Sikta mot stjärnorna och nå guldfiskens glasskål

Många som tränar eller som vill börja träna gör det för att de har ett mål. Vad målet är kan givetvis variera; bättre kondition, bli starkare, springa milen under 45, klar 10 chins, komma i sina gamla jeans.

Målen kan variera men ser ni vad alla dessa vanliga mål har gemensamt?
Jo, det är prestationsmål. Alltså mål som är baserade på att du med din träning skall uppnå en viss prestation. Att många sätter just prestationsmål är inte så konstigt, det är mätbara och synliga och då får direkt ett kvitto på hur din träning går. Man pratar ofta om mål, som är det stora målet till exempel milen under 45min, men på vägen dit så bör man också ha del mål för att se om träningen ger den effekt man vill. För att just nå 45min på milen så kan under 50min vara ett delmål.

Det många, inklusive mig, gör fel är kanske att man sätter, inte ett för högt mål för det finns inte, däremot sätter man sitt mål för nära på i tiden. Man tränar och sliter och efter bara några månaders träning så tror man att man skall fixa 3 timmar på Marathon. När man sedan märker att man inte riktigt är där låser det sig, man känner hopplöshet och främst så känner man olust. Läste just en bra Hokku-dikt som jag tycker illustrerar det hela;

”Sikta mot stjärnorna
Och sluta
I guldfiskens glasskål ”

Alltså att för mycket fokus på ett högt mål får dig att missa det andra runt omkring. Och när du inte når ditt mål så kommer du känna olust, vilket gör att du tappar motivationen.

För att verkligen nå sina mål och kanske inte bara nå målen utan hålla den nivån och till och med fortsätta att utvecklas så tror jag att man skall komplettera med ett känslomål.

Ett känslomål är alltså att du eftersträvar att nå en viss känsla i din träning. Skrev tidigare om Pumping Iron, vilket för mig är en känsla av att ha pump i musklerna och känna kraft och styrka. Detta är inget man bara kan gå in i gymmet och göra, det är en känsla som infinner sig när jag är i harmoni och är fokuserad. När det gäller löpningen så har jag också känslomål. Exempelvis är mitt mål att jag skall le, inte påtvingat utan det skall komma in ifrån och ta sitt uttryck på läpparna. Känslan i kroppen är då lätt och rullande. Så klart är målet att jag alltid skall uppleva detta. Ibland kommer det under långpassen och ibland kommer det till och med under intervallpassen. När jag upplevt detta så känner jag mig alltid nöjd med träningen sedan spelar det ingen roll vad kilometertiderna blev för jag fick le.

Vad är ditt mål? Skriv ner det, vad behövs för att du ska nå det?
Hur vill du att det ska kännas på vägen dit? Skall det vara en oändlig Hammarbybacke eller vill du le ibland?