Om man är lite lyhörd (som jag) så märker man att det finns en stor okunskap bland löpare och andra tränande där ute till hur man skall bära sig åt för att få hjälp med en skada eller sjukdom. Därför har jag, som har en gedigen erfarenhet och kunskap av det svenska vårdsystemet sammanställt denna gedigna guide som kommer att publiceras i två delar.
Det finns två sätt att få hjälp med idrottsrelaterade skador; sjukvården och naprapater/sjukgymnaster/kiropraktorer, för enkelhetens skulle kommer jag referera till detta som alternativvården. För det första gäller det att veta när man skall användas sig av vad. En enkel regel lyder:
Nageltrång och brutna ben eller armar, samt akuta skador till följd av fall eller olyckor – Sjukvården
Ryggskott eller annan odefinierbar smärta och irritation – Alternativ vården
Det finns en kontrollfråga som är viktig att ha med sig oavsett vilket alternativ du väljer nämligen: Får jag träna?
Om svaret blir ett känslokallt NEJ. Då bör du uppsöka en annan doktor eller alternativvårdare. Om du istället för förslag på alternativträning som inte är stavgång eller träning med gummiband så har du troligen träffat på någon som kan träning.
Det svåraste är att få hjälp med idrottsrelaterade skador i sjukvården så detta inlägg kommer att behandla.
Löparens guide till sjukvården
Om du lider av något värre än nageltrång så kan det vara knepigt att få rätt hjälp via sjukvården, men om du insisterar på att ändå nyttja dina skattepengar så följer här några tips eller snarare regler för att du så snabbt som möjligt ska få hjälp.
Boka tid: Börja med att hitta din vårdcentral och din husläkare, ring upp och boka tid.
Diagnostisera dig själv: Du bör ha ett hum och var du har ont och vad detta kan vara innan ditt läkarbesök. Därför bör du ställa en diagnos på dig själv INNAN du besöker vårdcentralen. Här kan Idrottsskadeguiden vara till hjälp.
När du träffar doktorn
Sanningen är inte alltid bäst: Om du tränar mer än 3 ggr i veckan så bör du aldrig någonsin tala om detta för en husläkare. Resultatet av det blir att du ordineras Voltarentabletter och gel samt vila för du är troligen överansträngd.
Tvinga fram kreativa tankar: Även om du inte gjort det bör du säga att du ätit Voltaren och smörjt med antiinflammatoriskt samt vilat i 10 dagar och att detta inte hjälpt. Du tvingar då husläkaren att tänka ”outside the box”
Diagnosen: Om du märker att doktorn är lite velig så bör du lägga fram din egen diagnos: Jo, jag undrar om det kanske kan vara XXX. Föreslå sedan en behandling: Eftersom jag redan ätit antiinflammatoriskt så är det kanske bra att ute sluta annat med hjälp av en magnetröntgen (exempelvis)Troligen kommer du då få en remiss.
Doktorn föreslår en behandling: Det kan hända att doktorn faktiskt föreslår en annan behandling. För att veta om du skall lyssna på dennes råd bör du kontrollera om vederbörande kan något om en löpares själ. Detta gör du genom att ställa kontrollfrågan: Får jag träna?
Om svaret blir: Nej, du skall nog helst vila och fortsätta med antiinflammatoriskt. Om detta svar kommer utan att doktorn tittar upp från skärmen så vet du med säkerhet att denna inte kan något om något annat möjligen Agdas höftkula. Dennes råd bör alltså tas med en nypa salt och du bör söka annan läkare. Om svaret är detsamma men doktorn tar av sig glasögonen, lutar sig framåt och talar om förlängd rehab träning om du inte vilar bör du för fundera på om denna kan ha rätt och om du ljugit om ditt intag av antiinflammatoriskt så är det faktiskt läge att testa detta nu.
Om doktorn istället säger: Ja, du kan träna men gärna någon alternativ träning som simning eller löpning eller styrketräning för att inte stanna av. Då är det bara att gratulera för du har lyckats träffa en av få läkare med kunskap om träning och tränande människor.
Du får en remiss: Får du en remiss direkt till en sjukgymnast inom sjukvårdsystemet så skall du inte andas ut. Det finns alternativvård som är kopplad till sjukvården men löpare skall i mesta möjliga mån undvika denna, de må ge högkostnadskort men deras specialitet är att är i 99 fall av 100 att hjälpa Agda, 96 år, med sin nya höftkula. För att vara säker bör du ställa kontrollfrågan: Får jag träna?
Om svaret är nej skall du definitivt be om en ny sjukgymnast! Om du istället får förslag på alternativträning kan du testa några gånger för att se vad som händer.
Nästa inlägg kommer behandla regler för alternativvården och dessa gäller även om du fått en remiss till alternativvården genom sjukvården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar