Jag var ju och kollade in Lidingö Loppet banan i går och tänkte lämna lite av mina tankar till er, främst kanske till dem som inte har möjlighet att kolla in banan innan start.
Spring ni
jag kommer!
I början går
det en hel del upp och ner, det jämnar ut sig efter omkring 6-7km nåt. Så ta
det lugnt och undvik att dras med i någonannans fart. Det plattar ut lite sedan
och man kan hitta sin rytm men så här tidigt vill man inte ha mjölksyra.
Ett helvete!
Vid 15km är
det ett rent helvete. Du hinner knappt ner från den första backen innan du ska
upp på nästa. Jag ska inte måla fan på väggen
men har du inte kört backträning så får du göra det nu. Men bli inte rädd, ta
det i din egen takt. Jag tror det är bättre att gå än att få mjölksyra. Låt dig
inte dras ner i några negativa tankar, alla har det jobbigt här!
Spring själv!
När du
kommer ut till Grönska gärde så kommer Grönsta backen. Den går spikrakt uppför.
Skit i om publiken ropar heja, heja, spring spring. Säg åt dem och springa
själv. Denna backe är tuff och brant. Men sedan
följer ett rätt så lätt löpt parti men lite upp och ner men du hinner samla dig
emellan stigningarna. Är det finns väder så är det nog mysigt
Den är inte
så farlig
Gammal bild från när jag besökte Abborrbacken. Om ni undrar så gör jag tummen upp! |
Därefter kommer
Abborrbacken, den där mytomspunna mördarbacken. Den är inte så farlig. Det
börjar rätt så brant, håll lite till vänster för annars kommer du rätt på en
stor sten som kan vara halkig. Så tror man att man är uppe men det har bara
flackat ut lite, är en bit kvar. När du är uppe så ser du en skylt ”Högsta
punkt 48m. öh” . Kanske är det ännu värt
att gå för att spara på energi och benen för sista sträckan. Men är du en
bergsget så kan du nog plocka placeringar här. Det kommer ett parti med asfalt
sedan så man kan hitta sitt steg och sin fart igen.
Spurten
Efter
abborbacken är det fint att springa, då är det inte mycket kvar. Karins backe
kommer som ett sista kraftprov. Men den är mer som ett fartgupp som du kan ta
bara i farten.
Spurtbiten
är på gräs så det gäller ju att inte halka in i målet som är mitt på gärdet och
faktiskt syns lite från skogen.
Ojoj, där kom min nervositet....
SvaraRaderaMed ca 28km i benen kommer Karins Backe kännas mer än som ett fartgupp. Blir en ganska tuff utmaning och lätt att gå i väggen rejält där. Därefter är det dock flackt!
SvaraRaderaJo men jag försöker iallfall vara lite peppande...
Radera