Det är min bror och hans son Douglas. Johan sprang med barnvagn och babblade och höll ändå samma tempo som jag även om jag nog hade lite övertag i i uppförsbackarna. Douglas var coachen, när han inte glömde av sig och började leka tittut vill säga. Han applåderade i uppförsbackarna och visade mycket tydligt med stora gäspningar och indianläten när det gick för sakta. Efter 10 km lämnade jag av dem och fortsatte de sista 8km själv.Vid 13km blev de broöppning vid Skanstull och någon hade Frödinge ostkaka i sin cykelkorg. Min kropp bara skrek: Varför får jag aldrig ostkaka med sylt och grädde!?
Så tjurade den en bit över att livet var orättvist den fick springa medan andra fick ostkaka. Så jag svängde förbi Ica när jag var hemma och köpte ostkaka, vispgrädde och hallonsylt.
Tycker det är lite drygt att hålla i vispen när man vispar grädde, så detta är mitt smarta knep!
Så klart hade jag ätit middag innan, renskavsgryta med äpple och kokosmjölk men fick i mig en hel ostkaka ändå.
Kropppen älskar man genom att plåga den men man får inte glömma att belöna den ibland!
Smarrrrigt!!!
SvaraRaderaVäldigt smarrigt!
SvaraRadera