Den som har ondast innan hon dör vinner

Som ni vet har jag en sådan där Wake-Up light, ibland är den super härlig. Börjar lysa lite försiktigt på morgonen och man får vakna mjukt. Men ibland tvingar den fram en inneboende Runar Sörgard (ni vet Carolas ex som sköt råddjur genom fönstret)

Varför? Jo för att när det verkligen är dags att gå upp då har den någon form av fågelkvitter ljud som verkligen kan driva en till vansinne, särskilt om man inte vill gå upp. Det är konstigt att den faktiskt inte gått sönder än. Men i morse var det nära.

I tisdags körde jag mitt första löpteknikpass. Eftersom jag inte har koll på övningarna så kom jag på att jag skulle köra det på gymmet framför en spegel. Jag körde höga knän, något som liknar Jacksons Moonwalk någonstans när jag var inne på andra varvet med övningen dressyrhästen så började folk stanna och titta när jag travade fram och tillbaka på den öppna ytan bakom konditionsmaskinerna på Sats Regeringsgatan. Tillslut var den en modig herre som vågade sig fram:

- Du är löpare va?
- Japp! Svarade jag och travade på med ännu högre med knäna.

Passet fortsatte med Borsov- hopp, sidoplankan, vanliga plankan…
I onsdags var det Slottsprinten, eftersom jag ska åka Vasaloppet så är det ju bra att få lite inspiration. Så här får ni det också!

Trots att solen sken och jag hade långkalsonger så var det faktiskt kallt, inte ens dubblasockar hjälpte så tillslut fick jag ta till lite tuffare knep!

Mina fötter var is efteråt, det gjorde ont. Jag orkade knappt tänka på att jag hade ett löppass som väntade. Men har man sett Björgen live så kan inte ett par frusna fötter stoppa en!

In på Sats och värma sig, fötterna i handfatet först, när det inte hjälpte gick hela jag in i bastun en stund, med kläderna på. Sedan var det dags att dra en repa runt Kungsholmen. På schemat stod 30min jogg som avverkades i 5.30-fart mycket fokus på teknik, sedan 15 min med 100meters ryck, då var det bara att brassa på försökte att inte tänka på partierna med ishalka så jag höll mig på benen.

Genom stan blev det en lugnt ned jogg. Orkade inte ens duscha bytte tröja och tog tunnelbanan hemåt. Vet inte om det var att jag varit frusen, kört ett hemskt gympass på morgonen eller tagit ut mig på löpningen men jag mådde riktigt dåligt. Hade med mina powerballs så jag åt dem i tunnelbanan.


När jag kom hem gladdes jag åt nya numret av Runners world. Lade mig i soffan med den och kände hur hela kroppen gjorde ont. Fötterna värkte, armarna, vaderna, lungorna där någonstans somnade jag utan att ens hinna läsa Mårten Klingbergs krönika.