Anna på hal is

Ikväll var det dags att göra debut på skidor i den Kungliga huvudstaden. Morgonen tillbringades med att läsa recentioner på Skidspår.se eftersom det blev rätt sent på eftermiddagen innan jag skulle komma iväg bestämde jag mig för Björkhagen som ändå är mina gamla hoods. Spåren var jäkligt isiga och ett tag underade jag om jag åkte skridskor med skidorna på. Åkte runt lite på alla möjliga ställen innan jag hittade till ett "spår". Det var helt okej, inte mycket till spår kvar backarna var extremt isiga, gick riktigt fort nedför men bra träning att saxa uppför. Åkte runt och åkte fel, hade inte en susning om var jag var när jag hittade detta.
Tävlingskänsla...


Kändes ju bra, åkte runt lite till, vips hade det gått 1 timme med mycket upp och ner och en del stakning däremellan. Kände mig nöjd, tack och lov var det myckt folk i spåren (som gick!) så jag kunde fråga om vägen tillbaka till Björkhagen. Där var det bara att hoppa på t-banan och dra hem. Så enkelt kan ett skidpass i huvudstaden vara avklarat.
Har en förjävlig rethosta men känner mig frisk annars, hostade inte ett smak när jag åkte, körde iof väldigt lugnt så det kändes bra. Hoppas nu på mer snö så spåren blir mindra isiga men kommer nog dra ut ett par gånger nästa vecka. Tror det är bra att få tid på skidorna!


Förresten så försökte jag dämpa min fredags ångest med att anmäla mig till Vansbro-simmet... funkade inte.

Tankar om hopplöshet

Idag är en sådan där dag då mitt huvud fylls av tankar av hopplöshet eller kanske ska jag kalla det realism.

Egentligen borde jag vara hoppfull, det finns alla möjligheter att glädjas. Förkylningen är nästan borta, det är snö i Stockholm, rehaben funkar för knäet.
Trots detta känner jag hur hopplöshetens hand greppar om mitt hjärta och ger mig något som liknar ångest.

Mest ångest över att 9 mil är jävligt långt

En allsidig kost

Förkylningen blir bättre och bättre, pulsen är snart tillbaka till det normala vilket innebär att livet kan återgå till det normala. Eller ja så normalt det nu är när man kör rehab tills man ser ut som ett gummiband eller pilatesboll och har så mycket fästvalla under naglarna att man fastnar i vantarna.Börjat smyga igång med träningen, rehab och styrka och i helgen blir det längdskidor för det är ju faktiskt snö i Stockholm!

Fått mycket frågor om vilka kosttillskott jag äter, så här kommer laguppställningen:
Från vänster:
Female Multible: Naturlig multivitamintablett, innehåller extra järn och magnesium som behövs bland för återhämtningen. Pris 240kr. Zink 50mg: Naturligt zink, multivitamintabletten innehållre inte nog med zink. Bra för kroppens förmåga att återhämta sig samt för immunförsvaret. Pris 119kr. Omega 3: Äter aldrig fisk. Hjärt och kärlsjukdomar samt visat sig vara positivt för behandling av deprisson. Viktigt att inte köpa fiskolja från Marocko (politik) Vitamin D: Ger starka ben, fås via solljus så det äter jag extra av på vintern.Vitamin C: Multivitamintabletten innehåller vitamin C men jag tar en extra tablett med enbart C-vitamin för att bosta immunförsvaret. Pris: 98kr
Inköpställen: Hälsokostbutiken Nature och diverse apotek.


Så har ser det alltså ut på mitt frukostbord varje morgon, en allsidig och nyttig kost. Jag föredrar naturliga preparat framför syntetiska, av naturliga skäl samt att det tas upp snabbare i kroppen. Men flytande Omega 3- där går gränsen alltså!






Jag säger bara va f*n

Är det inte det ena så är det de andra och så fortsätter det i evigheten.
Är fortfarande inte fri från min förkylning, även om kakburken på huvet är mindre
så är jag hostig och slemigare än vanligt.

Eftersom jag bara suttit på mitt arsel förra veckan, förutom helgen då. Så har knäna börjat göra ont, kanske ett gott tecken jag menar då vet jag ju att rehaben funkar eftersom jag inte hade ont den veckan jag gjorde det. Posivit mitt i eländet.

Jag inser att jag inte är SATS-personal längre, efter att ha varit anställd i närmare 7 år kanske det är dags att kanske in handduken. Jag har inte betalt för gymkort sedan jag var 18 år kanske dags att börja göra det nu när man fyller 30. Ta sitt ansvar.

Men vad ska jag med SATS kort till egentligen jag är ju löpare som ska vara ute, bara knäna blir bra. Så ska jag börja simma och cykla snart. Går inte i triathlon tankar, även om det verkar vara extremt vanligt bland löpare, men ska ju göra klassikern och det är lite tidigt att börja simma ute den 5 mars. Lutar åt att skaffa kort på Eriksdalsbadet. Först måste jag bli frisk, fast lite klor kanske är bra för slemmon som jag?

Tränande rehab idag och blev helt svettig, vet inte om det är jobbigt med riktig rehab eller om det är ett tecken på hur mycket förkylning jag har kvar i kroppen. Jag hade på pulsbandet igår och pulsen är ca 10 slag högre än normalt. Jag kan faktiskt rekommendera er som är friska att ha på pulsbandet under en dag och se er pulskurva, mest intressant på morgonen eftersom du sedan när du blir sjuk på så sätt kan avgöra om du är sjuk eller bara en vekling.

Jävligt tråkigt inlägg och ska komma på något inspirerande till nästa gång.

Överdosering

Helgens träningsläger i Sälen är över, jag kan inte annat säga än att det efter förutsättningarna gick bra. På söndagen kunde jag faktiskt köra 2 tim stakning utan att förta mig även om pulsen var lite för hög. Men förkylningen är kvar i min kropp, det sista vill liksom inte gå ur och det låter som om jag pratar i en tom kakburk!



Detta var orsaken till att jag idag besökte hälsokost butiken Nature vid Östermalmstorg och hade en lång diskussion med killen i butiken. För och nackdelar med olika tillskott, skillnader mellan naturbaserade och syntetiska. Skillnader mellan tillskott som exempelvis Mivitotal och andra tillskott anpassade specifikt för kvinnor eller män. Killen var kunning och det var intressant. Fick bland annat veta att det är bättre för mig som kvinna att ta ett tillskott anpassat för kvinnor än att ta ett generellt tex Sport tillskott eftersom man anpassat "sport" för att alla ska kunna ta det och då uteslutit vissa saker som man kan behöva som kvinna.

Vi diskuterade och Zink. Redan i höstas kom en rapport från Cochrane-institutet om att Zink kunde förkorta förkylningar och göra den lindrigare. De visade sig också att det som tar minst 15mg Zink per dag drabbas av färre förkylningar.


Detta förde i sin tur oss in på Livsmedelsverkets rekommendationer. Rekommendationen i Sverige för kvinnor 18-74 år är 7 mg, för män är den 9 mg. I USA är rekommendationen för män och kvinnor generellt 9mg och i Holland 15mg. Slutsatsen är att jag nu går hem och tar en överdos av Zink.
Mina nya multivitamintabletter anpassade för kvinnor kommer från Solgar "Female multiple"kostar 250 kr för 60 tabletter, som hittat...
I Sverige rekommenderas en tablett dagligen, jag kör USA-style och tar 3!




Träningshelg i Sälen

Ligger med huvet på kudden och väntar på att klockan ska bli nog för att stiga upp... är i Sälen på träningshelg. Skulle åkt intersport loppet i går men är fortfarande så förkyld att jag knappast skulle ta mig i mål, eller jo i mål skulle jag kommit men konsekvenserna hade kunnat bli höga. Istället åkte lugnt mycket lugnt. För att jag inte skyller få för mig nåt annat så lämnade jag stavarna. Första passet blev det 14 km utan stavar. Så fort de kom en liten kulle slogs mössan av huvet av min höga puls. Kändes jobbigt men försökte att bara gilla läget, bättre sjuk nu än om 42 dagar.

Till andra passet kändes det bättre, blev 7km utan stavar sedan 4 km med. Fröken Gunde som har en trasig tumme ville åka på sista varvet så jag sa: Gör du det så kommer jag sen. Tror ni att jag kan släppa bara så där?

Släppte först men när jag knappt såg henne längre så ökades plötsligt min fart och så var jag ifatt. Stakade på och det kändes okej pulsen var hög med sjönk i de lättare partierna. Kände att tiden vid Skierg gjort nytta. Kvällen bjöd på bastu, god mat och tidigt i säng. Idag blir det 2 Tim åkning innan det är dags att åka hem.

Förkylningen känns bättre, Stockholms klappet är borta så om kroppen vill blir det bara att staka idag. Nu ska jag ta fram grytlocken och meddela uppstigning

Anna testar - förkylningspreparat

Tänkte införa en ny kategori här i bloggen- Anna testar. Så klart kommer det handla om skor, träningskläder, kosttillskott, valla.... Men vi börjar med det jag håller på med mest och har störst erfarenhet av - förkylningspreparat.

För det första så handlar det ju om att inte bli sjuk utan om att lyckas utrota bakterier och virus. Förebygga förkylning
Echinagard droppar: ´

Brukar funka om du tar ordentligadoser, helst var tredje timme när du känner dig kraslig. Det negativa är att det är dyrt

Betyg 3 av 5 näsdukar

Echinagard tabletter:

Samma funktion som dropparna, aningen billigare och lättare att bära med dig. Smakar rätt gott också men funkar tyvärr inte lika bra som dropparna. Betyg: 2 av 5 näsdukar

Vitlök:

Pressa och ät med sked när du börjar känna av förkylning. Billigt och funkar faktiskt. Det negativa är att vissa kan klaga på att det luktar och överkunsumtion kan ge problem med magen. Betyg: 5 av 5 näsdukar.

Ingefära:

Riv färsk ingefära med rivjärn och koka upp med honung. Fungerar antiinflamatoriskt, smakar gott också och tar dessutom bort lite av vitlökslukten. Betyg: 4 av 5 näsdukar


Ont i halsen.


Zyx:

En dyr halstablett som främst fungerar smärtstillande. Man får endast ta 3 st om dagen och det är en rekommendation man ska följa eftersom tabletterna får munnen och tungan att domna av. Fyller verkligen sin funktion särskilt om man har ruggigt ont i halsen. Betyg: 5 av 5 näsdukar
Bafucin:

Smärtstillande och antibaktriellt. Här går det bra att äta många och de ger lindring för tillfället. Går också utmärkt att sova med i munnen. Inte gratis men billigare än Zyx. Betyg: 3 av 5 näsdukar

Strepsil:
Favoriten bland halstabletter eftersom den både antiinflamatorisk och smärtstillande och smakar dessutom gott. Får tas var tredje timme men inga problem att överdosera. Betyg: 5 av 5 näsdukar
Saltvatten:

Husmorskuren nummer 1. Koka upp vatten och riktligt med salt i en kastrull låt svalna och gurgla sedan halsen långt ner. Lovar att du spottar ut alla möjliga bakterier och det är dessutom slemlösande. Tar du ordentligt med salt är det också smärtstillande. Betyg 5 av 5 näsdukar


Nästäppa. När ont i halsen har gått över så kommer nästäppanOtrivin:

Nässpray finns i olika sorter och prisklasser. Själv använder jag Otrivin eller Nezeril. Löser upp din täpta näsa helt enkelt. Betyg: 5 av 5 näsdukar

Rhinocourt:

Är också en nässpray som främst används vid allergi men den innehåller ämnen som funker avsvällande. Så om du känner dig tjock i näsan är detta perfekt. Lite dyrare och man måste spruta in det på speciellt sätt men funkar bra särskilt om du även har känningar i bihållorna. Betyg 4 av 5 näsdukar

Näsdusch:

Detta är inte för den veke. Koka starkt saltvatten, låt svalna. Dra sedan upp det i sprutan och spruta in i näsborrarna. Om det finns saker som inte ska vara i din näsa kommer de rinna ur den andra näsborren. Bra att köra dirket vid känning av förkylning eftersom bakterier fastnar i näsan. Betyg: 5 av 5










Ingen bra uppladdning

På lördag skulle jag och fröken Gunde åka Intersportloppet 44km på Vasaloppsspåret. Det hela kunde inte börja bättre än att Gunde stukar tummen och jag är sängliggande med världens förkylning. Har så ont i halsen att jag inte ens orkar prata!

Det enda posivita är väl att jag blev sjuk i måndags så kanske, kanske är jag frisk på lördag. Om bara ont i halsen är borta så kommer jag att åka det där 44km på ren vilja. Kanske bra för mina nerver och min nummerlappsskräck att jag är sjuk. Jag har inte längre några förväntningar på loppet. Får ta det som ett långpass och en chans att träna på att tävla -det om nåt behöver jag ju. Gundes tumme har vi flera lösningar på, tejpafast staven med silvertejp i handen eller så kan hon köra Gustav Vasa style med en stav.

Nu ska jag gå och gurgla halsen med ännu lite mer saltvatten, sa jag att jag har ont i öronen också och att det rinner ur näsan om jag tittar nedåt?

På armlängdsavstånd

Ingen kan väl ha missat diskussionen om Marit Björgens armar efter den norska idrottsgalan. Twitter-storm och stora diskussioner i media. Nu är jag också en av dem som bidrar till diskussionen. Tänk er själv om ni var Marit.


Ni ska vara med då Idrottsgalan, troligen få ett pris, stå på scen. Hon hade säkert valt sina kläder med omsorg, hon ville vara fin. Kanske stod hon länge, länge i provrummet och provade och provade . Men varje klänning var för tight i axlarna eller så spännde det för mycket över hennes armar. Världens bästa skidåkare eller inte så kände hon kanske att det var jobbigt, inga kläder var gjorda för henne. Tillslut hittar hon något som passar och som hon tycker ser fint ut på. Det hela slutar med en diskussion om hennes armar, är hon dopad eller bara okvinnlig... Det resulterade hur som i att hon troligen inte kommer att välja något utan armar igen och troligen kommer hon få stå ännu längre i provrummet och våndas för att armarna inte går igenom armhållen på alla förbannade kläningar som är sydda för tjejer med risrör till armar!

Marit: Vacker och vältränad!
Två snygga vältränade svenskor... Kanske har även de problem att hitta kläder som passar runt deras armar?























Löpning i 6 minuter

Har varit en helt okej träningshelg. I lördags undrade jag ett tag om jag faktiskt var helt puckad. Stod 90 min skidor på schemat med 10 st 1 min spurter. Skidor gick ju inte, tyckte inte heller att det var väglag för att ge sig ut på rullskidorna så jag bestämde att det fick bli Skierg. Så där stod jag upp och ner och strirrade in i en vägg och svettades i 90 min. Var 10:e minut körde jag en spurt- det var kul.

Söndagen 2 tim skidor bara stakning på schemat. Samma problem igen- brist på snö men inte på is. Så jag tänkte på Skiergen men 2 tim! Faktum är det att man faktiskt får ganska så ont i nacken av att köra Skierg. Så jag bestämde för att köra 1 tim lite tempo på skiergen och sedan cykla fjantig motionscykel i en timme. Om inte annat så borde man ju bygga pannben!

Tack och lov så kom det en snubbe och ställde sig i Skiergen bredvid. Vi körde på så märkte jag att han också ökade när jag ökade. Var inte sämre utan hängde på hans spurter. Tillslut tittade vi på varandra i spegeln och så var tävlingen igång. Han var klart både starkare och snabbare men vi körde som tokar och det var kul. Inte ett ord bara fighting face.

Efter en timme var han klar och det var ju jag med. Så då var det dags för cykel i 55 min. Satt där på cykeln och löpbanden bara lockade mig var tvungen 5 min tänkte jag. Det blev 6 minuter.
Har inte haft ont i knäet sedan onsdags, då jag började med rehabövningarna. Placebo-effekten är den enda sanna effekten. Kanske var 55 min cykel, 6 löpning och rehab övningar lite att ta i för i dag har jag faktiskt lite ont. Men jag fick njuta för stunden...

2012 skulle ju vara mitt år!

Redan förra sommaren började jag propagera och planera för att 2012 skulle vara mitt år. Året då jag gör allt det som jag vill göra, året då jag skulle börja tävla, året då jag gör en klassiker, året då jag når oanade höjder.

Jag tycker inte riktigt att 2012 har börjat som jag vill, knäproblem ingick liksom inte i planen för mitt år. Men det är bara januari och jag är hopp (eller kanske ska man säga spring?) full
Planen för 2012:
4 mars- Vasaloppet
28 april- Lidingö Ultra 50km
15-15 juni- Vätternrundan
6 juli- Vansbro simmet
(1 september- Gifta mig… också en prestation. Fatta att datumet är planerat för att inte sabba inför Lidingöloppet!)
29 september- Lidingöloppet

Dessutom ska jag:
Åka och träna på Playitas
Juli: Springa 3 dagar i svenska fjällen
December: Åka till Amazonas och paddla och bo i hängmatta i 6 dagar

Jag har inte gett upp något av detta än… kanske Lidingö Ultra 50km, om jag inte kommer igång snart känns det lite orealistiskt kanske då tar Springcross 18 km istället, det är den 21 april.

Vad tänker ni om 2012?

24 timmar utan smärta

För första gången på en månad har jag gått ett dygn utan att ha ont i knäet. Helt fantastiskt.
Jag firade detta med att köra Marit Björgen intervaller 4x4min och 2 min "vila" då man kör på 75% av max och under 4 minutrarna så är målet att ligga på 95% av max. Uppvärmning 15 min och nedvärmning 15min. Såklart sparang jag inte utan körde Skierg.

När jag står där och kör i godan ro (?) kommer en snubbe till maskinen bredvid och frågar om det är träning inför Vasaloppet. Ja,säger jag.
Då säger han att han sett mig där flera gånger och att jag verkar köra riktigt hårt och undrar om jag övar på att ta Northug vid spurten.
Går sedan vidare in i gymet och kör mina rehabövningar när en kvinna kommer fram och frågar om jag tränar inför Vasan. -Jo, visst gör jag det.
Då svarar hon att det nog kommer gå bra för mig för hon har minsan sett att jag kör hårt. Visar sig att hon är gammal längdskidåkare så jag får några tips med mig.
Börjar bli lite av en lokal kändis på gymmet alltså, kanske har jag något smeknamn "tokfan i stakmaskinen"

Biggest loser ger perspektiv på livet

Kröp ner i soffan med en kopp te och zappade lite på TV:n och kom in på TV 4 det stod ett gäng ”tjockisar” vid en startfålla. De skulle springa 500m. Tänkte inte mer på det förrän jag insåg att det knappt var någon av deltagarna som klarade att springa 500m. Just denna korta sekvens gav mig lite perspektiv på mig själv, min kropp och mitt idrottande. Jag tror nog att de flesta som läser denna blogg inte ens ser 500m som någon distans, kanske springer man 500m intervaller. Men för dessa människor var 500m långt, många av dem hade aldrig sprungit så ”långt” tidigare eller de senaste 15 åren.




När jag får frågan om varför jag tränar så brukar jag säga att jag inte vill att min kropp skall vara ett hinder. Om jag får för mig att bestiga Mt Kilimanjaro eller lära mig vindsurfa eller åka Vasaloppet för den delen så vill jag inte att min kropp och min fysik skall vara det som hindrar mig från att kunna göra det. För mig är en vältränad och stark kropp samma sak som att ha frihet, frihet att göra det som faller mig in.




En annan fråga är ju hur fasiken man kan låta det gå så långt? Hur kan man tillåta sig själv att väga 175kg. För många är det kanske ofattbart men en viktökning kommer inte över en natt, den kommer smygandes. Efter att jag opererat benen kunde jag inte träna som vanligt men jag fortsatte att äta som vanligt även om jag sedan kom igång med träningen så fortsatte min kropp att förändras. Plötsligt en dag så gick byxorna från att vara lite trånga till att knappen gick upp när jag satte mig. Första tanken var : Oj knappen börjar bli dålig. Så hajade jag till mitt i muffins ätandet, tog av mig kläderna och ställde mig framför spegeln. Den nakna sanningen och jag gillade inte vad jag såg. Hade inte sett det innan och om knappen inte hade åkt upp vet jag inte om jag sett de då heller.




10 veckor senare hade jag gått ner de där 12kg. Under dessa 10 veckor gick jag morgonpromenader varje dag. Jag fick hjälp med min kost av Linda Fodor (proffs i Figure) som jag då jobbade med. Det var inte kul. Maten skulle vägas i exakta mängder (sedan dess kan jag inte ens titta på en påse wokgrönsker!) Jag var inte världens bästa kompis under denna tid för jag hade inte tid med något annat än mat och träning men det var det värt. Sedan dess har jag hållit vikten, inte bara för att jag vill gilla det jag ser utan för att jag vill känna mig fri.




Var vill jag komma med detta? Jo, en vältränad kropp är inte bara snygg den är nyckeln till frihet. Fokuser inte bara på att komma under 3 tim på maran utan ge dig själv beröm för att DU gett dig själv frihet. Det andra är att alla kan gå ner i vikt, det är inte svårt men det är heller inte roligt det är jobbigt men vem vill inte kunna springa 500m?

Frihet att kunna göra vad man vill utan kroppen som hinder...

Härifrån och framåt

Dagen började med ultraljudsundersökning av knäet hos Niklas som är sjukgymnast hos Sport Support center. Det är lite läskigt att ligga där på en brits och se inuti sitt knä och man vet ju inte riktigt själv vad man ser utan de mesta ser bara ut som en enda sörja. Jag tänkte bara, så här ska det säkert inte se ut. Särskilt nervös bli man när han gick tillbaka och kollade extra på något område. Det fanns inga skador på menisk, korsband, ledband, inte heller fanns det vätska i knäet eller någon synlig inflamation. Varför gör det då så ont?


Jo, knäskålen hålls tydligen inte riktigt på plats utan glider mot ytan under sig vilket skapar irritation och slutligen en inflamation. Svullnaden jag hade i börjar var troligen en inflamerad slemsäck. Det dumaste jag kan göra i detta läge är att vila knäet, det måste belastas för att muskeln ska stärkas och den ska dra tillbaka knäskålen i sin rätta bana igen.

Det låter som en dröm men han sade faktiskt att ju tyngre kan klarar att köra desto snabbare kommer jag bli frisk!


Var även hos sjukgymnasten som gav mig några rehab övningar som jag ska köra:


  • Stående benspark med foten i 45graders vinkel.

  • En bensbenpress

  • Exentrisk benspark
Alla övningar 10 reps och 6 set. Ska inte vara rädd för att de gör ont heller för det kommer det tydligen att göra. Så länge det inte gjorde så ont att jag grät gick det bra.

Så nu är det bara att köra, även om jag fortfarande skall på magnetröntgen.



Men jag firade i allafall och körde 10x2min intervaller på Skiergen en minuts aktiv vila emellan körde på motstånd 10. Det funkar bra att köra i Skiergen tycker jag men jag tror det är väldigt viktigt att tänka på tekniken och få det så likt vanlig skidåkning som möjligt. Visst kan man dra på lite olika sätt för att få en himla snurr på maskinen men jag tror inte att de kommer löna sig när man stor på skidorna...
Elin skickade denna bild till mig när jag var ledsen över knäet, tycker den är bra. Den är gjord av Stina

Träningsläger- mellan hopp och förtvivlan

En bild säger mer än 1000-ord...
I helgen var jag på längdskidsläger i Borlänge. På fredagen åkte vi (jag och sambon) till Grängesberg och där fick jag test åka lite. Hade inte känt mig helt frisk utan som att det var något virus som lurade i kroppen, ni vet känslan. Åkte lite lugnt på fredagskvällen på spåren i Grängesberg. Det var fina spår och upplyst och allt. Efter lite vallaproblem fick jag tillslut ordning på skidorna och åkte ändå 12 km på knappt en timme.




På lördagen åkte vi till Borlänge, det var en av mina julklappar att få åka skidor och bo på Active Stay. Hotellet ska jag inte säga något om, det var ett hotell varken mer eller mindre men taccobuffén på kvällen var värdelös. Däremot var spåren på Bergebo skidstation toppen. Det fanns ett 7 km spår, som egentligen bara var 6km, som var fint draget med natursnö. Det var lätt åkt, uppför i 5km och sedan lite lätt nedför.


Lördag

Först ville inget stämma, det var bakhallt, alla andra åkte som galningar, det var tugnt och jag var trött och allt gjorde ont. Det tog 18km innan jag fått ordning på tekniken och på skidorna. Jag tänkte negativa tankar, det var jobbigt. Ett tag hoppades jag att jag skulle få ont i knäna så jag slapp eländet men jag bet ihop och kämpade och tog mig igenom mina planerade 30km.

Söndag

Söndagsmorgonen började jag med att valla om skidorna. Jag kan inget om valla! Pratade med storebror och med pappa men ingen av dem gav något svar tyckte jag. Tillslut så tog jag fram the magicbox eller vallaboxen. Den har jag "fått" av storebror, här fanns grejor, läste på varje burk och sedan började jag experimentera. Tänkte att det kan ju inte bli så mycket värre och kostar 2 cm av något i en lustig färg över 400kr så måste det väl ge bra skidor?


Det var ca -12 grader ute, spåren var lite isiga och det hade kommit lite nysnö.


Nu ska ni få receptet på superskidor (varsågod Larry)

Basewax i botten.

Swix för -10 till -20, 2 lager (tanken var att de skulle förhindra det andra från att frysa)

Swix blå extra ( till -8), 2 lager. (lite klistrigare när det var isigt)

Kanon säger jag!

Annas vallabod- where the magic happens...


Jag kände inte samma ångest på söndagen. Jag åkte lugnt och kontrollerat och tänkte bara "Alla som vill får åka om mig, jag ska åka i min fart" Jag kände hur modet kom tillbaka allt eftersom, tillslut klockade jag av 30km på 2.30.Pausade inte klockan när jag tog vätskepaus, vilket jag gjorde efter varje varv (6km) efter 18km tog jag också en gel. Jag vet egentligen inte vad som är bra tider på längdskidor så om någon annan vet det så kom gärna med en kommentar


Formstatus: Det är inte konditionen som är problemet, men blir trött i överkroppen och tekniken är inte helt hundra.
Bergebo skidstadion







Jag pressar ner allt jag hittar!

I julklapp fick jag en råsaftcentrifug, en mycket bra sådan dessutom. I den kan jag pressa ner alla möjliga frukter och grönsaker utan att behöva skala eller fixa något. Det enda är att en hel annanas inte får plats i röret så den måste man dela på halva.


Här jobbar den med att tillverka morotsjuice


Jag tillverkar en massa juicer nu här kommer Topp 3
Orange smashdown
(Morott och apelsinjuice)


Tropicaltwist
(Annanas och ingefära)

Förkylningsdödaren
Morot, apelsin, ingefära och kiwi. Lägg märke till den fina marmoreringen!

Status: Röntgen

I går hade jag tid för besök hos en ortoped som tydligen ska vara specialiserad på idrottskador och knän. Han klämde och kände, tryckte och drog lite. Tryckte på min lårmuskel och bad mig lyfta på benet. Det gjorde j-vligt ont.

Han kunde inte riktigt säga vad som var felet. Allt från en trasig menisk till något problem med ledbrosket eller senan. Fick en remiss till att göra magnetröntgen. Så nu är det bara att vänta på att få göra det kommer ta ca 10 dagar!

Bara jag fick ett svar även om det skulle vara: Du kommer inte kunna springa på 6 månader. Ja då är det bara att gilla läget. Nu när man inget vet är det jobbigt.

Firade att allt är fortsatt hopplöst med att köra 60min på Skiergen på motstånd 10 dessutom. Dagen innan körde jag 5x5 min intervaller med 90sek vila också på Skiergen. Idag är det vila och i morgon åker jag till Ludvika och kommer att åka skidor där på fredagen och sedan blir det troligen runt och runt på Lugnets 700m konstspår under lördagen och söndagen.

Köpte en gungstol...

Var på gymmet igår, haft träningsvila några dagar då jag haft ont i halsen sedan jag kom tillbaka från Junosuando. Efter sjukdom så börjar jag alltid med ett pass på gymmet, tycker det är ett bra sätt att väcka kroppen.


Alla kakor och praliner jag tryckt i mig under ledigheten hade verkligen gjort nytta. Har inte gått uppe eller ner ett endaste gram allt har istället samlats i musklerna och som man säger på stryketräningsspråk så hade jag ett himla tryck. Härligt!

Tidigare har jag kört riktig styrketräning 2 gånger i veckan och kört ett splitprogram alltså delat upp kroppen på två. I höst ville jag få plats med mer skidåkning och gjorde istället ett styrkeprogram för hela kroppen.


Dessa övningar kör jag:
Knäböj/ benpress
Latsdrag
Frivändningar
Marklyft
Liggande bencurl
Hög enarmsrodd
Bröstpress med hantlar
Biceps curl
Övning för triceps oftast frenchpress med rep
2 olika magövningar som jag varierar efter tycke och smak.

Jag gillar att köra tungt så jag kör 3x5 på alla övningar utom på marklyften då jag kör 3x10. Brukar också köra ett set med lättare vikt och fler reps som uppvärmning. Värmer alltid upp ca 5 min generellt innan passet också. Det är inget snabbpass precis kan ta över 1 tim men det gör mig inget, gillar att hänga på gymmet. Vet att biceps inte har någon direkt påverkan på vare sig löpningen eller skidåkningen men det är som mjölksyra, man får unna sig det ibland.

Det finns två viktiga saker att tänka på för att lyckas med sin styrketräning.
1) Flexa, alltså spänn dig framför spegeln. Gör gärna krabban och dubbel biceps!
2) Tänk på musklen du tränar.

Arnold kör en dubbel


Ikväll blir det 5x5min Skierg och i morgon klockan 13.15 ska jag till farbror ortoped, delar numera ortoped med AIK:s Hockeylag. Lägger ingen värdering i det gillar inte hockey


Rubriken ja...
Jag tänkte att eftersom jag ändå bli gammal som gatan nu i mars och sedan länge ingått i gänget som går under benämningen "Pantertanterna" och dessutom har jag ju, om någon lyckats missa det, ont i knäna. Så för att verkligen befästa att jag närmar mig pensionsålder, minst 35 år kvar, så köpte jag igår en gungstol. Får den på söndag, vilken lycka!

Fokus Anna, fokus

Då var det 2012. Reaktionerna på mitt nyårslöfte har inte varit direkt positiva...

"Jag BER för ditt knä..varje dag. Nästan så jag kan offra mitt eget så du slipper cross fit ;)....det kommer blir Bra.,,,ge det mkt TID"

"Du kan ju inte ge upp efter lite motgångar! Skulle det gå att träna hur hårt som helst skulle alla kunna bli " träningsprodukter" dvs talanglösa världsmästare. Börjar du med CF är axlarna eller armbågarna paj efter 6 månader. "

Även om jag under gårdagen var riktigt igång på mitt nyårslöfte och nästan helt var inne på att köra på det fullt ut så vaknade jag i morse med en ny stridskänsla i kroppen. Under gårdagskvällen testade jag mitt knä på olika sätt. (Funderar snart på att göra en tenta och bli ortoped) och kom fram till vissa saker som jag ska testa. Har också lagt ut lite krokar och har en tid hos sjukgymnast nästa tisdag men andra krokar ligger ute än och jag hoppas givetvis på en snabbare tid. Otålig? vem? jag?...

Ska inte gå händelserna i förväg jag kan ju åka skidor utan att de gör ont. Det är det jag ska fokusera på. Fokus på det positiva alltså.

Så här ser planen i stora drag ut för januari.
- Rullskidor 2-3 gånger i veckan. Långpass på helgerna om minst 3 tim.
- Stakintervaller på Skierg 2 gånger vecka.
- Ett pass maxstyrka i veckan
- Ett pass ren coreträning i veckan
- (För) mycket rehab

Detta händer också:
6-8 januari: Längdskidläger Borlänge
20-22 januari Längskidläger Sälen med eventuellt deltagande i Intersportloppet 44km

Årets nyårslöfte

Nytt år nya möjligheter brukar det ju heta, i och för sig säger man ju också ny vecka nya möjligheter vilket lite förbrukar det där med nya möjligheter för det nya året.

Hur som så har jag avgett vad som troligen är mitt livs första nyårslöfte: Om mitt knä inte är bra till efter Vasaloppet så kommer jag tävla i Crossfit SM 2012.

Mitt knär har känts bra, inte känt något under skidåkningen men så när förkylningen började släppa så började jag promenera för att få igång knäet. Det var inga problem förrän morgonen innan jag skulle åka hem till Stockholm. Efter 3 km högg det till och smärtan i knäet kom tillbaka. Detta var i förrgår, trots knäskydd och övningar har det inte velat släppa. Så i ett desperat ögonblick i går så avgav jag mitt löfte och säger man en sak så håller man det, som Zlatan säger:
Man ska inte bara snacka man måste prestera.

Jag gillar inte ens Crossfit, tycker att det är tråkigt men sanningen är att jag faktiskt tror jag skulle kunna bli rätt bra på det där. Jämför med de som håller på med denna sport så skulle jag utan att anstränga mig vara bland de bästa (tjejerna) i "Hang power clean jerk" eller vad normalt kallas för frivändningar. Har också gjort en "Filthy fifhy" på 23.5 minuter också utan att nämvärt förta mig. Så jag tror jag har potential. För er som inte vet vad en "filthy" är så är det rätt jobbigt, en massa övningar som man ska göra 50 reps av så snabbt som möjligt.

Men så tycker jag inte det är kul därav problemet man är inte ute, om man nu inte bor i Dalarna eller någonannanstans i ingenstans och det är inte samma upplevelse i att man får se nya platser. Men nöden har ingen lag.

Så snälla alla, håll nu tummarna för att mitt knä blir bra!