Vecka 5

Jag är nu i 5:e veckan. Det är spännande, ska allt jag gjort och allt jag ändrat ha gett resultat eller kommer jag bli sjuk under veckans gång?

Under de senaste 18 månaderna har jag blivit sjuk på pricken var 5:e vecka, utom under sommaren. Ni som följt bloggen vet att jag under hösten tagit tag i dessa problem och i mina skade problem.
Jag har bland annat tagit hjälp av Pernilla för att få ordning på kosten och på hälsan i allmänhet. Eftersom jag också haft mycket skador så bestämde jag mig för att under hösten dra ner på träningen till hälften som ett sätt att ge kroppen en chans att återhämta sig.

Nu är det alltså 5 veckor sedan jag sist var sjuk och jag väntar spänt på vad som ska hända. En liten del av mig undrar också om jag undermedvetet kan framkalla förkylning bara för att jag vet att det är vecka 5. Därför försöker jag tänka att det är vecka 4...

Jag har kunnat träna på riktigt bra under dessa 5 veckor. Vecka 1 tränade jag 7 timmar och vecka 4 7.45 min, majoriteten har varit rehabträning. Jag har två vilodagar i veckan och denna vecka 5 är en vilovecka då jag kommer ha 3 vilodagar.

Jag har smugit igång med konditionsträningen och i simningen har jag ökat med ca 5 min per pass och jag har också inför ett 45min konditionspass i veckan. Smugit igång helt enkelt.

Förra veckan fick jag ta mina första löpsteg sen Lidingöloppet, 2km. Det har känts bra så även där har jag ökat lite i tid och igår sprang jag 20min. Nästa vecka om allt känns bra kommer jag springa 23 min, 2 gånger i veckan. Det känns inte att springa trots de nyupptäckta cystorna i knäet.

I morgon ska jag igen träffa Pernilla för att utvärdera dessa veckor.
Så ser det ut i kalendern...

Valet är ditt; andas eller ta en muffins till!

Under hösten har ju träningen stått lite still samtidigt har det varit jul med allt vad det innebär. Som ett brev på posten kommer det några extra kilon. I början kanske man kan ignorera dem.

Ah jeansen är ju nytvättade klart de sitter lite tight.
Men sedan går det inte att ignorera…
Många säger alltid att ”jag tränar för att må bra sedan spelar vikten ingen roll”
Nej kanske inte antalet kilon vågen visar men hur kläderna känns och hur det känns när du ser dig själv naken i spegeln spelar roll jag skulle nog våga säga för alla som håller på med någon form av träning. Rutorna är kanske inte huvudmålet med träningen men när dom försvinner så är man inte lika bekväm med sig själv längre.
Under hösten och framtill jul gick jag upp drygt 3 kg, så i januari gjorde jag som alla andra. Bestämde mig att nu är det nog med ”det är synd om mig muffins och chokladbitar” det är på med livremmen och dra åt den tills jag inte får luft, valet är liksom muffins eller andas. 
Snart är januari slut och mina 3 kg är borta, jag ser nästan ut som mig själv igen. Fast bara nästan, jag behöver mer konditionsträning och lite mer tungstyrka för att få tillbaka min gamla kropp. Men frostingen är borta!
Jag har inte gjort några större ändringar än att ha dragit ner på sötsaker, nu är det 1 dag i veckan som gäller för jag tror inte på förbud.  Lite smått har jag också dragit igång med konditionsträningen igen men det knappt, 1,5 tim i veckan. Men bara detta lilla har gjort skillnad.

Var vill jag komma?
Jo, till att det går att ändra sig och sina vanor, man måste bara bestämma sig och det krävs inga mirakelpiller, super dieter och 100 dagars förbud!

För mig är valet enkelt? Hur är det för dig?




Mot en form!

Skidåkning denna söndag med, nu på Nacka golfklubb. Det var dåliga minnen från sist som dök upp. Men så mycket som jag åkte den banan förra året så hade jag nog hittat runt med förbundna ögon. Men väldigt snabbt märkte jag vad som är ortoligt annorlunda sen förra året - min form!

Förra året så stakade jag runt 10 km utan problem nu orkar jag inte många tag alls. Jag har inget tempo alls, jag hoppas mycket beror på att jag då hade tränat mycket för Vasan och kört rullskidor inte bara på att jag är i riktigt dålig form nu. Men vad säger man, när botten är nådd kan det bara gå bättre eller i och för sig så kan man ju stanna på botten också men det hade jag inte tänkt.

Blev 10 km i lagom tempo, tog det rätt så lugnt. Spåren var inte så bra, väldigt sladdriga och nerför fanns det oftast inga spår alls.

Hoppas snön stannar kvar litet tag till så jag hinner åka några gånger till.

Var lika nöjd som jag ser ut...

Saker som bara händer mig!

Glad ihågen gick jag i går morse till naprapaten för att få nytt träningsprogram. Jag nämnde att jag de senaste veckorna haft ont i vaden, har inte velat tänka på att jag har ont i vaden så jag har inte gjort det.
Men det gick nu inte att ignorera, för det har gjort jävligt ont.

Stefan var lite orolig att det kunde vara blodpropp först men efter att ha kollat pulsen och lite annat så verkade det inte som det. Jag har oxå haft ont på insidan av knäet, lite vid menisken men inte haft symptom som tyder på skadad menisk. Han ringde till sin läkare och jag fick komma direkt. Doktorn klämde och kände lite och konstaterade att det inte verkar vara blodpropp men att det är dumt att chansa så jag fick en akut remiss till ultraljud.

30 min senare ligger jag med rumpan i vädret och får knäet undersökt. Doktorn ser inga tecken på blodpropp, men stannar plötsligt upp med den lilla maniken.
Gör det ont här?
Ja! det är där det gör väldigt ont!
Mmmhmm, jag ska hämta överläkaren..

En äldre man kommer in.
Mmmhmm, det ser ju konstigt ut... Ser andra knäet likadant ut?
Nej det är normalt.
De pratar över huvudet på mig ett tag. Sedna får jag berätta hela min knä historia.

De slutar med att de konstaterar att jag mest troligt har cystor i knävecket, massor med små cystor som ju inte ska förväxlas med tumörer. De kunde däremot inte riktigt säga var de satt eller hur det satt eller varför som satt där. Det är dock inte en baker cysta som ju är rätt så vanligt. Så nu väntar jag på att göra en magnetröntgen. Men det kan vara så att dessa cystor trycker på mitt knä och menisken vilket framkallar smärtan som jag har nu.  Det positiva var att de kollade mina knäskålssenor eftersom jag haft hopparknä och de kunde se att dom var friska iallfall.

Någon annan där ute som varit med om detsamma?
Jag orkar inte ens bli nedslagen, jag blir inte ens förvånad, jag har ju råkat ut för allt annat så varför inte också lägga till cystor på meritlistan.

Idag lördag så tröstade jag mig iallafall med ett härligt dubbelpass. Simpasset blev 1300m och det är ju nästan så det kan räknas som simträning! Nu när passen börjat bli så pass långa och jag simmar med mer fart så kör jag rehab/styrka efter simningen. Det känns lite bakfram.

Lördagens träningsväska packas.


Mamma mia - spenat frikadeller

Oftast när man lagar mat eller bakar så tror man iallfall att det man kokar ihop skall vara gott. När jag igår kväll kokade ihop detta var jag högst tveksam måste jag säga!
Men resultatet var riktigt bra!

Spenat frikadeller
1 sötpotatis
50 g spenat
2 dl cashewnötter
1 ägg
Salt
Grönskasbuljong

Gör så här:
Skala och skiva sötpotatisen och koka den mjuk i ca 5 minuter. Blanda cashewnöttet, spenat, ägg med sötpotatisen och mixa ihop det till en lite grynig smet.
Koka upp ca 5 dl vatten och grönsaksbuljong. Forma små bullar av smeten. Smeten är kladdig så ett tips är att använda skedar. Lägg ner frikadellerna en efter en i buljongvattnet och låt det sjuda i ca 5minuter. Detta kommer se ut som en enda sörja men lyft sedan upp bollarna en och en.

Jag åt dem med risnudlar och tomatsås, men man kan äta dem med ris, sallad eller varför inte i en soppa!
Spenat fikadeller med tomatsås och risnudlar!

Gissa bilden!

Kan du gissa vad detta är?
 
Japp det är någon som springer på ett löpband, men det är inte vilken någon som helst utan det är jag! Den 21 januari så fick jag ju lov att provspringa 2km i lugn fart. Egentligen skulle jag helst inte ha känt något i knäet innan dess och det är ju inte riktigt sant, men jag har inte haft ont utan bara "känt". Detta känt vet jag ju inte heller om det är för att jag känt efter.
 
Hur som, jag har varit så himla klok den senaste tiden och sett så mycket fram emot detta datum att jag bara var tvungen att testa. Jag skulle köra det som uppvärmning men så klart var alla band upptagna när jag kom så jag hann köra 15 min på crosstrainern först. Kanske bra det för träningsvärken i mina höftböjare efter söndagens premiär är inte nådig!
 
Jag sprang 2 km i 6 fart, lugnt och försiktigt och faktiskt så gjorde det inte ont, det kändes lite konstigt men samtidigt så sprang jag verkligen och tänkte "hur känns det, gör det ont?" hela tiden.
 
Nu då? Ja på torsdag är det dags att provspringa 2km till och se hur det känns. Sedan är det återbesök hos Idrottskadespecialisten och diskutera hur det gått och hur det känns. Kanske springa 1 km längre varje vecka, så länge det känns bra!
 
Jag är hoppfull iallfall och ikväll är det yoga, hur det nu ska gå med mina höftböjare, kunde inte ens köra plankan igår för att dom gör så ont!

När du vill göra något roligare med din tonfisk

Det är inte varje dag det är så lätt att äta hälsosamt, helst inte när det ska gå fort att fixa och vill man dessutom att det ska vara lite godare än Dennis korv med pommes så är det ännu svårare.  Hur många gånger har det inte slutat med en burk tonfisk, kokt ägg och lite sallad? Inget fel med det men roligare kan det vara.

Här en en personlig ny-gammal favorit tonfiskburgare med curry sås!
Tonfisk på burk jag föredrar i olja men välj själv
1 ägg
Cremé fraische
Salt
Peppar
Cyannepeppar
Curry

Töm vätskan, vattnet eller oljan ur tonfiskburken, blanda ihop med det andra och krama ut tonfisken ordentligt. Gör sedan hamburgare  och stek dem på hög värme i nån minut.
Blanda cremé fraische och curry. Servera antingen som hamburgare i bröd om du gillar sånt eller så med en god sallad till, gärna med extra avokado!

Snabba tonfiskburgaren

5km till kan jag ju ta...

Var lite orolig på morgonen, har ju inte sått på skidor sedan Vasaloppet, men nu så sken solen, det var bara -3 grader det kändes lite som en dödsynd att gå in och köra ett rehabpass. Så tillsammans med cykel-Anna och hennes vän drog vi ut mot Ågesta.

 Det var kö för att komma fram till Ågesta golfklubb, tydligen fler Stockholmare som sett solen och dessa -3 grader som perfekta förutsättningar för skidåkning. Vi bestämde ganska snabbt att vi var olika snabba och att vi åker ett varv runt 8,5km så ser vi sen. Jag började ganska sakta för att se om knäet eller axeln skulle göra ont, men tack och lov så kändes det inte.

Det var verkligen mycket folk i spåret och här var det ingen ”snabba åkare till vänster” så det blev en hel del i och ur spår för att komma fram. Efter 8,5 så kändes det så bra och solen sken. Jag tänkte att jag ändå inte ska överdriva men en 5km till kan jag väl ta tänkte jag.

Så jag drog iväg på en 5a åkte runt spåret och följde 5an skylten, men kom inte tillbaka till platsen där jag började. Fortsatte åka och insåg sedan att jag nog åkt förbi där jag skulle svängt upp och så plötsligt var jag tillbaka i början av 8km spåret. Kunde ju inte gärna åka baklänges mot alla andra åkare och jag visste inte riktigt var jag var så jag fortsatte efter 8 an och insåg sedan att jag nog nu var halvvägs längst det spåret. Nu började jag bli trött!

Det är slitigt att åka skidor, särskilt när man är i rätt dålig form, det är svårt att åka tekniskt rätt när manblir trött även om man vet att det hade underlättat för en. Men jag kämpade på.

Tillslut kom jag till slutet och då hade dess tänkte 13,5 km blivit 20,5km. Det var ju inte en dålig premiär precis. Men trött var jag i hela kroppen.

Kommer nog ha lite svårt att röra mig de närmaste dagarna. Bara hem, äta, tappa upp ett bad och sedan somnade jag som en bebis till damernas stafett. Så skönt att ha fått tömma kroppen lite, har verkligen saknat det för att inte tala om hur mycket jag saknat att få vara ute!
Sol ute, sol inne, sol i hjärta och trött i sinne!

Dagens lycka-dubbelpass

Lycka!
Sovmorgon, en kaffe framför damernas masstart och sedan iväg till Eriksdalsbadet. Började med mitt rehabpass och jag känner för varje gång att kroppen blir starkare och starkare. Jag har haft svårt att få kontakt med höger skinka när jag gör knäböj men idag så kom kontakten. Min hjärna börjar äntligen hitta spillrorna av mina gamla muskler.

Efter rehaben drog jag i mig en hampaprotein och bytte om till simkläder. Det var lite trångt i bassängen eftersom det låg några bröstsimmare och plaskade i snabbsimsbanan. Efter uppvärmningen så skulle jag köra först 200m i medel tempo sedan 50 bad och 300 medel sedan kom det roliga! 50 spurt, 50 bad, 50 spurt. Det var så skönt att få trycka på, känna farten i vattnet och känna att man fortfarande hade lite i sig. Simmade in på 42 sek. Inte som förr men inte helt kass heller. Nu kan det vara blir bättre, mycket handlar om att våga men också om att bli van med att vara trött och andfådd i vattnet.

Konditionen är också ett problem, den är verkligen körd i botten, men när botten är nådd så kan man bara gå uppåt. Har en positiv känsla i kroppen, det går bra nu. Nu gäller det bara att inte låta saker gå över huvudet på mig utan hålla mig till min skynda långsamt plan.


En vanlig matdag

Jag har fått några frågor om hur och vad jag äter nu när jag inte längre äter LCHF och hur jag tänker kring kosten när jag dragit ner så pass mycket på träningen.

Jag äter ju absolut inte lika mycket nu som när jag tränade som mest, alla vet ju att ekvationen måste gå ihop om man inte ska sluta som en boll. Plus minus noll, eller gör av med mer än du sätter i dig helt enkelt. Jag är verkligen en gottegris utan dess like, så jag är som ett barn som behöver tydliga regler kring det. När jag sprang 10-15 mil i veckan gjorde det dock inte så mycket om fredagsmys även blev lördagsgodis och söndagsmums. Men nu när konditionsträningen är lika med noll och förbränningen är rätt så låg så gör det faktiskt nåt.

Jag är inte en av dem som kan förbjuda mig att äta sött, av den orsaken att jag under min uppväxt haft problem med maten, vilket är ett helt annat inlägg. Istället så försker jag nu begränsa mig till lördagsgodis, bara genom att göra detta har jag tagit bort massa tomma kalorier. Sedan har jag minskat storleken på mina portioner lite. Men efter att innan jul ha gått igenom min kost så fick jag ju även veta att jag tidigare legat på ett underskott, alltså ätit för lite så istället försöker jag nu att faktiskt ligga lite plus.

Jag äter ju inte längre enligt LCHF, jag följer ingen diet utan försöker äta det min kropp mår bra av.

Så här kan en vanlig dag se ut:
Frukost: Smothie på hallon, mango, avokado och mandelmjölk och  fröknäcke eller glutenfriknäcke macka med smör och ost eller hamburgerkött.

Mellis: Ett glas hampaprotein och en kaffe med mjölk.

Lunch: Alltid gårdagensmiddag. Idag är det köttfärs med morötter, vitkål och lök kryddat med senap och spiskummin.

Mellis: Den gröna drinken som har blivit en stor favorit! Gjord på äpple, ingefära, lime, spenat och avokado.

Efter träning: Ett glas hampaprotein

Middag: Kanske Afrikanska grytan

Kväll: Beroende på när jag äter middag, på tisdagar äter jag middag kl 22, inte optimalt men så är det. Men oftast ett glas hampaprotein och kanske en kopp te.
Den gröna drinken

Längtar efter att cykla

Jag tror jag kommit över Vätterrundan, det kom för ett tag sedan innan jul. En väldig lust att cykla!
Jag har inte riktigt känt lust till det sedan Vättern. Upptakten inför detta 30 mil långa cykellopp var ju en orgie i att jaga cykelmil. Nästan varenda ledig sekund kände jag ett tvång och krav på mig att cykla. Det var liksom inte kul att cykla för att det var ett måste.

Men nu längtar jag verkligen efter att cykla, att bara trampa på och se landskapet skifta, vinden mot benen och smärtan i rumpan. Därför jag har bestämt att det ska bli lite mer cykling i år, jag ska se om jag tycker det är kul när det väl är dags men är det de så ska jag cykla mer. För att få en bättre start på cykel säsongen när den väl börjar ska jag i februari, om kroppen tillåter köra igång med lite spinning.

Så länge så drömmer jag mig tillbaka till sommaren

Morgonpass på cykeln
Solig dag på Ekerö
Sånt som händer...

Cykelben!

FRA-rundan!

Allt är relativt

Idag var det dags för veckans enda simpass, även om axeln nu inte gjort ont på några veckor så tar jag det lugnt och utmanar inte den i onödan. Dagens pass skulle inte bli mer än fjuttiga 700m nåt, kändes nästan onödigt att byta om, för den distansen kan jag lika väl strunta i det tänkte jag. Så klart gjorde jag inte det.
Hoppade i bassängen och kände den där fantastiska känslan av att vattnet bara slukar en.
Det kändes så himla bra så jag körde faktiskt några extra längder, men det var mest i syfte på att öva på att voltvända...
Dagens fjuttiga simpass
Efter simningen var det dags att byta outfit och gå upp på gymmet och köra dagens rehabpass. En bensknäböj, höftlyft, sidolyft för axlar och tricpespress tillsammans med plankan på boll och massa annat var på Rehab schema dag 1. Mitt rehabprogram är uppdelat i 2 dagar, 1 och 2, så kör jag varannan totalt kör jag 4 rehabpass i veckan och varje pass är omkring 75min långt med uppvärmning.

På kvällen var jag hemma hos en vän och vi pratade träning, jag berättade om mitt fjuttiga simpass. Då säger hon att allt är ju relativt, om hon gått till badet och simmat 1000m hade hon varit väldigt nöjd med sig själv.


Ett gammalt gummiband

2013 är i fullgång, jag tillbringar det mesta av min tid med att jobba just nu. Däremellan tränar jag rehab och tänker på träning och på att träna hårt och ordentligt. Jag fick också fatta det tuffa beslutet att boka av träningsresan till Playitas, det skulle blivit en veckas simning med Varbergssimsälskap och med Josefin som tränare. Största orsaken var att jag inte kan vara borta från jobbet just nu andra orsaken var att axeln kanske inte är redo för 1 veckas hård träning.

Jag känner faktiskt en helt annan spänst i kroppen, tidigare kände jag mig som ett torkat gummiband, ni vet sådant där som går av när man drar i det. Men under det senaste veckorna har det hänt saker i kroppen. Det började med att jag kunde göra ett ordentligt knäböj, sedan kunde jag böja huvudet bakåt utan att få ont och sedan ett tu tre kunde jag röra på skulderbladen. Så plötsligt på yogan i tisdags så kunde jag sträcka ut höger ben rakt när jag satt och inte bara det, jag kunde ta fast runt fötterna med händerna. Jag har inte kunnat räta ut högerben helt utan smärta på 2 år!

Detta ser jag som tecken på att jag är på rätt väg, men ännu är vägen lång och jag vet att det kan komma fartkontroller på vägen. Det gäller att skynda långsamt, precis som i traffiken. Att stressa kanske kan ge mig någon sekund, men det kan också göra så att jag aldrig kommer fram!

Jag (eller jag har fått min man) att bygga ett program i vår iPad där jag kan analysera min träning, ska visa er det när jag använt det lite mer. Men det är ett rätt avancerat analysverktyg där känslan i kroppen är viktig.

Jag är ju också en sådan som älskar träningsprogram, ett oplanerat träningspass får knappt tas upp i träningsdagboken. Så därför har jag planerat alla min pass fram till februari! Citatet för bilden nedan är faktiskt namnet för min träningsplanering under januari och februari

Denna bild har jag just nu som skrivbordunderlägg.

Simma, simma!

Varit lite tyst här på bloggen under helgen, detta beror enbart på ComHem. Helst plötsligt slutade nämligen vårt Internet och TV:n att fungera, det var i lördags. Ringde och anmälde felet och på tisdag kan de komma och kolla... Bra service och dessutom missade jag min favorit etapp på Tour de Ski - klättringen.

Detta elände vägdes iallafall upp av att jag simmade i lördags!
Det är en konstig känsla, man längtar så efter det så när man kan ska göra det så vill jag nästan inte för att jag är rädd att det ska göra ont i axeln och då är man tillbaka på ruta 1, så länge man inte försöker kan man drömma i allafall...

Planen är att simma ett pass i veckan nu i januari för att förhoppningsvis kunna öka till 2 pass i februari och hela tiden köra mina övningar 4 dagar i veckan samt så klart ordentlig uppvärmning innan jag hoppar i bassängen. Passen i bassängen blir inte heller som tidigare utan kortare i både tid och längd och inte lika snabba.

I lördags behövde jag lite inspiration så jag tog fram en klassiker som jag köpt när jag behövde lära mig mer om hur man bygger upp såväl simträning som cykelträning. Här finns en massa pass som bara är att köra och dessutom uppdelade på grundträning, där jag antar att de flesta (förutom kanske skidåkare) är i nu, sedan kommer snabbhetsträning och tävlingssäsong.
Passet jag körde i lördags har jag kört många gånger förra året när jag skulle lära mig att simma.
15 min uppvärmning och teknik
4x8min frisim med 1-2 min vila mellan setten
5 min avsim

Ett pass jag verkligen kan rekommendera till dig som vill börja simma och ännu sliter med att orka många längder, det är grundträning som syftar till att bygga uthållighet så det ska inte gå fort.

Har såklart kört mitt nya rehabpass också, det är tuffare än det gamla...

Den 21 januari 2013

Nej jag har inte tagit fel på datum jag har fått ett datum för när jag ska få springa mina första 2km i lugn joggfart sedan Lidingöloppet! Känslan är en blandning mellan lycka och rädsla. Tänk om det inte funkar?

Förrutsättningen för att jag ska få springa mina 2km är att mitt knä utan någon som helst känning klarar av det nya rehab programmet 4 gånger i veckan från och med nu (läs i morgon). Jag är inne på tredje nivån av rehabprogram och det händer ju saker.

Från början klarade jag plankan i 45 sek sedan hade jag ont i knäet och brände i magen, i morse stod jag 2x3min med benlyft.

Jag kunde inte göra enbensknäböj utan fick ha boll till hjälp nu gör jag 3x10st inte enkelt nästan.

Jag hade ingen balans på och kunde inte stå på höger ben. Nu står jag obehindrat på ett ben på balansplatta.
Nya programmet involverar ännu mera core, mer rörelse i övningar där jag tidigare varit statisk och också mer vikter.  Detta är mer utmanande och alltså mer stimulerande.

Nu är det alltså Disciplin med stort D som gäller! En annan sak som man måste vara disciplinerad med nu i början av januari är sitt sötsug. En jul och nyårsledighet fylld av mammans olika kakor och dessutom ett helt bord med tomteskum och chokladpraliner har satt sina spår. Nu är det avgiftning, suget är stort men VILJAN är större!
Har ni några sviter från julen och hur hanternar ni dem?
Fasters hallonkaka med vaniljsås kan vara svår att motstå så här efter jul
 


Det här med LCHF

På senaste tiden har det varit mer och mer tal om LCHF och träning bland annat här.

Jag har under 2 års tid ätit enligt LCHF, framtill i höstas faktiskt så jag kan nog säga att jag har lite erfarenhet.

Jag började alltså med LCHF för 2 år sedan, jag gick verkligen All in (konstigt va?) och åt väldigt strikt. Jag tog bort allt vad mjöl heter, ingen pasta och inget bröd. Senare inte heller ris, potatis utan åt blomkål, mer sallad och ibland rotfrukter Jag gick inte ner ett gram i vikt direkt men mina magproblem försvann. Tidigare hade jag otroligt mycket problem med magen. Jag kunde svälla upp så mycket efter lunch att jag inte kunde ha byxorna stängda, då åt jag vad som kan ses som normal mat, typ köttfärssås och spagetti. På morgonen åt jag havregrynsgröt. Även om jag inte direkt var någon jätte brödätare så slank det nog ner någon macka då och då.
Magen blev helt bra, jag kunde till och med sluta äta mina mediciner. Detta är så klart positivt. Men det hände även något annat…
Men däremot så har jag aldrig varit så mycket sjuk som under dessa 2 år och jag har också varit mer skadad än nu, inte ens när jag tävlade i kampsport och tränade nästan dubbelt så mycket. Kanske är det en tillfällighet men sambandet är för tydligt för att ignoreras.
Att äta LCHF kost var alltså både bra och dåligt för mig. Den höga fett halten som främst är animalisk kan bidra till att öka inflationsprocessen i kroppen, alltså ge fler och värre inflammationer. 
Men jag kände mig aldrig energilös eller seg på träning av att äta LCHF, snarare tvärt om jag upplevde det som att kroppen var lättare, trots allt fett man äter.
Nu har jag dock tagit bort LCHF tänket från min kost, eller jag har snarare testat och med hjälp av Pernilla håller jag på att se vad som funkar för min kropp och inte och sedan äta därefter. Jag tror att ”du blir vad du äter”, vissa är kanske inte alls känsliga för vad de äter medan andra är det. Om du är en av dem som inte är känslig- skönt för dig lev och ät vad du förmår! Men jag är en av dem som är extremt känslig och min kropp strejkar direkt om det är något den inte gillar, vad jag stoppar i mig är A och O för hur jag funkar.
Hittills vet jag:
  • Jag kan absolut inte äta pasta, då kollapsar magen
  • Jag kan inte äta rågbröd eller annat gjort på råg, det är värre för mig än vitt mjöl
  • Min kropp blir inte jätte glad av mjöl men det funkar ibland
  • Jag bör undvika mjölkprodukter, jag får en massa slem i näsa och hals av att äta mjölkprodukter, inte direkt men efter att ha ätit det kontinuerligt i en vecka så blir jag täppt i näsan.
  • Jag får svårt att gå på toa av blåbär
  • Min får extra mycket energi av ingefära och avokado
  • Jag har tidigare ätit för lite
Bra mellis för mig!