Förbannar den Lutheranska uppfostran

Om nu någon läsare av denna blogg missat att det är Vasaloppet på söndags så vet jag inte riktigt vad ni gör här, kanske bara kolla bilder.


Samtidigt som det är full nedräkning med allt vad det innebär så kan vi dagligen läsa i tidningen om att influensan detta år är värre än vanligt. Fler sjuka och fler är sjukare och sjuka en längre tid. Hemma vidtas alla försiktighets åtgärder med att äta vitlök, koka tandborstar och spritar hela sig och sin närmaste omgivning- så kommer man till tunnelbanan.


Har folk inget hyfs, det snoras, hostas och slemas rakt ut. Ingen verkar tänka på att det är Vasaloppsveckan. Inte heller på kontoret går man fri kollegor är blanka i ögonen, snorar och hostar. Jag blir galen och förbannar vårt Lutheranska duktighets och martyr tänkande.


OOooohhh jag är så sjuuuuk och mååårr ssåååå dåligt! ojar sig omgivningen.
Av mig får man inget medlidande.
För helvete stanna hemma då! Det är inget annat än egoistiskt att åka tunnelbanna och komma till jobbet när man är sjuk.


För er som bara kollar bilderna så ger jag er denna, tagen i morse på t-banan. Halsduken för mun och näsa helst hade jag velat ha sådanna munskydd men hittar inte på apoteken så den inspritade halsduken får duga. Och ja det är mina skidor det ska vallas ikväll.







Lycka kan köpas för pengar

Dagarna går snabbare och snabbare all ledig (och oledig) tid upptas av en enda tanke- Vasaloppet.

Veckan kommer att se ut som följande

Måndag (igår): Lätt styrketräning

Tisdag: Skrierg intervaller 7x3 min

Onsdag: Skierg fartlek. Börja äta och grundpreparera skidorna

Torsdag: Lätt löpning 45 min. Tid hos naprapaten och 30 års middag hos fröken Gunde

Fredag: Resa till Sälen

Lördag: Kanske en lätt skidtur eller bara en promenad. Försöka äta, dricka och sova. Lämna in skidorna för sista tuchen hos Vasasvahn
Söndag: Dagen D


Jag har också inhandlat en massa nödvändigt som Resorb och geler, försökt tänka ut hur jag ska äta och dricka, vad ska jag ha på mig och försöker se fram emot det hela.


Jobbar med mentalträning, gjort en lapp med alla kontroller och räknat ut hur långt det är mellan dem och ni vet allt sådant som jag hoppas ska få mig att känna mig trygg. Bland annat har jag köpt massa dyra saker, för precis som placeboeffekten är den enda sanna effekten så kan lycka köpas för pengar! Just nu innebär lycka ett par bra skidor kosta vad det kosta vill.


En påse full med lycka?





Veckan innan

Gode Gud om en vecka är detta över! Jag tror jag sällan längtat så mycket efter att något ska vara avklarat som jag längtar tills Vasaloppet är åkt och klart. Även om jag sedan länge slängt alla tidskrav i soptunnan så ser jag inte dirket framemot resan. I går morse började allt snurra i huvudet och det slutade med att jag steg upp kl 04:30 för att jag inte kunde sova mer för att jag undrade hur man gjorde med skidorna i starten! Kan någon tala om det för mig så kanske jag kan sova lite resten av veckan?



Skulle ju köra många timmar motionscykel i brist på snö men så blev det inte, blev 2 tim Skierg, där jag redan efter 45 min höll på att dö av tristess. Dessutom hände detta!
Skavsår från remmen på Skiergen!


Försökte tänka positivt enda tanken som kunde få mig att glädjas lite var att jag skulle springa lite sedan. Sprang 30 min, det var glädje; solen sken och jag stod där inne på löpbandet och hittade ner på alla som simmare i bassängen- underbart. Inte ont alls i knäet heller!


Sedan cyklade jag motionscykel i 1,5 tim det var mindre underbart. Bestämde mig att jag var välvärd en semla efteråt så det var bara att bita ihop. Inte den bästa uppladdningen inför Vasan, hade hellre varit på snö såklart men nu är det som det är.


Annars lider jag av värre bacillskräck än vanligt, det vanliga söndagsgodiset har bytts ut mot marinerade vitlöksklyftor och jag har i halsduken hårt lindad kring näsa och mun när jag visatas bland folk. Decinfekterade till och med min lilla brorson när vi sågs i lördags!
Söndagsgodis för hypokondrisk Vasalopps åkare! marinerad vitlök


Är det fler som ska åka Vasan, hur ser er uppladdning ut?

Bästa på länge

I går betämde jag mig för att köra ett styrkepass, jag ville bara blåsa igenom kroppen och känna hur varenda fiber och mitokondrie fick jobba.
Satt halva dagen och funderade på vad jag skulle köra för pass och bestämde mig för ett "+300 pass" tillslut som såg ut så här:
25 Chins
50 Over head squats
50 armhävningar
25 utfallshopp
50 Floor wipers
50 kettlebellssing
50 dips

Allt så snabbt som möjligt och utan vila. Kände mig inte nöjd där utan passade också på att visa grabbarna på det nya gymmet var skåpet ska stå. Det var inte lätt att hitta nog tunga hantlar för att köra biceps med så jag frågade snällt en snubbe i linne om jag fick köra emellan på hans hantlar, han skrattade först lite men jag skrattar först som skrattar sist.

Idag är jag lagom öm i kroppen, tyckte det var så kul igår att jag höll på att glömma att det är vilodag idag! Extra kul att jag klarade alla benövningar utan känningar i knäna också. Jag kan nog lite förklara den lycka jag kände under träningen igår, det var länge sedan!

På söndag ska jag motionscykel i 4 timmar vad tror ni om det?

Hur du får en triathlet på fall och andra oskrivna regler inom idrott

Egentligen så borde jag skriva en helt annan och mer jobbrelaterad artikel just nu men det har jag inte riktigt inspiration till så istället sitter jag och surfar runt för att finna inspiration till kvällens träning. Surfade in på IronmanAlex blogg och läste hur han hamnat i konfrontation med en äldre dam som skred fram i snabbsimbanan på ett sådant där sätt som bara äldre damer kan. Mycket roande läsning. Det fick mig att tänka på att oskrivna regler inom idrotten.

Som skidåkare får du nästan en vass stavspets i röven om du inte hälsar på mötande eller medåkare. Det spelar ingen roll om du just nu ligger i 98% av din maxpuls du ska ändå pressa fram ett litet ”hej” men allra helst ett ”hejaheja”. Om du skulle bete dig på detta vis som löpare skulle du nog få konstiga blickar och kanske hade någon pressat fram ett ”om du kan prata så tränar du inte nog hårt”.


Varken inom skidåkning eller löpning är det sådan hierarki mellan de som är snabba och de som är mindre snabba som det är inom simningen.


Om du en tidig morgon är lite osäker på din kapacitet och kliver ner i poolen på fel sida om snöret så kan du räkna med att få en utskällning. Om du känner dig trött och tar motionsbanan så lär någon dam i passande ålder se det som sitt ansvar att lära dig hyfs och du kommer att få simma med en, man kan säga svallande utsikt under resten av passet. Om du istället överskattat dagsformen och klivit ner i snabbsimbanan och dessutom har oturen att träffa på någon som har en badmössa som det står ”Stockholm triathlon” eller än värre ”Ironman” på då kommer du först bli överkörd och sedan kommer någon att tala om för dig att du är välkommen tillbaka till snabbsimbanan när du simmar 3000m sub 50. Dessa, ofta män, har dessutom en tendens att se väldigt bryska ut så om du inte lyckats köpa en simmössa på Blocket där det står ”Hawaii” (gör inget om det ”Hawaii Five-0”, bara ordet ”Hawaii” får varenda triathlet att visa vördnad)så är det bara att flytta på sig.


Cyklister, tillskillnad från triathleter är väldigt stilmedvetna och du kan snabbt avslöja dig själv som det blåbär du är genom att ha någon annan färg på strumporna än vita. Om du dessutom gör som löpare ofta gör och matchar Nikebyxorna med Crafttröjan så förbättrar det inte direkt din chans att tas på allvar, kliv sedan av cykeln så att du får den mellanbenen och du kommer att bli lika uttittad som Mona Sahlin i en chokladbutik.

Lämplig klädsel enligt en triathlet.

Ge upp och sedan börja om

Jag har gett upp lite grann, jag känner en enorm frustration och uppgivenhet.

I höstas hade jag som mål att komma under 8 tim på Vasan, nu är målet flyttat till att ta mig i mål, helt ärligt alltså. Hösten har inte haft annat än motgångar med sig. Knäskadan har gjort att jag har tappat, att sedan åka på den ena förkylningen efter den andra har inte precis heller varit en fördel när det gäller träningen.


Känslan av att försöka men inte få något tillbaka, ja ungefär som på Värmdöloppet jag stakar och sliter men kommer inte fram. Jag ska inte slänga in handduken men jag lär få använda den flera gånger om för att torka svetten ur ansiktet.


Mindre än 14 dagar kvar till Vasan, 10 dagar kvar för att vara exakt. Enligt utsprungsplanen skulle jag nu ha varit nedtränad och börjat släppa på träningen för att hitta formen. Istället så jagar jag minuter på skidorna. Jag kommer köra på med fler intervaller och fartpass på skidor om det går, ett sista jävligt långtpass på söndag om 4-5 tim. Om det sedan blir på snö eller i Skierg det vet bara vädergudarna.


Jag jobbar nu på att ha sinnesro att acceptera det jag inte kan ändra men samtidigt mod att ändra det jag kan, frågan är om jag är klok nog att se skillnaden?


Mitt i denna självömkan har jag också gjort något jag sagt att jag inte skulle, det har känts bra så jag har försiktigt börjat springa. 10min, 15 min och nu 20 min. Enda problemet om man nu vill kalla det problem, är att jag måste springa (för mig) snabbt för att inte känna av knäna löpbandet på hela 14 dessutom måste jag också springa i uppför så jag har lutning 3 på bandet...

I går var det semeldagen, här är det som tidigare varit en semla som nu är i min mage!







Värmdöloppet- jag är inte bättre än så här

Hela veckan har jag haft ångest, en av orsakerna till att jag inte bloggat så mycket. Har velat hålla min tävlingspremiär på längdskidor för mig själv. Jag har ju nummerlappskräck, behövdes inte mer än att jag skulle hämta ut nummerlappen för att demonerna skulle komma.
Kände jag mig stark men trött under veckan, mycket sömn och mycket skidåkning.

Uppladdningen för loppet skedde i storebrors garage där jag och fröken Gunde tillbringade närmare 4 timmar med att valla. Så fort vi blev villrådiga så ställde vi oss i trappan och ropade
– Joooohaaaannn.
Var på han kom ner med en öl i handen och talade stort om det fina med idrottandet och förklarade varför Gunde inte fick sätta klister på sina ruggade Fischerskidor.

Under natten låg jag vaken och lyssnade på hur regnet smattrade mot fönstret, exakt. Jag skulle tävla i längdskidor och jag låg och lyssnade på regnet. Osäkerheten för dagen växte i mig och jag vaknade med en ruggig huvudvärk. Mina tävlingsnerver gjorde inte saken bättre och det tog ett par försök innan jag lyckats få i mig min risgrynsgröt.


Ute på tävlingsområdet var det blött, väldigt blött. Jag prov åkte skidorna innan start och fann till min förtvivlan att jag inte hade något fäste trots klister. Försökte rädda situationen så gott det gick. Starten gick och jag och fröken Gunde kom ifrån varandra. Jag kunde staka på i början och kom bakom en man som var stadig så jag behövde inte trängas nämnvärt men så fort backarna kom insåg jag att jag inte har något att ge, jag försökte trycka på upp och skidorna gled ner. Efter 6 km kom fröken Gunde ikapp med ett stort leende. Hon övertalade en tjurskalle att ta av sig skidorna och lägga på mer valla. Visst blev det bättre.


Sedan kämpade vi sida vid sida. Jag uppgiven och långsam och hon glad med superskidor. Jag är en lycklig kvinna som har en sådan vän som inte bara drog iväg utan faktiskt hjälpte mig, hjälpte mig så mycket att jag fick låna hennes superskidor det tredje varvet.

Spåren ska vi inte tala om för det fanns inte direkt några spår, det fanns antydningar till vars det var tanken att de skulle finnas spår. På tredje varvet fanns det även så stora vattenpölar att vattnet gick en upp till fotknölarna. På andra ställen kom gräset upp.


Det var jobbigt. Vi hade dock några som ständigt åkte om oss när vi fick stanna och dra på mer fäste men så fort det blev möjligt att staka så körde vi ikapp. Det var en tjej som legat före större delen av loppet som vi kämpade ikapp, drog ifrån och hon lyckades inte bita sig kvar det var viktigt mentalt.


Solidariskt kom vi i mål. Ingen bra tid men vi tog oss i mål, blöta och rätt så trötta.
När jag kom hem och fått duscha och äta började jag analysera loppet. Det var blandade känslor, glad över att ha kommit i mål, glad över att vi inte kom i mål sist. Besviken över att jag inte var starkare, gjorde jag verkligen allt jag kunde?


Samtidigt tyckte jag att jag gjorde det, jag är inte i den form jag var i början av december. Knäproblem och förkylningar har tagit ut sin rätt. Men jag är inte den som tycker om att skylla på omständigheterna. Har jag gjort ett dåligt lopp eller pass så är det ju jag som gjort det ingen annan, det är jag som inte räckt till, inte varit bra nog.


Det där med dålig dag det finns inte riktigt för mig. Så jag kan väl bara kallt konstatera att Vasaloppet den 4 mars kommer bli en jävla resa och jag kan vara glad över att ta mig i mål. Jag har ingen prestation med det längre jag ska bara i mål. Förhoppningsvis är det inte sjöar på spåret då och förhoppningsvis var detta en ordentlig genomkörare som jag kommer ur starkare än jag gick in i.





Oxveckor och jag är en slitvarg

Dessa veckor från jul till påsk brukar kallas oxveckor för att man får slita som en oxe och inte få en gnutta ledighet gratis just därför så tog jag mig ledigt idag. Bara så där en helt vanlig tråkig onsdag i februari när himlen var grå och snön föll tungt tog jag ledig.

Fick först glada nyheter då jag var på återbesök hos doktorn. På magnetröntgen syntes inga fel eller skador. Det som syntes var en inflamation, men det blir mer sjukgympa nu. Kommer låta en sjukgymnast gå igenom hela mig och lyfta fram alla fel och brister. Inga mera skador nu!

Sedan drog jag och fröken Gunde ut i skidspåret. Där blev vi slit vargar.
Först otroligt svår vallat, runt nollan och det snöade. Vad tar man då? Lite blått och lite gult. Misstag skulle kört ovallat för det fastnade stora bumlingar under skidorna. Fick stanna 2 gånger och skrapa bort valla. Dessutom var det inte så mycket spår eftersom det hade snöat ordentligt- slit!

På slutet blev det också mörkt, först vackert mörkt med rosa himmel och snön som skiftade i blått. Sen bara mörkt. Och snö - omöjligt att se. Hade önskat ett varv till men snön och vallan fick oss att känna att 24 km var nog för ikväll.

Prioritering

Idag har jag tagit ledigt från jobbet halva dagen för att åka skidor.
Det kändes som en bra dag att göra det helt enkelt.

Men först ska jag på återbesök med mitt knä och få resultatet från magnetröntgen som jag gjorde för ca 14 dagar sedan. Det lustiga är att jag inte haft ont sedan jag gjorde röntgen. Jag lovade ju mig själv att inte prova springa innan Vasaloppet igår hade jag sådan lust att bara prova någon minut på löpbandet enda orsaken till att jag inte gjorde det var att alla var upptagna.

Däremot så körde jag ett riktigt bra styrke och rehabpass, bara från förra gången hade jag blivit väldigt mycket starkare. Några av de bollövningar som fått mig att göra massa grimarser kändes plötsligt ganska lätta och jag undrade om jag missat någon del i övningen.- Det finns hopp alltså.

Super streatchen!

Rätta mig om jag har fel men jag tror många, särskilt löpare och skidåkare, är stela i rumpan. Om man blir stel i denna "jätte" muskel så påverkar det mycket, exempelvis ditt löpsteg.
Jag har länge haft problem med att hitta en bra stretch för denna ädla del.

Men nu när jag har hittat det så får ni såklart också lära er den.


Den liknar "sköldpaddan" ni fattar nog vilket jag menar men denna är fantstisk för att man slipper ont i nacken och slipper tippa runt som just en sköldpadda. Tänk på att rumpan ska vara i golvet.
Detta är en del 2, sätt då övre benets knä närmare undre benets knä- testa själv och känn varför.
Känns det inte? Flytta rumpan närmare väggen och foten längre ner!

Vad tycker ni om min fina rosa klädsel? Extra snyggt med de svarta vindkalsongerna ovan på! Underställ från Stadium och skidsockar från Karin Traa om någon undrar.

Lätt för mig att säga... en diskussion om fetma

Mitt inlägg om att ”Biggest loser ger perspektiv på livet” har väckt en del starka känslor. Jag får väl börja med att be om ursäkt om människor tagit illa upp av mitt inlägg för så var det verkligen inte menat. Jag menade det som att jag kanske inte ska gnälla över att jag inte kan springa milen på under 45min utan kanske vara glad för att jag har den friheten att kunna springa milen alls. Att man kanske ibland i ska stoppa träningssnurran och få lite perspektiv.

Mest har det varit min fråga ”Hur kan man låta det gå så långt?” som väckt känslor. Delvis så undrar jag väl det- faktiskt. Hur kan man inte se var man är på väg? Men i samma andetag undrar jag det inte, för precis som jag skrev i mitt förra inlägg så kommer det smygandes.

Har fått flera mail och kommentarer om att detta med fetma faktiskt är en sjukdom. Ja, fetma tenderar att gå i arv vilket faktiskt tyder på att det finns en genetisk orsak men också på att familjer ärver dåliga vanor. Forskningen visar att genetiska faktorer svarar för 80 % av en persons anlag för att utveckla fetma. Det man vet är att vissa gener kan påverka delar av hjärnan som kontrollerar aptit och mättnad och andra bestämmer hur kroppen sparar eller förbränner kalorier.

Så ja, fetma är en sjukdom. Forskning visar också att fetma har ökat otroligt de senaste 20-30 åren, vilket alltså tyder på en förändring i miljön. Vi äter mer, en direkt följd av att det finns mat överallt, vi rör oss mindre, sitter på jobbet, sitter vid TV:n, sitter så fort vi får chansen. Dessutom blir vi allt mer ensamma, fler och fler lever själva, vi har dessutom allt högre krav på oss från arbete, omgivning och inte minst från oss själva vilket leder till att många äter dåligt och man mår dåligt för att man äter dåligt och äter då mer. Att äta blir en reaktion på negativa känslor.

MEN jag tycker inte att man enbart kan lägga ansvaret på dåliga gener, förändringar i miljön för vi har faktiskt också ett eget ansvar. Lotta skrev till mig att ” Jag väger 130kg och har ett missbruk. Jag har det stora problemet att jag inte äter regelbundet och sedan bara slänger jag i mig och när jag går i affären så kommer jag hem med en massa onödiga skitsaker vilket är så himla onödigt - jag vet!”

Min poäng är att du inte kan förändra dina genetiska egenskaper men du kan förändra dina vanor!

Kroppen svarar - JAJAJA

Jag kan inte ens förklara hur skönt dagens pass kändes i kroppen! Fullt gensvar.
Körde 4x4min intervaller på 90% av max och 2 min vila på 70% av max, skidor alltså.
Lång uppvärmning och sedan tänkte jag att: Jag kör så får vi se.

Glad blev jag när kroppen svarade så bra. Pulsen steg, och var inge problem att få den att sjunka under 2 min vilan. Gick hyfsat fort också 3.50 fart vilket väl får ses som bra efter omständigheterna. Roligast av allt var att min stakning blev uppmärksamad av en annan längåkare som jag varavade ett par gånger, han undrade om jag hade några tips. Så klart hade jag det:
- Det är bara å kör!

Gårdagenspass var det värre med, första långpasset på LÄNGE, då ville kroppen inte svara. Kan bero på att jag var otroligt seg på morgonen och att det tog typ 3 timmar från frukost tills jag var ute i spåret och då var det ju egentligen dags att äta igen. Men jag hade bestämt mig för att köra 3 tim så det gjorde jag och det var segt. Efter första 10 trodde jag inte jag skulle klara mycket mer. Men det är fan bara att bita ihop och köra. Efter 12 hade jag gjort ett varv, tror ni jag hade med någon energi?

Nej, inte direkt några frusna russin som var kvar sedan träningshelgen i Sälen. Tuggade i mig dem och fick lite mer energi. Totalt blev det 28km på 3 tim. Vilket inte är särskilt bra men så var det. Fick iallafall öva på det där "train low".

Anna i ekorrhjulet

Åkte skidor igår. ca 15km bara stakning runt och runt på en sjö som var 1,2 km lång, alltså 12 varv... runt..runt..runt.

Nee så tråkigt var det inte tänkte på en massa spännande saker som:
- Om Vasaloppet var lika platt som denna sjö så skulle det ju vara lätt
- Om jag skulle vara med i en dokusåpa så skulle det vara "Sveriges värsta bilförare" och jag skulle nog vinna tanken började med att jag undrade hur skylten för enkelriktat såg ut, detta undrade jag för att jag tagit bilen ner till skön...
- Varför skidåkare snorar mer än andra idrottare
- På min nya nässpray med sesamolja

Kände mig trots allt hyfsat stark 15km och inte märkvärt trött, inte särskilt jobbigt heller trots att jag snittade 5km i timmen. Pulsen var kanske något hög men jag kände mig pigg och fräsch.

Motionscykel

Om man slår upp "tråkig träning" i Nationalencyklopedin så får man en bild på en motionscykel. Med motioncykel menar jag en sån där inte nödvändigtvis ranglig men omedgörlig sak som det inte går att stå upp och cykla på. Ofta har de också så bredsadel att om man inte haft ett arsle som en ladugårdsdörr innan man satte sig så kan man vara säker på att man har det när man kliver av cykel.

Jag tillbringade 45 minuter på en sådan igår. Helt planerat, jag måste få igång benen mer, det hjälper inte bara med rehaben de måste tränas uthålligt. Så där satt jag och cyklade och tittade på han Cesar hundprataren och funderade på om samma tekniker som han använder går att anvädna på kontoret?


Efter dessa 45 min var det dags för rehab mycket ben och rumpa och mycket core. Vet inte om det var kul men skönt var det. Ikväll blir det skidor!

En kollega till mig har uppmärksammat mina huskurer och därför fick jag denna present i morse. Fin va?


Det tar sig

Snö och kyla i Stockholm. Mer kunde man inte önska sig så här veckorna innan Vasaloppet.

Fick frågan om vad jag fokuserar på så här veckorna innan. Att få så mycket tid på skidorna som möjligt blev svaret. Hade jag inte just varit förkyld så hade jag kört fart-vecka denna och nästa vecka för att sedan lätta upp träningen. Nu får jag försöka komma tillbaka denna vecka, samla tid på skidorna nästa vecka och om kroppen känns bra köra någon form av fart-vecka efter det.
Jag vill ändå ha en fart-vecka för att få gott självförtroende och känna att jag har fart i kroppen.

Styrkemässigt tänkte jag köra tungt några pass till med har ändrat mig och kommer istället att köra mer uthållighet, alltså fler reps och mycket core-träning och dessutom fokusera på överkropp.

Men ärligt så känner ja bara - ah bara jag överlever!

Apelsiner!


Nu tror ni nog att det kommer komma något inlägg om hur mycket apelsiner jag ätit för att bli friskt. Men då har ni fel. Känner mig 96% friskt detta medförde att jag gjorde mitt premiär besök på Erikdalsbadet, hade egentligen tänkt åka skidor men "kylan" i kombination med min hosta gjorde att jag tänkte att det var bättre att köra stakmaskin inne.


Nåväl ,står och stakar i godan ro och en kvinna står i någon form av crosstrainer framför mig och gissa vad kvinnan gör? Jo, hon står och äter apelsin! Helt ogenerat skalar hon apelsinen och smaskar. En enskildhändelse som inte hade gjort mig så förbryllad om det inte var så att jag går in i gymmet för att rehaba. Ligger och gör mina bollövningar i godan ro när jag känner en bekant doft och japp- där i maskinen bredvid sitter en annan kvinna och smaskar på en apelsin!


Tar mig en bastu efter "skidpasset" och i bastun sitter 2 tjejer och japp ni vet- äter apelsiner!



Kanske är detta något man gör när man tränar på Eriksdalsbadet tänkte jag. Men idag var jag ute på Nacka golfklubb och åkte skidor, plötsligt ser jag något som lyser gult i spåret, vad tror ni det är? apelsinskal! Efter någon kilometer så kommer jag ifatt två kvinnor som står och äter apelsiner!Vad är grejen, varför har alla helt plötsligt blivit apelsintokinga?










29 dagar

29 dagar, det är mindre än en normal månad. Det är inte länge, 29 dagar, 696 möjliga träningstimmar alltså.
Det finns bara en sak i fokus - håll dig för i helvete frisk!
Inga träningstimmar spelar någon roll om jag blir sjuk igen. Men så klart har jag en plan för dessa 696 timmar.

1) Åk så mycket skidor jag bara kan
2) Träna massa rehab
3) Träna tung styrka i ca 2 veckor till och lätta sedan på vikterna
4) Få till ett Seedinglopp Högbo 19 feb
5) Träningsläger i Sälen 16-19 feb

Jag får göra det bästa utifrån dessa förutsättningar som nu är. Ser fram emot att få göra brasved av skidorna och använda stavarna till grillpinnar för korven!

Bacillskräck



Börjar känna mig frisk nu faktiskt tack vare dunder penicillinen jag fick, helt imponerad av doktorn jag behövde inte tjata inte ens fälla en tår för att få dessa piller. Är dock hårda förhållningsregler när man tar dem. Får inte tas tillsamman med mjölkprodukter, måste vänta minst 2 timmar om jag tar mina andra kosttillskott och får inte heller tas med kaffe... vet inte vad som händer annars och tänker inte testa heller. Första gången jag fått regler från en doktor...


Är tillbaka på jobbet nu och har inte bara decinfekterat mitt eget skrivbord utan även tvingat mina kollegor att desinfektera sina skrivbord och hela toaletten, köket och sig själva. Vi är ungefär 20 pers på jobbet. Ingen sade emot, alla såg nog hysterin i mina ögon!

Så klart har jag infört stränga regler hemma också, sambon får inte komma i närheten av mina handdukar eller kuddar. Pussar? Neenene det får vänta till bröllopet eller ja till efter Lidingöloppet...



En epok byts mot en ny era



Idag tog en epok slut. Jag lämnade något som varit en stor del av mig i 8 år, ett andra hem kan man säga och gick vidare mot nya mål och utmaningar.

Har slutat träna på SATS och köpt kort på Eriksdalsbadet.

I 8 år har jag haft SATS-kort och varit SATS anställd, nu har jag inte jobbat på ett tag och när diskussionen om att förlänga mitt kontrakt kom upp kände jag att det var dags att gå vidare.

Finns en stor risk att jag kommer att ångra detta... Detta medför att jag precis som alla andra dödliga ska betala för mitt gymkort, det innebär också att jag måste börja bära med mig handduk, skor, schampoo jag avstår alltså från lyxen att ha mitt eget skåp.


Men samtidigt känner jag att jag var redo för detta. Blev ett kombinerat gym och simkort på Eriksdalsbadet. Gymmet var helt okej, de hade många löpband med utsikt över bassängen och dessutom hela 3 stakmaskiner och så bassängerna då så klart. Blir nog bra detta. Dessutom har jag på något sätt råkat hamna i den grupp som ska simma Vansbrosimmet sub 50. Av de lärde jag mig att man vara försiktig med vad man önskar sig. Så det där simkortet kommer nog gå varmt skulle jag tro.

Annars då varit dåligt med inlägg denna vecka... jo för att jag ännu är sjuk. Känner mig otroligt mycket bättre än i måndags vilket nog beror på att jag fick någon penicillin som man får när man ätit alla andra sorter och inget funkar. Fick också hostmedicin med morfin i som gör mig slö i huvet. Så är läget. Hoppas trots allt på skidåkning i helgen för det är fasiken inte länge kvar nu!