Upp och ner, ner och upp, grisen gal på backenstopp…

Igår var jag ute i Hammarbybacken, har inte kört där sedan i höstas och det var med lite skräckblandad förtjusning som jag i sakta joggade de 4 km ut till backen.

Väl framme gick jag upp en gång dels för att bli ordentligt varm men också för att lämna ryggsäcken någonstans halvvägs. Sedan var det på med brillorna och köra igång.
Planen var att springa uppför i 2 minuter och hela tiden komma lite längre och sedan nedför 1 minut, detta 6 gånger. Var skönt, benen är starkare än sist och jag kom flera gånger nästan hela vägen upp! Taggades extra mycket av att jag fick lite beröm av en okänd man som körde intervaller genom att traska upp. När jag för andra gången tog honom utbrast han:
- Fan vad stark du är!
- Tack! svarade jag.
Gissa om man rättade upp sig och trippade på ännu snabbare, snyggare och starkare!

Efter 2+1x6 så körde jag 40sekunders rusningar allt vad jag kunde följt av 20 sekunder ner, 40+20x4.

Hade egentligen velat springa mer, benen kändes otroligt pigga och som tur var hade jag glömt pulsbandet hemma men det var inga tokflåsningar utan kunde direkt vända om för att ta utförslöpningen. Ser redan fram emot nästa Hammarbybackenpass.

Jag ska bli sjukt bra på att springa i backar, det är mitt mål denna sommar!



Upp och...

Ner...


Jag står på backenstopp!

Efterpasset var det dags för en Pucko så klart!




















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar