I förra veckan gick träningen alldeles för bra, simmade som en demon och sprang som en gasell. Redan då visste jag att jag inte hade många dagar på mig innan förkylningen skulle sätta sina klor i min kropp. Inte blev det bättre av att andra i min omgivning är som små bacillhärdar heller.
Hann i alla fall med lite 90min terränglöpning i lördags. Var ute i Sätrareservatet och istället för att följa stigen och den lilla vägen sprang jag upp och ner och fram och tillbaka i mossan och den obanade terrängen. Klättrade på stenar och hoppade över träd. Det är kul att spring obanat, gjorde det lite också för att min klocka är på lagning och jag då inte kunde ha koll på annat än tiden.
I söndags så sprang jag 1000ingar, 7 st till och med. Redan då kände jag att något var fel, mycket fel. Körde på löpband och då kan man ju hålla samma tempo genom alla, tänkte mig tävlingsfart på 10km men vet inte vad det blev 4.24 tempo.
Hade planerat allt in i minsta detalj och lämnat en väska med kläder och grejer på gymmet igår, det får man inte men jag är ingen vanlig jag är typ personal så jag har eget skåp… Somnade kl 20 igår och sov till 06 i morse, steg upp kände att halva huvudet var fyllt med något som inte egentligen skulle vara där… Bytte trots allt om och snorkkade som planerat till stan, det är ca 9 km och tog 45 min.
Nu har förkylningen mig i sitt järngrepp och för varje stund blir ögonen varmare och varmare. Förbannat också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar