Var är kaklet?

Kunde inte sova så jag bestämde mig plötsligt kl 05.15 att det är nu jag för första gången skall simma i öppet vatten. Peppad av min plötsliga uppenbarelse klädde jag mig och tog våtdräkt, dubbla simmössor och glasögonen samt en handduk med och gick ner till bryggan.

Vattnet såg mörkt men inte så farligt kallt ut. Var vid gott mod när jag drog på våtdräkten, var fortfarande vid gott mod när denna bild togs.

Beredd att första gången i livet simmaträna i öppet vatten

Klättrade ner för stegen och faktiskt var inte vattnet så farligt kallt, jag lät vattnet komma in och sedan kom panik nummer ett- det är fasiken kolsvart när man tittar ner i Mälaren. Här finns inget vitt kakel och inga dragna linjer. Simmade lite så kom panik nummer två- halsen liksom knöt sig och jag fick svårt att andas. Jaha, slappna av simma lite bröstsim varvat med frisim. Lugnt och fint. Tänk inte på alla sjömonster som lurar där nere. Lite stört att jag tänkte på den stackars hundägare som på sin morgonpromend skulle måste fiska upp mig om jag drunknade

Efter ett tag släppte båda panikerna och jag fick faktiskt ihop 20minuter simning. Det är ett litet område man kan simma inom så jag simmade runt där från boj till boj. Räknade ut att det borde vara ca 50m mellan bojarna.

När det började kitla i tårna bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Men så var det gjort, första gången i mitt liv som jag simmar i öppet vatten i våtdräkt och tänkt som träning. Det var läskigt och spännande och när jag väl kunde slappna av så satt tekniken där faktiskt. När måste jag (på en vecka) få lite mer vana att simma ute så att jag vågar slappna av. Glad att jag har gjort det den där första hemska permiären nu kan det ju bara bli bättre, visst?

Tummen upp för utesimning när alla paniker lagt sig