Nope det var ingen önskedröm jag sprang faktiskt i hela 5min idag, kände inget i knäna så kanske kanske finns det hopp. Inget gott som inte för något ont med sig nu ligger jag nedbäddad i soffan med jordens förkylning. Kände redan i går att något var fel, var ute och åkte skidor och min puls var så hög att mössan åkte av huvet varje gång hjärtat slog. Försökte driva ut det onda med vitlök men det var bara Lillbror som lämnade rummet efter 5e klyftan.
Så idag blev det ingen skidåkning hängde på gymmet, förutom de där 5 min så tränade jag inte själv utan hjälpte en tjej med ett nytt program för att komma igång med träningen igen. Var kul, hon har tidigare sysslat med modern 5 kamp det om nåt är all round träning- ridning, simning, löpning, fäktning och skytte.
Testat ännu en ny grej idag- yogamassage. Inte alls som traditionell massage utan mer som streatch och avslappning. Kan absolut rekommendera det. Jag fick min massage av Carina Alskog här i Junosuando.
I morgon är det sista dagen här uppe i norr och jag känner verkligen att jag skulle vilja få lite mer skidåkning men mår jag så här så går det inte. Jag säger då det alltid nåt.
Julefrid
Det mesta är frid här upp, förutom att vi gav mamma en ny mobiltelefon i julklapp. Kanske finns det fler som gett sin 60-åriga mor en smartphone i julklapp och vet vad det innebär- julefriden är över.
Dagens träning vibraplatta...
Man ska ju försäka äta färgglatt för att få i sig alla vitaminer.
Jul här hemma är mycket traditionell. Stiger upp och äter tomtegröt, väntar att gröten lagt sig medan man vallar om skidorna om så behövs. Sedan ska man ut och åka. Blev 1,5 tim i spåret. 1 tim vanlig åkning och det börjar lossna, 3km längre än första dagen och i snitt 20 slag lägre puls. Körde dessutom 30min teknik med och utan stavar.
Kommer hem lagom kall och frusen och går ner i bastun. Efter bastun är det alltid lite stressigt att hinna klä sig innan Kalle Anka börjar. Efter Kalle är det mat. Efter maten tar man en promenad runt byn. På julafton släcks nämligen alla gatljus i byn, det kanske inte är så många men när byn är omgiven av skog så blir det rätt mörkt. Istället så har man lagt islycktor runt på alla byns 4 vägar och alla hus är ju upplysta av stjärnor och faklor. Det var desutom riktigt stjärnklart. Sedan är det fika och julklappsutdelning.
Jag tror min familj hört mig klaga på att jag är trött på att alla kläder är i svart för det blev en rätt färgglad julklapps skörd.
Kan absolut rekommendera Zlatan-boken!
Fick också en råsaftcentrifug och en vistelse på det nya träningshotellet Active Stay i Borlänge med tillgång till deras skidspår under trettonhelgen. Så jag kan nog konstatera att jag varit snäll i år igen.
Tränar aldrig på juldagen, menar vad är meningen med att smälla i sig en massa mat och man ska förbränna den dagen efter? Eller så är det för att jag har rätt duktig träningsverk...
Dagens träning vibraplatta...Man ska ju försäka äta färgglatt för att få i sig alla vitaminer.Skidåkning deluxe
Då var man uppe i norr. Ett helt annat liv här bland annat så fungerar inte min mobil så ingen kan nå mig och internet är lite lagom långsamt så där så man inte orkar sitta och slösurfa. Dessutom är det ungefär 30cm snö och -5 grader... Dessutom är det mörkt mest hela tiden. Det är ett blått ljust hela dagen under denna midvinter period. Svårt att beskriva men kanske förstår ni när ni ser bilden
Skidspår
Både igår och idag har jag varit ute i "spåret" eller det finns inga dragna spår, har hört att det är samma sak på Vasan...
Både igår och idag har jag varit ute i "spåret" eller det finns inga dragna spår, har hört att det är samma sak på Vasan...
Finns inga dragna spår så jag åker efter skoterleden, den markeras med det rödakrysset. Hunnit med två skidpass, inget maxande utan lugnt och finnt och fokus på tenik men idag kom jag 2km längre på samma tid som igår. Fortsätter det såhär så finns det kanske till och med hopp om att ta sig i mål på Vasan!
Hunnit med ett rehabpass på gymmet också och dessutom så snöar det så jag har hunnit med att skotta gården också. Men kakorna är det värre med inte hunnit med mer än en kakbuffé och det var hos lillebror igår.
Dagens lycka: Kan åka skidor utan att få ont i knäna och också kunnat gå vidare på del 2 av övningarna för knäna.
Besatt
Var och körde Skierg igår, ska inte säga var eftersom jag helst vill behålla maskinen för mig själv och hatar om jag skulle måste vänta på min tur. Jag var orolig innan faktiskt, skulle det gå? Skulle jag få ont i knäet?
Planen var Björgen style, alltså 4x4min på 95% av max. På den sista 4:an fick mitt sällskap plötsligt fnatt, jag var nära döden när fröken Gunde säger: Extra minut!
Man är ju inte den som bangar så det blev 3x4min + 1x5min.
Fick vänta ett tag på mitt sällskap så jag har köra nästan 4 km som uppvärmning. Trots att man bara står och stirrar in i en vägg och trots att folk ibland ställde sig och tittade på oss var det helt fantastiskt kul! Tänk att det kan vara så kul att bli trött av att dra i några rep.
Det bästa är att det inte kändes inte ett juta i knäet! Körde med knäskyddet på så knäet var stabilt hela tiden men tog bort det direkt efter passet för att verkligen känna om jag påfrestat knäet på ett mindre bra sätt. Det hade jag inte.
Jag tror absolut att det är mina övningar som fixat biffen! Ska fota dem i morgon och lägga ut så ni får se.
I eftermiddag åker jag hem till byn men innan dess ska jag iväg och köra lite mer Skierg 3x10min med 2 min vila!
Planen var Björgen style, alltså 4x4min på 95% av max. På den sista 4:an fick mitt sällskap plötsligt fnatt, jag var nära döden när fröken Gunde säger: Extra minut!
Man är ju inte den som bangar så det blev 3x4min + 1x5min.
Fick vänta ett tag på mitt sällskap så jag har köra nästan 4 km som uppvärmning. Trots att man bara står och stirrar in i en vägg och trots att folk ibland ställde sig och tittade på oss var det helt fantastiskt kul! Tänk att det kan vara så kul att bli trött av att dra i några rep.
Det bästa är att det inte kändes inte ett juta i knäet! Körde med knäskyddet på så knäet var stabilt hela tiden men tog bort det direkt efter passet för att verkligen känna om jag påfrestat knäet på ett mindre bra sätt. Det hade jag inte.
Jag tror absolut att det är mina övningar som fixat biffen! Ska fota dem i morgon och lägga ut så ni får se.
I eftermiddag åker jag hem till byn men innan dess ska jag iväg och köra lite mer Skierg 3x10min med 2 min vila!
Hem till byn
I morgon bär det av hem till byn. Alla som kommer från Norrland vet direkt vad det innebär att åka till byn, det är mer än att åka till en geografisk plats det är att åka hem, helt enkelt. Säger man däremot ”Ja skaa fa te staan” då menar vederbörande alltid att man ska till Kiruna.
Foto: Så här förhåller sig byn och stan sig till varandra och till de som kallas fjollträsk (Sthlm)
Foto: Så här förhåller sig byn och stan sig till varandra och till de som kallas fjollträsk (Sthlm)Så klart finns det massor att berätta om byn, men eftersom detta är en träningsblogg och jag förtillfället är skadad så ska ni få höra lite om hur det var att träna i byn. Hemma i byn så kan man prata om träning om det är varmare än -21,5 grader eller om det är kallare än -21,5 grader. -21,5 var nämligen den allmängiltiga köldgränsen fram tills det var -21,5 gick det utan problem att bedriva fysiskaktivitet av alla slag utomhus. Som barn fasade man för om det var kallare än -21,5 grader för det innebar folkdans i gympasalen med ”Äppelbo gånglåt” istället för skidor. 
Hemma i byn. Foto lånat från: Junosuando i Tornedalens hjärta9 dagar ska jag vara hemma i byn, all inclusive. Skickat en lista på de kakor och bullar mamma ska ha bakat tills jag kommer, förvarnat pappa om att han är vallamästare, meddelat byaledningen om att jag önskar välpreparerade spår. Det enda jag ska göra under 9 dagar är att äta kakor, åka skidor och bada bastu.
Enda orosmolnet är knäet. Det är klockrent PFSS, överansträngning. Jag kan peka på en rad saker som lett fram till detta:
- Mindre styrketräning
- Mer asfaltlöpning
- Mer löpning över lag
- Sprungit annorlunda av rädsla för att få ont i höften
Det dummaste man kan göra med PFSS är att bli stilla sittande, problemet är ju att knäna är svaga så nu är det ännu mer fåniga rehab övningar som gäller, som om det inte var nog med allt bollrullande jag gör för höften! 6 veckor av rehab får jag minst räkna med.
- Mindre styrketräning
- Mer asfaltlöpning
- Mer löpning över lag
- Sprungit annorlunda av rädsla för att få ont i höften
Det dummaste man kan göra med PFSS är att bli stilla sittande, problemet är ju att knäna är svaga så nu är det ännu mer fåniga rehab övningar som gäller, som om det inte var nog med allt bollrullande jag gör för höften! 6 veckor av rehab får jag minst räkna med.
Jag kommer inte springa på 6 veckor. Så då var det sagt, som en sten som föll. Men det gör inget, bara jag kan åka skidor. Gode, Gud bara jag kan åka skidor!
Jag ska rehaba, jag ska stretcha jag ska göra allt vad som krävs i mig, jag ska banne mig gå på julottan!
6 veckor då har januari passerat och jag har god tid på mig att förbereda mig inför Vasan. Bara jag kan åka skidor så är faktiskt detta det bästa som kunde hända för nu kan jag fokusera på skidor och köra Skierg tills händerna blir blå.
Förskönande av verkligheten
Läste gårdagens tidning, lite efter, där står det om Bente Klarlund Pedersen som skriver att de som springer långt är exceptionellt friska, hon lyfter särskilt då fram maratonlöpare. Summan av kardemumman i hennes är att man med regelbunden fysisk aktivitet kan minska den kroniska inflammation som drabbar många äldre, det vill säga att man med träning alltså förbättrar immunsystemet. Fysisk aktivitet är alltså anti-inflammatoriskt och ett sätt att förebygga kronisk sjukdom enligt Bente Klarlund Pederson.
Jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och vrider på sanningen. För att klara ett maratonlopp så måste man träna rätt så mycket. Enligt Szalkais marathonprogram bör man springa minst 5 gånger i veckan, för att komma under den magiska 4 tim gränsen ska man springa 6 gånger i veckan. Nu vet jag inget om upplägget för övrigt i dessa program utan kan liksom konstatera att löpning 5-6 gånger i veckan är ganska mycket löpning.
Jag anser mig också veta att de som springer sällan kör alternativ träning, för man blir ju bra på det man gör. Kanske är det några tokstollar som åker skidor på vintern men annars springer man.
Att springa är otroligt monotomt. Det blir slitsamt för kroppen, att träna för ett maraton innebär för många hård, långvarig och ensidig träning som faktiskt sliter på kroppen. Lägg därtill andra faktorer som att man (som jag) kanske är lite het på gröten och ökar träningen för snabbt eller än vanligare att man har muskulär obalans eller svaghet kanske är bena olika långa och så är kroppen kanske ”felinställd” på andra sätt bland annat för att man sitter på kontoret hela dagen.
För mig är det också så att jag aldrig varit så mycket sjuk eller skadad som nu. Man säger att kampsport är farligt men inte ens när jag tränade som mest var jag lika utsatt för såväl sjukdom som skador. Då tränade jag 10-12 pass i veckan och rullade bokstavligen runt i andras svett, nu tränar jag 6-8 pass i veckan och är ute i friska luften…
Allt är relativt så klart men jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och jag tycker jag ser en tydlig tendens till att man bara pratar om allt som är så underbart med löpning och sällan om baksidorna. Man behöver inte alls läsa många träningsbloggar för att inse att många löpare dras med skador mer eller mindre hela tiden. Det är mer ovanligt att träffa en löpare som kör för fullt än att träffa en som förtillfället kör rehab.
Kör du för fullt eller rehabar du?
Jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och vrider på sanningen. För att klara ett maratonlopp så måste man träna rätt så mycket. Enligt Szalkais marathonprogram bör man springa minst 5 gånger i veckan, för att komma under den magiska 4 tim gränsen ska man springa 6 gånger i veckan. Nu vet jag inget om upplägget för övrigt i dessa program utan kan liksom konstatera att löpning 5-6 gånger i veckan är ganska mycket löpning.
Jag anser mig också veta att de som springer sällan kör alternativ träning, för man blir ju bra på det man gör. Kanske är det några tokstollar som åker skidor på vintern men annars springer man.
Att springa är otroligt monotomt. Det blir slitsamt för kroppen, att träna för ett maraton innebär för många hård, långvarig och ensidig träning som faktiskt sliter på kroppen. Lägg därtill andra faktorer som att man (som jag) kanske är lite het på gröten och ökar träningen för snabbt eller än vanligare att man har muskulär obalans eller svaghet kanske är bena olika långa och så är kroppen kanske ”felinställd” på andra sätt bland annat för att man sitter på kontoret hela dagen.
För mig är det också så att jag aldrig varit så mycket sjuk eller skadad som nu. Man säger att kampsport är farligt men inte ens när jag tränade som mest var jag lika utsatt för såväl sjukdom som skador. Då tränade jag 10-12 pass i veckan och rullade bokstavligen runt i andras svett, nu tränar jag 6-8 pass i veckan och är ute i friska luften…
Allt är relativt så klart men jag tycker inte om när man förskönar verkligheten och jag tycker jag ser en tydlig tendens till att man bara pratar om allt som är så underbart med löpning och sällan om baksidorna. Man behöver inte alls läsa många träningsbloggar för att inse att många löpare dras med skador mer eller mindre hela tiden. Det är mer ovanligt att träffa en löpare som kör för fullt än att träffa en som förtillfället kör rehab.
Kör du för fullt eller rehabar du?
Varför välja en grusväg om det finns en autobahn?
Det går inge vidare med mina knän. Inte sprungit eller gjort något annat som påverkar knäna på 9 dagar. Till en början verkade de bli bättre, men under söndagen och gårdagen blev det värre, gjorde plötsligt irriterande ont bara att sitta. Försökte med allt, till och med ta lite voltaren igen trots att min mage pajade av dem i helgen.
Blev orolig på riktigt, borde blivit bättre och mindre svullet på 9 dagar! Trots min skeptism mot sjukvården ringde jag vårdcentralen och fick en tid kl 14. Pratade länge med doktorn, han förklarade att det man brukar råda idrottare till i sånna här lägen är att vila. Jag kände att jag bara inte orkar, nu är tiden för en kvick- fix!
Jag är inte tålamodet personifierat jag vet. Jag är inte den som hellre tar en grusväg om det finns en Autobahn. Men jag är rädd för kortisonsprutor har trots inrådan avstått från att ta det i min höft. Men nu kände jag att detta var rätt jag behöver om inte annat placebo effekten och tron om att allt ska bli bra nu.
- Vila? Jag har vilat i 9 dagar! Om jag hade vägt 30 kg mer och sagt att Bonde söker fru och chips var min passion här i livet hade du då gett mig rådet att gå hem och vila? utbrast jag
Doktorn tittar på mig och säger:
- Jag ser var du vill komma...
Vi pratar om effekterna av en spruta och vad jag får och inte får göra efteråt. Ingen rörelse på 36 timmar. Sedan inget som påverkar benen, stakmaskin men inte rullskidor, köra överkropp tills jag ser ut som Hulken, simma tills jag utvecklar simhud MEN absolut ingen löpning före julafton!
Blev orolig på riktigt, borde blivit bättre och mindre svullet på 9 dagar! Trots min skeptism mot sjukvården ringde jag vårdcentralen och fick en tid kl 14. Pratade länge med doktorn, han förklarade att det man brukar råda idrottare till i sånna här lägen är att vila. Jag kände att jag bara inte orkar, nu är tiden för en kvick- fix!
Jag är inte tålamodet personifierat jag vet. Jag är inte den som hellre tar en grusväg om det finns en Autobahn. Men jag är rädd för kortisonsprutor har trots inrådan avstått från att ta det i min höft. Men nu kände jag att detta var rätt jag behöver om inte annat placebo effekten och tron om att allt ska bli bra nu.
- Vila? Jag har vilat i 9 dagar! Om jag hade vägt 30 kg mer och sagt att Bonde söker fru och chips var min passion här i livet hade du då gett mig rådet att gå hem och vila? utbrast jag
Doktorn tittar på mig och säger:
- Jag ser var du vill komma...
Vi pratar om effekterna av en spruta och vad jag får och inte får göra efteråt. Ingen rörelse på 36 timmar. Sedan inget som påverkar benen, stakmaskin men inte rullskidor, köra överkropp tills jag ser ut som Hulken, simma tills jag utvecklar simhud MEN absolut ingen löpning före julafton!
Kära tomten…
Snart är det jul och jag har varit riktigt snäll, äter dessutom spenat var dag! Skulle bli riktigt glad om jag på julaftonskväll fick något detta som en extra karamell!
Vindkalsonger
Ofta kall om underredet, tror att dessa är lösningen på problemet!
Vante
Även fingrarna blir mycket kalla nu när jag ska skrapa valla…
Råsaftcentrifug
Ofta sjuk jag är, här kan jag mixa vitaminer och bär
Vindkalsonger
Ofta kall om underredet, tror att dessa är lösningen på problemet!
VanteÄven fingrarna blir mycket kalla nu när jag ska skrapa valla…
Råsaftcentrifug
Ofta sjuk jag är, här kan jag mixa vitaminer och bär
Dunväst
Min gamla är ett minne blott och värmer kanske någon hemlöskropp
Min gamla är ett minne blott och värmer kanske någon hemlöskropp
Chansar på tomten i år Gud verkar inte ha riktigt ha koll på vem som önskat vad...
Skierg och en nåldyna till rumpa
Har insett att alla som tänkt åka Vasaloppet fort tränar stakning på en sådan där Skiergmaskin. Tidig lördag morgon letade jag och fröken Gunde oss fram till Balance City för att testa en sådan här maskin. Vi i princip hängde på låset för att vara säkra på att ingen annan skulle hinna före.
Vi filmade lite också på slutet, var bra för man såg tydliga teknik missar som att jag böjer för mycket i höften. Blir lite sittande, det måsta jag jobba på!
Värmde först upp lite och testade olika motstånd och försökte få in tekniken. Sedan blev de lite crosstrainer till riktig uppvärmning eftersom jag inte kan göra så mycket annat med mitt stelopererade knä. Sedan körde passet igång på riktigt 4x4min med 1 min vila. Var lite svårt att få in tekniken men på de sista 2 seten fick jag upp pulsen till 92% av max så det är ju godkänt. Var faktiskt rätt kul att köra den där maskinen, jag ogillar att köra konditionsmaskiner inne för att man bara står på samma ställe och stirrar in i väggen. Vet inte om det var det faktum att jag inte hade något annat val än att köra stakmaskin inne som gjorde att jag faktiskt tyckte det var kul.
Vi filmade lite också på slutet, var bra för man såg tydliga teknik missar som att jag böjer för mycket i höften. Blir lite sittande, det måsta jag jobba på!Förstår att ni är riktigt nyfikna på hur det är med mitt knä!
Det är nja. Var hos naprapat Martin i lördags och kollade igenom kroppen. Svullnaden är nästan borta så troligen var det en inflamerad slemsäck, men det är fortfarande ömt.
Jag känner mig alltid som ett olydigt barn när jag är hos Martin:
- Jaha, hur länge har du haft ont då?
- Jaha, hur länge har du haft ont då?
- Asså ont och ont men jag har ju känt av det i kanske en månad eller så...
- Men du har tränat på som vanligt?
- Ja, jooo det har ju blivit bättre medan jag sprungit...
- Men mer ont efteråt?
- ...
- Vad körde du för pass innan det svullnade?
Här ljög jag, kunde liksom inte säga att jag kört ett 4 tim pass utan sade något om 2 tim terräng och kanske lite rullskidor innan.
Ryggen var tydligen rätt så sne och så ska vi inte tala om rumpan som var så öm så jag jag inte viste var jag skulle ta vägen. Blev så nålad att jag kände mig som en nåldyna och träningverken dagen efter ska vi inte tala om!
Försökte också tvinga honom att säga när, alltså en exakt dag när mitt knä skulle vara bra bara för att det skulle bli mer uthärligt då. Fick inte testa jogga förrän tidigast på onsdag förutsatt att jag inte kände något i knäna då. Tills dess blir det stakmaskin.
Mat att laga när du egentligen inte orkar laga mat...
Det var länge sedan jag lade ett recept, inte ett bra tecken eftersom jag oftast tycks göra det när jag inte kunnat träna normalt. Men här kommer ett...
Bönbiffar med piffigsallad
Biffarna
2 burkar bönor, kidney eller kikärtor
½ chili
1 vitlöksklyfta
1 ägg
Salt och peppar.
Blanda ihop alla ingredienser i en bunke, eller i en mixer om du har en bra sådan. Mosa ihop allt till en smet. Det gör inte så mycket om inte alla bönor blir mos bara de flesta blir det. Rulla dem till bollar och platta sedan försiktigt ut dem till biffar.
Sätt på stekpannan på full värme och lägg i en klick smör, ju mer smör desto finare färg. Stek biffarna tills de torkat upp och fått lite gyllenbrun färg.
Piffigsallad
Cous-cous
Riktig fetaost
Paprika
Rödlök
Lime
Spenat, ruccola eller annat
Oliv olja
Koka cous-cous enlig anvisningarna på förpackningen låt de svala och häll i lite olivolja och rör runt med gaffel så det luftas. Hacka lök och paprika enligt önskemål. Tvätta limen ordentligt och riv ner limeskalet i cous-cousen, pressa också i lite saft. Blanda i alla andra ingredienser.
Om man vill kan man äta det med äppeltzatziki. Riv äpple och blanda det med turkisk yoghurt, lite peppar.
Stökkök, sambon tycker att jag är som en blandning mellan Moberg och en senil italienare när jag lagar mat. Stökar och slänger och använder inga mått och har heller inte koll på hur länge saker varit i ugnen eller kokat. Har bara misslyckats två gånger dock, en gång med glass au four och en gång när vi inte hade krossade tomater till kycklinggrytanoch jag testade med ketchup istället....
Knästatus: Körde 30min på crosstrainer och 20min armcykel i morse. Det blir bättre, knappt ont alls i höger knä som var det värsta knäet. I morgon blir de Skierg! aldrig testat de innan så om någon har några tips att komma med så är det välkommet. Om knäet inte är fix på måndag får jag leta upp baddräkten... men jag tror det är fix till på måndag!
Sånt här kan man göra när man har ont i knäet, dricka glögg och kolla nåt program om insekter
Vissa dagar orkar man inte laga mat, men jag är en sådan person som ska ha matlåda varje dag för jag gillar inte att äta ute så därför har jag inget val det är bara att laga mat, då brukar jag fixa till något som går snabbt och är enkelt som detta.
Bönbiffar med piffigsallad
Biffarna2 burkar bönor, kidney eller kikärtor
½ chili
1 vitlöksklyfta
1 ägg
Salt och peppar.
Blanda ihop alla ingredienser i en bunke, eller i en mixer om du har en bra sådan. Mosa ihop allt till en smet. Det gör inte så mycket om inte alla bönor blir mos bara de flesta blir det. Rulla dem till bollar och platta sedan försiktigt ut dem till biffar.
Sätt på stekpannan på full värme och lägg i en klick smör, ju mer smör desto finare färg. Stek biffarna tills de torkat upp och fått lite gyllenbrun färg.
Piffigsallad
Cous-cous
Riktig fetaost
Paprika
Rödlök
Lime
Spenat, ruccola eller annat
Oliv olja
Koka cous-cous enlig anvisningarna på förpackningen låt de svala och häll i lite olivolja och rör runt med gaffel så det luftas. Hacka lök och paprika enligt önskemål. Tvätta limen ordentligt och riv ner limeskalet i cous-cousen, pressa också i lite saft. Blanda i alla andra ingredienser.
Om man vill kan man äta det med äppeltzatziki. Riv äpple och blanda det med turkisk yoghurt, lite peppar.
Stökkök, sambon tycker att jag är som en blandning mellan Moberg och en senil italienare när jag lagar mat. Stökar och slänger och använder inga mått och har heller inte koll på hur länge saker varit i ugnen eller kokat. Har bara misslyckats två gånger dock, en gång med glass au four och en gång när vi inte hade krossade tomater till kycklinggrytanoch jag testade med ketchup istället....Knästatus: Körde 30min på crosstrainer och 20min armcykel i morse. Det blir bättre, knappt ont alls i höger knä som var det värsta knäet. I morgon blir de Skierg! aldrig testat de innan så om någon har några tips att komma med så är det välkommet. Om knäet inte är fix på måndag får jag leta upp baddräkten... men jag tror det är fix till på måndag!
Sånt här kan man göra när man har ont i knäet, dricka glögg och kolla nåt program om insekter
Bättre illa fäkta än att föräta sig på tomteskum
Efter ett pass i veckan satt jag i personalomklädningsrummet på Sats Regeringsgatan och snicksnackade bort tid som vanligt. Samtalet rörde kroppen, när jag började gå på gym var jag en liten sparv om jag hade bott i Stockholm då och gått in på säg Sats Odenplan och sett alla bufflar och pinnsmala brudar hade jag nog vänt i dörren gått in på 7 eleven och köpt 5 påsar Tomteskum. Jag förstår att man kan känna sig så när man börjar träna. Alla andra är så mycket snyggare, starkare, smalare, snabbare, bättre….
Jag kan känna så när jag är ute och springer och blir omsprungen av någon gasell med lätta fötter som tycks flyga fram utan minsta ansträngning samtidigt som jag flåsar lungorna ur mig. Brukar tänka att jag minsann är ute på mitt 15km pass och det är ju lätt för någon som bara ska springa 5km att hålla den där farten men jajaja häng med på mina 30km så ska vi se…
Tänk hur många det är som faktiskt slutar träna för att man inte tycker att man passar in på gymmet, i löparspåret, i skidliften eller var fasiken som helst. Alla barn som alltid blir sist valda i gympan och som lär sig hata träning och skyr också sina kroppar och föder dem med tomteskum.
Jag har bara en sak att säga, sanningen så här är det:
På gymmet har ingen tribeltatuerat muskelmonster tid att titta på någon annan än sig själv. Så ingen bryr sig om du tar 1 kg hantlarna eller 21 kg hantlarna.
Ingen bryr sig om du svettas och så din nya fina träningströja tröjan blir blöt under armarna. Inte en jäkel bry sig heller om du inte har en ny fin träningströja utan kör med den gamla t-shirten från företags kick-offen.
Vet ni vad mer? Ingen som är ute och springer tänker heller på hur du springer, om du inte råkar ha oturen att springa om mig förstås. Om du flåsar när du springer så bra! Då jobbar du ju!
Att vara rädd för att bli dömda av andra är inte en giltig orsak till att inte träna
Jag kan känna så när jag är ute och springer och blir omsprungen av någon gasell med lätta fötter som tycks flyga fram utan minsta ansträngning samtidigt som jag flåsar lungorna ur mig. Brukar tänka att jag minsann är ute på mitt 15km pass och det är ju lätt för någon som bara ska springa 5km att hålla den där farten men jajaja häng med på mina 30km så ska vi se…
Tänk hur många det är som faktiskt slutar träna för att man inte tycker att man passar in på gymmet, i löparspåret, i skidliften eller var fasiken som helst. Alla barn som alltid blir sist valda i gympan och som lär sig hata träning och skyr också sina kroppar och föder dem med tomteskum.
Jag har bara en sak att säga, sanningen så här är det:
På gymmet har ingen tribeltatuerat muskelmonster tid att titta på någon annan än sig själv. Så ingen bryr sig om du tar 1 kg hantlarna eller 21 kg hantlarna.
Ingen bryr sig om du svettas och så din nya fina träningströja tröjan blir blöt under armarna. Inte en jäkel bry sig heller om du inte har en ny fin träningströja utan kör med den gamla t-shirten från företags kick-offen.
Vet ni vad mer? Ingen som är ute och springer tänker heller på hur du springer, om du inte råkar ha oturen att springa om mig förstås. Om du flåsar när du springer så bra! Då jobbar du ju!
Att vara rädd för att bli dömda av andra är inte en giltig orsak till att inte träna
Jag har nummerlappsskräck!
Mitt knä blir bättre och bättre för varje dag, det var höger knä som var problemet men eftersom jag överöst knäet med omsorg och kärlek så har vänster knä blivit avundsjukt så nu har den också börjat göra ont. Det vänstra knäets beteende påminner lite om min brorson Dogge, han brukar också gnälla så här när han inte får uppmärksamhet.
Jag har haft känningar i knäet ett tag, någon vecka eller så… borde vilat direkt men som min sambo sa: Du har ju blivit bättre på att lyssna på kroppen, du har ju inte gått så långt att du har kryckor.
Så vad tränar en löpande skidåkare som inte kan röra på benen?
En massa fjantiga rulla på bollen övningar men kan ju inte göra dem för benen. Ett styrkepass för överkropp där jag visade kidsen på gymmet var skåpet ska stå och värmde upp lite biceps med 15kgs hantlarna. Sedan hittade jag en sådan där armcykel, går inte ens att beskriva hur tråkigt det är men det är bara att bita i det sura äpplet tänkte jag och körde 4x4min intervaller. Lyckades inte komma upp i 90% av max för armarna dog innan. Undra varför?
Hörde att det finns en sådan där stakmaskin som alla skidåkare verkar använda på Balance, så jag fixade en prova på träning där till mig själv. Som Sats:are är ju Balance lite fiendeland så jag är nog lite nervös inför att denna provträning…
Dessutom sitter jag och funderar på om jag ska anmäla mig till Lidingö Ultra 50km den 28 april. Jag vill men vill inte, jag har nummerlappsskräck!
Jag har haft känningar i knäet ett tag, någon vecka eller så… borde vilat direkt men som min sambo sa: Du har ju blivit bättre på att lyssna på kroppen, du har ju inte gått så långt att du har kryckor.
Så vad tränar en löpande skidåkare som inte kan röra på benen?
En massa fjantiga rulla på bollen övningar men kan ju inte göra dem för benen. Ett styrkepass för överkropp där jag visade kidsen på gymmet var skåpet ska stå och värmde upp lite biceps med 15kgs hantlarna. Sedan hittade jag en sådan där armcykel, går inte ens att beskriva hur tråkigt det är men det är bara att bita i det sura äpplet tänkte jag och körde 4x4min intervaller. Lyckades inte komma upp i 90% av max för armarna dog innan. Undra varför?
Hörde att det finns en sådan där stakmaskin som alla skidåkare verkar använda på Balance, så jag fixade en prova på träning där till mig själv. Som Sats:are är ju Balance lite fiendeland så jag är nog lite nervös inför att denna provträning…
Dessutom sitter jag och funderar på om jag ska anmäla mig till Lidingö Ultra 50km den 28 april. Jag vill men vill inte, jag har nummerlappsskräck!
Satsar man hårt faller man hårt
Har fått lite respons på mitt söndagspass i stil med; idioti, nu blir du sjuk; varför? Men också ”Härligt kämpat ett sådant pass ger mental hårdhet”.
Frågan varför kan jag svara på. Jo för att det stod på träningsprogrammet, ett program som jag inte ens själv skrivit utan tagit från Vasalöparen. Programmet är skrivet av ingen mindre än Erik Wickström och Oskar Svärd. Kommentaren om mental hårdhet kom från just Erik…
Hör också olyckskorparna kraxa sig hesa när jag nu säger att jag har lite ont i knäet. Knäet är troligen över ansträngt, inte av lördagens pass utan har haft känningar en tid som jag, ja ignorerat
I går blev det varmt och väldigt ont. Ringde min doktor (hon är inte legitimerad men har en mamma som är doktor så jag tror kunskapen gått i arv). Hur som så har hon alltid något att rekommendera och om jag skulle hamna på en öde ö så är Elin det enda jag skulle ta med. Hon har alltid allt på sig; skavsårsplåster, allergimedicin, näsdukar, 5 olika typer av värktabletter, astmaspray… Dessutom vet hon när man ska använda vad.
Fick rekommenderat Voltaren tabletter och salva, redan idag är knäet mycket, mycket mindre ont. Men denna vecka blir det löpvila… Egentligen bra får jag satsa på att åka mycket rullskidor och just typiskt så väljer snön och halkan att komma just denna vecka.
Orsaken till det onda är mycket men satsar man hårt så faller man hårt, upp som en sol ner som en pannkaka eller så ser man det positiva – hälften vågat hälften vunnet… Varit en hel del löpning många långa pass och mycket backe med mycket nedför. Samtidigt som jag gjort om mitt styrketräningsprogram och då av någon dum anledning tagit bort den bästa övningen för att stärka knäet.
Att träna 4 tim i sträck är att känna att man lever… att leva är att lära och jag har lärt mig att; man inte ska ta borta bra styrkeövningar för knäna
Frågan varför kan jag svara på. Jo för att det stod på träningsprogrammet, ett program som jag inte ens själv skrivit utan tagit från Vasalöparen. Programmet är skrivet av ingen mindre än Erik Wickström och Oskar Svärd. Kommentaren om mental hårdhet kom från just Erik…
Hör också olyckskorparna kraxa sig hesa när jag nu säger att jag har lite ont i knäet. Knäet är troligen över ansträngt, inte av lördagens pass utan har haft känningar en tid som jag, ja ignorerat
I går blev det varmt och väldigt ont. Ringde min doktor (hon är inte legitimerad men har en mamma som är doktor så jag tror kunskapen gått i arv). Hur som så har hon alltid något att rekommendera och om jag skulle hamna på en öde ö så är Elin det enda jag skulle ta med. Hon har alltid allt på sig; skavsårsplåster, allergimedicin, näsdukar, 5 olika typer av värktabletter, astmaspray… Dessutom vet hon när man ska använda vad.
Fick rekommenderat Voltaren tabletter och salva, redan idag är knäet mycket, mycket mindre ont. Men denna vecka blir det löpvila… Egentligen bra får jag satsa på att åka mycket rullskidor och just typiskt så väljer snön och halkan att komma just denna vecka.
Orsaken till det onda är mycket men satsar man hårt så faller man hårt, upp som en sol ner som en pannkaka eller så ser man det positiva – hälften vågat hälften vunnet… Varit en hel del löpning många långa pass och mycket backe med mycket nedför. Samtidigt som jag gjort om mitt styrketräningsprogram och då av någon dum anledning tagit bort den bästa övningen för att stärka knäet.
Att träna 4 tim i sträck är att känna att man lever… att leva är att lära och jag har lärt mig att; man inte ska ta borta bra styrkeövningar för knäna
4 timmars träning
Hade en rejäl vilodag i fredags, satte mig i soffan 16.30 och reste mig och gick i sängen vid 23. Då hade jag dessutom fått i mig en hel form med ostkaka och grädde, kanske inte så konstigt att jag satt stilla...
I går körde jag ett riktigt Vasaloppspass, kl 10 var jag ute på Ekerö, där det blåste stormvind, körde 2 tim rullskidor. Först svor jag för att det knappt gick att åka framåt för att de blåste rå mycket sedan svor jag för att de blåste så mycket när jag åkte nedför, ogillar nedför. Efter 2 tim mötte jag uppp fröken Gunde. Tog av skidorna och snörade på mig terrängskorna, drog en nötcrém och så satte vi ingång att springa. Det tog inte lika länge för benen att börja rulla som sist, kanske för att vi sprang i terräng och man fick lyfta benen ordentligt. Vi sprang Fornstigen, det var faktiskt riktigt kul!
Inte så kuperat som Ursvik men liksom lite roligare för det var mer obanat och lite små backar nästan hela tiden och jävligt lerigt. Farten var inte extremt hög men vi sprang på, sprang lite fel ibland, planen var 2 tim och vi var tillbaka vid bilen efter 2 tim och 3 sek.
I går söndag kunde jag alltså klocka 4 tim träning med rätt exakt 5 min vila emellan. Jag är nöjd och jag somnade kl 21:15 på kvällen.
I går körde jag ett riktigt Vasaloppspass, kl 10 var jag ute på Ekerö, där det blåste stormvind, körde 2 tim rullskidor. Först svor jag för att det knappt gick att åka framåt för att de blåste rå mycket sedan svor jag för att de blåste så mycket när jag åkte nedför, ogillar nedför. Efter 2 tim mötte jag uppp fröken Gunde. Tog av skidorna och snörade på mig terrängskorna, drog en nötcrém och så satte vi ingång att springa. Det tog inte lika länge för benen att börja rulla som sist, kanske för att vi sprang i terräng och man fick lyfta benen ordentligt. Vi sprang Fornstigen, det var faktiskt riktigt kul!
Inte så kuperat som Ursvik men liksom lite roligare för det var mer obanat och lite små backar nästan hela tiden och jävligt lerigt. Farten var inte extremt hög men vi sprang på, sprang lite fel ibland, planen var 2 tim och vi var tillbaka vid bilen efter 2 tim och 3 sek.
I går söndag kunde jag alltså klocka 4 tim träning med rätt exakt 5 min vila emellan. Jag är nöjd och jag somnade kl 21:15 på kvällen.
Tänk på vilodagen
Vaknar med Timbuktus låt i huvudet "vaknar en morgon med en sten i mitt bröst, allt som var så enkelt känns nu dubbelt så svårt" hans handlar om baksmälla i mitt liv handlar den om när man vaknar med jordens träningverk som går från fotsulorna till huvet.
Gårdagen var tuff, först gymmet på morgonen där jag var riktigt pepp och hade bytt ut några övningar. Körde som en galning och tog nu över 40kg i frivändningar. På kvällen var det skidträning med Sport support och då var det styrka på rullskidor, triceps och lats fick en rejälomgång, min träningsverk från gympasset hade redan börjat komma...
I morgon är det äntligen vilodag det var det enda jag tänkte på under dagens löppass, som jag gjorde efter att ha stått på mässa från 8-17, suttit 30min på hela dagen och annars babblat konstant. Men så i morgon vila, jag har stor respekt för vilodagen det har jag lärt mig sedan barnsben hemma i byn.
Fjordis som var kungen på gymmet hemma körde vilodag på söndagar. Hans filosofi var att det var bäst att lyda Gud på nåt sätt så han valde att tänka på vilodagen så att man helgar den och det är verkligen vad jag ska göra, även om min vilodag inte längre än söndag utan fredag men det kanske funkar ändå?
Gårdagen var tuff, först gymmet på morgonen där jag var riktigt pepp och hade bytt ut några övningar. Körde som en galning och tog nu över 40kg i frivändningar. På kvällen var det skidträning med Sport support och då var det styrka på rullskidor, triceps och lats fick en rejälomgång, min träningsverk från gympasset hade redan börjat komma...
I morgon är det äntligen vilodag det var det enda jag tänkte på under dagens löppass, som jag gjorde efter att ha stått på mässa från 8-17, suttit 30min på hela dagen och annars babblat konstant. Men så i morgon vila, jag har stor respekt för vilodagen det har jag lärt mig sedan barnsben hemma i byn.
Fjordis som var kungen på gymmet hemma körde vilodag på söndagar. Hans filosofi var att det var bäst att lyda Gud på nåt sätt så han valde att tänka på vilodagen så att man helgar den och det är verkligen vad jag ska göra, även om min vilodag inte längre än söndag utan fredag men det kanske funkar ändå?
Vad har du en jet eller dieselmotor?
Samtalade med min bror som träning, som vanligt. Eftersom vi delar samma genuppsättning men han har hållit på med löpning lite längre brukar jag fråga ut honom om saker som funkat eller inte funkat för honom. Jag menar varför uppfinna hjulet två gånger?
Min fundering var hur det kommer sig att jag kan snitta 5.20 utan större problem på 30km när jag tycker det är nära döden att springa 5-fart på 10km. Jag tycker det värsta som finns är 5-fart, 12 på löpbandet, kanske blir det ett onaturligt löpsteg eller så är det psykologiskt. Brorsan å sin sida närmar sig det magiska sub 3tim på maran men klarar enbart sub 40 på bra dagar. Jag tycker inte att det verkar så logiskt, det känns inte som att farten är konstant mot sträckan eller att det finns ett linjärt samband mellan syreupptagningen och uthållighet.
Jag som är rädd kass på 10 000 är i jämförelse bättre på 30km, kan kanske bero på att det tar 4-5km för mig att sluta flåsa som en kossa och hitta ett bra steg. Medan det finns folk som får för sig att börja springa rotar fram gamla converse och springer 10 km sub 45 utan närmare ansträngning. Orättvist? Ja, lite men skulle de klara en mara eller mer?
Läste också en krönika av Rune Larsson i ämnet där han skriver att det finns ett mönster, att ultralöpare är bättre på marathon är på 10km. Som exempel ger han Szalkai som gör maran på 2:12 (varje 10km på 31) och persar 10km på 29:59. Kjell-Erik Ståhl gjorde maran på 2:10 och 10km på29:46. Alltså ligger det rätt nära sitt 10km pers varje mil under en hel mara. Är inte det lite anmärkningsvärt?
Är det så att distanser som marathon och längre än så kräver en annan typ av löpare där den största vikten är en jävlig uthållighet?
Rune gör en jämförelse med mellan löpare och motorer:
Sprinter- jetmotor
Marathonlöpare- bensin
Ultralöpare- dieselmotor
Ibland när jag springer så tänker jag till och med att jag är en traktor…
Vilken typ av motor har du?
Min fundering var hur det kommer sig att jag kan snitta 5.20 utan större problem på 30km när jag tycker det är nära döden att springa 5-fart på 10km. Jag tycker det värsta som finns är 5-fart, 12 på löpbandet, kanske blir det ett onaturligt löpsteg eller så är det psykologiskt. Brorsan å sin sida närmar sig det magiska sub 3tim på maran men klarar enbart sub 40 på bra dagar. Jag tycker inte att det verkar så logiskt, det känns inte som att farten är konstant mot sträckan eller att det finns ett linjärt samband mellan syreupptagningen och uthållighet.
Jag som är rädd kass på 10 000 är i jämförelse bättre på 30km, kan kanske bero på att det tar 4-5km för mig att sluta flåsa som en kossa och hitta ett bra steg. Medan det finns folk som får för sig att börja springa rotar fram gamla converse och springer 10 km sub 45 utan närmare ansträngning. Orättvist? Ja, lite men skulle de klara en mara eller mer?
Läste också en krönika av Rune Larsson i ämnet där han skriver att det finns ett mönster, att ultralöpare är bättre på marathon är på 10km. Som exempel ger han Szalkai som gör maran på 2:12 (varje 10km på 31) och persar 10km på 29:59. Kjell-Erik Ståhl gjorde maran på 2:10 och 10km på29:46. Alltså ligger det rätt nära sitt 10km pers varje mil under en hel mara. Är inte det lite anmärkningsvärt?
Är det så att distanser som marathon och längre än så kräver en annan typ av löpare där den största vikten är en jävlig uthållighet?
Rune gör en jämförelse med mellan löpare och motorer:
Sprinter- jetmotor
Marathonlöpare- bensin
Ultralöpare- dieselmotor
Ibland när jag springer så tänker jag till och med att jag är en traktor…
Vilken typ av motor har du?
Adventslunken som slutade på motorvägen
Rent träningsmässigt har detta varit en mindre bra helg. Det långa rullskidspasset i lördags slutade innan det knappt hunnit börja.
Mamma och pappa skickade en adventshälsning och lovade att jag inte behövde ta med rullskidorna hem över jul!
Hade bestämt för att testa nya vägar och begav mig ut mot Älta, tänkte att jag skulle ta den vägen och bort till Farsta. Jag trodde jag hittade i området men tjii där fick jag. Gick bra till en början men sedan kom jag in i Älta och då var det mer övergångställen och trotoarer än advetsljusstakar i fönstrena. Körde bort mot Flaten och jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt så swischar jag ner för en backe utan att tänka nämnvärt på vad jag sysslar med och så befinner jag mig på motorvägen bort mot Haninge. När jag upptäckte det lilla missödet så kan jag säga att jag aldrig kört så snabbt upp för och sånna där motorvägs påfarter/avfarter är himla branta!
Så om ni var ute i trafiken och på radio fick höra om ett märkligt fenomen som färdades snabbt som attan mot trafiken så var det bara jag.
Missöde två begicks när jag sedan bestämde mig för att köra bort mot Slussen för att åka hem och tajmade precis när Finlandsfärjan kom in. Många dåliga val sabbade hela mitt lördagspass, var måttligt glad och upprymd när jag kom hem.
Gårdagens löplångpass gick bättre, hade ägnat hela morgonen åt att baka och laga mat för att sedan ha gäster över på adventsfika. Mötte upp fröken Gunde vid Hornstull och vi skulle köra något som var 22-25km. Började med Årstaviken runt och sedan ett var runt södermalm innan jag sprang sista biten hem och mitt sälskap hämtade sin väska och mötte upp hemma hos mig. Var ett skönt långpass, gick i lugnt tempo och jag fick ur mig lite av den irritationen som de dumma vägvalen i lördags gett mig blev 25km tillslut.
Mamma och pappa skickade en adventshälsning och lovade att jag inte behövde ta med rullskidorna hem över jul!Om det är kul att sparkas med fötterna varför börjar du då springa?
Fick frågan av en läsare som undrade varför jag slutade med kampsport och började springa istället. Ja, det kan man verligen fråga sig.
Egentligen började jag med Taekwondo av en slump, skulle kolla på ett gym i Malmö när jag just flyttat dit. Gick till ett ställe som heter Enighet som erbjud studentvänliga priser, av en händelse var det uppvisning av en massa kampsporter just då. Gick in och kollade och kan egentligen inte vara på varför jag skrev upp mig och plötsligt skulle börja med taekwondo. Coolt att kunna göra hopp och snurrsparkar eller tyckte jag att instruktören var snygg? Vet inte.
Som med allt annat gick jag in 110% gick på alla träningar, innan jag viste ordet av var jag med på min första cup och sopade rent bland motståndarna. Sedan var jag plötsligt med i klubbens kamplag och tävlade mer. Åkte på träningsläger med Koreanska landslaget i Danmark. Där och då fick jag veta vad smärta var!
Satsade hårt, för hårt och lyssnade inte på kroppen. Gick med sådan otrolig smärta i benen att jag grät varje morgon när jag skulle stiga upp. Varje kväll tvingade jag min kära vän Ingela att masera min benhinnor med linnement. Tillslut gick det inte mer, kom till idrottsläkare som bland annat jobbar med Armand Kranc och efter typ 1 min låg jag på bordet med mina underben uppsprättade. Hade fått långt gånget kompartment syndrome. Det var så illa att musklerna nästan helt var strypta på syre och hade jag gått längre hade de kunna gå så illa att musklerna dött!
En lång rehabilitering följde, 3 månader på kryckor med båda benen i lindor. Under ett halvår klarade jag knappt att gå. Fick höra att jag nog kunde glömma en comeback och springa det skulle jag aldrig kunna göra. Försökte göra en comeback men det fanns en rädsla i mig om att fler smällar på benen och mer hoppande på tå skulle ge men för livet. Började på gym, blev PT, blev stor och stark. Lämnade Malmö för Stockholm. Längtade efter livet på klubb. Gjorde en kort insats på Linnéas boxingsektion, smärtade att gå förbi de som höll på med Taekwondo.
Av en händelse introducerades jag till Shootfighting och MMA, började på Sthlm Shoot. Var så jäkla kul! Som att brottas med brorsorna, hade kanske viss talang och fick träna med de avancerade. Men livet kom emellan... och också en skada i höften.
Satsade återigen på att bli stor och stark och lyfte mer i marklyft än de flesta killar på gymet och körde bröstpress med de riktigt stora hantlarna. Stark som en oxe, kondition som en bäver (?) fick se sanningen i vitögat och bestämde mig för att bli en löpare.
Så där är jag nu, detta med klassikern är en barndomssynd som någon påminde mig om. Har tydligen alltid sagt att när jag fyller 30 och har min 30års kris så ska jag göra en klassiker. I födelsedagspresent när jag fyllde 29 fick jag startplats till Vasaloppet.
Egentligen började jag med Taekwondo av en slump, skulle kolla på ett gym i Malmö när jag just flyttat dit. Gick till ett ställe som heter Enighet som erbjud studentvänliga priser, av en händelse var det uppvisning av en massa kampsporter just då. Gick in och kollade och kan egentligen inte vara på varför jag skrev upp mig och plötsligt skulle börja med taekwondo. Coolt att kunna göra hopp och snurrsparkar eller tyckte jag att instruktören var snygg? Vet inte.
Som med allt annat gick jag in 110% gick på alla träningar, innan jag viste ordet av var jag med på min första cup och sopade rent bland motståndarna. Sedan var jag plötsligt med i klubbens kamplag och tävlade mer. Åkte på träningsläger med Koreanska landslaget i Danmark. Där och då fick jag veta vad smärta var!
Satsade hårt, för hårt och lyssnade inte på kroppen. Gick med sådan otrolig smärta i benen att jag grät varje morgon när jag skulle stiga upp. Varje kväll tvingade jag min kära vän Ingela att masera min benhinnor med linnement. Tillslut gick det inte mer, kom till idrottsläkare som bland annat jobbar med Armand Kranc och efter typ 1 min låg jag på bordet med mina underben uppsprättade. Hade fått långt gånget kompartment syndrome. Det var så illa att musklerna nästan helt var strypta på syre och hade jag gått längre hade de kunna gå så illa att musklerna dött!
En lång rehabilitering följde, 3 månader på kryckor med båda benen i lindor. Under ett halvår klarade jag knappt att gå. Fick höra att jag nog kunde glömma en comeback och springa det skulle jag aldrig kunna göra. Försökte göra en comeback men det fanns en rädsla i mig om att fler smällar på benen och mer hoppande på tå skulle ge men för livet. Började på gym, blev PT, blev stor och stark. Lämnade Malmö för Stockholm. Längtade efter livet på klubb. Gjorde en kort insats på Linnéas boxingsektion, smärtade att gå förbi de som höll på med Taekwondo.
Av en händelse introducerades jag till Shootfighting och MMA, började på Sthlm Shoot. Var så jäkla kul! Som att brottas med brorsorna, hade kanske viss talang och fick träna med de avancerade. Men livet kom emellan... och också en skada i höften.
Satsade återigen på att bli stor och stark och lyfte mer i marklyft än de flesta killar på gymet och körde bröstpress med de riktigt stora hantlarna. Stark som en oxe, kondition som en bäver (?) fick se sanningen i vitögat och bestämde mig för att bli en löpare.
Så där är jag nu, detta med klassikern är en barndomssynd som någon påminde mig om. Har tydligen alltid sagt att när jag fyller 30 och har min 30års kris så ska jag göra en klassiker. I födelsedagspresent när jag fyllde 29 fick jag startplats till Vasaloppet.
Motivation och inspiration
Hur ska man motivera sig när det känns tufft? Var hittar man lust och drivkraft? Hur gör man när man bara vill sluta och när mjölksyran bränner så mycket att det kommer tårar i ögonen?
"Älska smärta, älska smärta" Är tydligen ett mantra som många använder.
Själv brukar jag köra "Det är nu du blir bättre, det är nu du blir bättre!
Jag sporras också av att se hur andra tränar, tidigare har jag främst haft manliga förebilder inom träning, kanske för att jag hållt på med kampsport, men nu är faktiskt min största förebild Marit Björgen, det kanske ni läsare redan märkt.
Hittade detta klipp på Svt play med Björgen och Johaug, klicka här
och så detta på Northug. Nu är jag laddad för tempopass ikväll!
"Älska smärta, älska smärta" Är tydligen ett mantra som många använder.
Själv brukar jag köra "Det är nu du blir bättre, det är nu du blir bättre!
Jag sporras också av att se hur andra tränar, tidigare har jag främst haft manliga förebilder inom träning, kanske för att jag hållt på med kampsport, men nu är faktiskt min största förebild Marit Björgen, det kanske ni läsare redan märkt.
Hittade detta klipp på Svt play med Björgen och Johaug, klicka här
och så detta på Northug. Nu är jag laddad för tempopass ikväll!
Mellanmjölkspass
Känt mig lite små krasslig i veckan och tog det tuffa beslutet att träna extremt lugnt denna vecka. I går var det dock dags att rulla lite, kände mig äventyrlig och tog vägen från Sickla ut mot Älta. Detta är mina gamla hoods och jag trodde jag hände varje backe och sten i området men nja det gjorde jag inte riktigt. Men det är en fin väg att köra på, backig och med ordentliga cykelvägar. Passet jag körde igår var mest bara för att köra, rullade på och fokuserade på teniken.
Jag fick en idé om att man kunde köra långpass på rullskidorna från Sickla, mot Älta och bort mot Skarpnäck. Kan bli kul!
Ikväll är det tempopass, tänkte göra på löpband faktiskt för att sedan dra på en tjejkväll på Stadium Sergelgatan, alltid kul att mingla lite! Att bero på mingel så hittade jag en kompis på vägen hem igår!
Hur gör man när det inte känns kul?
En vanlig fråga jag får är om jag alltid tycker det är kul att träna.
Ärligt, nej det tycker jag inte! Det är inte kul som i kul att springa runt i småregn med pannlampa i bäckmörktet men jag skulle säga att alternativet att sitta hemma framför tv:n med datorn i knäet faktiskt är tråkigare. Jag ser inte framemot varje träningspass men i 99,9% av fallen så genomför jag passen. Ibland, som i söndags, får jag muta mig själv:
-Okej Anna om du drar ut på dessa intervaller med rullskidor i regnet så drar vi in till stan och käkar kladdkaka med vispgrädde sen.
- Asså nej jag pallar inte.
- Okej på vägen hem så svänger vi förbi Konsum också och köper lösgodis.
- Jajaja ge mig det där förbaskade pjäxorna då så det är över någongång.
Igår hade jag bestämt mig för att hoppa elfhufsandet eftersom jag inte känt mig helt okej för att istället köra core-pass på gymmet, inte en klass utan mitt pre(re)-habpass. Tycker inte det är jätte kul att rulla runt på en boll och stå i olika varienter av plankor. Men jag gjorde det och det kändes bra efteråt, ungefär lika nöjd med mig själv som när man köpt Situation Stockholm.
På tal om situation Stockholm... kommer aldrig känna mig som en Sthlm:are av flera orsaker bland annat att folk orkar offra så mycket energi på att rädda ett flera hundra år gammalt träd som håller på att ruttna bort samtidigt som man tycker det är skandal att några som ekorrar skapar lite julkänsla på Stureplan. Tycker Alvins stickade tröja passar stilen på Stureplan mycket bra, kunde varit köpt i vilken butik som helst i Sturegallerian...
Ikväll blir det rullskidor, frågan är om man ska köra en chansning och åka ut mot Älta?
Ärligt, nej det tycker jag inte! Det är inte kul som i kul att springa runt i småregn med pannlampa i bäckmörktet men jag skulle säga att alternativet att sitta hemma framför tv:n med datorn i knäet faktiskt är tråkigare. Jag ser inte framemot varje träningspass men i 99,9% av fallen så genomför jag passen. Ibland, som i söndags, får jag muta mig själv:
-Okej Anna om du drar ut på dessa intervaller med rullskidor i regnet så drar vi in till stan och käkar kladdkaka med vispgrädde sen.
- Asså nej jag pallar inte.
- Okej på vägen hem så svänger vi förbi Konsum också och köper lösgodis.
- Jajaja ge mig det där förbaskade pjäxorna då så det är över någongång.
Igår hade jag bestämt mig för att hoppa elfhufsandet eftersom jag inte känt mig helt okej för att istället köra core-pass på gymmet, inte en klass utan mitt pre(re)-habpass. Tycker inte det är jätte kul att rulla runt på en boll och stå i olika varienter av plankor. Men jag gjorde det och det kändes bra efteråt, ungefär lika nöjd med mig själv som när man köpt Situation Stockholm.
På tal om situation Stockholm... kommer aldrig känna mig som en Sthlm:are av flera orsaker bland annat att folk orkar offra så mycket energi på att rädda ett flera hundra år gammalt träd som håller på att ruttna bort samtidigt som man tycker det är skandal att några som ekorrar skapar lite julkänsla på Stureplan. Tycker Alvins stickade tröja passar stilen på Stureplan mycket bra, kunde varit köpt i vilken butik som helst i Sturegallerian...
Ikväll blir det rullskidor, frågan är om man ska köra en chansning och åka ut mot Älta?
Kände mig 87
Redan i söndags började jag nysa på ett mindre normalt sätt, normalt nyser jag 7 gånger på rad om det är något lurt på gång så nyser jag typ 2 gånger på rad. Vaknade i går morse med en sten i mitt bröst.
Redan under söndagskvällen klämde jag i mig 2 råa vitlöksklyftor och ingefära för att mota fan i farstun så att säga. Hade med mig träningskläderna men kroppen kändes inte bra, kroppen kändes typ 87 av 100. Ont lite här och var och det kändes som jag hade en ärta i näsan. Tog det tuffa beslutet att inte träna utan tog mitt pick och pack och åkte hem.
Istället för att träna fixade jag med mitt material, rengjorde rullskiodorna som såg ut som om jag åkt på en lerig åker, slipade också spetsar till rullskidorna. Tidigare har jag köpt nya spetsar när det blivit ner slitna nu köpte jag istället en diamanttrissa på Claes Ohlsson för 89kr och slipade spetsarna. Himla fint nu har jag 5 par helt nyslipade spetsar hemma!
Tror vilan gjorde gott, känner mig 97 idag, men det blir ett lugnt pass ändå när det ändå är som det är så kan jag ju göra det där core-passet i kväll så blir det av...
Redan under söndagskvällen klämde jag i mig 2 råa vitlöksklyftor och ingefära för att mota fan i farstun så att säga. Hade med mig träningskläderna men kroppen kändes inte bra, kroppen kändes typ 87 av 100. Ont lite här och var och det kändes som jag hade en ärta i näsan. Tog det tuffa beslutet att inte träna utan tog mitt pick och pack och åkte hem.
Istället för att träna fixade jag med mitt material, rengjorde rullskiodorna som såg ut som om jag åkt på en lerig åker, slipade också spetsar till rullskidorna. Tidigare har jag köpt nya spetsar när det blivit ner slitna nu köpte jag istället en diamanttrissa på Claes Ohlsson för 89kr och slipade spetsarna. Himla fint nu har jag 5 par helt nyslipade spetsar hemma!
Tror vilan gjorde gott, känner mig 97 idag, men det blir ett lugnt pass ändå när det ändå är som det är så kan jag ju göra det där core-passet i kväll så blir det av...
Planerna för period 2
Förra veckan var sista veckan under vad jag sett som någon form av förberedande grundträning. Tanken med denna period var att förbereda kroppen på att träna och att bygga upp mig igen efter det långa sjukdomsuppehållet. Jag tycker dessa 5 veckor har gått bra, över förväntan. Kroppen har svarat bra på alla pass och jag har kunnat öka steg för steg. Huvudsakligen har det handlar om att öka distanserna och bibehålla farten. I styrketräningen har jag blivit starkare och starkare hela tiden och på varje övning. Har haft två löpintervallpass mest för att känna på lite fart men annars har den typen av träning förlagts i Hammarbybacken.
Nu går jag in i nästa period.
Denna period sträcker sig in i januari men jag har bara detaljplanerat fram till jul. Då åker jag upp till norr i nästan 14 dagar och kommer köra i pricnip bara skidor på (hoppas jag) snö. Har inte detaljplanerat för januari eftersom det finns en stor osäkerhets faktor i om det kommer finnas snö eller inte.
Nåväl denna period kommer jag varva elghuffsandet i backe med stakintervaller på rullskidor. Nytt är också att jag tydligen måste planera in ett Core-pass ordentligt för att få det gjort så inget mer "jag tar det efter...." vilket sedan tenderar att skjutas upp. Corepasset kommer ju bara vara en 30-40min beroende på hur mycket jag maskar.
Har också blivit strängare med 2 veckor hårt en vecka lätt principen. Min kropp var rejält sliten förra vecka jag är ju livrädd för att bli sjuk så även denna vecka kommer bli lite lugnare än vad jag egentligen tänkt. Jag vill ju inte hamna i samma onda spiral som i höstan då det är möjligt att jag *host host* var lite övertränad.
Nu går jag in i nästa period.
Denna period sträcker sig in i januari men jag har bara detaljplanerat fram till jul. Då åker jag upp till norr i nästan 14 dagar och kommer köra i pricnip bara skidor på (hoppas jag) snö. Har inte detaljplanerat för januari eftersom det finns en stor osäkerhets faktor i om det kommer finnas snö eller inte.
Nåväl denna period kommer jag varva elghuffsandet i backe med stakintervaller på rullskidor. Nytt är också att jag tydligen måste planera in ett Core-pass ordentligt för att få det gjort så inget mer "jag tar det efter...." vilket sedan tenderar att skjutas upp. Corepasset kommer ju bara vara en 30-40min beroende på hur mycket jag maskar.
Har också blivit strängare med 2 veckor hårt en vecka lätt principen. Min kropp var rejält sliten förra vecka jag är ju livrädd för att bli sjuk så även denna vecka kommer bli lite lugnare än vad jag egentligen tänkt. Jag vill ju inte hamna i samma onda spiral som i höstan då det är möjligt att jag *host host* var lite övertränad.
30km med julmust
Running Sisters hade idag bjudit in till 21km runt Djurgården, jag gjorde ett tappert försök att locka med mig någon på 30km, vilket inte gick något vidare.
Startade hemma och hade redan fått ihop 9km när jag mötte upp de andra vid Djurgårdsbron. Det var ingen tvekan om vilka som skulle med och alla var riktigt glada och solen sken (själv hade jag varit gladare om det inte varit snö). Många hade skulle gå för distanspers idag, så det var spännande.
Här ska distansrekord slås!
Vi som var kvar till sist, ett nytt pers i gruppen!
Startade hemma och hade redan fått ihop 9km när jag mötte upp de andra vid Djurgårdsbron. Det var ingen tvekan om vilka som skulle med och alla var riktigt glada och solen sken (själv hade jag varit gladare om det inte varit snö). Många hade skulle gå för distanspers idag, så det var spännande.
Här ska distansrekord slås!Vi körde en runda som var 7km, blev lite uppdelade grupper så alla kunde ligga i sitt eget tempo. Jag hittade några jämlikar och vi låg i 5.30 tempo för det mesta även om det glömdes av bitvis och vi ökade. Dessa ökningar kommer alltid när man kommer in på någon intressant diskussion, som om olika typer av skor och även taktik inför Vasan.
Efter dryga två varv, 14km eller 21 för mig så tog vi en fika på Systrarna Helene och Voiltare. Ett mysigt fik som jag inte tidigare sett. Blev himla sugen på julmust så det blev julmust och chokladboll för mig. Ångrade dock julmusten rätt snabbt när vi började springa och jag fick kolsyra bubblor i magen. 
Synd att man inte är jätte sugen när man springer.
Fikapaus...
Synd att man inte är jätte sugen när man springer.Fikapaus...Efter sista varvet så hade jag 29km, jäkligt störig så vi sprang till Östermalms t-bana, då var de några som gärna ville ha 20km prick eftersom de valt ett kortare varv på Djurgården så jag hängde på ett varv runt kvarteret men totalt blev det 30km på 2.55, vilket jag tycker är bra med tanke på att jag bablade hela vägen i princip utom de första 9 när jag var själv.
Börjar tydligen fastna för detta med sociallöpning..
En fråga om samvete...
Gårdagens magsjuka var rätt snabbt över, kunde äta redan igår och känner mig pigg och kry idag, sov dock kanske 15 timmar i går. Kanske var jag bara trött och min kropp använde någon form av megafon för att tala om det...
Ska du springa långt är det bra att ladda med bra mat. Dagens lunch: Köttbullar med cous-cous- sallad (paprika, lime, rödlök, fetaost) samt spenat, tomat och gurka för rätt crisp.
I morse var jag hos Martin på Accessrehab, det är liksom hat-kärlek. Jag vet att det kommer göra så ont, så ont men att jag senare känner mig som en ny människa. Har känt mig lite sne och stel i ryggen och haft lite ont i rumpan. Och visst var jag både stel och sne:
Höger ben kortare än vänster
Höften aningen vriden
Huvet satt tydligen inte heller helt rätt
Låsning i bröstryggen
Jäkligt öm i rumpan.
Efter att ha blivit ut knäckt fick jag välja mellan nålar eller armbåge i rumpan, pest eller kolera. Frågade vad hans samvete sa, dum fråga han har inget... Fick både armbåge och nålar. Sedan fick jag tårka bort krokodiltårarna.
Blir vilodag i dag med i morgon är det långpass 10.30 möts ett gäng vid Djurgården och springer 3 varv (21km) fika är utlovat efter 2 varv. Jag startar hemma och om någon vill möta upp mig så passerar jag Liljeholmsbron vid 9.30 därifrån är det ca 7km till Djurgårdsbron. Det blir lugnt tempo, typ 6-fart. Alla som vill får hänga med. Kommer bli kul...
Ska du springa långt är det bra att ladda med bra mat. Dagens lunch: Köttbullar med cous-cous- sallad (paprika, lime, rödlök, fetaost) samt spenat, tomat och gurka för rätt crisp.
Sånt som händer
I morse skulle jag varit med på träning med Markus Torgneby på Stadion, intervaller och löpskola.
I går kväll när jag kom hem från skidträningen kände jag mig extremt trött och sliten, var otroligt glad att träningen mest var teknik för mer kraft än så fanns inte i min kropp. Under natten kom en objuden gäst på besök - vinterkräksjukan. En lindrig variant så jag steg faktiskt upp i morse, byte om och började röra mig mot Stadion. Men jag vände, gick hem klädde av mig och somnade.
Ibland får man helt enkelt veta när man ska ge sig. Jag är inte bra på det, är väldigt tjurskallig och ja rent av dum ibland. Men börjar lära mig att ett missat pass för att man inte känner sig bra är bättre än en veckan sjukdom. I morgon är jag säkert bra igen och på lördag väntar långpass och snart är denna morgon glömd trots att jag i detta nu är otroligt besviken över att ha missat morgonens pass men det är sådant som händer.
Glad att ha ett jobb som man kan sköta hemifrån så man kan varva jobb med att sova för shit så trött jag är!
I går kväll när jag kom hem från skidträningen kände jag mig extremt trött och sliten, var otroligt glad att träningen mest var teknik för mer kraft än så fanns inte i min kropp. Under natten kom en objuden gäst på besök - vinterkräksjukan. En lindrig variant så jag steg faktiskt upp i morse, byte om och började röra mig mot Stadion. Men jag vände, gick hem klädde av mig och somnade.
Ibland får man helt enkelt veta när man ska ge sig. Jag är inte bra på det, är väldigt tjurskallig och ja rent av dum ibland. Men börjar lära mig att ett missat pass för att man inte känner sig bra är bättre än en veckan sjukdom. I morgon är jag säkert bra igen och på lördag väntar långpass och snart är denna morgon glömd trots att jag i detta nu är otroligt besviken över att ha missat morgonens pass men det är sådant som händer.
Glad att ha ett jobb som man kan sköta hemifrån så man kan varva jobb med att sova för shit så trött jag är!
Vågar inte uttala orden...
Jag vågar inte säga det, hur det känns i kroppen, hur det går med löpningen, med styrketräningen och tillviss del med rullskidorna. Det går b*a nu. Säger man det så kanske bubblan spricker. Jag har också lärt mig av erfarenhet att det är när det känns så här i kroppen som jag kan krascha. Jag är inne i något, vill så mycket och det är lätt att puscha sig lite för mycket och tippa över kanten.
Har kunnat köra på enligt plan i 5 veckor hela tiden ökat, börjar kännas i kroppen nu, börjar bli lite tröttare och så gnäller vaderna och vänster rumpa. Nästa vecka blir en lugn vecka. Mindre mängd och färre tuffa pass. Kroppen får en chans att komma igen lite.
Elghuffsade igår i Hammarbybacken, var jag och råddjuren som skuttade upp och ner i mörkret men jag har fått en super pannlampa av LKAB så jag lyste upp både åt mig och råddjuren. Har skaffat mig nya stavar som är längre, hade 120 tidigare och nu 130 var väldig skillnad då jag fattade hur jag också skulle använda överkroppen. Blev 6 gånger upp "elghuffsande" och sedan 2 gånger med gång för att öva teknik
Upptäckte också vikten av att bli varm, för mig tar det normalt en 4-5km innan jag blivit varm och det börjar rulla. Nu körde jag 12 min uppvärmning vilket resulterade i att de två första rundorna var döden och jag efter nr 6 hade kunnat fortsätta i evighet. När jag bara sprungit i backen har jag alltid sprungit dit först vilket är omkring 6km. Så nästa gång blir det kortare jogging och kanske gå upp två gånger först och sedan köra på. Fattar inte varför jag inte gjorde det nu, jaja bra att vara efterklok...
Har kunnat köra på enligt plan i 5 veckor hela tiden ökat, börjar kännas i kroppen nu, börjar bli lite tröttare och så gnäller vaderna och vänster rumpa. Nästa vecka blir en lugn vecka. Mindre mängd och färre tuffa pass. Kroppen får en chans att komma igen lite.
Elghuffsade igår i Hammarbybacken, var jag och råddjuren som skuttade upp och ner i mörkret men jag har fått en super pannlampa av LKAB så jag lyste upp både åt mig och råddjuren. Har skaffat mig nya stavar som är längre, hade 120 tidigare och nu 130 var väldig skillnad då jag fattade hur jag också skulle använda överkroppen. Blev 6 gånger upp "elghuffsande" och sedan 2 gånger med gång för att öva teknik
Upptäckte också vikten av att bli varm, för mig tar det normalt en 4-5km innan jag blivit varm och det börjar rulla. Nu körde jag 12 min uppvärmning vilket resulterade i att de två första rundorna var döden och jag efter nr 6 hade kunnat fortsätta i evighet. När jag bara sprungit i backen har jag alltid sprungit dit först vilket är omkring 6km. Så nästa gång blir det kortare jogging och kanske gå upp två gånger först och sedan köra på. Fattar inte varför jag inte gjorde det nu, jaja bra att vara efterklok...
Två högerfötter
När jag packade träningsväskan igår insåg jag att det var dags att tvätta, jag lyckades hitta två löparstrumpor men det stod höger på båda! Det är mina gamla favoriter från Seger och vänster har gått sönder på båda paren men jag har sparat höger strumporna för att ja det kan ju komma till användning.
Passet gick inget vidare, var tänkt som ett återhämtningspass efter mitt 3 timmars pass i söndags. Så det gick lugnt och fint i 5.40-fart men jag fick kramp i vaderna flera gånger, plötsligt tok ont i foten, sen kramp i skinkan och så fortsatte det i typ 13km.
Man ska alltså inte springa i två högerstrumpor. Det är som om Kim Källström plötsligt skulle få två höger fötter, stolpe ut hela tiden.
Tror det skapade någon form av obalans i kroppen, smärtan i vaderna satt i hela kvällen trots massage med Aleovera salva och streatch. Dags att boka tid hos Martin på Accessrehab kanske...
Passet gick inget vidare, var tänkt som ett återhämtningspass efter mitt 3 timmars pass i söndags. Så det gick lugnt och fint i 5.40-fart men jag fick kramp i vaderna flera gånger, plötsligt tok ont i foten, sen kramp i skinkan och så fortsatte det i typ 13km.
Man ska alltså inte springa i två högerstrumpor. Det är som om Kim Källström plötsligt skulle få två höger fötter, stolpe ut hela tiden.
Tror det skapade någon form av obalans i kroppen, smärtan i vaderna satt i hela kvällen trots massage med Aleovera salva och streatch. Dags att boka tid hos Martin på Accessrehab kanske...
Sociallöpning?
Jag gillar egentligen inte sociallöpning, en löpare är själv, inte i lag utan och hafsar sig ensam igenom ur och skur. Vissa använder tydligen MP3 vilket jag tycker är lite att förstöra glädjen...
Men ibland så kommer ja på att jag ska bli social och då springer jag med andra.
Fick hybris i helgen och anmälde mig till att träna med Markus Torgneby, ni vet han som bosatte sig i en koja i skogen och bara sprang. Hur som ska jag vara med på ett träningspass med honom torsdagmorgon. Fokus kommer att vara på löpskola och olika typer av intervaller.
På lördag är det sedan dags att vara social igen då är det två tjejer som ska springa en halvmara runt Djurgården, blir 3 varv med fika emellan. Ett bra sätt att träffa andra som springer och om du aldrig sprungit så långt innan då är det ett perfekt tillfälle att göra det tror jag. Tempot kommer ligga kring 6-6.30 och även fikapauser är utlovade. Mer info hittar du hos dem.
Om du vill springa längre så kan du möta upp mig på Söder innan, jag siktar på 30km någonting. Skriv en kommentar i så fall så jag vet om fler vill sluta upp från söder. Man ska träffas 10.30 vid Djurgårdsbron så vi ses vid Liljeholmsbron vid 9.30.
Men ibland så kommer ja på att jag ska bli social och då springer jag med andra.
Fick hybris i helgen och anmälde mig till att träna med Markus Torgneby, ni vet han som bosatte sig i en koja i skogen och bara sprang. Hur som ska jag vara med på ett träningspass med honom torsdagmorgon. Fokus kommer att vara på löpskola och olika typer av intervaller.
På lördag är det sedan dags att vara social igen då är det två tjejer som ska springa en halvmara runt Djurgården, blir 3 varv med fika emellan. Ett bra sätt att träffa andra som springer och om du aldrig sprungit så långt innan då är det ett perfekt tillfälle att göra det tror jag. Tempot kommer ligga kring 6-6.30 och även fikapauser är utlovade. Mer info hittar du hos dem.
Om du vill springa längre så kan du möta upp mig på Söder innan, jag siktar på 30km någonting. Skriv en kommentar i så fall så jag vet om fler vill sluta upp från söder. Man ska träffas 10.30 vid Djurgårdsbron så vi ses vid Liljeholmsbron vid 9.30.
Snälla rara...
Idag var det första riktiga Vasaloppsträningspasset inpalnerat, eller iallfall ett känna på riktiga Vasaloppsträningenpass. 90min rullskidor och sedan ett sådant där snabbt triathlon byte till löpning och så 90 min löpning.
Planen var ju enkel men logistiken kring det hela är inte fullt så enkel, det går inte rikgit att åka rullskidor i området där jag bor, inte i 90 min iallfall. Ekerö är ju absoluta favvo platsen för rullskidor, men vad skulle jag göra av skidorna när jag hade bytt till löpning?
Lade fram förslaget att sambon ju kunde åka ut till Ekerö och möta mig när jag åkt 90min och ta skidorna och då samtidigt lämna löpskorna. Han föll inte riktigt för snälla rara så jag fick förklara att om jag kunde köra detta 3 timmars pass på ett bra sätt så skulle det ju faktiskt resultera i att jag åkte Vasaloppet snabbare. Vilket skulle vara till hans fördel eftersom han då inte behövde stå ute och frysa och heja på mig lika länge som om jag inte gjorde detta 3 timmars pass. Han köpte det.
Gick bra körde 90min, nästan 18 km byte till löpskor och tog en nötcreme. Det kändes jäkligt konstigt att springa, helt snurrig de första kilometrarna men sedan släpte det. Hade svårt att hålla nere farten och låg ibland i 5-fart när jag borde ligga i 6-fart. Men exakt 90min senare var jag hemma. Och hade avklarat 3 tim träning, med en snittpuls på 70% av max.
Börjar också bli bättre på detta bloggfotande!
Planen var ju enkel men logistiken kring det hela är inte fullt så enkel, det går inte rikgit att åka rullskidor i området där jag bor, inte i 90 min iallfall. Ekerö är ju absoluta favvo platsen för rullskidor, men vad skulle jag göra av skidorna när jag hade bytt till löpning?
Lade fram förslaget att sambon ju kunde åka ut till Ekerö och möta mig när jag åkt 90min och ta skidorna och då samtidigt lämna löpskorna. Han föll inte riktigt för snälla rara så jag fick förklara att om jag kunde köra detta 3 timmars pass på ett bra sätt så skulle det ju faktiskt resultera i att jag åkte Vasaloppet snabbare. Vilket skulle vara till hans fördel eftersom han då inte behövde stå ute och frysa och heja på mig lika länge som om jag inte gjorde detta 3 timmars pass. Han köpte det.
Gick bra körde 90min, nästan 18 km byte till löpskor och tog en nötcreme. Det kändes jäkligt konstigt att springa, helt snurrig de första kilometrarna men sedan släpte det. Hade svårt att hålla nere farten och låg ibland i 5-fart när jag borde ligga i 6-fart. Men exakt 90min senare var jag hemma. Och hade avklarat 3 tim träning, med en snittpuls på 70% av max.Börjar också bli bättre på detta bloggfotande!
Du ser ut som om du gör detta på riktigt
Ligger utslagen på mattan när jag hör: - du tjejen! Det ser ut som du gör detta på riktigt.
Gör vad, undrar jag?
Ja, jag såg dig på löpbandet du ser ju inte ut som alla andra här, du är ju vältränad på riktigt!
Tur att jag redan var röd i ansiktet för det var nog en av de finaste komplimanger jag fått!
Hade just avslutat intervallpasset 4x4 min på 90-95 % av max. Under uppvärmningen kände jag backintervallern i benen och undrade om detta var en så bra idé. Benen var tunga, lösningen blev att öka lutningen till 3 grader för att sedan, när det var dags att jobba minska till 1,5, som ju är obligatoriskt på bandet. Resultatet blev lätta ben, iallafall de första 4min. Sen var det vilja eller sisu som man säger hemma i byn.
Idag känner jag av min kropp, ont och öm, tur att det är vilodag. Synd att jag jobbar på mässa idag och måste stå hela dagen...
Gör vad, undrar jag?
Ja, jag såg dig på löpbandet du ser ju inte ut som alla andra här, du är ju vältränad på riktigt!
Tur att jag redan var röd i ansiktet för det var nog en av de finaste komplimanger jag fått!
Hade just avslutat intervallpasset 4x4 min på 90-95 % av max. Under uppvärmningen kände jag backintervallern i benen och undrade om detta var en så bra idé. Benen var tunga, lösningen blev att öka lutningen till 3 grader för att sedan, när det var dags att jobba minska till 1,5, som ju är obligatoriskt på bandet. Resultatet blev lätta ben, iallafall de första 4min. Sen var det vilja eller sisu som man säger hemma i byn.
Idag känner jag av min kropp, ont och öm, tur att det är vilodag. Synd att jag jobbar på mässa idag och måste stå hela dagen...
Choklad till frukost!
Japp, idag åt jag choklad till frukost. Nej, jag skojar inte, man skojar inte om sånt.
Länge har jag ätit samma gamla frukost och tycker inte att det är så himla upphetsande längre.
På Jessicas blogg hittade jag ett recept på müsli som jag tillverkade hemma i mitt laboratorium igår kväll. Jag tror det blev rätt, var iallfall gott!
Receptet
2dl fiberhusk
2dl linfrö
2dl kokosflingor
2 dl hackade blandade nätter
100 g mörk choklad
Kokosfett
Vatten
Länge har jag ätit samma gamla frukost och tycker inte att det är så himla upphetsande längre.
På Jessicas blogg hittade jag ett recept på müsli som jag tillverkade hemma i mitt laboratorium igår kväll. Jag tror det blev rätt, var iallfall gott!
Receptet
2dl fiberhusk
2dl linfrö
2dl kokosflingor
2 dl hackade blandade nätter
100 g mörk choklad
Kokosfett
Vatten
Gör så här:Häll ut allt på en plåt och rör ihop det, höll över vatten och kokosfett och kör in i ugnen i 15 min på 175 grader. Låt det svalna och lägg sedan i den hackade chokladen. Nu vet jag att folk kommer se Marabo mjölkchoklad framför sig men det är fel, vi snackar 90% choklad. Sådan som jag inte tycker är jätte god att äta bara så där men var riktigt mumma i müslin.
Frukost kl 05.15 innan gympasset. Ikväll väntar 4x4min intervaller.
Med andan i halsen
Onsdag innebär träning med Sport Support. Det är skidträning med ett enda mål (för de flesta) nämligen Vasaloppet så snabbt man bara kan. Ikväll var det backintervaller.
Platsen för kvällens träning var till och med upplyst!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag gillar att springa i backe för jag är rätt stark i backe. Men jag var inte så stark idag, mitt vanliga hemliga vapen i backe, armpendlingen och ett kortare snabbare steg gäller inte när man älghuffsar på samma sätt. Jag fick kämpa mycket med tekniken för att få det rätt; åka skidor med armarna, inte "sitta ner" upp med kroppen och samtidigt hålla tempo. Det är det bästa med dessa onsdagsträningar att man får feedback och någon som rättar till det man gör fel.
I våras och somras sprang jag rätt mycket backe och jag tror det var riktigt bra för mig så det känns skönt att komma igång med backträningen igen och nu fick jag feedback på hur jag ska göra så det är det vara att köra på. Nöta upp och ner, vecka efter vecka och märka att man blir starkare.
Vilket ger dagens visdomsord: Det är inte segern jag vill åt det är kampen!
Några hårt tränande efter passet
Kung Bore har dragit till Thailand
Så nu vet ni varför vi inte fått snö än, kung Bore hänger på beachen, dricker Strawberry daiquari och kollar Thaiboxning.
I brist på snö får man bonda med skidorna på andra sätt.
Många är vi som väntar på snön, om jag fortsatt att bara försöka bli löpare och inte blandat in min 30-års kris och Vasaloppet hade jag varit överlycklig över att snön inte kommit. Snö och isfritt gör att även de snabba passen går att köra ute utan risk att bryta både händer och fötter. Men nu ska jag ju åka Vasaloppet och jag behöver träning på snö!
I helgen preparerade jag mina skidor så att de ska tåla att stå i förådet ett tag, finns ett snöläger inplanerat i början av december i Sälen men det får vi se vad det blir av. Sedan är det 10 dagar uppe i metropolen Junosuando i årsskiftet om de har snö, annars flyttar lägret än mer norr över till Finland i jakten på snö. Det gäller att vara flexibel.
I brist på snö får man bonda med skidorna på andra sätt.De planerade 13+10x100m igår blev 14+10x100. Ansträngde mig för att hålla 5.30 men det gick inte benen ville springa i 5-fart så då fick dom det, man ska inte vara så hård alltid. Ikväll väntar rullskidor och stakintervaller. Det blir fest!
Träning och det sociala livet
Igår, söndag, läste jag Hanne Kjöllers krönika ”Träningen gör mig stark… men tråkig” i DN söndag. 
Hon ska åka Vasaloppet och vad det verkar som så går hon all in med målsättningen att komma i mål. Hur som haver så skriver hon i sin krönika att idrottsmän är tråkiga för att de har tråkigt och att det är idrotten som tvingar dem att ha tråkigt. Hon menar att hon själv tydligen gått från att ha ett fantastiskt socialt och roligt liv till att bli; galet trött, fyrkantig, asocial, oartig och självupptagen. Detta på grund av att hon börjat träna inför Vasan och att hennes träningsplanering är fyrkantig och tråkig och att hon själv blivit likadan.
Sett ur Hannes ögon så måste jag nog vara bland det tråkigaste som finns som planerar livet efter träningen och som ibland springer hem till middagsbjudningar och ogenerat lånar duschen . Mina vänner kanske är världens bästa men de tycker inte det är ett dugg konstigt, tror jag…
Varför gör jag det då? Jag kommer ju inte att bli elit och troligen kommer jag inte ens att toppa några resultatlistor. Jo för att det är kul, för att jag njuter av att träna. Det är inte kul som att gå på fest, Mårten Klingberg skrev i en krönika i Runners World för ett tag sedan att den som tror att träning är som att gå på fest snabbt kommer sluta när denne märker att träning är mer som att få en spark på pungen. Inom Crossfit säger man tydligen ” It doesn’t have to be fun to be fun”. Fast jag kan tycka att visa pass är en fest. Tänk er själva 4x4min intervaller på 90-95% av ditt max, eller upp och ner för Hammarbybacken en 8-10 gånger, för att inte tala om vilken fest det känns som när man dejtar Olga.
Och att träna är visst socialt, bara på ett annat sätt. För att umgås och vara social så behöver man inte dricka vin och äta kex med ost. Är det inte socialt att svettas och plågas tillsammans? I går sprang jag och fröken Gunde långpass i Brunnsviken, Hagaparken och han diskutera både det ena och det andra efter passet satte vi oss på ett fik och njöt av varmchoklad och planerade när vi skulle umgås och ha roligt tillsammans nästa gång!
Hon ska åka Vasaloppet och vad det verkar som så går hon all in med målsättningen att komma i mål. Hur som haver så skriver hon i sin krönika att idrottsmän är tråkiga för att de har tråkigt och att det är idrotten som tvingar dem att ha tråkigt. Hon menar att hon själv tydligen gått från att ha ett fantastiskt socialt och roligt liv till att bli; galet trött, fyrkantig, asocial, oartig och självupptagen. Detta på grund av att hon börjat träna inför Vasan och att hennes träningsplanering är fyrkantig och tråkig och att hon själv blivit likadan.Sett ur Hannes ögon så måste jag nog vara bland det tråkigaste som finns som planerar livet efter träningen och som ibland springer hem till middagsbjudningar och ogenerat lånar duschen . Mina vänner kanske är världens bästa men de tycker inte det är ett dugg konstigt, tror jag…
Varför gör jag det då? Jag kommer ju inte att bli elit och troligen kommer jag inte ens att toppa några resultatlistor. Jo för att det är kul, för att jag njuter av att träna. Det är inte kul som att gå på fest, Mårten Klingberg skrev i en krönika i Runners World för ett tag sedan att den som tror att träning är som att gå på fest snabbt kommer sluta när denne märker att träning är mer som att få en spark på pungen. Inom Crossfit säger man tydligen ” It doesn’t have to be fun to be fun”. Fast jag kan tycka att visa pass är en fest. Tänk er själva 4x4min intervaller på 90-95% av ditt max, eller upp och ner för Hammarbybacken en 8-10 gånger, för att inte tala om vilken fest det känns som när man dejtar Olga.
Och att träna är visst socialt, bara på ett annat sätt. För att umgås och vara social så behöver man inte dricka vin och äta kex med ost. Är det inte socialt att svettas och plågas tillsammans? I går sprang jag och fröken Gunde långpass i Brunnsviken, Hagaparken och han diskutera både det ena och det andra efter passet satte vi oss på ett fik och njöt av varmchoklad och planerade när vi skulle umgås och ha roligt tillsammans nästa gång!
En vanlig vilodag
I går, fredag, var det vilodag så jag passade på att ladda...
Därefter funderade vi på vad fanken man skulle göra nu. Sambon har tjatat om att ett ställe i Sumpan har enormt stora pizzor. Så vi åkte från Aspudden till Sumpan för att äta stora pizzor.
Den stora pizzan, inte jätte stor men god, salami, mozarella och lite ruccola för syns skull
Blev inte riktigt mätt så det blev ett stopp på ICA Lindhagen som har ett bra utbud av lösgodis.
Så kan en fredagskväll se ut, nu ska jag iväg på ett 2tim rullskidspass så det är bra att jag laddat
Efter jobbet gick jag till Vetekatten, ni vet konditoriet på Kungsgatan.
Blev en inget av detta utan valde en bit prinsesstårta...
Därefter funderade vi på vad fanken man skulle göra nu. Sambon har tjatat om att ett ställe i Sumpan har enormt stora pizzor. Så vi åkte från Aspudden till Sumpan för att äta stora pizzor.Den stora pizzan, inte jätte stor men god, salami, mozarella och lite ruccola för syns skull
Blev inte riktigt mätt så det blev ett stopp på ICA Lindhagen som har ett bra utbud av lösgodis. Så kan en fredagskväll se ut, nu ska jag iväg på ett 2tim rullskidspass så det är bra att jag laddatShopping!
Efter gårdagens gympass så kom jag på att det ju var Vasaloppsträff på favvo butiken Runners Store, så klart måste man dit och kolla läget. Jag kan liksom inte gå in i den butiken utan att köpa något. Jag behövde verkligen ett par nya varmare tights, så det blev ett par från Craft med fodrad insida mycket sköna. Trots det lite tjockare materialet så kändes byxan inte stel utan väldigt följsam. Extra plus för att det var varmt foder över rumpan för jag brukar verkligen frysa om baken när jag springer. Det jag kanske inte riktigt behövde var det där pannbandet från Björn Dählie för 200kr, men jag testade det på gårdagenspass och det var verkligen värt sitt pris.
Byxor från craft, pannband från Dählie inhandlat på Runners Store. Synd att allt är i svart skulle önsk mig lite färggladare grejer, kanske bara ett pannband i en gladfärg. Det vore kul!
Jag som mest är sololöpare har så smått börjat se tjusningen med att springa med partner. I går följde fröken Gunde med på 4+8+4 passet. Första 4km gick i lugn 5.45 tempo sedan speedade vi upp i 8 km, planen var 5.20 men snittfarten blev 5.10, det kändes riktigt bra! Trots morgonens gympass som gjorde mina vader till klumpar så fick jag ingen mjölksyra. Sedan väntade 4km till i 5.45 fart. Dessa avslutande 4 är pannbennsbygge. Efter att man sprungit fort är det riktigt tråkigt att springa sakta, dessutom så känns benen lite stumma. Här var det bra med sälskap!
Kvällen avslutades på Indian Garden på Heleneborgsgatan med favvo rätten Chicken Tikka Mango Masala. Som en Tikka masala men med färsk mango. Var så hungrig att allt var uppätet innan tallriken ens var på bordet.
Dessutom blev jag hedrad med att få vara en av profilbloggarna på Vasaloppet.se så gårdagen var en riktigt bra dag! Idag är det halvdag och vilodag så jag ska fasiken köpa en sådan där American Muffin!Jakten på 5
Upp och hoppa kl 05.15, käka frukost, hoppa i kläderna och masa sig till gymmet. För att göra bra ifrån sig på det där förbaskade Vasaloppet så räcker det inte med att springa, åka rullskidor det krävs styrka. Jag kör maxstyrka, vilket förklarar rubriken målet är att klara 5 reps av en övning inte fler om jag klarar fler så har jag för lite vikt. Jag vill bli stark det är målet, inte stor därför försöker jag undvika spannet 8-12 reps där muskeltillväxten ska vara optimal.
Träningsdagboken. Alltid slå förra veckan och är det för lätt på sista markeras detta med + i marginalen för att det är dags att öka vikten.
Det är viktigt att fylla på med energi direkt efter träningen, särskilt om ett pass till väntar.
Övningsvalet är enkelt; basövningar som benpress, frivändningar, marklyft, rodd, bröstpress och dips. Jag kör bålstabilitet också, men blandar inte i samband med maxstyrkan. Bålstabilitet kör jag i regel efter intervallpassen. Då blir det plankan, sidoplankan, höftlyft....
Träningsdagboken. Alltid slå förra veckan och är det för lätt på sista markeras detta med + i marginalen för att det är dags att öka vikten.Jag tycker det ger en grymt skön känsla i kroppen när man lyft tungt, matt på ett annat sätt än efter löpning eller skidåkning. Man kan exakt känna vilka muskler som jobbat. Dock tycker jag det känns jäkligt jobbigt att jag är så mycket svagare nu än för ett år sedan. För ett år sedan tog jag över 30kg i bröstpress med hantlar nu kämpar jag med 22kg. Men samtidigt så springer jag längre och snabbare nu än för ett år sedan. Det var ett val jag gjorde tyvärr kan man ju inte få allt!
Det är viktigt att fylla på med energi direkt efter träningen, särskilt om ett pass till väntar.En iskall Pucko
Att gå stavgång må vara lite av en pensionärs"sport" men att gå skidgång i backe är väldigt jobbigt. I går stod skidgång på schemat, 8x4min + 10x20sek. (matte igen)
Stockholm noir
Var helt ensam på Hammarbybacken vid halv sex tiden, det var ganska mörkt eftersom de inte är upplyst och min pannlampa för 50kr från Claes Ohlson inte rikgit ville vara med mig. Passet började med att jag med stavar och ryggsäck gick upp till toppen för att lämna av väskan. Tänkte att de är mindre risk att någon stjäl min Pucko som jag ska ha efter träningen om väskan är där uppe. Och om någon ändå stjäl den så var de nog värda den.
Stockholm noirJoggade ner och körde lite uppvärmning med indianhopp (varför heter det så?) och en del löpskoleövningar. Sedan var det vara att pina på. Från botten till toppen 8 gånger. Man vet att man hittat rätt när man vid sista lilla stigningen innan toppen börjar fundera på vilken låt man vill ha på sin begravning. Vaderna skrek, men musiken var för hög i min MP3 för att jag skulle höra, bara att köra på.
Efter ett tag fylldes backen med fler stavgångare. På toppen stod vi flåsandes sida vid sida och kunde konstatera att det är skönt att det finns fler idioter innan vi joggade ner.
Avslutade med 10 st 20 sekunder sprättande stavgång och så lite plankan, sido plankan och höftlyft där mitt i Hammarby hill. Ingen hade stulit min väska så efter passet fick man avnjuta en iskall Pucko! så passande tyckte en av de andra på backen.
Moohhaaaa!
12+10x100
Att hålla på med löpning är inte bara bra för hälsan utan också bra för allmänbildningen, särskilt i dessa tider när vi ständigt läser rapporter om att svenskar blir sämre och sämre på matematik.
Mjölk ger snabba ben!
Behöver inte gå längre än min egen träningsplanering och träningsdagbok för att hitta siffror och formler som skulle göra självaste Proffersor Kalkyl snurrig.
2x400, 2x300, 2x200, 2x100 eller 5-2-4-1-3-45-45-30-30-20-20-15
Så ska man rapportera i tider och då blir det
400-1,40, 400- 1,56, 300-1,17, 300-1,25...
Dagens pass var 12+10x100, på Facebook hade jag en liten undersökning och mina vänner gissade att detta var
-Det är ett tal som man ska räkna ut eller så ar det en massa siffror med plus och kryss
-Svettigt
- 12 snusklubbor och 10 påsar Ahlgrens bilar
Enbart en person gissade rätt: 12km + 10st 100m rusher, dagens pass alltså blev totalt 13,5km på 1tim 15min och då stannade jag inte klockan vid alla rödljus, lite dumt att jag inte har något annat val än att springa genom hela Sthlm innan för att komma från jobbet och hem. De 12km skulle gå lugnt och fint höll ca 5.30- 5,20 fart.
Kan inte fatta att 4.50 kändes lätt i somras! Nåja det kommer...
Kolla in Body fitness posen!
Mjölk ger snabba ben!Första passet med Junosuando IK i Ursvik
Nu undrar ni säkert vad jag håller på med, särskilt alla bybor som hittat bloggen och undrar var Ursvik ligger och varför jag inte hälsat om jag ändå är i byn...
Förklaringen är den att jag och fröken Gundemark ska tävla för Junosuando IK på Vasaloppet, kändes som att klubbens skidsektion behövde lite nytt blod och vi behövde en klubb så valet var självklart. I går var det dessutom permiär för våra gemensamma långpass, premiärpasset gick på Ursvik extrem spåret. Bara hört talas om detta spår så jag såg verkligen framemot att testa det.
Riktigt fint terrängspår med mycket uppför, var jäkligt glad att se att mina skills i att springa uppför fanns kvar och jag kunde trycka på i backarna. I övrigt tog vi det rätt lugnt, avhandlade både träningsläger i Sälen och var vi ska plancera våra föräldrar under loppet.
Totalt blev det 19,4km, grämer mig lite att vi inte tog de sista 600m för att nå 20exakt men det kommer fler gånger.
Helgens bästa inträffade dock i fredags och lördags. Ni har väl inte missat att jag haft lite problem med mina rullskidor? De har i nästan knäckt mitt självförtroende att det varit så tungt att åka. Även Alewalds var trötta på mina rullskidor så jag fick ett par nya! Bästa servicen jag varit med om då jag helt fritt fick välja rullskidor ur deras sortiment, dessutom tyckte de att mina biningar var under all kritik så jag fick ett par nya.Sånt händer bara inte. Tog ett par fina Skinor med en kärna av trä som gör att de sviktar lite. Var ute och körde i lördags och grät inte längre, så nu är jag inte så impad av alla som åker rullskidor i 3.30-fart för det kan jag med göra!
Vilken känsla, vilken skillnad!
Förklaringen är den att jag och fröken Gundemark ska tävla för Junosuando IK på Vasaloppet, kändes som att klubbens skidsektion behövde lite nytt blod och vi behövde en klubb så valet var självklart. I går var det dessutom permiär för våra gemensamma långpass, premiärpasset gick på Ursvik extrem spåret. Bara hört talas om detta spår så jag såg verkligen framemot att testa det.
Riktigt fint terrängspår med mycket uppför, var jäkligt glad att se att mina skills i att springa uppför fanns kvar och jag kunde trycka på i backarna. I övrigt tog vi det rätt lugnt, avhandlade både träningsläger i Sälen och var vi ska plancera våra föräldrar under loppet.
Totalt blev det 19,4km, grämer mig lite att vi inte tog de sista 600m för att nå 20exakt men det kommer fler gånger.
Helgens bästa inträffade dock i fredags och lördags. Ni har väl inte missat att jag haft lite problem med mina rullskidor? De har i nästan knäckt mitt självförtroende att det varit så tungt att åka. Även Alewalds var trötta på mina rullskidor så jag fick ett par nya! Bästa servicen jag varit med om då jag helt fritt fick välja rullskidor ur deras sortiment, dessutom tyckte de att mina biningar var under all kritik så jag fick ett par nya.Sånt händer bara inte. Tog ett par fina Skinor med en kärna av trä som gör att de sviktar lite. Var ute och körde i lördags och grät inte längre, så nu är jag inte så impad av alla som åker rullskidor i 3.30-fart för det kan jag med göra!
Vilken känsla, vilken skillnad!
AA skii på!
Vinnare utsedd i frosseritävlingen!
Det tog mig 4:32 ( 4min 32 sek) att äta upp detta
Ingen gissade rätt men Jim var närmast så en Antonberg kommer på posten. Vissa av er har visst lite låga tankar om mig, 15min?
Fel på materialet
Ibland försöker man, ni vet skylla på materialet för att täcka upp för ens egna brister. Skorna var inte nog snabba, klockan visade fel, funktionärerna var helt lost.
Under gårdagens skidträning kunde jag omöjligt hänga med de andra på rullskidorna. Ett tag undrade jag vad som hade hänt, är jag så här svag? Tränaren blev lite frågande när jag kom ner för backarna helt slut eftersom jag fick staka som en galning för att ha en chans att hänga på. Gjorde lite test och visade sig att mina 2:ans hjul rullar sämre än ett par 3:ans hjul samt att det är något hackande i ena hjulet. Innerst inne visste jag att det inte var mig det var fel på!
Säger bara: fortsättning följer…
Säger bara: fortsättning följer…
I dag är det torsdag, eftersom jag har planerat in två långpass i helgen så är fredag vilodag, dessutom ska jag på ett event med Free Radicals så idag blir det två pass. Började dagen med ett styrkepass på gymmet säger bara; jag har blivit svag. Men det gäller att vara ärlig mot sig själv och om 4 månader kommer jag vara starkare.
I eftermiddag är det intervaller 4x4min. Målet är att ligga på kring 90% av maxpuls under intervallerna. Detta skall enligt de norska forskarna Hoff och Helgerud vara det mest optimala för att förbättra sin syreupptagningsförmåga. Mellan varje intervall ska man jobba på ca 70% av max. Funkar det? Ingen aning faktiskt men det sägs att Marit Björgen tränar på detta vis. 
Marit Björgen, kör hon 4x4 så gör jag också det.
Marit Björgen, kör hon 4x4 så gör jag också det.Att planera eller inte planera
När jag varit ute och åkt rullskidor i spöregnet fick jag frågan om jag alltid strikt följer min träningsplanering. Svaret på det är ja. Jag följer min planering väldigt strikt. Har fördelen att kunna planera livet efter träningen och inte tvärt om.
Detta är inte något för alla men jag tror generellt att det är bättre att planera än att inte planera. Jag anser att det hjälper min motivation och hjälper de dagar jag saknar motivation att ha ett strukturerat och planerat träningsschema. Jag vet helt enkelt vad jag ska göra och godtar inga kompromisser. Fördelen med att planera sin träning är också att du lättare kan följa upp dina framsteg och se vad som gjort att du inte gått framåt.
Jag tror att många inte planerar för att man inte riktigt vet hur man ska planera så jag tänkte ge några riktlinjer för hur man bygger en träningsplanering.
Vad är ditt mål? Är det att gå ner 10kg, springa ett marathon eller klara milen på 45 min?
Var är du nu? Gör ett test för att se var du står nu, då vet du exakt vad som saknas för att du ska nå ditt mål. Om du vill springa milen på ex 45 min bör du testa vad du springer den på nu och sedan se hur mycket du måste förbättra dig. Vill du gå ner 10kg ska du kanske väga dig men om du också tänkt träna är det kanske bättre att mäta dig runt midja, rumpa och bröst. (Muskler väger mer än fett)
Vad ärlig mot dig själv! Är målet realistiskt och exakt vad krävs för att klara det. När jag hade armhävningsutmaningen här på bloggen så räknande vi ut hur många fler armhävningar alla var tvungna att klara per vecka för att nå sitt mål, så bör du även göra med dina andra mål.
Testa dig med jämna mellan rum för att se om din träning fungerar. Om ja, STICK TO THE PLAN om nej, gör förändringar.
Min planering just nu sträcker sig fram till Vasaloppet och består av 3 delar kan man säga och varje del har några nyckelpass. Av erfarenhet har jag också lärt mig att min kropp klarar en ökning på ungefär 10% för varje vecka. Så vecka för vecka kommer jag att öka antalet kilometer på långpassen och på sikt också köra riktigt långa kombinationspass med löpning/ skidor. För att göra det ännu krångligare så har varje fas också olika pulseringar. Det vill säga att det finns tyngre och lättare veckor.
Uppstarts fas: Ca en månad som handlar om att göra kroppen nog stark för att orka träna. Fokus ligger på att bygga uthållighet (många långpass) och öka min styrka (tung styrketräning).
Nyckelpass: Långpass
Grundträning: November – december. Skiljer egentligen inte så mycket från uppstartsfasen, under grundträningen kommer jag att sätta in fler pass som syftar till att öka min syretagningsförmåga men fortsatt fokus på uthållighet och styrka.
Nyckelpass: Progressiva långpass
Formgivande fas: Tanken är att under januari och februari fortsätta med styrka och uthållighet. Den tunga styrketräningen byts också mot explosivitet under denna fas. Förhoppningsvis kommer en del testlopp på skidor in. Och ca 2 veckor kommer att tillägnas formtoppning.
Nyckelpass: Pass i tävlingsfart.
Så frågor på det?
Detta är inte något för alla men jag tror generellt att det är bättre att planera än att inte planera. Jag anser att det hjälper min motivation och hjälper de dagar jag saknar motivation att ha ett strukturerat och planerat träningsschema. Jag vet helt enkelt vad jag ska göra och godtar inga kompromisser. Fördelen med att planera sin träning är också att du lättare kan följa upp dina framsteg och se vad som gjort att du inte gått framåt.
Jag tror att många inte planerar för att man inte riktigt vet hur man ska planera så jag tänkte ge några riktlinjer för hur man bygger en träningsplanering.
Vad är ditt mål? Är det att gå ner 10kg, springa ett marathon eller klara milen på 45 min?
Var är du nu? Gör ett test för att se var du står nu, då vet du exakt vad som saknas för att du ska nå ditt mål. Om du vill springa milen på ex 45 min bör du testa vad du springer den på nu och sedan se hur mycket du måste förbättra dig. Vill du gå ner 10kg ska du kanske väga dig men om du också tänkt träna är det kanske bättre att mäta dig runt midja, rumpa och bröst. (Muskler väger mer än fett)
Vad ärlig mot dig själv! Är målet realistiskt och exakt vad krävs för att klara det. När jag hade armhävningsutmaningen här på bloggen så räknande vi ut hur många fler armhävningar alla var tvungna att klara per vecka för att nå sitt mål, så bör du även göra med dina andra mål.
Testa dig med jämna mellan rum för att se om din träning fungerar. Om ja, STICK TO THE PLAN om nej, gör förändringar.
Min planering just nu sträcker sig fram till Vasaloppet och består av 3 delar kan man säga och varje del har några nyckelpass. Av erfarenhet har jag också lärt mig att min kropp klarar en ökning på ungefär 10% för varje vecka. Så vecka för vecka kommer jag att öka antalet kilometer på långpassen och på sikt också köra riktigt långa kombinationspass med löpning/ skidor. För att göra det ännu krångligare så har varje fas också olika pulseringar. Det vill säga att det finns tyngre och lättare veckor.
Uppstarts fas: Ca en månad som handlar om att göra kroppen nog stark för att orka träna. Fokus ligger på att bygga uthållighet (många långpass) och öka min styrka (tung styrketräning).
Nyckelpass: Långpass
Grundträning: November – december. Skiljer egentligen inte så mycket från uppstartsfasen, under grundträningen kommer jag att sätta in fler pass som syftar till att öka min syretagningsförmåga men fortsatt fokus på uthållighet och styrka.
Nyckelpass: Progressiva långpass
Formgivande fas: Tanken är att under januari och februari fortsätta med styrka och uthållighet. Den tunga styrketräningen byts också mot explosivitet under denna fas. Förhoppningsvis kommer en del testlopp på skidor in. Och ca 2 veckor kommer att tillägnas formtoppning.
Nyckelpass: Pass i tävlingsfart.
Så frågor på det?
Livet på läger
Livet går upp och ner, ena dagen lever man som ett proffs där man knappt behöver tänka själv och dagarna fokuserar kring tre saker; träna, äta och sova. Nästa dag är allt detta som bortblåst och man sitter med rumpan tungt i kontorsstolen stirrandes in i fönstret på andra sidan gatan.
Torsdag till söndag var jag på mitt första längskidsläger på minst 15 år. Skidorna var sprillans nya, lika så pjäxorna och stavarna. Dagarna innan hade jag varit i storebrors garage och hämtat andra saker som om inte annat skulle lura mig själv, liksom intala mig själv om att jag inte är ett helt blåbär på skidor. Tog med mig lite olika vallor, handskar, en väst och en sådan där vattenflaska som alla skidåkare har. Kände mig redo.
Lägret var i Torsby, i den enda skidtunneln i Sverige. Det är alltså en 1,3km lång tunnel där det är vinter året om. Lägret arrangerades av Sport Support Center som även håller i de skidträningar jag kör på onsdagar. Syftet för mig var att få snö under skidorna tidigt på säsongen och dessutom se om tekniken fanns kvar.
Jag inser verkligen att jag stört gillar att åka på läger, alla som får för sig att åka på skidläger till en tunnel i oktober delar nog samma kromosomfel. Detta medförde att majoriteten av oss snabbt bytte om efter middagen på torsdag kvällen för att dra en liten lätt jogg med en av lägrets ledare Håkon. Tänkte kolla in tunneln och sprang förbi en slalombacke storlek mindre, kromosonfelet var påtagligt när ingen sade emot inviten att se Torsby by night från toppen.
Huvudsakligen ägnades lägret åt skidåkning, vi övade teknik i tunneln, med stavar, utan stavar, fram och tillbaka. När vi inte åkte skidor pratade vi skidor; utrustning, valla, seedinglopp, hur ska man lägga upp Vasan? Allt avhandlades entusiastiskt av alla deltagare. Dessutom kom Christer Skog, erfaren och meriterad inom träning och längdåkning, med anekdoter från hur de gamla giganterna Majbäck och Gunde Svan tränade och levde.
Skidåkningen då?
Jo visst satt det kvar lite av de gamla takterna, fick en hel del tips med mig som jag nu kommer att köra på rullskidorna och sedan dansa snödansen och hoppas på det bästa. Har inte sett så många rönnbär på träden vilket bodar gott för Rönnbärsträden bär inte två bördor (mycket bär lite snö och tvärt om)
Torsdag till söndag var jag på mitt första längskidsläger på minst 15 år. Skidorna var sprillans nya, lika så pjäxorna och stavarna. Dagarna innan hade jag varit i storebrors garage och hämtat andra saker som om inte annat skulle lura mig själv, liksom intala mig själv om att jag inte är ett helt blåbär på skidor. Tog med mig lite olika vallor, handskar, en väst och en sådan där vattenflaska som alla skidåkare har. Kände mig redo.
Lägret var i Torsby, i den enda skidtunneln i Sverige. Det är alltså en 1,3km lång tunnel där det är vinter året om. Lägret arrangerades av Sport Support Center som även håller i de skidträningar jag kör på onsdagar. Syftet för mig var att få snö under skidorna tidigt på säsongen och dessutom se om tekniken fanns kvar.
Jag inser verkligen att jag stört gillar att åka på läger, alla som får för sig att åka på skidläger till en tunnel i oktober delar nog samma kromosomfel. Detta medförde att majoriteten av oss snabbt bytte om efter middagen på torsdag kvällen för att dra en liten lätt jogg med en av lägrets ledare Håkon. Tänkte kolla in tunneln och sprang förbi en slalombacke storlek mindre, kromosonfelet var påtagligt när ingen sade emot inviten att se Torsby by night från toppen.
Huvudsakligen ägnades lägret åt skidåkning, vi övade teknik i tunneln, med stavar, utan stavar, fram och tillbaka. När vi inte åkte skidor pratade vi skidor; utrustning, valla, seedinglopp, hur ska man lägga upp Vasan? Allt avhandlades entusiastiskt av alla deltagare. Dessutom kom Christer Skog, erfaren och meriterad inom träning och längdåkning, med anekdoter från hur de gamla giganterna Majbäck och Gunde Svan tränade och levde.
Skidåkningen då?
Jo visst satt det kvar lite av de gamla takterna, fick en hel del tips med mig som jag nu kommer att köra på rullskidorna och sedan dansa snödansen och hoppas på det bästa. Har inte sett så många rönnbär på träden vilket bodar gott för Rönnbärsträden bär inte två bördor (mycket bär lite snö och tvärt om)
Gruppen i tunneln, jag är andra från vänster. Foto: Håkon Breistrand
Inte bara skidåkning utan även skidgång med terränglöpning. Jag igen andra från vänster! Foto:Håkon Breistrand
Här finns även ett filmklipp från lägret: Skidläger i Torsby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)