Förskönande av verkligheten

Läste gårdagens tidning, lite efter, där står det om Bente Klarlund Pedersen som skriver att de som springer långt är exceptionellt friska, hon lyfter särskilt då fram maratonlöpare. Summan av kardemumman i hennes är att man med regelbunden fysisk aktivitet kan minska den kroniska inflammation som drabbar många äldre, det vill säga att man med träning alltså förbättrar immunsystemet. Fysisk aktivitet är alltså anti-inflammatoriskt och ett sätt att förebygga kronisk sjukdom enligt Bente Klarlund Pederson.

Jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och vrider på sanningen. För att klara ett maratonlopp så måste man träna rätt så mycket. Enligt Szalkais marathonprogram bör man springa minst 5 gånger i veckan, för att komma under den magiska 4 tim gränsen ska man springa 6 gånger i veckan. Nu vet jag inget om upplägget för övrigt i dessa program utan kan liksom konstatera att löpning 5-6 gånger i veckan är ganska mycket löpning.

Jag anser mig också veta att de som springer sällan kör alternativ träning, för man blir ju bra på det man gör. Kanske är det några tokstollar som åker skidor på vintern men annars springer man.

Att springa är otroligt monotomt. Det blir slitsamt för kroppen, att träna för ett maraton innebär för många hård, långvarig och ensidig träning som faktiskt sliter på kroppen. Lägg därtill andra faktorer som att man (som jag) kanske är lite het på gröten och ökar träningen för snabbt eller än vanligare att man har muskulär obalans eller svaghet kanske är bena olika långa och så är kroppen kanske ”felinställd” på andra sätt bland annat för att man sitter på kontoret hela dagen.

För mig är det också så att jag aldrig varit så mycket sjuk eller skadad som nu. Man säger att kampsport är farligt men inte ens när jag tränade som mest var jag lika utsatt för såväl sjukdom som skador. Då tränade jag 10-12 pass i veckan och rullade bokstavligen runt i andras svett, nu tränar jag 6-8 pass i veckan och är ute i friska luften…

Allt är relativt så klart men jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och jag tycker jag ser en tydlig tendens till att man bara pratar om allt som är så underbart med löpning och sällan om baksidorna. Man behöver inte alls läsa många träningsbloggar för att inse att många löpare dras med skador mer eller mindre hela tiden. Det är mer ovanligt att träffa en löpare som kör för fullt än att träffa en som förtillfället kör rehab.

Kör du för fullt eller rehabar du?