Smärtan är oundviklig med lidandet är valfritt

Mycket på gång under helgen, förutom att vederbörande fyllde år så var det också två träningspass som skulle hinnas med mitt i tårtätandet.

På tal om födeledagar så har jag investerat i en del födelsedagspresenter till mig själv. Bland annat dessa.

Japp, ni ser rätt!

Det är ett par sneakers i guld från Nike. Beställda från Nikes hemsida, levererade till dörren från Tyskland på tre dagar. Valde mellan guld och silver, blev guld, ja menar hur ofta får man gå i guldskor?

Den andra investeringen är en träningsresa till Ramundsberget 4-7 augusti. Massa löpning tillsamman med Lena Gavelin. Ser väldigt mycket fram emot detta, blir min enda semester i sommar. Så det gör inte ens något om det regnar.

Träningen då?
Födelsedagspasset var ett 45minuters pass med 20 minuter i tröskelfart, vilket alltså är precis under mjölksyra. Jag brukar tänka som så att om jag skulle måsta hålla denna fart i en timme skulle jag nog dö.

Efter att ha laddat med massa skit under födelsedagen, vi snackar paj, choklad, vin och tårta var det dags för det första långpasset på 7 veckor. 90minuter stod det på schemat, det kanske inte är långt för alla men för mig som inte sprungit över 1 tim de senaste 7 veckorna så var det långt. Tog I:s mammas saft och russin med mig. Russin och saft när man ska träna?

Japp, det finns saker som gör det okej att avbryta ett pass, till exempel om man bryter benet eller möjligen armen, då kan man springa till sjukan. Men man kan inte slänga in bara för att man får ”energidimp”.

Planen var som sagt 90min och målet var att hålla 6-tempo. 90 minuter var inte problem men jag fick kämpa för att inte springa fortare, medeltempot blev väl 5:40. Varje 5km ökade jag tempot i en låt, ca 3 minuter. Det var skönt. Men visst gjorde det ont, inte av tempot så mycket utan av att det var långt för första gången på länge.

Precis innan jag gick hemifrån satt jag och läste i boken ” Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” som jag fått av E i födelsedagspresent. En mening hade etsat sig fast i mitt huvud ”Pain is inevitable. Suffering is optional” vilket i mitt huvud på svenska är typ, smärta är oundvikligt men du väljer själv om du lider. Mycket bra fras att plocka fram under passet. Även ”Pain is just bad shape leaving the body” dök upp i huvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar