Vågar inte uttala orden...

Jag vågar inte säga det, hur det känns i kroppen, hur det går med löpningen, med styrketräningen och tillviss del med rullskidorna. Det går b*a nu. Säger man det så kanske bubblan spricker. Jag har också lärt mig av erfarenhet att det är när det känns så här i kroppen som jag kan krascha. Jag är inne i något, vill så mycket och det är lätt att puscha sig lite för mycket och tippa över kanten.

Har kunnat köra på enligt plan i 5 veckor hela tiden ökat, börjar kännas i kroppen nu, börjar bli lite tröttare och så gnäller vaderna och vänster rumpa. Nästa vecka blir en lugn vecka. Mindre mängd och färre tuffa pass. Kroppen får en chans att komma igen lite.

Elghuffsade igår i Hammarbybacken, var jag och råddjuren som skuttade upp och ner i mörkret men jag har fått en super pannlampa av LKAB så jag lyste upp både åt mig och råddjuren. Har skaffat mig nya stavar som är längre, hade 120 tidigare och nu 130 var väldig skillnad då jag fattade hur jag också skulle använda överkroppen. Blev 6 gånger upp "elghuffsande" och sedan 2 gånger med gång för att öva teknik

Upptäckte också vikten av att bli varm, för mig tar det normalt en 4-5km innan jag blivit varm och det börjar rulla. Nu körde jag 12 min uppvärmning vilket resulterade i att de två första rundorna var döden och jag efter nr 6 hade kunnat fortsätta i evighet. När jag bara sprungit i backen har jag alltid sprungit dit först vilket är omkring 6km. Så nästa gång blir det kortare jogging och kanske gå upp två gånger först och sedan köra på. Fattar inte varför jag inte gjorde det nu, jaja bra att vara efterklok...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar