Var tog plommonen vägen?

Har haft två tunga löpdagar. I tisdags stod intervaller på schemat, satt och hittade ut genom fönstret på kontoret och såg hur regnet öste ner. Såg löpband framför mig… Men när jag kom hem hade det slutat regna och man får inte springa inne om man kan springa ute. Tycker nämligen det är lite fusk att ställa sig på löpbandet, halva jobbet försvinner liksom.

Drog ner till den lokala löpbanan för att avverka intervallerna som hade upplägget: Uppvärmning med löpskola 15 min. Följt av 5x40sek med 15 sek vila + 5x4min med 45 sek vila +5x40sek sedan ner jogg. Jag har helt själv snott detta pass från Running Sweden. Det var dåligt med kräm i benen redan från start. Efter att det första blocket avverkats så öppnade sig himlen också. Nu fattar jag detta med vattenlöpning. Alla utom jag och kidsen som hade en viktig fotbollsmatch sökte skydd.

I mitt huvud hördes en röst som sa:
-Aaaa de hårdaste av alla jävlar är inte gjorda av socker.

Fick inte upp någon fart alls 4 minutrarna fick jag kämpa för att få ner i 4.30tempo även om den sista tillslut gick i 4-fart.

Egentligen så kör jag styrketräning sedan på onsdagar men eftersom jag skall till Lissabon i 5 dagar så har jag stuvat om lite så igår var det distanspass 90min. Tänkte att det var länge sedan jag sett Djurgården. Varken plommon eller kräm i benen då heller.

Jag fick kramp i vaderna redan efter 3 km, fick dra ner kompressionsstumporna och det blev lite bättre. Försökte komma in i min distansfart men det gick inte, allt gjorde ont och allt var tungt. Den gamla Anna hade blivit så arg, krigat och kämpat till tårarna rann och sedan kommit hem ledsen och nerslagen. Men den nya ultra-aspirerande Anna tänkte: Asssch synd att jag inte har med pengar då hade jag kunnat köpa en kanelbulle på Pressbyrån!

Nej.. okejrå det var kanske inte vad jag tänkte men jag skiftade display på klockan och sket i hastigheten och sprang bara efter puls och känsla.
På Södermälarstrand sprang jag in i GI-Tess, eller Lill-Tessan som jag brukar kalla henne. Det är en tuffbrud i lyxförpackning hon har bland annat jagat pirater i Somalia! När hon så fint sade att hon följer min blogg varje dag så sträckte jag på mig och fick upp lite fart.


Passet blev 18km och varade i 1tim och 43 min. Vilket är omkring 13minuter långsammare än förra veckan. Men så har jag sedan dess ökat tängden med 2mil/vecka, det är klart att det tar ut sin rätt. Det kommer ta ett tag för kroppen att vänja sig och bli en Ultrakropp. Men jag tror faktiskt att den kommer gilla det. Men det är nog rätt bra att jag åker iväg till Lissabon, nog för att träningskläderna följer med men det kommer bli mer lugn löpning för att upptäcka staden och sådant.

Passet avklarat, ser lite trött och svettig ut trots allt...