Jag tror inte på ödet men just när jag kände mig som att jag kommer dö under denna förbannade cykeltur så dök detta citat upp.
” Tell your heart that the fear of suffering is worse than the suffering itself. And that no heart has ever suffered when it goes in the search of its dreams” Paul Coelho
Ni som följt bloggen ett tag vet, särskilt från historien om Vasaloppet, att jag lider av lite "lätt" prestationsångest. Jag vet att det alltid är värst innan och att det kommer släppa när det väl satt igång. Men just innan är det inte kul, jag kan inte sova, blir hemskt ledsen, som ett sår i själen, att spy några gånger innan start är mer regel än undantag. Och så den lilla detaljen med att jag får svårt att andas. Det är rätt svårt att förklara hur jag känner för de flesta tycker att jag är töntig, men det är så här det är. Det är inget jag kan kontrollera och hade jag kunnat slippa åtminstonde något av det så hade det ju varit skönt. Så är det, jag är ju medveten om det för så har det alltid varit.
Det som skrämmer mig nu är att det är 30mil, det kan ta 15timmar. Det är långt och länge. Kommer jag ta mig igenom det som jag mår nu med lock för öronen och aningen till täpt andning.
Jag vill så gärna klara det, så himla gärna. Men jag är inte riktigt som andra som kan ta utmaningarna med en klackspark, jag har krav på mig själv som kanske inte alltid är realistiska. Målet för i år är att genomföra En Svensk Klassiker. Inte att cykla rekodtid på Vättern.
Just nu har jag ju ingen aning om hur det kommer bli men jag tror jag kommer ta mig runt. Det kommer inte bli på 12 timmar som jag hoppats sedan innan men - So what! jag kommer ha tagit mig runt och jag ska vara stolt över det. Och hoppas att jag inte spyr ner någon av era cyklar innan start.
Det som skrämmer mig nu är att det är 30mil, det kan ta 15timmar. Det är långt och länge. Kommer jag ta mig igenom det som jag mår nu med lock för öronen och aningen till täpt andning.
Jag vill så gärna klara det, så himla gärna. Men jag är inte riktigt som andra som kan ta utmaningarna med en klackspark, jag har krav på mig själv som kanske inte alltid är realistiska. Målet för i år är att genomföra En Svensk Klassiker. Inte att cykla rekodtid på Vättern.
Just nu har jag ju ingen aning om hur det kommer bli men jag tror jag kommer ta mig runt. Det kommer inte bli på 12 timmar som jag hoppats sedan innan men - So what! jag kommer ha tagit mig runt och jag ska vara stolt över det. Och hoppas att jag inte spyr ner någon av era cyklar innan start.
 |
| Är det Lappen eller Anna? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar