Jag sprang

Nope det var ingen önskedröm jag sprang faktiskt i hela 5min idag, kände inget i knäna så kanske kanske finns det hopp. Inget gott som inte för något ont med sig nu ligger jag nedbäddad i soffan med jordens förkylning. Kände redan i går att något var fel, var ute och åkte skidor och min puls var så hög att mössan åkte av huvet varje gång hjärtat slog. Försökte driva ut det onda med vitlök men det var bara Lillbror som lämnade rummet efter 5e klyftan.

Så idag blev det ingen skidåkning hängde på gymmet, förutom de där 5 min så tränade jag inte själv utan hjälpte en tjej med ett nytt program för att komma igång med träningen igen. Var kul, hon har tidigare sysslat med modern 5 kamp det om nåt är all round träning- ridning, simning, löpning, fäktning och skytte.

Testat ännu en ny grej idag- yogamassage. Inte alls som traditionell massage utan mer som streatch och avslappning. Kan absolut rekommendera det. Jag fick min massage av Carina Alskog här i Junosuando.

I morgon är det sista dagen här uppe i norr och jag känner verkligen att jag skulle vilja få lite mer skidåkning men mår jag så här så går det inte. Jag säger då det alltid nåt.

Julefrid

Det mesta är frid här upp, förutom att vi gav mamma en ny mobiltelefon i julklapp. Kanske finns det fler som gett sin 60-åriga mor en smartphone i julklapp och vet vad det innebär- julefriden är över.


Jul här hemma är mycket traditionell. Stiger upp och äter tomtegröt, väntar att gröten lagt sig medan man vallar om skidorna om så behövs. Sedan ska man ut och åka. Blev 1,5 tim i spåret. 1 tim vanlig åkning och det börjar lossna, 3km längre än första dagen och i snitt 20 slag lägre puls. Körde dessutom 30min teknik med och utan stavar.


Kommer hem lagom kall och frusen och går ner i bastun. Efter bastun är det alltid lite stressigt att hinna klä sig innan Kalle Anka börjar. Efter Kalle är det mat. Efter maten tar man en promenad runt byn. På julafton släcks nämligen alla gatljus i byn, det kanske inte är så många men när byn är omgiven av skog så blir det rätt mörkt. Istället så har man lagt islycktor runt på alla byns 4 vägar och alla hus är ju upplysta av stjärnor och faklor. Det var desutom riktigt stjärnklart. Sedan är det fika och julklappsutdelning.


Jag tror min familj hört mig klaga på att jag är trött på att alla kläder är i svart för det blev en rätt färgglad julklapps skörd.

Kan absolut rekommendera Zlatan-boken!

Fick också en råsaftcentrifug och en vistelse på det nya träningshotellet Active Stay i Borlänge med tillgång till deras skidspår under trettonhelgen. Så jag kan nog konstatera att jag varit snäll i år igen.


Tränar aldrig på juldagen, menar vad är meningen med att smälla i sig en massa mat och man ska förbränna den dagen efter? Eller så är det för att jag har rätt duktig träningsverk...
Dagens träning vibraplatta...

Man ska ju försäka äta färgglatt för att få i sig alla vitaminer.









Skidåkning deluxe

Då var man uppe i norr. Ett helt annat liv här bland annat så fungerar inte min mobil så ingen kan nå mig och internet är lite lagom långsamt så där så man inte orkar sitta och slösurfa. Dessutom är det ungefär 30cm snö och -5 grader... Dessutom är det mörkt mest hela tiden. Det är ett blått ljust hela dagen under denna midvinter period. Svårt att beskriva men kanske förstår ni när ni ser bilden


Skidspår
Både igår och idag har jag varit ute i "spåret" eller det finns inga dragna spår, har hört att det är samma sak på Vasan...





Finns inga dragna spår så jag åker efter skoterleden, den markeras med det rödakrysset. Hunnit med två skidpass, inget maxande utan lugnt och finnt och fokus på tenik men idag kom jag 2km längre på samma tid som igår. Fortsätter det såhär så finns det kanske till och med hopp om att ta sig i mål på Vasan!


Hunnit med ett rehabpass på gymmet också och dessutom så snöar det så jag har hunnit med att skotta gården också. Men kakorna är det värre med inte hunnit med mer än en kakbuffé och det var hos lillebror igår.



Dagens lycka: Kan åka skidor utan att få ont i knäna och också kunnat gå vidare på del 2 av övningarna för knäna.


















Besatt

Var och körde Skierg igår, ska inte säga var eftersom jag helst vill behålla maskinen för mig själv och hatar om jag skulle måste vänta på min tur. Jag var orolig innan faktiskt, skulle det gå? Skulle jag få ont i knäet?

Planen var Björgen style, alltså 4x4min på 95% av max. På den sista 4:an fick mitt sällskap plötsligt fnatt, jag var nära döden när fröken Gunde säger: Extra minut!
Man är ju inte den som bangar så det blev 3x4min + 1x5min.

Fick vänta ett tag på mitt sällskap så jag har köra nästan 4 km som uppvärmning. Trots att man bara står och stirrar in i en vägg och trots att folk ibland ställde sig och tittade på oss var det helt fantastiskt kul! Tänk att det kan vara så kul att bli trött av att dra i några rep.

Det bästa är att det inte kändes inte ett juta i knäet! Körde med knäskyddet på så knäet var stabilt hela tiden men tog bort det direkt efter passet för att verkligen känna om jag påfrestat knäet på ett mindre bra sätt. Det hade jag inte.

Jag tror absolut att det är mina övningar som fixat biffen! Ska fota dem i morgon och lägga ut så ni får se.

I eftermiddag åker jag hem till byn men innan dess ska jag iväg och köra lite mer Skierg 3x10min med 2 min vila!

Hem till byn

I morgon bär det av hem till byn. Alla som kommer från Norrland vet direkt vad det innebär att åka till byn, det är mer än att åka till en geografisk plats det är att åka hem, helt enkelt. Säger man däremot ”Ja skaa fa te staan” då menar vederbörande alltid att man ska till Kiruna.
Foto: Så här förhåller sig byn och stan sig till varandra och till de som kallas fjollträsk (Sthlm)


Så klart finns det massor att berätta om byn, men eftersom detta är en träningsblogg och jag förtillfället är skadad så ska ni få höra lite om hur det var att träna i byn. Hemma i byn så kan man prata om träning om det är varmare än -21,5 grader eller om det är kallare än -21,5 grader. -21,5 var nämligen den allmängiltiga köldgränsen fram tills det var -21,5 gick det utan problem att bedriva fysiskaktivitet av alla slag utomhus. Som barn fasade man för om det var kallare än -21,5 grader för det innebar folkdans i gympasalen med ”Äppelbo gånglåt” istället för skidor.
Hemma i byn. Foto lånat från: Junosuando i Tornedalens hjärta


9 dagar ska jag vara hemma i byn, all inclusive. Skickat en lista på de kakor och bullar mamma ska ha bakat tills jag kommer, förvarnat pappa om att han är vallamästare, meddelat byaledningen om att jag önskar välpreparerade spår. Det enda jag ska göra under 9 dagar är att äta kakor, åka skidor och bada bastu.


Enda orosmolnet är knäet. Det är klockrent PFSS, överansträngning. Jag kan peka på en rad saker som lett fram till detta:
- Mindre styrketräning
- Mer asfaltlöpning
- Mer löpning över lag
- Sprungit annorlunda av rädsla för att få ont i höften

Det dummaste man kan göra med PFSS är att bli stilla sittande, problemet är ju att knäna är svaga så nu är det ännu mer fåniga rehab övningar som gäller, som om det inte var nog med allt bollrullande jag gör för höften! 6 veckor av rehab får jag minst räkna med.

Jag kommer inte springa på 6 veckor. Så då var det sagt, som en sten som föll. Men det gör inget, bara jag kan åka skidor. Gode, Gud bara jag kan åka skidor!
Jag ska rehaba, jag ska stretcha jag ska göra allt vad som krävs i mig, jag ska banne mig gå på julottan!


6 veckor då har januari passerat och jag har god tid på mig att förbereda mig inför Vasan. Bara jag kan åka skidor så är faktiskt detta det bästa som kunde hända för nu kan jag fokusera på skidor och köra Skierg tills händerna blir blå.

Förskönande av verkligheten

Läste gårdagens tidning, lite efter, där står det om Bente Klarlund Pedersen som skriver att de som springer långt är exceptionellt friska, hon lyfter särskilt då fram maratonlöpare. Summan av kardemumman i hennes är att man med regelbunden fysisk aktivitet kan minska den kroniska inflammation som drabbar många äldre, det vill säga att man med träning alltså förbättrar immunsystemet. Fysisk aktivitet är alltså anti-inflammatoriskt och ett sätt att förebygga kronisk sjukdom enligt Bente Klarlund Pederson.

Jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och vrider på sanningen. För att klara ett maratonlopp så måste man träna rätt så mycket. Enligt Szalkais marathonprogram bör man springa minst 5 gånger i veckan, för att komma under den magiska 4 tim gränsen ska man springa 6 gånger i veckan. Nu vet jag inget om upplägget för övrigt i dessa program utan kan liksom konstatera att löpning 5-6 gånger i veckan är ganska mycket löpning.

Jag anser mig också veta att de som springer sällan kör alternativ träning, för man blir ju bra på det man gör. Kanske är det några tokstollar som åker skidor på vintern men annars springer man.

Att springa är otroligt monotomt. Det blir slitsamt för kroppen, att träna för ett maraton innebär för många hård, långvarig och ensidig träning som faktiskt sliter på kroppen. Lägg därtill andra faktorer som att man (som jag) kanske är lite het på gröten och ökar träningen för snabbt eller än vanligare att man har muskulär obalans eller svaghet kanske är bena olika långa och så är kroppen kanske ”felinställd” på andra sätt bland annat för att man sitter på kontoret hela dagen.

För mig är det också så att jag aldrig varit så mycket sjuk eller skadad som nu. Man säger att kampsport är farligt men inte ens när jag tränade som mest var jag lika utsatt för såväl sjukdom som skador. Då tränade jag 10-12 pass i veckan och rullade bokstavligen runt i andras svett, nu tränar jag 6-8 pass i veckan och är ute i friska luften…

Allt är relativt så klart men jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och jag tycker jag ser en tydlig tendens till att man bara pratar om allt som är så underbart med löpning och sällan om baksidorna. Man behöver inte alls läsa många träningsbloggar för att inse att många löpare dras med skador mer eller mindre hela tiden. Det är mer ovanligt att träffa en löpare som kör för fullt än att träffa en som förtillfället kör rehab.

Kör du för fullt eller rehabar du?

Varför välja en grusväg om det finns en autobahn?

Det går inge vidare med mina knän. Inte sprungit eller gjort något annat som påverkar knäna på 9 dagar. Till en början verkade de bli bättre, men under söndagen och gårdagen blev det värre, gjorde plötsligt irriterande ont bara att sitta. Försökte med allt, till och med ta lite voltaren igen trots att min mage pajade av dem i helgen.

Blev orolig på riktigt, borde blivit bättre och mindre svullet på 9 dagar! Trots min skeptism mot sjukvården ringde jag vårdcentralen och fick en tid kl 14. Pratade länge med doktorn, han förklarade att det man brukar råda idrottare till i sånna här lägen är att vila. Jag kände att jag bara inte orkar, nu är tiden för en kvick- fix!

Jag är inte tålamodet personifierat jag vet. Jag är inte den som hellre tar en grusväg om det finns en Autobahn. Men jag är rädd för kortisonsprutor har trots inrådan avstått från att ta det i min höft. Men nu kände jag att detta var rätt jag behöver om inte annat placebo effekten och tron om att allt ska bli bra nu.

- Vila? Jag har vilat i 9 dagar! Om jag hade vägt 30 kg mer och sagt att Bonde söker fru och chips var min passion här i livet hade du då gett mig rådet att gå hem och vila? utbrast jag

Doktorn tittar på mig och säger:
- Jag ser var du vill komma...

Vi pratar om effekterna av en spruta och vad jag får och inte får göra efteråt. Ingen rörelse på 36 timmar. Sedan inget som påverkar benen, stakmaskin men inte rullskidor, köra överkropp tills jag ser ut som Hulken, simma tills jag utvecklar simhud MEN absolut ingen löpning före julafton!

Kära tomten…

Snart är det jul och jag har varit riktigt snäll, äter dessutom spenat var dag! Skulle bli riktigt glad om jag på julaftonskväll fick något detta som en extra karamell!
Vindkalsonger
Ofta kall om underredet, tror att dessa är lösningen på problemet!




Vante
Även fingrarna blir mycket kalla nu när jag ska skrapa valla…
Råsaftcentrifug
Ofta sjuk jag är, här kan jag mixa vitaminer och bär


Dunväst
Min gamla är ett minne blott och värmer kanske någon hemlöskropp


Chansar på tomten i år Gud verkar inte ha riktigt ha koll på vem som önskat vad...
















Skierg och en nåldyna till rumpa

Har insett att alla som tänkt åka Vasaloppet fort tränar stakning på en sådan där Skiergmaskin. Tidig lördag morgon letade jag och fröken Gunde oss fram till Balance City för att testa en sådan här maskin. Vi i princip hängde på låset för att vara säkra på att ingen annan skulle hinna före.



Värmde först upp lite och testade olika motstånd och försökte få in tekniken. Sedan blev de lite crosstrainer till riktig uppvärmning eftersom jag inte kan göra så mycket annat med mitt stelopererade knä. Sedan körde passet igång på riktigt 4x4min med 1 min vila. Var lite svårt att få in tekniken men på de sista 2 seten fick jag upp pulsen till 92% av max så det är ju godkänt. Var faktiskt rätt kul att köra den där maskinen, jag ogillar att köra konditionsmaskiner inne för att man bara står på samma ställe och stirrar in i väggen. Vet inte om det var det faktum att jag inte hade något annat val än att köra stakmaskin inne som gjorde att jag faktiskt tyckte det var kul.

Vi filmade lite också på slutet, var bra för man såg tydliga teknik missar som att jag böjer för mycket i höften. Blir lite sittande, det måsta jag jobba på!


Förstår att ni är riktigt nyfikna på hur det är med mitt knä!

Det är nja. Var hos naprapat Martin i lördags och kollade igenom kroppen. Svullnaden är nästan borta så troligen var det en inflamerad slemsäck, men det är fortfarande ömt.


Jag känner mig alltid som ett olydigt barn när jag är hos Martin:
- Jaha, hur länge har du haft ont då?

- Asså ont och ont men jag har ju känt av det i kanske en månad eller så...

- Men du har tränat på som vanligt?

- Ja, jooo det har ju blivit bättre medan jag sprungit...

- Men mer ont efteråt?

- ...

- Vad körde du för pass innan det svullnade?

Här ljög jag, kunde liksom inte säga att jag kört ett 4 tim pass utan sade något om 2 tim terräng och kanske lite rullskidor innan.


Ryggen var tydligen rätt så sne och så ska vi inte tala om rumpan som var så öm så jag jag inte viste var jag skulle ta vägen. Blev så nålad att jag kände mig som en nåldyna och träningverken dagen efter ska vi inte tala om!


Försökte också tvinga honom att säga när, alltså en exakt dag när mitt knä skulle vara bra bara för att det skulle bli mer uthärligt då. Fick inte testa jogga förrän tidigast på onsdag förutsatt att jag inte kände något i knäna då. Tills dess blir det stakmaskin.










Mat att laga när du egentligen inte orkar laga mat...

Det var länge sedan jag lade ett recept, inte ett bra tecken eftersom jag oftast tycks göra det när jag inte kunnat träna normalt. Men här kommer ett...



Vissa dagar orkar man inte laga mat, men jag är en sådan person som ska ha matlåda varje dag för jag gillar inte att äta ute så därför har jag inget val det är bara att laga mat, då brukar jag fixa till något som går snabbt och är enkelt som detta.


Bönbiffar med piffigsallad
Biffarna
2 burkar bönor, kidney eller kikärtor
½ chili
1 vitlöksklyfta
1 ägg
Salt och peppar.

Blanda ihop alla ingredienser i en bunke, eller i en mixer om du har en bra sådan. Mosa ihop allt till en smet. Det gör inte så mycket om inte alla bönor blir mos bara de flesta blir det. Rulla dem till bollar och platta sedan försiktigt ut dem till biffar.
Sätt på stekpannan på full värme och lägg i en klick smör, ju mer smör desto finare färg. Stek biffarna tills de torkat upp och fått lite gyllenbrun färg.

Piffigsallad
Cous-cous
Riktig fetaost
Paprika
Rödlök
Lime
Spenat, ruccola eller annat
Oliv olja

Koka cous-cous enlig anvisningarna på förpackningen låt de svala och häll i lite olivolja och rör runt med gaffel så det luftas. Hacka lök och paprika enligt önskemål. Tvätta limen ordentligt och riv ner limeskalet i cous-cousen, pressa också i lite saft. Blanda i alla andra ingredienser.
Om man vill kan man äta det med äppeltzatziki. Riv äpple och blanda det med turkisk yoghurt, lite peppar.

Stökkök, sambon tycker att jag är som en blandning mellan Moberg och en senil italienare när jag lagar mat. Stökar och slänger och använder inga mått och har heller inte koll på hur länge saker varit i ugnen eller kokat. Har bara misslyckats två gånger dock, en gång med glass au four och en gång när vi inte hade krossade tomater till kycklinggrytanoch jag testade med ketchup istället....

Knästatus: Körde 30min på crosstrainer och 20min armcykel i morse. Det blir bättre, knappt ont alls i höger knä som var det värsta knäet. I morgon blir de Skierg! aldrig testat de innan så om någon har några tips att komma med så är det välkommet. Om knäet inte är fix på måndag får jag leta upp baddräkten... men jag tror det är fix till på måndag!
Sånt här kan man göra när man har ont i knäet, dricka glögg och kolla nåt program om insekter

Bättre illa fäkta än att föräta sig på tomteskum

Efter ett pass i veckan satt jag i personalomklädningsrummet på Sats Regeringsgatan och snicksnackade bort tid som vanligt. Samtalet rörde kroppen, när jag började gå på gym var jag en liten sparv om jag hade bott i Stockholm då och gått in på säg Sats Odenplan och sett alla bufflar och pinnsmala brudar hade jag nog vänt i dörren gått in på 7 eleven och köpt 5 påsar Tomteskum. Jag förstår att man kan känna sig så när man börjar träna. Alla andra är så mycket snyggare, starkare, smalare, snabbare, bättre….

Jag kan känna så när jag är ute och springer och blir omsprungen av någon gasell med lätta fötter som tycks flyga fram utan minsta ansträngning samtidigt som jag flåsar lungorna ur mig. Brukar tänka att jag minsann är ute på mitt 15km pass och det är ju lätt för någon som bara ska springa 5km att hålla den där farten men jajaja häng med på mina 30km så ska vi se…

Tänk hur många det är som faktiskt slutar träna för att man inte tycker att man passar in på gymmet, i löparspåret, i skidliften eller var fasiken som helst. Alla barn som alltid blir sist valda i gympan och som lär sig hata träning och skyr också sina kroppar och föder dem med tomteskum.

Jag har bara en sak att säga, sanningen så här är det:
På gymmet har ingen tribeltatuerat muskelmonster tid att titta på någon annan än sig själv. Så ingen bryr sig om du tar 1 kg hantlarna eller 21 kg hantlarna.
Ingen bryr sig om du svettas och så din nya fina träningströja tröjan blir blöt under armarna. Inte en jäkel bry sig heller om du inte har en ny fin träningströja utan kör med den gamla t-shirten från företags kick-offen.
Vet ni vad mer? Ingen som är ute och springer tänker heller på hur du springer, om du inte råkar ha oturen att springa om mig förstås. Om du flåsar när du springer så bra! Då jobbar du ju!

Att vara rädd för att bli dömda av andra är inte en giltig orsak till att inte träna

Jag har nummerlappsskräck!

Mitt knä blir bättre och bättre för varje dag, det var höger knä som var problemet men eftersom jag överöst knäet med omsorg och kärlek så har vänster knä blivit avundsjukt så nu har den också börjat göra ont. Det vänstra knäets beteende påminner lite om min brorson Dogge, han brukar också gnälla så här när han inte får uppmärksamhet.

Jag har haft känningar i knäet ett tag, någon vecka eller så… borde vilat direkt men som min sambo sa: Du har ju blivit bättre på att lyssna på kroppen, du har ju inte gått så långt att du har kryckor.

Så vad tränar en löpande skidåkare som inte kan röra på benen?
En massa fjantiga rulla på bollen övningar men kan ju inte göra dem för benen. Ett styrkepass för överkropp där jag visade kidsen på gymmet var skåpet ska stå och värmde upp lite biceps med 15kgs hantlarna. Sedan hittade jag en sådan där armcykel, går inte ens att beskriva hur tråkigt det är men det är bara att bita i det sura äpplet tänkte jag och körde 4x4min intervaller. Lyckades inte komma upp i 90% av max för armarna dog innan. Undra varför?

Hörde att det finns en sådan där stakmaskin som alla skidåkare verkar använda på Balance, så jag fixade en prova på träning där till mig själv. Som Sats:are är ju Balance lite fiendeland så jag är nog lite nervös inför att denna provträning…

Dessutom sitter jag och funderar på om jag ska anmäla mig till Lidingö Ultra 50km den 28 april. Jag vill men vill inte, jag har nummerlappsskräck!

Satsar man hårt faller man hårt

Har fått lite respons på mitt söndagspass i stil med; idioti, nu blir du sjuk; varför? Men också ”Härligt kämpat ett sådant pass ger mental hårdhet”.

Frågan varför kan jag svara på. Jo för att det stod på träningsprogrammet, ett program som jag inte ens själv skrivit utan tagit från Vasalöparen. Programmet är skrivet av ingen mindre än Erik Wickström och Oskar Svärd. Kommentaren om mental hårdhet kom från just Erik…

Hör också olyckskorparna kraxa sig hesa när jag nu säger att jag har lite ont i knäet. Knäet är troligen över ansträngt, inte av lördagens pass utan har haft känningar en tid som jag, ja ignorerat

I går blev det varmt och väldigt ont. Ringde min doktor (hon är inte legitimerad men har en mamma som är doktor så jag tror kunskapen gått i arv). Hur som så har hon alltid något att rekommendera och om jag skulle hamna på en öde ö så är Elin det enda jag skulle ta med. Hon har alltid allt på sig; skavsårsplåster, allergimedicin, näsdukar, 5 olika typer av värktabletter, astmaspray… Dessutom vet hon när man ska använda vad.

Fick rekommenderat Voltaren tabletter och salva, redan idag är knäet mycket, mycket mindre ont. Men denna vecka blir det löpvila… Egentligen bra får jag satsa på att åka mycket rullskidor och just typiskt så väljer snön och halkan att komma just denna vecka.

Orsaken till det onda är mycket men satsar man hårt så faller man hårt, upp som en sol ner som en pannkaka eller så ser man det positiva – hälften vågat hälften vunnet… Varit en hel del löpning många långa pass och mycket backe med mycket nedför. Samtidigt som jag gjort om mitt styrketräningsprogram och då av någon dum anledning tagit bort den bästa övningen för att stärka knäet.

Att träna 4 tim i sträck är att känna att man lever… att leva är att lära och jag har lärt mig att; man inte ska ta borta bra styrkeövningar för knäna

4 timmars träning

Hade en rejäl vilodag i fredags, satte mig i soffan 16.30 och reste mig och gick i sängen vid 23. Då hade jag dessutom fått i mig en hel form med ostkaka och grädde, kanske inte så konstigt att jag satt stilla...

I går körde jag ett riktigt Vasaloppspass, kl 10 var jag ute på Ekerö, där det blåste stormvind, körde 2 tim rullskidor. Först svor jag för att det knappt gick att åka framåt för att de blåste rå mycket sedan svor jag för att de blåste så mycket när jag åkte nedför, ogillar nedför. Efter 2 tim mötte jag uppp fröken Gunde. Tog av skidorna och snörade på mig terrängskorna, drog en nötcrém och så satte vi ingång att springa. Det tog inte lika länge för benen att börja rulla som sist, kanske för att vi sprang i terräng och man fick lyfta benen ordentligt. Vi sprang Fornstigen, det var faktiskt riktigt kul!

Inte så kuperat som Ursvik men liksom lite roligare för det var mer obanat och lite små backar nästan hela tiden och jävligt lerigt. Farten var inte extremt hög men vi sprang på, sprang lite fel ibland, planen var 2 tim och vi var tillbaka vid bilen efter 2 tim och 3 sek.

I går söndag kunde jag alltså klocka 4 tim träning med rätt exakt 5 min vila emellan. Jag är nöjd och jag somnade kl 21:15 på kvällen.

Tänk på vilodagen

Vaknar med Timbuktus låt i huvudet "vaknar en morgon med en sten i mitt bröst, allt som var så enkelt känns nu dubbelt så svårt" hans handlar om baksmälla i mitt liv handlar den om när man vaknar med jordens träningverk som går från fotsulorna till huvet.

Gårdagen var tuff, först gymmet på morgonen där jag var riktigt pepp och hade bytt ut några övningar. Körde som en galning och tog nu över 40kg i frivändningar. På kvällen var det skidträning med Sport support och då var det styrka på rullskidor, triceps och lats fick en rejälomgång, min träningsverk från gympasset hade redan börjat komma...

I morgon är det äntligen vilodag det var det enda jag tänkte på under dagens löppass, som jag gjorde efter att ha stått på mässa från 8-17, suttit 30min på hela dagen och annars babblat konstant. Men så i morgon vila, jag har stor respekt för vilodagen det har jag lärt mig sedan barnsben hemma i byn.

Fjordis som var kungen på gymmet hemma körde vilodag på söndagar. Hans filosofi var att det var bäst att lyda Gud på nåt sätt så han valde att tänka på vilodagen så att man helgar den och det är verkligen vad jag ska göra, även om min vilodag inte längre än söndag utan fredag men det kanske funkar ändå?