Välkommen monstret visa vad du går för!

I helgen har jag välkomnat monstret. När man tränar så är det skönt och till och med stundtals kul fram tills att monstret kommer. Monstret är den smärta som man känner när man tränar hårt. Hjärtat som slår så att man tror det ska hoppa ut ur bröstet, en andning som är så snabb att nästan gör ont. Mjölksyran som får låren att bli som sten. Höfterna som kvider och eld under fötterna. Det är monstret! Monstret skall man välkomna, när han står vid dörren då är det dags att börja jobba.

I lördags körde jag 3x10 tröskelintervaller. Tröskelintervaller ska egentligen vara precis så fort och hårt att du inte får mjölksyra, du ska se monstret vid grinden helt enkelt men inte släppa in honom. Jag körde 4km uppvärmning sedan 3x10 i 4-fart. Första gick fint, efter hälften på den andra började det smärta och då satta jag bara i en växel till. Nytt rekord 3x10 i 4-fart
Så lite löpskola efter det, det får man inte fuska med.

Ännu en grej hände i helgen- distansrekord 30 km.

Japp här plockar vi rekord som om det vore plommon i ett träd. Det är skillnad på att springa 30 km och springa 20 km. Efter 20 så börjar liksom magen göra sig påmind och så börjar det bli slitigt på ett annat sätt. 10km klarar de flesta och då när man är över 10 så är det mindre än hälften kvar till 20 men om man ska springa 30 då har man bara gjort en 3:e del vid 10. Men så får man inte tänka, det är det monstret vill. Man ska se fram emot 18 km får då har monstret bosatt sig i kroppen och man får börja jobba!

Under båda dessa pass så plockade jag upp meningen: ”Smärtan är oundviklig lidandet är valfritt” flera gången och det hjälpte. Tänkte att ja det gör ont, men nej jag lider inte, jag slåss mot monstret!

Så klart undrar ni hur fort det gick, 2tim 54min inkl viss problem med att hitta i Fredhäll dit jag irrat mig som slutade med lite klätring över staket som vanligt.

Bästa med att träna hårt är allt man kan äta. Rabarbermuffins och cappucino på Muffinbakery!