En iskall Pucko

Att gå stavgång må vara lite av en pensionärs"sport" men att gå skidgång i backe är väldigt jobbigt. I går stod skidgång på schemat, 8x4min + 10x20sek. (matte igen)


Var helt ensam på Hammarbybacken vid halv sex tiden, det var ganska mörkt eftersom de inte är upplyst och min pannlampa för 50kr från Claes Ohlson inte rikgit ville vara med mig. Passet började med att jag med stavar och ryggsäck gick upp till toppen för att lämna av väskan. Tänkte att de är mindre risk att någon stjäl min Pucko som jag ska ha efter träningen om väskan är där uppe. Och om någon ändå stjäl den så var de nog värda den.
Stockholm noir



Joggade ner och körde lite uppvärmning med indianhopp (varför heter det så?) och en del löpskoleövningar. Sedan var det vara att pina på. Från botten till toppen 8 gånger. Man vet att man hittat rätt när man vid sista lilla stigningen innan toppen börjar fundera på vilken låt man vill ha på sin begravning. Vaderna skrek, men musiken var för hög i min MP3 för att jag skulle höra, bara att köra på.


Efter ett tag fylldes backen med fler stavgångare. På toppen stod vi flåsandes sida vid sida och kunde konstatera att det är skönt att det finns fler idioter innan vi joggade ner.


Avslutade med 10 st 20 sekunder sprättande stavgång och så lite plankan, sido plankan och höftlyft där mitt i Hammarby hill. Ingen hade stulit min väska så efter passet fick man avnjuta en iskall Pucko! så passande tyckte en av de andra på backen.

Moohhaaaa!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar