nog gärna tagit ett kvällspass istället men det hinner jag inte för jag har annat planerat. Det handlar inte om att vara duktig eller om att ha motivation vid sånna här tillfällen när det känns extremt motigt det handlar om att ha disiplin!

The winner takes it all!

Mycket smart att ha en tävling på sin födelsedag har aldrig fått så mycket grattis hälsningar förr!
Finns otroligt många kreativa människor där ute.
Men någon måste vinna och det finns bara en vinnare!
Denna gång blev det Jessica som skrev följande grattis hälsning:

När du löper fort, fort, fort
Hinner ingen att ta kort, kort,kort,
Inte ens ett målfoto!
Bästa dojorna ger klipp,klipp, klipp
I dessa blir du hipp, hipp,hipp
Hurra på din dag!
Viktig är din mat, mat, mat
Vad är bättre än tårta på fat,fat, fat
Ärtor är för barn!
Och skickade en virutel tårta för löpare.

Men så råkar jag också ha två extra reflexvästar från Kari Traa också.
Den ena går till Viktor som vill motivera sin flickvän att träna.
Den andra går till supersnabba Ida, den kan hon behöva när hon kutar runt i Härjedalens skogar!
Hon får vinner lugnt kategorin bästa fjäsk med följande hälsning:
"Att du fyller 30 det kan man ju verkligen inte se, din
hy är så fräsch och din form är i topp. Nej, mer åt 20 hållet skulle jag ha
gissat. Hälsa Scotty the bike och njut av att livet går framåt i rätt riktning.
Mot nya mål"
Grattis till er och era vinster kommer på posten!

Vägen mot att bli en mänsklig säl!

Nu syftar jag inte på att jag ätit så mycket tårta och annat mumsigt under helgen att jag i princip tagit formen av en mänslig säl utan på att tänkte ta min simnig lite längre.
Jag tycker att det är riktigt kul att simma, det är utmanande på ett annat sätt än vad löpning och annat är. Här jobbar man i ett annat element med allt vad det innebär.
Jag firade mig själv med att ha min första simlektion med Josefin Lillhage i går. Var lite nervöst innan har ju inte hunnit med så många simpass efter Vasan och innan dess så hade jag ju inte simmat sedan i september.
- Simma 50 så ser jag hur det ser ut, sade Josefin
Plötsligt undrade jag om jag ens kunde simma 50m... Men det kunde jag, tydligen rätt så bra också enligt Josefin. Sedan började vi jobba på några av de saker som var mindre bra.
  • Vred huvudet lite för mycket när jag andades för att jag tittade lite för mycket bakåt.
  • Måste få med höften mer
  • Bredare isär med armarna
  • Hitta en jämnare takt mellan ben och armar

Myckt av det jag gjort fel är för att jag är "hemmasnickrad" som det där med armarna har jag ju tänkt att jag ska göra mig smal i vattnet men nu vet jag ju bättre. Bara att öva, öva och öva till nästa gång.

Anna på väg mot att bli en säl!

Få en present på min födelsedag!

Idag är det min födelsedag, jag fyller 21+...
Hela helgen har jag överösts med fina presenter! Det vissade sig att Scotty the bike var en present från mina föräldrar och dessutom har jag även fått en resa till Island med snorkling, ridning, vandring, valskådnig och varma bad.
Jag är så glad över att jag har så fantastiska vänner och familj.
Om det inte var nog med allt detta så har jag också haft förmånen att starta ett samarbete med Kari Traa, som inte bara är olympisk mästare utan också designar snygga och bra träningskläder.
För en gångs skull är jag alltså inte sämst klädd när jag tränar!
För att det är min födelsedag så tänkte jag att någon annan också ska få en present så lottar jag ut ett underställ.
Vill du ha ett coolt underställ, byxorna kan även användas som vanliga löpartights(!) skicka då ett mail till anna_korsvik@hotmail.com och önska mig grattis på födelsedagen. Glöm inte att skriva namn och adress. Den med roligast grattis hälsning får ett underställ från Kari Traa av mig.

Meet Scotty the bike!

Får jag lov att presentera Scotty the bike!
Scotty och jag! Scotty kommer från Cykelhuset i Väsby!



Scotty är en Racer tillsammans kommer vi att färdas mins 130mil från och med nu fram till 15 juni. 82 dagar har vi på oss att lära känna varandra och inte minst 82 dagar har min rumpa på sig att vänja sig vid Scottys minst sagt smala sadel.

Frivillig vilodag!

Hela veckan längtar man efter helgen, sen kommer fredag och då är det bara som en vanlig dag.

Förrutom en sak, fredag är vilodag!


När man kan träna på som man vill så är vilodagarna fantastiska tycker jag. Äter lite extra och vilar lite mer, passar på att göra saker som man inte "hinner" på vanliga dagar. Ge både kropp och själ tid att återhämta sig. Om man känner sig trött, grinig och dessutom har sömnbesvär och kanske känner sig varm i kroppen så är det läge att lägga in en extra vilodag. Jag har varit väldigt dålig på detta förr, att lyssna på kroppen, men man lär sig och nu vet jag att en extra frivillig vilodag är bättre än en vecka fylld av ofrivilliga vilodagar.

Fick min målgångsbild från Vasaloppet idag. Så här såg det ut, jag ser ju rätt så glad ut med mössan bak och fram!



Äntligen nästan på riktigt!

Första riktiga löppasset sen den 4 december. Fatta hur lång tid det är!

3x10min trösel med 1min jogg vila, skulle egentligen varit 2 min men det blidde bara 1 min.

Tröselintervallerna ska gå i en fart precis under din mjölksyra tröskel, det ska liksom kännas men inte göra så där ont om det kan göra när man kör kortare intervaller. Här är det balansgång. Ca 10 sek långsammare än din tävlingsfart på 10km. Om man inte vet sin tävlingsfart på 10km så tar man lite snabbare än vad som är skönt att springa 10km i.


När det är jobbigt är det lätt att bara titta på klockan, försökte fokusera på de duktiga simmarna i poolen men även dom blev en klocka när jag insåg att det tog exakt 20 sekunder för dem att simma 25 meter, alltså tre vändor och det hade gått en minut...

Fick direkt ett kvitto på välgenomfört pass- en stor blodblåsa under foten. Dags för nya strumpor eller åtminstonde tvätta de andra.


I morse blev det simning. Det är skillnad på att gå och simma och på att träna simning. Om du går och simmar håller du dig i motionsbanan och vankar fram. Om du iallfall inbillar dig att du tränar simning är du i snabbsimmbanorna och får köra fort vare sig du vill eller inte för att inte bli överkörd av mänskliga sälar.

Jag kan egentligen inget om simning eller hur man tränar simning därför köpte jag boken "One hour work-outs" som har en massa pass för grundträning, speedträning osv. Den har pass för simning, cykel och löpning.


Dagens pass var:

Insim

Pyramid 50-100-150 ->150-100-50. 10 sek vila på toppen

4x400m

Första och tredje 400-ingen i jämnfart på ca 75 % av ditt max

Andra och fjärde 400-ingen så första 300 på 75% sedan sista 100% i toppfart.

Sedan avbad.


På måndag händer något spännande, det är dels min födelsedag men det är inte det viktiga. Här kommer en ledtråd... Vad börjar på måndag, kan ni gissa?



Hatad av nästan alla

Många hyser nog väldig hatkärlek till denna maskin- löpbandet som inte helt oförtjänt fått öknamnet hamsterhjulet. Nu när mitt knä är som det är så har jag fått order om att springa på löpband. Orsaken är att jag ska känna att jag kan gå av närsomhelt men också att löpbandet kan man ställa in i ständig uppförsbacke. Något som tydligen ska vara bra för mina knän.


Jag kan väl hålla med om att det inte är jätte kul att springa på löpband, jag är till och med lite rädd för löpband efter att förra året fått ryggskott på löpbandet. Men samtidigt så är löpband bra på det sättet att du ställer in din hastighet sedan behöver du bara hänga med, hänger du inte med flyger du av. Att du maskar blir liksom väldigt påtagligt på löpbandet du måste du ju aktivt föra handen till displayen och minska hastigheten, eller hoppa av. När man springer ute kan man tappa fart och liksom lura sig själv att tro att man inte tappat fart. Jag tror alla fattar hur jag menar.


Ikväll är det dags för första hårda passet, 3x10 min tröskel. Jag gillar dessa långaintervaller i tröskelfart mer än jag gillar andra typer av intervaller. Här ligger man precis under "det gör ont" hela tiden. Det är smärtsamt men inte så benen blir klossar utan mer en långsam tortyr, som när man pinar ett blåmärke eller när man masserar på träningsverk. Skönt men ont.


Ett problem med löpband är att man kan följa varje sekund väldigt tydligt och det kan blir väldigt jobbigt. Därför har jag alltid med mig min tröja, som visseligen håller på att falla isär men som funkar bra som skynke. Istället för att räkna sekunder har jag teorilektion och studerar de riktiga simmarna som tränar i bassängen. Kombination teori och praktik alltså.


Frukost- Från Gunde Svan till "the quick fix"

Jag brukar ju lägga ut lite recept här på bloggen då och då och det verkar vara uppskattat, nu fick jag frågan om jag inte kan tipsa om lite bra frukostar.



Jag är frukost konservativ och tycker inte själv om att variera mig så mycket. Älskar hotellfrukostar även om jag äter exakt samma sak som hemma förutom att det alltid finns en croissant man kan ta till kaffet, det gör jag ju inte hemma direkt. Jag äter inte så mycket frukost för att jag antingen ska iväg och träna och då äter jag igen direkt efter träningen eller så ska jag till jobbet och då äter jag mellis vid kl 10. Men här kommer några personliga favvoriter som jag varierar emellan...

En klassisk Anna
En tallrik Naturell yoghurt så fet du kan hitta (3 %)
En skiva Vasasport knäckebröd som jag bryter ner i yoghurten
1 kiwi
1 glas Proviva
1 ägg när jag känner för det.

Gunde Svan
Havregrynsgröt är ju sinnebilden av nyttig frukost, här är i alla fall ett alternativ som dock kräver en sväng till affären.
1,5 dl Fibrex (finns ofta i glutenfria hyllan annars fråga i affären)
2dl vatten
1msk psylliumfrö
1 äggvita
Gör så här:
Blanda Fibrex,psylliumfrö och vatten i en kastrull. Koka upp och rör om tills vattnet sugits upp.
Ta av från plattan och rör i äggvitan. Krydda med något du gillar som kanel eller kardemumma. Servera med mjölk, filmjölk och lite färska bär.

Quick- fix
Gröten är inget för stressiga mornar däremot är detta det. Bli inte rädd för detta med råa ägg det smakar mumsigt och äggen gör det lite fluffigt. Passar också bra efterträningen eller som mellis.

Ingredienser:
Frusna bär (har inget mått utan så mycket du tycker ca 2dl kanske)
2 ägg
1 avokado
1 banan
Lite mjölk
Gör så här: Släng allt i en mixer häll upp i ett glas och njut. Ta gärna en Vasasport knäckemacka med smör och ägg på till.

Bara bröd duger
Man får äta vad man vill, jag försöker att inte äta bröd till frukost förutom innan långpass då jag äter typ polarkaka , så vitt och sockringt det kan bli och det lägger sig som en perfekt klump i magen som suger upp allt vatten jag dricker så det slipper skvalpa runt
Jag har i alla fall ett ”bra” bröd som jag gör ibland som man också kan ha som mellis. Här hittar ni receptet på det. Så är det bara att lägga på vad man önskar. Jag gillar smör, hamburgerkött och ost.

Müsli med yoghurt
Det finns massa rolig müsli man kan göra, bara fantasin sätter gränser. Blanda ihop vad du gillar sätt på ett bakplåtspapper och häll/klicka över kokosfett eller rapolja och rosta det i ugnen så det blir så där krispigt.
Här är ett recept på chokladmüsli. Strö den över dina feta yoghurt och om du vill är det riktigt gott med hallon eller kiwi på.

Plättar till frukost!
Detta är en riktig lyxing. Det bästa med dessa plättar är att du kan göra dem dagen innan och ha några i kylen. Kanske lagar man dem till middag ena dagen med typ grädde och sånt och de som blir kvar äter man till frulle. Receptet hittar du här.
Exempel på tillbehör till frukost om man inte gillar vispgrädde på morgonen är bär eller frukt tillsammans med lite kesella eller turkisk yoghurt.

Övningar för onda knän

Vågar knappt säga det men det går rätt bra med knäet. Under gårdagens 30 min vansinnes löpning kände jag inget i knäet. Det är jobbigt att springa så fort, men jag tror stenhårt på min idé. Ligger i omkring 85% av maxpuls hela tiden, men det är inget konstigt alls efter att man åkt Vasaloppet.



Jag har fått lite frågor gällande mina knäövningar och rehab i allmänhet. Så jag tänkte berätta hur jag gör. Först så tycker jag inte att man ska hoppa på och rehaba sig själv utan att veta vad som är fel. Om du har problem som inte blir bättre sök hjälp.


Mitt knä var kraftigt överansträngt och inflamerat och när det lagt sig kunde jag börja rehaba.

Knäövningarna jag gör är för att stärka knäet och rumpan, för det visade sig att min rumpa var ganska inaktiv.


Jag gör båda övningarna 5x10 och så tungt jag bara kan.

Enbens press

Tänk på att pressa knäet utåt och gå till strax under 90 grader. Översträck inte.



Exentrisk benspark

Båda benen hjälper vikten upp.
Håll kvar i 5 sek ta sedan långsamt ner


Därutöver gör jag också utfall med det främre benet på balansplatta men det har jag ingen bild på. Viktigast då är att hålla knäet ut och spänna magen. Detta kunde jag inte göra i ett första skede eftersom det gjorde för ont i knäna.

Övningarna kan komma att göra lite ont, men det är okej. Var bara vaksam på vilken typ av smärta det är.


Förrutom det onda i knäet så kom det fram att jag var väldigt svag i höften och hade svag core också. Därför har jag gjort en massa core och bollövningar. Dessa kommer i ett senare inlägg.

Dags att ta form

Som jag längtat och väntat och i lördags var det äntligen dags!

Dags att simma, jag simmade en del under sommaren men så var jag tvungen att prioritera skidåkningen men som jag längtat och väntat på att få ta mig an träningen i vattnet. Jag gillar verkligen att simma, vet inte om det är för att jag tror att jag har någon form av talang för det - tvärtemot både löpningen och skidåkningen som jag inte har desto större medfödd talang för.


kl 10 var det samling i Eriksdalsbadets 50 m bassaäng, det var jag och brorsan som samlades. Jag hade sagt att jag mest ville plaska runt eftersom jag inte simmat på så länge. Plask blev det.

Insim 200m, en del olika teknikövningar. När jag kör benspark så stannar badet, vilken fart!

Sedan blev jag lite knäckt på intervallträningen 8 st start varje minut. Första 3 gick ju bra då fick jag vila i typ 10 sek sedan var det platt fall. Antar att jag gick ut lite för hårt.

Gillade att köra progressivt bättre. Var faktiskt trött och fick träningsverk.


Denna vecka ska jag få in hela 3 simpass för jag måste vänja mig vid vattnet och komma igång för nästa tisdag tar jag simningen till (förhoppningsvis) en helt ny nivå. Vad händer då?

Det får ni lura på ett tag till ikväll är det löpning och rehabträning. Kör stenhårt på min spring "för fort" teori. En svettbild för starta denna måndag även om bilden är från i fredags då jag just rockat loss 40min i 4.20 fart. Inte illa för att vara mig och mitt knä!



Bakfylla!

Där slog jag er med häpnad va!

Japp, jag känner mig ruggigt bakfull. Önskar jag kunde säga att det bara var Vasalopps-bakfylla men det är det inte. Min bakfylla beror på okontrollerat drickande. Nästan 2 st Nils Oscars kalasöl slank ner i går kväll tillsammans med Osso Bucco, italienska korvar och cremé bruule.

Nils Oscar som lurat mig i fördärvet


Denna vecka har varit en orgie i osunt levene. Den konstanta hungern har gjort att jag fallit för frestelsen varje gång jag gått ut till kaffeautomaten här på jobbet, vi snackar bullar och dessutom M&M:s en dag köpte jag en sådan där dubbelchoklad "Skotte" också.


Har gjort en ansats till att träna iallfall och ikväll rockar jag lös på med ännu ett 30min löppass i snabbfart. Tror stenhårt på min idé om att springa snabbt för att lära mig springa snabbt nu när jag ändå tycker det är jobbigt att springa...


Bara bakfyllan släpper... får kanske gå och köpa en Cola.

Då kör vi igen!

Efter tre rätt så välbehövliga vilodagar så var jag sugen på att komma igång igen. Har inte haft någon värre träningsverk, ungefär som när man varit sjuk och kör första benpasset, det vill säga man känner att man har ben. Unnade mig en massage på Fridenshälsozenter igår, knådade igenom kroppen från topp till tå. Bra ställe faktiskt, första gången jag varit där och kommer nog gå tillbaka.

I morse blev det 30 min lugn löpning i 5-fart följt av rehabövningarna för knäna och så dom där bollövningarna. Jag var lite seg i början och hade inte direkt något klipp i steget men så snart höftböjarna blivit varma så kunde jag slappna av mer.

Har kommit på att jag nu har ett gyllenetillfälle att göra om mig som löpare. har inte sprungit sedan i december så jag ser det som jag är 0 ställd. Så att jag tidigare tyckt att 5-fart är för jobbigt så kan jag nu bestämma mig för att hålla 5-fart för det är ändå jobbigt att springa. Alltså lurar jag mig själv att det inte är farten som är jobbig utan bara det faktum att jag just börjar som gör det jobbigt. Smart va!

En historia om 90km

Att prata till sig ett bättre startled
I fredags åkte jag upp till Mora för att hämta ut min nummerlapp, hela staden var i kaos med folk och bilar och oändligt med köer. När vi hämtat ut nummerlappen hade vi bestämt oss för att försöka att snacka till oss ett bättre startled.

Vi stod i led 10 och det enda seedingloppet hade ju inte gått så bra. Allt kan vara värt ett försök. Vi ställde oss i den första Vasaloppskön som började långt utanför seedingslokalen. Det var trevligt och snabbt insåg vi att det var fler i denna kö som också hade för avsikt att snacka sig framåt i startleden.
Fick lite tips och så gick vi fram till två trevliga dalmasar och förklarade läget. Och fick svaret att led 9 kunde de nog bjuda på. Lycka! Jag vet inte varför men bara att slippa led 10 gjorde mig extremt glad, jag fick nästan tårar faktiskt.

Dan före dan…
På lördagen tog jag bara en kort promenad för kroppen kändes inte helt hundra. Sambon ringde hemifrån och sade att han inte kommer komma för han låg däckad i influensan. Jag har aldrig ätit så mycket vitlök, enchinagard, c-vitamin och alvedon i mitt liv! Skidorna lämnades in hos VasaSvahn för vallning. Det är inte billigt, stod där och frågade vad man ska ha. Ju dyrare desto bättre såklart -cashing 1000kr fattigar. Men det kan jag säga att jag aldrig haft bättre skidor


Inte sova bara vila
Jag låg sömnlös hela natten, försökte att inte stirra på klockan och bara tänka att jag inte behöver sova utan det är okej om jag bara ligger här och vilar mig. Det hjälpte lite och jag kände mig inte direkt ”sovstressad” .


Nummerlappsskräck
Jag har ju tidigare berättat om min nummerlappsskäck men nu ska jag berätta hur allvarlig den faktiskt är. Lyckades peta i mig frukost men den kom upp lika snabbt igen. Pappa blandade Resorb jag tog en mun och ja, spydde upp det igen. När vi väl kom till starten så knöt sig hela magen igen och resten av gårdagens middag kom upp. Det går liksom inte att kontrollera och jag vet inte vad det är, blandning av nervositet och prestationsångest.


En orgie i köande
Först köade vi in i starfållan, sedan köade man till toaletten, sedan köade vi i princip fram till Smågan. 10 km på 1.43 det är nytt pers tror jag. Sedan släppte det lite men det var på sina ställen svårt att komma fram och man fick byta spår rätt ofta trots att vänster sidan var snabbspåren. Jag och Gunde höll ihop och stöttade varandra. Vi tog god tid på oss i kontrollerna för att prata med supportklubben som bestod av våra föräldrar. På sina ställen här och var var det lite köer, kö för att komma upp för en backe och kö för att komma ner. Kö för att komma fram och köer åt sidorna.


Är det kul?
Mamma frågade mig om det var kul. Nja, inte vet jag om det är kul. Det var bara något jag vill genomföra och hade liksom varken siktet inställd på någon tid men inte heller på att åka och njuta. Alltså lite fel inställningmen mitt enda mål var att komma i mål. Det är också lite obegripligt när man åker och det kommer skyltar där det står 78km eller 63km, jag är glad att man inte kan fatta hur långt det är. Det är först när man kommer ner vid 40km som man börjar ha någon form av förhållande till distansen. Då kunde jag börja tänka att det är som Värmdöloppet, eller vid 30 km ett vanligt långpass.


Ett tag var det fint solen skev och spåren var fina och mina skidor var bra. Men efter sisådär 5 timmar så kommer man till ännu en backe med en rödstuga och få undrar man om man inte åkt fel och kommit till samma ställe igen.


Det gjorde ont i kroppen, min armbåge gjorde väldigt ont ett tag. Då tänkte jag att jag får inte tänka på att den gör ont. Vad ska jag då tänka på? Ja, jag har ju ont i nacken också… så vandrade det onda runt i kroppen. Men jag kände mig ändå okej hela vägen.


Anna blir less
När det var omkring 20km kvar så var jag less, då ville jag bara åka igenom den där förbaskade porten så jag ökade farten så gott det gick. Jag hade krafter kvar men så var det folk som stod lite i vägen också. De där sista kilometrarna från 8 till 1 km har aldrig känts så långa. Vid 1 km tänkte jag att detta är som en normal 4 min intervall och jag stakade järnet. Lade faktiskt inte ens märke till den där lilla backen de hade skottat upp där mitt i allt.


Mål.
Sträckte upp armarna i skyn och kände lättnad, mest över att det var över att jag hade klarat det. Det är svårt att beskriva hur det är att åka Vasaloppet. Det är långt och det är skönt att komma i mål efter 9:09
Jag måste nog smälta detta bättre för att få någon relation till det hela.

led 9

Dan före dan, julafton är inget emot detta! Trycker i mig allt möjligt för att hålla tillbaka förkylningen. Rädd för att bli sjuk så man känner efter konstant... igår hämtades nummerlappen ut och efter tips från min bror gick jag till seeding tindrade med ögonen och log kunde nog ha klämt fram en tår oxå men det behövdes inte fick komma till led 9. Känns bättre nu är det bara att åka då.

Jag har uppnåt Nirvana

Sista passet inför Vasan är klart. Vet ni vad det blev?
40min morgon jogg, 40min det är ännu ett nytt tidsrekord utan känningar i knäet, det var lycka! Jag hoppades att jag skulle kunna bära med mig denna glad känsla hela vägen till Mora. Men när jag kom till jobbet drabbades jag av ångestattack och trodde jag blivit sjuk. Det enda som hindrar mig från att spärra in mig själv på Pite 55 (Norrbottningar vet vad jag talar om) är att fler verkar lika paranoida som jag. Håkan till exempel har ringt en pollenforskare för att kolla så det inte är pollen i Dalarna eftersom det redan brutit ut i Stockholm...

Ångesten som fyllde mitt bröst var kanske alla kotor som satt snett i rygg och nacke för livet kändes lite lättare när jag varit på Accessrehab.

Nu är det inte mycket jag kan göra, allt är gjort och jag ska bara försöka slappna av och tänka positivt. Det som skulle kännas lite bättre var om jag hade haft en bättre upplevelse av mitt sista skidpass än Värm(DÖ) (F)loppet men jag ska tänka tillbaka på det där passet på sjön när jag var så vass. Så ska jag le, jag ska inte vinna Vasaloppet jag ska åka Vasaloppet, jag ska ta mig igenom och sedan ska jag vara nöjd med mig själv.