Under min lördagsrunda som skulle bli hela vägen till Vaxholm men slutade redan i Gustavsberg så kände jag att något inte var riktigt rätt. Igår kände jag mig konstig, allmänt förhöjdkroppstemperatur som visserligen kan ha berott på att jag proppade i mig mat under en brunch på Villa Källhagen, men kände mig också sliten. Mycket riktigt idag har jag inte ont men väl känningar i halsen!
Tur att jag redan bestämt mig för att vila några dagar. Det här med att vila är ju lite jobbigt för en träningsnarkoman. Det behövs ibland en längre vila för att kroppen skall återhämta sig och bygga upp sig lite starkare och lite bättre än ursprungsnivån. Det är det som kallas superkompensation. Man reparerar inte bara skadan utan stärker även upp så man kan klara samma påfrestning fast då ännu bättre. Om denna återhämtningstid är för kort så hinner inte kroppen bygga upp sig och då riskerar man överträning. Detta drabbar inte vanliga motionärer, snarare är det så att vanliga motionärer oftare får en för lång återhämtningstid och kroppen då övergår till ursprungsnivån och dom där 10km man plågade sig igenom för 10 dagar sedan är borta eftersom kroppen inte fick ytterligare träningsstimulans.
Under min återhämtningsperiod så tränar jag, jag vilar ofta fler dagar i sträck 2-3 kanske men tränar sedan lättare. Istället för långpass på 30-35km så blir långpasset runt 20km. Jag försöker faktiskt att också äta lite mer. Jag är ingen kolhydrats yunkie, inte den som gillar bröd och pasta men dock bakelser, ostkaka, mörkchoklad och jordgubbspaj så mer sådant slinker ner. Dock fattar jag inte vad jag ska göra med all tid jag har över denna superkompensations vecka så jag gick och köpte en pocketbok.
Att läsa den ståendes i t-banan är bra core träning!
Vad gör folk som inte tränar?
I morgon kommer Jessica, håll tummarna för om inte sol så åtminstone uppehåll då så vi kan köra hinderbana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar