Träningsupplägg- bli bättre!

Jag har inte alltid varit särskilt förtjust i löpning, kanske eftersom jag alltid varit rätt långsam. Men så hatar jag också att inte vara bra på saker. Jag bestämde mig för att satsa på löpning efter att mer eller mindre tvingats vara med i multisporttävlingen STAR förra året. Förutom att jag enbart paddlat en gång i mitt liv innan hann jag med kanske 4 seriösa löppass innan tävlingen. Trots detta retade det mig något fruktansvärt att vara så dålig på löpning som jag var. Så det gällde att göra slag i saken.

Jag började springa 2 gånger i veckan lite mer strukturerat men körde ändå mest styrka. Sedan i augusti/ september bestämde jag mig för att kolla om jag kunde få kalla mig för löpare och började springa mer, nu 4 gånger i veckan.

Det gick bättre och bättre, från omkring 57min på milen till 46 precis innan all snö kom. Sedan dess har jag inte testat på tid. Tycker inte det är rättvist med snömodd och ishalka. Har dock gjort 21: 07 på 5 km löpband efter förkylningen.
Tycker det är bra förbättringar på 5 månader, eller?

Tänkte dela med mig av mina träningsupplägg som jag hade då och som tagit mig från 57min till 46 min. Dessa program syftar huvudsakligen på att förbättra tiderna på milen. Jag körde så klart inte passen efter varandra utan lade in vilodagar och styrketräningsdagar ibland. Veckorna är inte tagna från efter varandra utan jag har tagit två veckor som ser rätt olika ut.Jag har tagit fram uppläggen själv med inspiration av min bror och också från tips i tidningen Runners world (bra tidning i övrigt) och testat mig fram, så ta inte detta för vetenskap.

Två pass i veckan
När jag körde två löppass i veckan kunde det se ut så här. Till det körde jag omkring 4 styrkepass i veckan. Jag skulle säga att detta pass passar någon som inte är helt ny på löpning men som vill bli bättre.

Vecka 1

Pass 1)
Distans 75-80% min 60 exkl. 5 minuter uppvärmning och 5 min nedjoggning

Pass 2)
Uppvärmning 2 km
Intervaller 5x1000 m med 60 sek vila
Vila ca 2,5 min
Intervaller 3x1000m med 60 sek vila

Vecka 2
Pass 1)
Snabbdistans
25 min något snabbare än mil tempot
Aktiv vila 8-10 minuter
25 min något snabbare än mil tempot

Pass 2
Uppvärmning 2 km
Intervaller 10x400 m med 45 sek vila
Vila ca 2,5 min
Intervaller 8x400m med 45 sek vila

4 pass i veckan
När jag gick över till att köra 4 löppass i veckan kunde det se ut så här. Det passar någon som sprungit en tid och som vill gå steget längre. Till detta körde jag 2 pass styrka och 1 spinning pass i veckan.

Vecka 1
Pass1)
Återhämtning 45 min

Pass2)
Intervallpass 5X8 min

Pass 3)
Tröskel intervaller 3x10 min

Pass 4)
Långpass 75 min

Vecka 2
Pass 1)
45 min progressivt

Pass 2)
60 min progressivt

Pass 3)
Intervaller 4x6min

Pass 4)
Långpass 80 min

Så kunde det alltså se ut. Man får också ha i åtanke att alla är olika, jag tycker om att träna och har hittat en sambo som också gör det. Dessutom har jag alltid tränat mycket, 10 pass i veckan när jag tävlade i TKD var inte ovanligt. Så 6 pass är inte så mycket för mig. Men träning skalla anpassas efter individuella förutsättningar.

För mig består ännu denna vecka av rehab för att känna på ryggen och höfterna. Sedan återbyggnadsträning efter det. I går joggade jag 6km enligt plan och det gick bra. Idag mer rehab med boll, inte så kul men - what to do?

Jag kommer att se över min träning en hel del denna vår och kommer att ha olika personer och hjälpmedel för att bli bättre. Det första som händer är att jag skall bli filmad för att se hur min löpteknik ser ut. Därefter löpskola för att bli mer effektiv och kanske undvika skador.
Sedan har jag Maxpuls test och mjölksyratest inplanerat för att bättre kunna lägga upp min träning och få maximal effekt och återhämtning.

Det är känslan jag vill åt.

Bildern lånad från Wome's health

8 tankar om mat

Äta bör man annars dör man, äta gör man- ändå dör man.

Det säger ju faktiskt en hel del om de flestas förhållande till mat. Vissa äter för att det är gott, vissa äter enbart för att ge kroppen energi. Andra kör någon typ av blandning och vissa äter inte alls. Vem man än är så är mat verkligen något som väcker känslor.

Undra varför? Jag tror att hur man äter kanske säger en del om vem man är. Någon som äter vad som betraktas som osunt kanske, av vissa, ses som karaktärssvaga.
Jag får ofta frågor om hur och varför jag äter som jag gör, vilket kanske inte är kul alltid. Men jag tänkte delge er mina 8 tankar om mat. Så here we go.

Frukt är godis: Den mamman som myntade detta uttryck viste vad hon snackade om. Många frukter innehåller stora mängder kolhydrater och därför begränsar jag mitt fruktintag. Bär är bättre, hallon exempelvis innehåller inte så mycket kolhydrater.

Det dagliga brödet: Har jag sedan en tid valt att vara utan så väl bröd som andra spannmålsprodukter. Dessa innehåller kolhydrater som blir socker när de bryts ner i magen. Vad jag har märkt är att min mage och hela jag mår bättre utan detta.

Full fat: Jag köper aldrig lightprodukter eller lätta produkter. När man tagit bort fettet så har man ofta tillsatt socker för att få en god smak. Jag anser att fett är bättre för min kropp än socker och andra konstgjorda sötningsmedel är.

Inget är förbjudet: Ni vet hur det gick för Adam och Eva- utslängda från paradiset. Det är väl sällan man är så sugen på något som när man inte får göra det. Detsamma gäller om man förbjuder sig en massa mat. I 99% av fallen äter jag ”enligt plan” men jag är svag för godis och annat sött. Så när jag är sugen, vilket jag är på lördagar eller fredagar så äter jag godis eller vad som faller mig in. Vilket för oss till nästa punkt…

Utan ångest: När jag äter godis eller vad det nu kan vara så gör jag det ordentligt, trycker jag i mig 200g choklad så vill jag ha det. Eftersom jag gör det max 1 gång i veckan så tillåter jag mig själv att göra det och nojar inte. Eftersom jag äter sådant relativt sällan så gör det ingen skada och jag kan faktiskt njuta av det. Jag finner det oerhört irriterande med folk som äter exempelvis choklad och sedan nojar över det. Om det medför ångest så skippa det men har du satt de i käften, låt då maten tysta munnen! Hårt men rättvist.

Back to basic: Jag är väl rätt lyckligt lottad som gillar att laga mat. Jag hatar halv och helfabrikat. Jag väljer bra råvaror, inte alltid ekologiskt då det är kostsamt. Exempelvis undviker jag smaksatt Creme fraiche, för att de ofta innehåller mer kolisar. Istället smaksätter jag dem själv, lite chili, basilika eller vad man nu önskar.

Fastan: I december testade jag min första frivilliga fasta i 24 timmar. Jag har egentligen ett hemskt humör när jag får blodsockerfall och sambon hotade med att flytta när jag berättade detta. 1 gång i veckan i 6 veckor och lärde mig massor. Att jag inte behöver mat för att vara skärpt och fokuserad. Skilja på när jag är hungrig och bara är sugen. Kontroll. Efter 22 timmars fasta skulle jag in till matbutiken som var full med folk, i normala fall hade jag blivit galen och folk hade flugit runt där under min framfart. Nu tog jag det med kontroll, en känsla som jag faktiskt inte upplevt tidigare men som jag lyckats hitta tillbaka till.

Två timmars regel: Förutom vid distanspass på morgonen eller innan morgonjoggen så har jag som regel att äta 2 timmar före träning. Det ger mig tid att smälta maten och ger också energi. Ägg tycker jag är perfekt att äta innan träning.

Kom ihåg att detta är vad som funkar för mig, jag är inte utbildad utan testat själv. Kom gärna med tankar och synpunkter

Succé tipset- så knyter du dina skor

Jag tänkte dela med mig utav ett av mina bästa tips. För att bli en bra löpare gäller det ju att ha skor som sitter bra på fötterna. Själv så liger jag lider av någon form av knytaskornalexi, det vill säga att jag är värdelös på att knyta skorna så att knuten faktiskt håller. Spelar ingen roll om det är rosetter, dubbelknutar eller andra knåpar det lossnar alltid. Under min karriär som fotbollsspelare var det mer än en tränare som tejpade mina snören med silvertejp när det tröttnat på att knyta skorna åt mig. Dessutom tycker jag ofta att skorna glappar i hälen. Att de liksom inte sitter ordentligt på foten. Jag vill att mina skor skall ha perfect fit.

Därför har jag tagit fram ett nytt sätt att knyta skorna på som får skorna att sitta perfekt på foten, även runt vristen. Tror faktiskt det kan hjälpa dem som under sina pass drabbas av skavsår.

Gör så här:
Snöra skorna som vanligt. På näst sista hållet trär du sko snöret inåt, som bilden visar

Det skall alltså bilda en ögla.

Korsa snörena som vanligt och trä dem igenom öglan.

Viktigt att du först drar snörena nedåt för att tighta till, så hårt du själv vill ha det. Knyt sedan skorna, förslagsvis en dubbelknut.

Så här skall det alltså se ut när det är klart. Pröva och återkom gärna och berätta vad ni tyckte!

I morse avverkades det första rehab-passet. Gick bra, blev 5 km på omkring 26minuter så som ni förstår var det inte löpning utan jogging, kanske till och med på gränsen till rask promenad i jogg stil i början. Men huvudsaken är att det funkade. Höger ben kändes lite instabilt, försökte öka lite på slutet men benet kändes darrigt. Men det viktigaste - ingen smärta varken i höften eller i ryggen.

Körde lite rygglyft på boll och plankan samt min husmorsgymnastik och lätta töjningar också.

Lyckan är snart vara tillbaka i ett par löparskor

Ni som har tagit körkort vet hur jag kände mig i morse, en hemskt nervös känsla som kröp i hela kroppen.Som om det som händer under de närmsta timmarna skulle vara avgörande för min framtid. Nej jag överdriver inte, det var så jag kände inför dagens återbesök på Accessrehab.

Tankarna rullade; Vatten ska ju vara skonsamt kanske vattenpolo nja konstsim kanske passar bättre. Börja köra Crossfit, eller kanske bli yogaguru? Har trots allt tränat yoga i Indien och har faktiskt talang för det.

Igår kväll förberedde jag mig. Japp, jag förberedde mig för mitt återbesök hos sjukgymnasten och naprapaten. Bit för bit gick jag igenom min kropp med fokus på ryggen och höften. Skrev ner allt. Lika noga som när man gjorde fusklapp inför tyskaproven.

När det väl var dags tog jag upp min lapp och precis som på tyskaproven så var de som jag skrivit ner borta, på proven var det ju det man kom ihåg. Plötsligt gjorde de inte ont att lyfta höger ben, min skinka stramade inte. Förstår ni den lilla solstrålen som nådde mitt hjärta?

Gick igenom kroppen och fixade det som ännu var fel. Var tydligen en sensationellt snabb återhämtning efter ett väldigt kraftigt ryggskott. Men så hade jag för en gångs skull lyssnat och gjort som man rekommenderat. Låg blixt stilla i två dagar. Inte som den gången på gymnasiet när jag var ut och cyklade efter att de precis tagit bort stygnen på min fot, vilket resulterade i 8 månader på kryckor och en blodförgiftning. Inte heller som när jag körde på och tävlade i Taekwondo med sådan benhinneinflammation att jag inte kunde gå, den gången resulterade det i akut operation av båda benen och kryckor i 3 månader. Man brukar säga att man lär sig av sina misstag, trodde inte det gällde mig men kanske gör det de.

I morgon får jag börja träna igen, det finns en regel: Inget som gör så ont att det ändrar din löpteknik.Träningsvärk räknas inte. Skulle helst börja på löpband så jag inte spände mig för att det var halt. Äntligen en vettig ursäkt för att slippa mala på ute i -19.

Planen är denna:
Torsdag: Lätt jogg så länge det går, max 5 km. Core-träning med boll
Fredag: Funktionellstyrketräning med kettlebells samt core. Lätt jogg som uppvärmning
Lördag: Vila eventuellt en promenad
Söndag: Lätt jogg max 6 km.
Måndag: Funktionell styrka
Tisdag: Vila
Onsdag: Återbesök på Accessrehab

Om något känns fel ska jag avbryta, inte bryta samman. När jag kan springa igen ska jag köpa ett par nya löparskor och kanske också en ny löparklocka!

Min lapp, har den kvar i jackfickan utifall att... menar provet är ju inte rättat än och betyget inte satt.

Resultat = motivation

Okej, jag erkänner. Det finns ingen som retar sig så mycket på nyårslöftestränarna som jag gör. I januari och februari upptar de hela gymmet och gör att jag måste stå i kö till löpbandet. Då ska vi inte prata om alla som går söndagspromenad på löpbandet dessutom.

Trots att jag är glad när ni januaritränare återlämnar gymmet så skulle jag ändå vila dela med mig lite inspiration eller motivation. Kanske att slå sig själv i foten, men jag har en del vänner som jag faktiskt hoppas kommer igång och håller i träningen.

Antagligen började du träna för att du ville uppnå något, bättre kondition, snyggare rumpa, bättre hållning kanske till och med gå ner i vikt. För att du skall fortsätta träna så gäller det att det händer saker, annars är det inte kul. Det finns vissa saker att tänka på för att nå resultat.

Det som är roligt är inte alltid det mest effektiva
Okej, det är kanske kul med zumba, piloxing eller stepaerobic. Men helt ärligt så kan jag säga att efter omkring ca två månader med denna träning så kommer du inte få mer eller tydligare resultat. Du kanske blir bättre på att skaka rumpan, men det kommer inte att bli fastare. Vill du ha resultat så måste du ta i och träna varierat och nej att kombinera dessa pass är inte allsidig träning, inte ens om du klämmer in ett corepass.

För att få en fastare kropp måste du våga ta tyngre vikter. Jag lovar att du inte kommer att få bulliga muskler. En rolig motsägelse är att alla vill ha en fast, putande gump men ingen vill ha stora muskler. Du får inte dröm rumpan genom att göra knäböj i maskin med 30 kg eller genom att sitta i maskinen som tränar utsidan rumpan.

Du blir också bra på vad du tränar. Om du ska springa några lopp i sommar, som många brukar göra. Så hjälper det otroligt mycket om du trots allt springer lite även under vintersäsongen. Du kan inte kompensera löpträningen med annan konditionsträning.

För att göra det enkel så kan man säga att de finns två sorters kondition. Den stora som är det generella alltså hjärta och lungor och den lilla som är grenspecifik. När du springer så involverar du muskler och blodkärl på ett visst sätt i benen. När du sedan inte springer på ett tag förlorar du denna förmåga och du blir sämre på att springa. Forskning från Idrottshögskolan visar att du bör springa minst 20 minuter var 5e dag för att åtminstone bibehålla din förmåga.

Något att fundera på är så klart kosten, kanske är det många som bör ta sig en funderare på hur många frukter man äter per dag. Frukt är nyttigt?

Status för mig är att ryggskottet är borta, ont i höften, troligen inflamation. Ska till sjukgymnasten på onsdag för att få min dom. Under tiden har jag mailat med min tränare och diskuterat lite upplägg för våren. Kommer bli spännande.

Bild: www.piloxing.com

Recept- lasagne utan trolldeg

Jag ligger fortfarande där jag ligger, även om jag nu faktiskt klarar av att röra mig mellan sovrummet och köket. I övrigt tillbringar jag dagarna med att planera min comeback. Läser allt jag kan om Foppa för att hitta ett bra recept på en comeback, han har ju en del erfarenhet.

Mitt ryggläge gör det svårt att göra vissa saker som att laga mat, så sambon fick rycka in. Jag låg på golvet i vardagsrummet och ropade ut instruktioner. Flitigt hackade, stekte, saltade och gräddade han. Klagade dock på att det vore bättre med måttangivelser. Men det är inte riktigt så jag jobbar. Smaka av är min måttangivelse.

Det var lasagne som skulle lagas. Eftersom jag uteslutit trolldeg (pasta) ur min kost så långt det går så får man vara lite kreativ, gillar inte mjöl heller så den traditionella ostsåsen experimenteras också bort.

Eftersom ni är några som verkat gilla mina Colting recept så kommer här receptet på lasagnen.

Recept på lasagne utan trolldeg:
2 Zucchini
Köttfärs
1 Lök
Vitlök
Cream fraische (fetaste du kan hitta)
Riven ost (fetaste du kan hitta)
Kryddor

Skär bort ändarna på zucchinin och skär den med ost hyvel.
Stek köttfärs med lök och vitlök, krydda efter behag. Gör en lasagne av detta. Zucchinin blir alltså lasagneplattorna. Istället för ost såsen rör ihop cream fraische med osten, efter behag, och häll över. Eftersom zucchinin inte behöver så mycket vätska (den är redan mjuk) räcker det med ost gegga på toppen. Behövs lite mer salt än normalt också. Grädda tills det är klart.
Serveras med sallad så klart.

Den smakar faktiskt rätt likt vanlig lasagne och till och med sambon som inte gillar grönsaker tyckte om den.

Vad tycker ni?


Lasagne utan trolldeg

Murphys lag

Känner ni till Edward A Murphy Junior? Han arbetade som ingenjör för USA:s flygvapen under 1940-talet. Men han är mest känd för att ha formulerat en lag som lyder som följande:

Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet

I går under den inplanerade intervallträningen (planen var 3km uppvärmning + 3X7min + 2km ner jogg) så kan man säga att jag bekräftade denna lag. Uppvärmningen gick bra, lätt tempo ökade lite för varje kilometer, skolboks upplägg ni vet, Drog igång första intervallen kändes bra, lite konstigt i ryggen och sätet men det har ju spökat en tid. Andra intervallen gick inte lika bra. Det högg till i skinkan, stannade upp sträckte ut. Det var här det fanns två vägar, kliv av gå in i duschen, ring din naprapat eller på ett igen. Det fanns två sätt att göra det på och ett av sätten leder till katastrof, gissa vilket jag valde?

PANG! Benen vek sig, jag sjönk ihop ner på knä. Löpbandet fortsatte gå under mig, medan jag stod där på knä. Tårarna kom, tankarna snurrade. Lustigt nog vet ni vilken låt som just då kom i hörlurarna?
I’m a fighter, I am a survivor…

För att göra en lång historia kort fick mina älskade kollegor på SATS Regeringsgatan hjälpa mig, inte en ledig naprapat i hela Stockholm. Brorsan drog lite trådar och jag fick en till på Accessrehab. Om inte annat så får jag behandlig av samma naprapater och sjukgymnaster som de riktiga löparna hann jag tänka.

Manipulation av ryggraden och 30 minuter senare var det lite bättre. Vi hade diskuterad löpning också, kilometer tider och upplägg, Berlin maraton…
Han lovade att jag skulle springa nästa långpass om 2 veckor om jag låg helt stil i 2 dagar och sedan startade försiktigt.

Idag gör det inte lika ont, kan vara voltaren salvan och tabletterna, gillar att överdosera. Men jag ligger stilla, helt stilla.

Så har ser livet ut i för den som drömmer och att bli löpare och drabbas av ryggskott.

Jag VET hur ont det gör att flyga av ett löpband

I går var det dags för intervaller, hårda hänsynslösa intervaller. Som alla vet är jag en långsam löpare, mycket långsam faktiskt. Så intervaller ska råda bot på min långsamhet, ett tag har jag dock känt att jag inte riktigt kan ta ut mig på intervallerna. Kan bero på att jag VET hur ont det gör att flyga av ett löpband!

Att köra intervaller på löpband är dessutom enda alternativet nu när det är ishalka ute, det går liksom inte att komma upp i några hastigheter ute utan att riskera lårbenshalsen. Intervallerna var av slaget 6 x 90sek + 4x90sek, 30 sek vila. 3 km uppvärmning och 2 km ner jogg. Eftersom jag känt att jag inte kan ta ut mig så kom jag på den excellenta idén att höja lutningen på löpbandet till ca 7 % lutning och drog sedan på. Tempot blev såklart långsammare men jag blev jävligt trött. Dessutom kom det värsta snabba löpar tjejen och körde bredvid mig. Sneglade på hennes hastighet som var uppe i 17, men utan någon lutning och bara i 15 min. Puff det hade jag med klarat…

Förresten så måste man alltid ha minst 1% lutning när man kör på löpband för att det skall vara likvärdigt med att köra ute på planmark.

I morse avverkade jag som vanligt 1 timme styrketräning på gymmet, rygg, bröst, mage och fåfänga. Blev ett lugnt pass då jag testade nu kombinationer och övningar för det nya passet som jag kommer börja köra från nästa vecka.

Många motionärer med en förkärlek till löpning, cykling, skidåkning eller vad det nu kan vara tränar inte styrka och särskilt inte ben. Ofta har jag fått höra, både i jobbet som PT men även av vänner; Nej, jag behöver inte köra ben för jag springer, går på spinning…

Och ofta kommer lite skador smygande, ont i knän är vanligast efter att man dragit igång med löpningen lagom till sommaren.

Pass nummer två för dagen går av stapeln klockan 18:00 ikväll, spinning på SATS Medborgarklassen tillsammans med Niklas S. Det är bra pass, hårt och till bra musik, ingen schlager eller hits för kids. Skön techno och house.

Kan också säga att jag VET hur ont det gör att flyga över styret på en spinning cykel. Trodde ni det var omöjligt?

Nope, jag har klarat det. Var i och för sig kanske år 2002 när jag var ny på spinning och tränade på 08 gym och rehab. Jag och min bror fick ofta privatlektioner i spinning för vi var de enda deltagarna på Justins klasser. Han var grym, han var hård, han var amerikan säkert Marinkårssoldat och han spelade Teddybears Sthlm och vi skulle köra stående tempoökning. Brorsan var så klart före jag tog i och jag flyg över styret. Men vad är det man säger. Det som inte dödar härdar.

Nu när jag tänker efter så har min bror varit orsak till mycket omöjligt som gjort ont på mig… Tror nog jag borde få en medalj eller i alla fall en present som tack för alla år som han fått plåga mig, vi snackar grodhopp i backe, som 10 åring cykla 3 mil för att serva honom med vattenflaska när han åkte rullskidor. Den där nya oanvända Polar F4 pulsmätaren är en bra kompensation.

Det behöver inte vara kul jämt...

I fredags var det dags för det första passet efter sjukdom. Blev ett lugnt funktionellt pass som började med tre kilometer jogging och sedan styrka med temat 100. Detta innebär att jag gjorde 100 repetitioner av alla övningar.
Passet bestod av:
Enbens knäböj,
Baksida lår på boll
Frivändningar
Armhävningar
Kettlebells sving
Bensänk på boll

Enbens knäböj är jätte jobbigt tycker jag, helst om man ska göra 100 stycken. Så klart hade jag rätt mycket träningsvärk när jag vaknade tidigt på lördagmorgon för att åka ut till Idrotthögskolan och delta i SATS Inspirationsdag. Jag hade valt en föreläsning om att förbättra sin löpträning med Anders Szalkai. Sedan var det Nike Training for Runners.

Training for Runners är en specialklass som går just nu på Sats. Det är konditions och styrka, mycket hopp och studs. Behöver jag säga att det inte är lite prestige när typ 60 pers som jobbar på Sats skall träna ihop? Alla gillar dessutom att synas och vara bäst så det är bara att hänga på.

Träningsvärken var inte nådig, redan på kvällen protesterade mina ben kraftigt. Till och med träningsvärk i fötterna eftersom jag kört båda passen i mina Five fingers. Men står det långdistans på schemat så står det.

Var osäker på om mina ben skulle göra någon form av komplott och vägra så efter lite funderade bestämde jag mig för att göra något konstigt. Springa långdistans på löpbandet!

Jag kände att jag vill ha chansen att bara kliva av och låta det vara över. Jag är ingen sådan där som anser att all löpning skall bredivas ute. Visst är det roligare ute men det behöver inte vara så roligt jämt!

Så med gårdagens föreläsning i färskt minne klev jag upp på löpbandet och avverkade 2 timmar. Blev lite längre än en halvmara. Genomsnittstempot var ca 5,40 lite långsamt men efter viss medling var det vad mina ben gick med på. Men långdistanspassen skall vara i pratfart, en 5:a på en skala från 1-10. Min pratfart ligger på mellan 5.10- 5.30 någonstans.

Nu känns det skönt eller nja, mina ben gör hysteriskt ont. Men ser redan framemot morgondagens backintervaller.

En kväll med Colting

Idag blev jag frisk! Gjorde mitt test med att springa tre varv i trappan och resultatet blev godkänt.
Detta firade jag med att ha en Colting kväll, man får ju passa på när sambon är på resa.

Om du inte vem Colting är så kan jag säga att det är Sveriges bästa triatlet, vunnit Ultraman två gånger...

Så till min Colting kväll.
Till middag gjorde jag Colting pannkakor.
Tillskillnad från vanliga pannkakor så innehåller dessa inget onädigt socker eller mjöl, vilket gör att de passar utmärk till middag, lunch eller mellanmål.
Enkla är det också.

Gör så här:
Vispa ihop typ 6 ägg, 1 banan, lite kanel, lite havsalt
Om du har mandelsmör kan du lägga i det. Jag brukar ha i lite hackade mandlar istället. Stek sedan i rikligt med smör, blir ca 4-5 pannkakor.
Servera med hemkokt sylt eller rårörda bär. Jag tar blåbär och hallon och kokar ihop dem. Inget socker. Servera med vispgrädde eller som på bilden med Vanilj kesella.

Pannkaka med rårördabär och vaniljkesella

Sedan var jag lite sugen på något gott så då slängde jag ihop lite bollar.
Dessa bollar är tok goda. Man kan ha dem som fika men jag brukar också ha med några till efter träning så slipper jag köpa sockerfyllda bars.

Bollarna gör du så här:
Mixa dadlar och kokos i en skål
Mixa valnötter, mandlar och solrosfrön.
Blanda ihop allt och tillsätt kakao, kaffe och kanel.
Gojsa ihop och rulla i kokos!
På bilden så avnjuts de med en kopp kaffe från min Nespressomaskin, eftersom det är kväll så är det decaff-kaffe.
Nej jag har inte glömt måtten har inga kör på känsla liksom.

En kopp kaffe med två goda, nyttiga bollar!

Nå, vad tycks?

När är man frisk egentligen?

Det har nog inte gått någon förbi att jag är sjuk. Som en vän sa, Anna man ringer inte dig när du är sjuk för du är så jävla sur.
Ja, kanske det men ni skulle bara veta hur det är när jag är sjuk. Det är liksom mycket värre än när andra är sjuka, faktiskt. Ingen skulle vilja vara mig när jag är sjuk.

Nu har det gått exakt 9 dagar på denna sjukdom och lite ljus i mörkret börjar jag se. Jag vet vad som orsakade denna sjukdom det var att jag gjorde som alla sade och vilade en dag när jag började känna att det var på G. Skulle jag inte gjort skulle kört på som jag brukar, allt enligt teorin ont skall med ont bedrivas.

Nu börjar jag känna mig helt ok, låter fortfarande lite konstigt och har en hosta som påminner om en åldring med rökhosta men annars känner jag mig bra- faktiskt. Så när kan jag köra igång igen?

Har undersökt detta närmare och det finns ju flera teorier. Viss hävdar att man skall ha varit symptom fri i minst tre dagar. Detta tycker jag mest liknar det mamma hävdade när man var liten att man var tvungen att vänta minst en timme efter man ätit tills man fick bada. Rena rama skitsnacket alltså. Vem kom på det egentligen att man skulle få kramp om man ätit och sedan badat? Erfarenheter av ämnet mottages gärna.

Andra menar att det är okej om man känner sig okej. Alltså inte har ont i halsen, har feber eller känner sig döende på annat sätt.

Mmmhmm, testade att springa upp och ner i trapporna på kontoret under lunchen. Vi har kontor på 3 våningen och jag tänkte att om jag kan springa upp och ner 3 gånger med ytterkläder på utan att pulsen rusar så är jag okej. Tyvärr var testet negativt idag så det blir ingen träning i morgon. Men testar i morgon igen för att se status inför fredag. Kanske testar hemma också där bor vi på 4 våningen och då räcker det med att klara två gånger. Att testet blev negativt kanske beror på att jag just ätit?

Att få kalla sig för löpare

Namnet på min blogg och min målsättning har vållat lite frågor, det är kul. Jag skall försöka reda ut vissa oklarheter när det gäller definitionen.

Det finns så klart olika definitioner på när man får kalla sig för löpare. Vissa som är lite mer filosofiskt lagda menar att det som skiljer en löpare från en joggare är att joggaren ställer bort sina skor och annan utrustning på hösten när det blir mörkt, slaskigt, halt och kallt. Medan löpare är hårda jävlar som trotsar Kung Bore och alla andra som har makt över vädret.

Inom samma grupp finns det de som menar att det är när man refererar till sitt pass även med sekund hänvisning, alltså Tim:min:sek, som man får kalla sig löpare. Joggare bryr sig inte om det, det nöjer sig med antal minuter. Särskilt eftersom en joggare sällan överskrider en timme. Vilket för oss in på nästa definition när man springer över en timme får man kalla sig löpare. Det är den gruppen som är mer fokuserade på resultat. Här ingår min personliga definition av när man får kalla sig löpare, när man tar milen sub 45 och halvmaran sub 1,45. Det är ju en grej, löpare använder termer som sub, inte under.

Vissa som anammar tidsperspektivet anser att gränsen går vid 5min/km, vilket inte ger samma resultat som ovan då man tar milen på 50min. Inom denna gren finns också det som hävdar att man måste genomför att milslopp för att få kalla sig löpare. Detta bygger på antagandet att det krävs specialiserad och målmedveten träning för att klara av 10 km. Här håller jag dock inte med, vem som helst (nästan) kan ta sig runt 10km med livet i behåll särskilt om det inte finns en tidsangivelse.

Så egentligen kan man välja själv när man får kalla sig löpare. Men eftersom jag valt sida och inte är en sådan som vänder kappan efter vinden utan mer försöker vända vinden efter kappan så tycker jag så klart att det skall krävas en viss prestation för att kalla sig löpare och då tycker jag sub45 och sub 1,45 är bra. Orsaken är att den införlivar filosofi att man anammat känslan och språket i och med att man använder ordet sub. Samtidigt så kräver det en prestation i att man klara en viss tid. Denna tidsgräns skall man alltid klara oavsett vilken höjd över havet man befinner sig på. Dock behöver man ju inte göra det på varje pass eftersom man tränar med olika tempo, så vid tävlingar på kontrollmätta banor skall detta ALLTID (oavsett höjd över havet) klaras.

Frågor på det?

Matrevolution

Är fortfarande förkyld. Läser en massa träningsbloggar och ser att det finns en massa andra löpare där ute som också är förkylda. Ego som jag är så gör det faktiskt att livet känns lite lättare för mig.

Idag måndag så skulle det varit backintervaller 5x30 + 3x60+ 5x90. Åh det hade varit kul! En fest för mitt hjärta och mina ben!

Men till saken, läst klart boken Matrevolution nu. Ger den 3 smörpacket av 5 möjliga.

Gillar upplägget att man först får lite bakgrund till LCHF och till våra nuvarande kostråd, får lite historia om tidigare studier. Dock har man ju läst lite för mycket på Universitet och vissa av studierna är kanske inte klockrena då det är kanske 7 pers som deltagit.

Det bästa med boken är bakgrund till LCHF, tips hur man skall tänka och så recepten.

Det sämsta, som jag faktiskt tycker är genomgående i alla böcker som behandlar ämnet är detta Underdog perspektiv och upp till kamp andan. Visst (vi) som äter enligt LCHF får utstå en massa frågor och påhopp från diverse håll men jag tycker inte att upp till kamp och konspirationsteorier är rätt väg. Istället tror jag på mer information och som man gör nu gör recept och liknande lättillgängligt.

Men för dig som är intresserad av att förändra din kost, eller bara intresserad av ämnet så kan jag absolut rekommendera boken, är ju inget du behöver läsa från pärm till pärm. Dessutom kostar den bara 149:- på bokus.se

Om man vill läsa mer om författaren till boken Andreas Eanfeldt så är det han som driver bloggen kostdoktorn.se

Finns så klart fler böcker i ämnet bland annat skrivna av Jonas Colting, mer om dem kommer säkert senare.

Förkylningen sitter i

Jag blir verkligen tok frustrerad av att vara sjuk. Helst när man inte är så där sjuk att man är helt däckad utan bara som jag är nu. Ont i halsen, öronen, slem och täppt. Doktorn tyckte inte det var jätte synd om mig " Alla är ju sjuka nu" Jaja men alla är inte mitt uppe i att försöka bli löpare!
Fick lite piller i allafall.

Har ägnat denna sjukavecka till att sätta upp träningsplaner, prata med en tränare som skall ta sig an mig. Han kommer presenteras senare och också läst en bok, inte vilken som helst utan en av dem som de flesta pratar om nu nämligen Matrevolution. En recention kommer, har lite kvar i den.

Fortsätter läsa en rad träningsbloggar och är avundsjuk på alla som fått vara ute och springa på nästan barmark, testar SATS nya klass Training for runners eller svängt en massa kettlebells.

Då var man en av dem

Efter att själv faktiskt blivit lite beroende av att läsa en rad träningsbloggar (främst från löpare) för att få inspiration så tänkte jag att jag skulle testa detta själv.

Vad kan du som hittar hit förvänta dig?

Jo, det är en blogg som skall handla om vägen mot att bli en löpare. Man är minsan inte löpare bara för att man springer. För att få kalla sig löpare skall milen tas på under 45 minuter och halvmarathon under 1,45.

Så det är målet.

Just nu?

Jo, jag tror jag ligger där runt, men än inte vågat delta i någon tävling. Kan sägas att jag faktiskt började träna på riktigt i augusti 2010 med två löppass i veckan. Innan har fokus legat på styrketräningen. Nu 4-5 pass löpning och 2 pass styrka, lite annat också men det kommer ni få läsa om senare.

Denna träningsblogg börjar dock med att jag är lite små krasslig med ont i halsen och trots att jag packade väskan igår kväll för vad som skulle bli två pass idag så fick jag känna mig besegrad och ta vilodag. Men i morgon är jag frisk för jag har spenderat 179 kr på en Enzymmunspray!