Klockan ringde ovanligt tidigt för att vara en lördags morgon. Smög upp och gjorde mig i ordning, väskan var färdigpackad. Ute är det ännu mörkt och på vägen på tunnelbanan undrar jag om jag verkligen har alla mina indianer i kanoten, går hissen verkligen hela vägen upp?
Frågorna kommer av att klockan är innan 7, det är lördag och jag är på väg till Sigtuna för att delta i en workshop med Rachel Brathen där syftet är att lära sig stå på händer!
Alltså yoga där man lägger in handstående.
Står verkligen allt rätt till? |
Klassen leds av Rachel (sök yoga_girl på Instagram!) och hon har helt fantastisk kroppskontroll, hon står liksom på händer och pratar utan att det verkar jobbigt! Upplägget är vinyasa flow men jag känner ju igen en del positioner från Ashtangan så jag tycker jag händer med bra. Med jämna mellan rum lägger hon in olika övningar för att förbereda oss på handstående. Vi står i hunden bland annat och hoppar sedan upp och kickar hälarna i rumpan. Sedan får vi öva två och två och döm om min förvåning när jag plötsligt märket att där står jag upp och ner på händer!
Jag var inte det barnet som kunde göra sånt när jag var liten och här står jag nu med klackarna i taket. Jag står nog inte mer än max 10 sek, och jag ramlar nog mest för att jag blir exhalterad.
Flyern som fick mig att anmäla mig |
Vi övar även på olika ”enklare” varianter av handstående som kråkan och variationer av kråkan och vågen. Rachel visar några knep och nu ser min våg mycket snyggare ut.
Workshopen håller på i 2 timmar och på slutet är jag riktigt mör! Dels av värmen, men också av att det är jobbigt att träna yoga och att lära sig stå på händer. Men det var väldigt, väldigt roligt och jag hoppas jag får chans att vara med på något liknande igen, det skulle mina kvarvarande indianer gilla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar