Träning och det sociala livet

Igår, söndag, läste jag Hanne Kjöllers krönika ”Träningen gör mig stark… men tråkig” i DN söndag. Hon ska åka Vasaloppet och vad det verkar som så går hon all in med målsättningen att komma i mål. Hur som haver så skriver hon i sin krönika att idrottsmän är tråkiga för att de har tråkigt och att det är idrotten som tvingar dem att ha tråkigt. Hon menar att hon själv tydligen gått från att ha ett fantastiskt socialt och roligt liv till att bli; galet trött, fyrkantig, asocial, oartig och självupptagen. Detta på grund av att hon börjat träna inför Vasan och att hennes träningsplanering är fyrkantig och tråkig och att hon själv blivit likadan.


Sett ur Hannes ögon så måste jag nog vara bland det tråkigaste som finns som planerar livet efter träningen och som ibland springer hem till middagsbjudningar och ogenerat lånar duschen . Mina vänner kanske är världens bästa men de tycker inte det är ett dugg konstigt, tror jag…


Varför gör jag det då? Jag kommer ju inte att bli elit och troligen kommer jag inte ens att toppa några resultatlistor. Jo för att det är kul, för att jag njuter av att träna. Det är inte kul som att gå på fest, Mårten Klingberg skrev i en krönika i Runners World för ett tag sedan att den som tror att träning är som att gå på fest snabbt kommer sluta när denne märker att träning är mer som att få en spark på pungen. Inom Crossfit säger man tydligen ” It doesn’t have to be fun to be fun”. Fast jag kan tycka att visa pass är en fest. Tänk er själva 4x4min intervaller på 90-95% av ditt max, eller upp och ner för Hammarbybacken en 8-10 gånger, för att inte tala om vilken fest det känns som när man dejtar Olga.

Och att träna är visst socialt, bara på ett annat sätt. För att umgås och vara social så behöver man inte dricka vin och äta kex med ost. Är det inte socialt att svettas och plågas tillsammans? I går sprang jag och fröken Gunde långpass i Brunnsviken, Hagaparken och han diskutera både det ena och det andra efter passet satte vi oss på ett fik och njöt av varmchoklad och planerade när vi skulle umgås och ha roligt tillsammans nästa gång!

5 kommentarer:

  1. Jag är precis som du Anna :-) Den där krönikan må spegla henne men absolut inte alla!

    SvaraRadera
  2. Miranda, det känns skönt att veta att det finns fler tråkmånsar även om du ju är extremt social med din löpning

    SvaraRadera
  3. Gilla! Jag får tänka på att prioritera mina vänner ibland, hade helst planerat hela livet efter träningen. Och där är jag ändå verkligen på hobbynivå.

    SvaraRadera
  4. Du får gärna springa hem till mina middagar any time :)

    SvaraRadera
  5. Om hon anser att DET är tråkigt måste nog lilla jag vara universums tråkigaste. :-)
    Inget illa mot den här Hanne - men om man nu har som mål att bara komma i mål i Vasan så kräv ju inte sådär enormt mycket träning. Visst krävs träning men inte i såna mängder att man måste ge upp hela sitt sociala liv och "bli tråkig". Då är det nog hennes inställning till träningen det är fel på :-)

    Jag lägger 15-20 timmar i veckan på min träning och visst blir det tråkigt ibland när det är pissväder ute och man ändå måste ut men i 99% av fallen njuter jag riktigt av all träningen och hur pigg den gör mig :-)

    Problemet ligger nog inte i träningen utan i Hanne själv. Inställningen gör idrottskvinnan/mannen :-) Lycka till med löpningen & träningen inför Vasan!

    SvaraRadera