Jag är ett geni!

Min höft, min höft vilken historia alltså. Knaprar nu antiinflammatoriskt men det hjälper endast marginellt så jag har bestämt mig för att ta en spruta kortison för att få bort inflammationen och få den att slappna av.

Efter nästa helg så kommer jag dessutom att ha nästan full vila i 3 veckor så jag ska iväg på en lång semester där jag inte kommer kunna göra så mycket mer än ta det lugnt, ska ju inte till någon sandstrand som bara ber om att bli sprungen på. Ska nämligen åka Transsibiriska järnvägen till Kina, lite jogging måste det dock bli på platser där vi stannar, jag menar vem kan undgå att sätta Sibirien och UIaan Bator på listan över platser man sprungit på? Men mest alltså sitta och titta ut genom ett tågfönster

Själva genidraget är att jag faktiskt lyckats med att förstå varför jag fått detta höftproblem. Jag har nämligen en extrem över pronation, på högerfot, på samma sida som problem höften. Det är nästan så fotknölarna tar i golvet. Jag har special inlägg när jag springer men inte till vardags och även om jag springer en del så tillbringar jag mer tid gåendes och ståendes i vanliga skor.

Pronationen gör att knäet vrider sig inåt, piriformis måste jobba mycket för att förhindra detta vilket leder till att den blir stel och öm och ger piriformissyndrom som jag nu har.

Lösningen blir rehab träning i ett försök att stärka upp andra muskler som kan ha blivit inaktiva, exempelvis gluteus samt stretcha höftböjaren som är stel. Dessutom kommer jag från och med idag alltid att ha mina inlägg. Även om jag har fullt förtroende för min naprapat så är det ändå jag själv som knäckt koden, vilket jag tycker visar att det är viktigt att känna sin kropp och faktiskt tänka själv. Ingen annan än du själv vet om alla parametrar som påverkar dig och din kropp.

Om någon annan har något problem som de behöver ha löst så är det bara att fråga på!
I går kväll var jag ute på Ekerö med rullskidorna, det började med att busschaffisen meddelade att det var jätte mycket kö så jag åkte skidor redan ut från Brommaplan. Något som var förenat med livsfara med tanke på alla cyklister som snabbt ville hem till sina familjer.

Var ett tag sedan jag åkte så jag tog det lugnt och det var sjukt jobbigt, hade dessutom glömt solglasögonen så jag såg inte så mycket. Åkte ca 1 timme och 15 min men vet inte hur långt jag kom eftersom min GPS klocka är på lagning sedan den tagit in vatten. Så jag kunde lika väl försöka njuta istället för att stressa. Tänkte på att det var helt fantastiskt att jag inte ramlat mer än när hjulet åkte av. Vad tror ni hände på nästa övergångställe?

Japp lite för fort på trottoarkanten och mitt framför alla bilar satte jag mig på rumpan, var bara min stolthet som fick sig en rejäl knäck.

Ikväll är det skidträning, då är det terränglöpning som står på schemat perfekt för då får jag chans att testa mina nya skor.