Resultat stress

Det har nog inte undgått någon att det är Stockholm Marathon på lördag, eftersom jag hastigt och lustigt blivit sjuk så skulle man ju kunna tro att jag skulle vara med men nope det hade jag inte tänkt. Lekte med tanken när jag var och kollade på spektaklet förra året och visst vill jag, vill väldigt gärna det men bestämde mig redan då för att detta är "Klassiker året" och att springa sin första mara 14 dagar förre sin första Vätternrunda tyckte inte ens jag var någon bra idé. Tur var kanske det med tanke på mitt knä så hade jag varit måttligt stressad nu.

Inför denna stor helg som är kulmen, målet och den stora drömmen för många så är det inte konstigt att många upplever stress. Man har satsat; sprungit långpass, intervaller och drömt om dessa 42km. Sedan tror jag inte att siffran 42 är den enda siffran man drömt om. Många har nog också drömt om den siffran som står vid målgången, kommer det stå 3.58 eller 4.02 kanske står det till och med 2:47 men hur ska jag reagera om det står 3.06? Sub 5, sub 4 eller sub 3 till och med avsett vilket så är det nog många som är lite stressade.
Har jag gjort vad jag kunnat, kommer jag nå mitt mål och vad gör jag om jag inte gör det?
Täten i Stockholm Marathon 2011.

Nu väntar sig kanske någon att det ska komma några smarta råd nu. Nope, inte från mig inte.
Klart det är så, når du inte ditt mål så kommer du bli besviken. Kanske sluta springa marathon eller bara bli extra taggad till nästa år. Detsamma kan faktiskt hända även om du når dina drömmar då kan jag lova att nya drömmar kommer och så kommer du uppleva samma stress nästa år igen.

Själv sitter jag och tänker på Vätternrundan. Vilken tid ska jag göra? Hur kommer det att gå?
Jag har ingen aning, visst drömmer jag om någonstans kring 12-13 timmar men har ingen aning, det kan likaväl ta 15 tim. Självklart vill jag göra en bra tid, en tid jag kan vara stolt över och berätta om och det skulle vara där kring 12-13 timmar. Men kommer jag vara besviken om det blir 15 tim?
Troligen. Men jag tror att kanske 14-15 tim är mer realistiskt.
På Vätternminglet så frågade jag Camilla.
- Vad ska du cykla på?
Camilla svarade, helt självklart:
- Jag vet inte, får väl se vad det blir när jag kommit i mål.
Önskar att jag kunde känna så och inte känna resultat stress. Göra mitt bästa så ser vi vad det står på klockan när jag rullar in...


Som ett brev på posten

Jag trodde man skulle bli klokare med åren, men som simpasset vissade så stämmer kanske inte det. Efter söndagens superpass som bara gick så bra så borde jag förstått att det var något lurt på gång för det slår inte fel. Efter ett superbra pass där jag känt mig som självaste Terminator så kommer en förkylning.

Måndagenspass hjälpte ju inte till heller för att mota bacillerna. Kände mig sliten och deprimerad igår och idag, japp ont i halsen. Så där jag då var uppladdningen inför Vättern sabbad. Detta skulle varit sista veckan då jag skulle samlat på mig de där sista 20 milen i benen, för att ha uppnått respektabla 100mil inför starten.

Juice med apelsin, kiwi och ingefära. Ny mirakel medicin och en Anna tycker synd om sig själv raw food boll
Fan är målad på väggen men jobbar samtidigt på att det inte ska bli värre. Ni som läst bloggen tidigare vet att jag har en uppsjö av förkylningspreparat och huskurer som jag överdoserar. Nytt för denna gång är en brustablett med C-vitamin och zink. Tror stenhårt på den i kombination med vitlök och min egen pressade juice med apelsin, kiwi och sjukt mycket ingefära.

På tal om Vättern så var jag på Vätternrundan mingel igår som ordnades av SJ event och Vätternrundan. Fick en del bra tips och träffade också gamla kollegan, ultra löparen och typ Vätternrundan veteranen Camilla som delade med sig av lite hemligheter... Kan komma väl tillpass nu när förkylningen sabbar drömmen om att komma till starten i form.

När det säger stopp

Det flesta träningspass går faktiskt bra. Man har en plan för passet som man följer, man gör helt enkelt det man ska. Visst är det extra tungt vissa dagar och man får kämpa lite, medan man andra dagar bara kan köra på. Jag gillar också att köra hårt, känna att man lever. Sedan finns det misslyckade pass, för mig (tack och lov) är dom inte jätte många, men dom kommer då och då.

Ett misslyckat pass är när inget går som det ska, det finns inget klipp i steget, ingen kraft i armtagen och hur mycket du än vill så finns det inte vilja nog. Det är som om viljan är ett krossat ägg som bara rinner mellan fingrarna. Den finns där men går inte att få styr på.
I söndags hade jag ett sådant där underbar ”tills detsvartnar” pass när man bara kan mosa på. Egentligen ska ett sådant pass vara följt av vila eller ett extremt lugnt pass. Normalt så simmar jag på måndagar och mest teknik, dock så blev det av olika orsaker cykel igår. Jag hade hoppats på lite fin cykling men när någon föreslår intervaller är jag inte sen på att tacka ja. Kände mig egentligen inte jätte sliten från söndagen så det skulle nog gå.

Farten drogs upp rejält direkt och jag kände hur benen svarade med att bli stumma, blodflödet ströps, det kändes som tyngsta växeln i fast jag i princip trampade luft. Krigade och försökte, pulsen stack iväg. Tillslut började jag frysa och blev galet hungrig, kände till och med hur jag blev ledsen, det blev en tung klump i brösten. Knäet började göra ont.
Tillslut hade jag inget annat val än att stanna och trycka i mig två Dextrosol för att ha en chans att komma framåt. Varje tramptag smärtade både i benen och i själen.

När jag kom hem var jag så slut att jag skakade, hela kroppen var genomfrusen och jag mådde riktigt dåligt. Lyckan är då att ha en älskad sambo där hemma som hade lagat mat och som stöttade mig trots att jag var nästan 45 min sen.

Dusch, mat, te och bara avslappning på sängen så smög sig krafterna långsamt tillbaka och jag kunde i alla fall stretcha lite innan jag somnade. Behöver jag säga att jag sov gott i natt?

Förutom rehabövningarna i morse så blir det ingen träning idag, om jag ska vara helt ärlig så är jag ännu rätt så slut. Men så är det, allt är inte en solskens historia med hård och bra träning. Ibland går det snett då kan man bara bryta ihop och komma igen


Duathlonat vidare

Tycker det är kul att så många läst och kommenterat mitt inlägg gällande "Tjejproblem" detta med underkläder har väckt lite känslor och skapat diskussion. Vilma, som är cyklist skrev till och med ett inlägg om det så ni som vill fördjupa er ännu mer i ämnet kan läsa vidare här.

Kan också meddela att jag nu testat på detta nakna sätt och kan inte påstå att jag tyckte det var jätte stor skillnad jämfört med att köra ett par seamless trosor. Däremot har jag ju införskaffat en tjejsadel och förutom att jag först tyckte att den var lite väl bred så är det betydligt skönare att sitta på. Få se om jag dock måste byta till en smalare variant.
Men till alla tjejer som får jäkligt ont så kan en tjejsadel vara att rekommendera.

Efter att ha fått elchock i mitt knä i torsdags så var det ju 2 dagars vila som gällde så i lördags blev det "bara" styrketräning. Men körde ett ordentligt pass, nu får jag ju till och med börja köra riktiga knäböj så man kan säga att jag har träningsverk. Träningsverken i magen är av det slaget att jag inte kan nysa utan att låta "ajaj" och alla som fått möjligheten att träffa mig och höra mig nysa vet att detta är plågsamt eftersom jag nyser minst 7 ggr på raken, varje gång!

Hur som så körde jag ett cykelpass i solen igår. Var ensam och hade bestämt att ta ett lugnt 3 timmars pass, där jag inte skulle spjäka mig själv. I vilket fall så kommer jag ikapp en sådan där klunga igen. De står dock stilla så jag cyklar förbi i min lugna fart. De kommer ikapp just innan min favorit bit där det är långt och mycket uppför.

Ledaren lägger sig bredvid mig och jag vill inte slukas av ännu en klunga så jag säger "går på höger" så säger han:
- Det är nog ingen idé för vi kommer köra om dig iallfall.
- Vi får väl se svarar jag. I mitt huvud sade jag dock "kyss mitt ömma nybörjar arsle"

Så körde jag på, knapp farthöjning och inte såg jag röken av den klungan mera. De kanske stannande på en sådan där fika paus.

Hemma igen 7 mil och 3 tinmmar senare, vilket inkluderar 30 min transport cykling fram och tillbaka. Bytte snabbt till löparskorna och cykelhjälmen mot den älskade kepsen och drog iväg.

Benen var stumma som trästockar och det kändes som om alla gamla tanter promenerade förbi mig. Efter ett tag kollade jag klockan och blev lite förskträckt det gick i 5-fart. Höll på att dö, tror till och med jag blev tröttare av att veta att jag sprang fort! Tog långa backen hem och när jag kom hem var jag helt finito av 7 km löpning. Låg utanför huset i fosterställning och flåsade med pulsen uppe i 97% av max.

Jag tror jag både skrattade och grät en sväng för att det hela var så kul på något vis. Resten av dagen så kunde jag knappt gå...

Ikväll är det cykel igen, totalt har jag nu cyklat 60,5 mil. Finns det en möjlighet att nå 100mil innan Vättern vad tror ni?
Svettigt värre efter det "lugnt passet"

Smart ass!

Anser mig vara rätt så smart, inte Nobelpris smart men 6 år på
universitet smart. Men nu ska ni få höra.
Simmade i utepoolen i onsdags, tyckte det var sjukt tungt
Och tog en evighet. Var riktigt deppig efteråt!
Jag trodde nämligen att bassängen var 25 m, slog mig aldrig att den kanske var 50m.
Från depp till insikt om jag just kört mitt längsta simpass ever på 4400m!

En ofrivillig vilodag

Har inte riktigt velat säga det men under förra veckan så har jag när jag vaknat och böjt på benet så har jag fått liksom en liten stöt i knäet. Inget mer, sedan inte ont. Det dumma är att det är i fel knä, alltså i mitt friska knä!
Så det var bara att dra sig iväg till Joakim på Specialistgruppen. Märktes inget konstigt annars och det gick inte heller att provocera fram någon smärta men "better safe than sorry" så vi körde lite stötvågsbehandling på knäet. Och fick då också ny tejp, med sommar färg. Matchade inte riktigt resten av min icke tränings outfit när jag gick hem. Kanske sätter jag en ny trend- vad tror ni sommarens hetaste mode?


Tejpen- sommarens hetaste mode?
Störvågsbehandlingen innebär också 2 dagars total träningsvila, så jag passade på att besöka Sportson och köpa en ny sadel till min cykel, en tjejsadel. Så resten av kvällen tillbringades med att pyssla om Scotty. Byta sadel och smörja kedjan, nu är han (och förhoppningsvis knäet) redo för cykling på lördag igen och dessutom ta igen det där styrkepasset jag missade igår.
Att ha cykel innebär nästan lika mycket jobb som att ha barn... tror jag
Har också fått nya övningar för knäna och för att bygga upp musklerna. Nu är det riktiga knäböj som gäller tillsammans med att öva upp balansen genom en bensknäböj på balansplatta. Ska bli kul, ser fram emot att kötta på med benövningarna också. Och längtar efter att göra hoppövningar! Men det får vänta tills status för knäna är känd.

Anna mitt i klungan

Cykelintervaller, 2x30 min med högsta möjliga snittfart. Mötte upp Anna i Alvik som vanligt och jag hade på mig för mycket kläder. Tog av långbyxorna (japp hade dubbla byxor, man kommer ju från byn där är det kutym att ha långkallingar till midsommar minst) försökte fästa dem på cykeln med de gick inte så jag fick gömma dem i en blomkruka. Sen bar det av med bara ben.
Första rundan med sommarben, tur att det är lite nyansskillnad mellan skor och ben...
Körde FRA-rundan och vi hade, för oss, bra fart låg i 29km/h ungefär. Vi körde FRA-rundan för att slippa möta ihop med Fredrikshof som också cyklar där ute på tisdagar. Men tjii där fick vi för de kom sneddandes från kyrkan. Vi hade varit och kört de tunga backarna längst bort. Först körde alla förbi oss och jag när de som tillsynes var långsamaste gruppen också passerade mitt i min snabba intervall blev jag nog lite galen. För plötsligt inser jag att jag jagat ikapp den ena klungan och lite framför mig ligger den andra. Vet inte vad som flyger i mig för jag bara kör!

Vaknar upp ur min trans och så befinner jag mig nästan längst fram i den andra klungan. Tittat snabbt på hastigheten och inser att dessa cyklister är snabba 34km/h – uppför! Jag blir livrädd, alla viftar med olika tecken hit och dit, tur att Anna lärt mig dem! Så jag försöker smälta in även om jag knappt vågar släppa styret. För min inre syn ser jag bara detta:

Jag kan inte cykla fortare, jag kan ju inte bromsa för det har storebror sagt är livsfarligt om man är i klunga. Jag kan inte ta vägen någonstans utan bara gilla läget och trampa på. De där 30 min har gått och då kommer en avtagsväg och jag gestikulerar hej vilt och kommer av- tack gode Gud känner jag.
Väntar in Anna som kommer längre bak i klungan. Får beröm för mitt vilda körande… vet inte om sådant beteende ska uppmuntras. Det kändes ju som att jag kraschade någons fest. Mitt försök att komma ur klungan genom att öka farten ledde ju till att några hängde på och jag hörde bara hur folk bakom ropade lucka.

Sedan körde vi 30 min till i lite normalare fart ca 30km/h
Funderade lite på denna händelse under morgonens simning som var sjukt jobbig (2700m med bland annat 10x75 och 40(!) x25 @ 45sek) kanske borde jag träna mer med andra eftersom jag ju verkar sporras till att köra hårdare då… Tåls att tänka på... kanske...

Redigering: Är det sant att utebassängen på Eriksdals badet är 50m?



Från säl till späckhuggare

I går var det premiär x 2. Först var det öppning av Eriksdalsbadets utebassäng och så var det premiär för att simma i våtdräkt. Det senare vållade lite mer fjärillar i magen än det tidigare.

Det tog en liten stund att få på sig catwoman dräkten eller Späckhuggardräkten som jag kommer kalla den framöver. Hoppade i vatten och wooo man fick ju värsta flythjälpen! Var lite knepigt att simma först, insåg att dräkten inte satt så bra vid axeln så jag fick krångla med det lite. Sedan är man ju inte direkt van vid att ha något vid halsen och jag är känslig vid halsen. Så det var lite jobbigt.
Men efter en lång insimnings period så kunde jag börja köra kvällens korta pass på 1700m.

Extra mycket Vansbroträning blev det för att det var mycket folk i ute bassängen, som mest 7 pers i min bana. Jag tycker att alla ska få vara med och att alla är lika värda och att man inte behöver vara en späckhuggare för att simma. Men om man simmar bröstsim i snabbsimsbanan så tycker jag ändå att man ska hålla ett visst tempo. Om samma snabbsimare varvar (läs simmar över) dig 2 gånger innan du kommit 25 meter. Ja, då hade jag iallfall flyttat mig till motionsimsdelen, för min egen och andras skull.

Gick inte riktigt att köra på så snabbt alltså så det fick bli ett pass att öva på att simma i våtdräkt och det kommer nog bli fler sådana pass framöver tror jag.

Det är något speciellt med att simma ute, jobbade på där i min späckhuggardräkt solen sken och gjorde figurer på botten och när jag likt en val gick upp för luft så blev man lite så där härligt bländad av kvällssolen!

Förresten, varför säger man en mänsklig säl? Vem vill vara en säl när man kan vara en Späckhuggare?
I späckhuggardräkten, lite bländad av kvällsolen

Tjejproblem!

Detta inlägg kommer att handla om en massa tjejproblem eller vad vet jag det kanske är problem för killar också. Hur som, när man börjar träna eller börjar med nya sporter så kan man märka lite små grejer som man undrar om det ska vara så eller inte och lider andra av detta. Jag tycker själv att det pratas för lite om det, jag menar jag kan väl inte vara den enda som fått skavsår i underredet?

Så killar kan ju sluta läsa nu eller för all del läs och kom med era synpunkter.

Skavsår av sporttoppen och pulsbandet
Man måste ha en sporttopp som passar, det är A och O men en varm sommar dag så kan det skava ändå. Lösningen är Vaselin som du smörjer runt var vid resåren.

Skavsår och ömma bröstvårtor
Samma som tidigare en bra sporttopp och vaselin. Det kan även hjälpa att tejpa bröstvårtorna om det blir skav på dem.

Skavsår mellan skinkorna
Först, spring inte med stringtrosor. Det är inte gjorda för det ändamålet (haha). Bäst är att använda träningstrosor tycker man att det är dyrt så är bomullstrosor bäst. Föredrar själv lite boxer modell för att slippa att de åker in mellan skinkorna. Åter igen så kan man lägga lite vaselin.

Skavsår framtill
Trodde själv jag var ensam om detta men när du idrottar kan sömmen i trosan irritera framtill. Bästa är så klart trosor utan söm (rekommenderar Kari Traa men finns också på Stadium).

Ont i underredet när jag cyklar
Tjejer som cyklar sitter faktiskt direkt på sina känsliga områden och det är inte så konstigt att det gör ont. Bra trosor (utan söm) bra cykelbyxor och så en tjejsadel är lösningen på problemet. (och lite vaselin)

Triathleten Vilma upplyster också om att man inte ska ha trosor i cykelbyxorna för det är de som ger skavsår.  Känns naket men...vad för man inte för sporten?

Jag blir så kissnödig när jag har på våtdräkten
Det finns två sorters simmare: de som kissar i våtdräkten och de som ljuger och säger att de inte kissar i våtdräkten. Gäller ju främst vid simning utomhus förstås…


Har du stött på fler problem som du har lösningar på?

Distansrekord, fartrekord och en punktering

Dagen började helt underbart, strålande sol och en plan på 4-5 timmars solskenscykling.
Mötte upp Anna och Sarah och gled ut på Ekerö. En riktigt fin tur som gick långt ut på Svartsjölandet och kringlade sig förbi Sånga- Säby.

Noterade en ny topp fart efter att Anna jagat på mig lite så passerade jag den magiska gränsen på 40km/h! Jag som är fart rädd men man kan faktiskt bli helt hög på adrelanin när världen bara susar förbi en.

Anna hade varit och cyklat med Fredrikshof och lärt sig en massa cykel tekenspråk som vi körde, kan vara bra att öva sig. Vi växeldrog och jobbade på bra hela tiden, Sarah den "gamla" spinninginstruktören hade riktigt bra fart så bitvis fick man nästan bita i för att hänga på. Men det behövs, eftersom jag inte blev stum eller trött så finns alltså den farten i benen bara att det är svårt att klämma fram den själv.

Snabbt fika stopp på OKQ8 i Skrå, vi är liksom inte cyklisterna som fikar lika länge som vi cyklar. Toalettstopp - för de som kan. Ska avslöja att jag inte har någon tjejsadel på Scotty och att jag efter ett tag får nedrans ont i det nedre regionerna, trots bra cykelbyxor och så klart Kari Traa seamles trosor. Det blir en ny cykelsadel i veckan alltså.

Dagen var verkligen helt underbar en riktigt bra tur tills... vobbel, vobbel, vobbel. Punktering dessutom på bakhjulet! Jaha hur gör man nu?



Har ju med en massa "fixa punka grejer" i sadel väskan men vad ska man med det om man som vi inte vet hur det ska användas? Sist jag lagade punka så lade man det i en bunke med såpavatten och trök på slangen för att se var det bubblade och det var ont om bunkar med såpavatten ute på Ekerö. Bara att ringa storebror som trots allt håller på med triathlon och han guidade genom telefon. Gick smidigt tills vi skulle pumpa upp däcket igen. Då var ventilen sne och bara släppte ut luften igen. Det kom en och annan svordom faktiskt. 10 försök tog det säkert innan däcket var nog pumpat och vi kunde fortsätta.

Punkteringen tog inte bara luften ur däcket utan även ur mig så vi vände där och körde hemåt igen. Hemma igen 89km senare. Vilket är nytt distansrekord.

Bra söndag helt enkelt- distansrekord, fartrekord och fått öva på att laga punktering!

Men är det inte Catwoman?

Idag blev jag ägare av en Orca S4, en våtdräkt alltså. Att prova våtdräkter är svettigt göra kan jag lova.
Hade så klart kollat upp modeller innan och visste typ vad jag ville ha men fick också super bra hjälp på Surfspot borta vid Telefonplan. Problemet var att välja mellan en strl M och en strl S, egentligen satt S kanske lite bättre, det vill säga lite tightare men den var så tight i halsen att jag fick lite panik känslor och därför fick det helt enkelt bli en Medium. Något att växa i.
Oraca S4 eller Catwoman dräkt

Så klart grymt sugen på att testa den men vill nog ha lite varmare vatten först minst kanske 16 grader. Men jag simmade idag inomhus och det var trångt, tydligen tävling i 50m bassängen så som mest var vi en grupp med 5 i min bana och då var det blandat med snabbsimmare och bröstsimmare på gränsen att jag blev irriterad. Klarade dock mina 2600m utan att dränka mig eller någon annan.

Morgonjoggade idag också 7km på 30 min, alltid positivt att jag hinner längre och längre på mina 30 min. Hoppas snart jag jag får springa lite längre tid! Ännu mer positivt är att jag inte får ont i knäet, vågar knappt säga det men så är det.

Imorgon är det dags för cykling med nytt sällskap, planerat är att hålla igång i 5 timmar och vi är inte som andra cyklister det vill säga att vi inte stannar och fikar. Så nu gäller det att ladda det gör man med Frödinge Ostkaka, hallon och grädde!
Favorit desserten Ostkaka!

The more you sweat in practise

... the less you will bleed in battle!
Det var dagens motto!

Ledig dag, eller nästan iallafall. Morgonen började med lite jobb, en kopp kaffe och lite snicksnack med Rumäniens ambassadör. Kaffet var rena rama raketbränslet för sedan dess har det gått undan.

Började med att cykla. Huvuddelen var 2x30min tröskelintervaller. Körde ut till Ekerö och när allt krångel var klart, det vill säga när jag var vid slottet så körde jag igång. Ekerö bjöd, som sig bör, på en fantastisk motvind från alla håll. Men jag körde på fokus och trampa, trampa,trampa. 5 min rullvila och sedan på nästa. När jag kom hem märkte jag att min toppfart varit 38,2km i timmen! Glad att jag inte sett det för då hade jag nog blivit rädd och ramlat! Vet nog var det var, det där långa lätt sluttande partiet med fin aslfalt. Svalde en fluga där, kan också ha varit en fiskmås med den farten och mitt öppna gap kan nog vad som helst ha passerat!

Under passet när det var som värst så tänkte jag, det ska vara kul att cykla Vätternrundan...

Hemma igen efter lite mer än 2 timmar och 52km. Åt lite mat, tog det lite lugnt och packade simväskan.

Säger en sak, idag var jag vass! Ni vet man har dagar då man faktiskt kan köra skiten ur sig själv. Var nog boostad av mitt eget ego och bara körde som en galning i bassängen. Den näst sista 100m intervallen så höll jag faktiskt på att spy, efter den sista hängde jag på kanten och flåsade så jag kände mig som en valross. Efter avbadet så fick jag rulla och sedan krypa upp över kanten och bort till bänkarna. Världen snurrade, men inte jag!

Grymt skönt, länge sedan jag känt mig så nära döden, det måste man unna sig ibland.
Därav dagens motto: The more you sweat in practise, the less you will bleed in battle

När körde du skiten ut dig själv senast, unnar du dig det ibland?

Tog en paus i cafeét på badet och åt lite biskvi, om det är fredag och man kört som jag gjort är man väl värd en biskvi. Gottis var det!

Körsbäret på grädden

Onsdag, det går mot långhelg 4 dagar ledigt förrutom ett litet möte på fredagmorgon. Tänker mig mycket cykling, lite simning och så toppar vi med löpning och vilan blir körsbäret på grädden.

Var lite trött i knäet igår efter cyklingen och det där planerade 3000m simning fick istället bli ett gympass, som jag annars tänkt köra på fredag. Vet inte hur jag tänkt för fredag är ju vilodag! När jag varit på semester så känns det som att jag är uppfylld med energi och glömmer bort att det faktiskt är under vilan som jag blir bättre, eller iallfall minskar risken att bli skadad.

Jag har ju konstruerat ett 6 veckors styrkeprogram till mig själv som syftar till att göra mig till "mitt" normal starka jag igen. Grunden är enkla basövningar som sedan hottas till med lite annat.
Grundövningarna är:
  • Marklyft
  • Bänkpress
  • Axelpress
  • Högrodd
  • Dips

Idag såg passet ut så här:
  • Uppvärmning rodd 10 min.
  • Skivstångskomplex ( 6 Högadrag + 6 Frivändningar + 6 Axelpressar + 6 Good Mornings + 6 Högrodd)  om jag inte haft ont i knäet hade jag kört även 6 knäböj
  • Marklyft (16-14-12-8-6-4-2)
  • 6 varv av :5 pullups + 10 armhävningar
  • 10 biceps curl + 20 dips

Så det sedvanliga rehanövningarna på det och mage. För magen testade jag sent om siders TRX och hörde en plankan variant. Stod i plankan med benen i remmarna och på händerna. Höll 10 + Drog in knäna 10 + stod i plankan och "särade på benen" 10 x 3 = ett varv och så körde jag 3 varv.
Tog rätt bra faktiskt.

Så var det ju detta med mitt knä. Det bli bättre och bättre, känner inte längre sådan där akut "aj som faaaan" smärta  inte ens när jag anstränger benet. Däremot så känns knäet lite hela tiden, inte mer än att jag känner att det är där. Svårt att beskriva, men du tänker exempelvis inte på din armbåge för den känns inte. Men mitt knä känns, gör inte ont men bara helt enkelt känns. Men det är ju trots allt bättre eller hur?

Medan Stockholm ännu sov

Innan huvudstaden hade vaknat hade jag tagit mig ett glasmjölk och styrt ut Scotty ut på de öppna vidderna. Till och med luften vid Hornsgatan kändes krispig och klar när jag i ensam majestät rullade ner mot Västerbron. Två timmars snabbdistans skulle avverkas.

Helt fantastiskt att cykla så här på morgonen innan alla andra vaknat, stan kändes verkligen som min och jag kunde bara köra på utan att behöva stanna vid ett endaste rödljus, värre var det dock på vägen tillbaka när både sömndrukna cykel- och bilpendlare  vinglade fram på vägarna. Men jag fick över en timmes ro.

Benen kändes riktigt pigga och bra, snitt hastigheten blev 29km/tim du inkluderat alla rödljus på vägen hem och att jag då fick cykla rätt så sakta pga trängsel. Kanske finns det en cyklist någonstans inom mig som bara väntat på att komma ut? En sak vet jag är att alla andra pass framöver faktiskt får börja gå lite fortare.
In action foto

Det var faktiskt ett underbart pass, jag var så härligt glad när jag kom hem och insåg att jag var utelåst och med ringklocka och rop genom brevlådan försökte väcka lillebro, gick efter ett tag... Snabb dusch, insåg att jag lämnat nesesären med bland annat hårborsten på jobbet, en smothie ner i termosmuggen och snabbt iväg på morgonmöte. Kom fram med brödernafluff frisyr, osminkad och med en en smothie med mycket rått ägg som inte hunnit mixas klart men ett stort leende och en härlig känsla i kroppen.

Kanske inte optimalt att köra snabbdistans innan frukost kl 05:00 på morgonen men det var då jag hade tid. Min lillebror är på besök och eftersom vi inte träffas alltför ofta vill jag ha tid att umgås med honom, han är vaken på kvällen men sover vid denna tid. Alltså var det perfekt träningstid för mig. Jag tycker det är fel att säga att man inte har TID att träna, det finns alltid TID att träna sedan kan man välja att inte träna eller prioritera annat.
Bild lånad av Upp och Hoppa

Semester på Island- bilder


Här kommer som lovat lite bilder. Bästa upplevelsen var nog snorklingen i Silfra sprickan, ridningen och att hyra bil och upptäcka ön på egen hand. Mest överskattat är Blå lagunen men gillande verkligen de vanliga baden inne i stan. Simma lite, lägga sig i thermalpoolen som var 44grader och sedan på en solstol och vara varm trots ynka 5 grader i luften.


En vy från Island

Med 4x4 över lavafälten

Populäraste resturangen på Island är en korvkiosk!


Den som säger att ridning inte är en sport har aldrig suttit på en töltande Islandshäst!


Hyr bil och upptäck ön på egen hand, varning för att alla vägar på Island inte leder någonstans...


Den mäktiga naturen och den lilla människan
Även under jord finns det saker att upptäcka om man inte lider av cellskräck
Blå lagunen är lite överskattad men ansiktsmasken var skön

Bästa sälskapet. Som Jim sa " Det bästa med att åka med er är att man aldrig behöver vara hungrig själv"





Ny kittad tillbaka i verkligheten

Så var semestern slut. Men vilken semester det har varit!
Om ni inte varit på Island så rekommenderar jag det verkligen, helst om man är den som gillar att göra saker på sin semester. Tänkte bjuda på lite bilder i ett senare inlägg, när jag laddat över bilderna...

Semestern kom verkligen i rätt tid också och jag tvingades ta träningsledigt i ett par dagar, även om semstern inneburit typ träning. Kan meddela att det är rätt så jobbigt att rida Islandshäst! Innan jag åkte var jag verkligen så tung i kroppen och benen kändes som betong. Hade jag inte åkt på semester hade jag ju (lär sig aldrig) kört på och då hade det nog slutat mindre bra.

Har dock kunnat springa 3 gånger, ca 6 km á 30 min alla gånger utan smärre känning i knäet! Vilken lycka! Men nu gäller det verkligen att hålla igen, planen är att springa 2 gånger i veckan i ca 30 min och sedan öka tiden lite, lite åt gången och kanske är jag tillslut uppe i en mil utan att ha ont. Tänk en smärt fri mil. Fortsätter slaviskt med rehabövningarna. Vad annat kan man göra?
Fått lite solskenslöpning iallafall!

Streatch efter solskenslöpning! Kepsen är på alltså är det snart sommar!
På Island passade jag på att kitta upp med med lite coola simgrejer. En ny badmössa och nya glasögon. Simmade i morse i detta nya kitt och visst var det skillnad.

Jag har kört med Soc (Stadiums eget märke) på badmössan och nu när jag har denna nya från Speedo så märker jag verkligen skillnad på hur den sitter på huvudet. Slipper dessutom ha ränder på pannan halva dagen. Glasögon har jag tidigare haft ett par som var bra när jag köpte dem på gymnasiet. De har fint förvarats i sin ask men visst har det hänt grejer även på simglasögonsfronten. Dessa nya immar inte ens och sitter som ett smäck. Dessutom special utformade för tjejer och ska vara bra att simma utomhus med!
Ny kittad i badmössa från Speedo och SpeedoFutura biofuse glasögonen anpassade för tjejer!

Det är tung att cykla

Jisses, jisses! redan i morse när jag cyklade till jobbet så kände jag att kvällens cykelpass skulle bli tungt. Jag skojar inte när jag säger att benen riktigt skakade till och med på vägen till jobbet. När jag kom fram så hade jag svårt att gå, benen darrade lite och kändes som typ två stockar.

Försökte att dricka mycket under dagen inte för att det skulle hjälpa men som jag alltid sagt så är placebo effekten den enda sanna effekten!

Kvällens cykelpass var komponerat av min bror Johan. Började med uppvärmning lite lätt, ungefär nog länge för att jag skulle tråkla mig ur stan. Sedan följde några 30 sek ryck för att få upp pulsen varierat med enbens tramp. Det kändes lite konstigt men troligen behövligt. För den oinvigde så handlar det om att ta lös ena foten (om man har cykelskor) och bara trampa med ena benet för att på så sätt få en bra teknik.

Därefter började jobbet 2x25 min med den högsta snittfarten. Ångrade lite att jag körde ut mot Älta för det var mycket uppför, försökte tänka att här har jag ju stakat uppför på rullskidor så det borde ju inte vara någon konst att cykla...
Snitt farten blev 27km/h.

dessutom har jag nu sammanlagt cyklar längre än Vätternrundan! Är uppe i 35mil, inte så illa på 2 veckor. Snart redo för längre rundor!

Benen var verkligen tunga och det känns att det är dags att vila dem. Tål heller inte så mycket jobb, det kommer nog ta ett tag att få tillbaka sina gamla ben men det kommer. Tålamod är det som gäller. Men idag kände jag inte ett skvatt i knäet på hela passet. Det är helt otroligt!

Kvällen tillbringas i soffan med kompressionsstrumpor för nu har jag ju officiellt semester!

Det är skönt av vara helt slut i kroppen! Kompressionstrumpor från GoCoCo
Så får ni troligen klara er utan mig i en vecka medan jag semestrar. Men sedan är jag tillbaka och förhoppningsvis kan jag rapportera om lyckad löpning!

Snabba frågor och svar!


Vad har du druckit idag? Vatten, ett glas Proviva blåbär och 1 kaffe med mjölk

Vad var det senaste du åt? Mellis med banan och kaffe.

Vad tränade du senast? Förutom att jag cyklat till jobbet för att jag ska cykla efter jobbet så simmade jag igår.

Vad ska du träna nästa gång? Det blir ju cykel i eftermiddag, ett kortare tempopass.

Mest underskattade mat? Korv! Korv har oförtjänt dåligt rykte tycker jag. Det finns bra korv som Sorunda exepelvis (smygreklam)

Mest överskattade mat? Fisk. Okej jag vet att det kanske är nyttigt men det är lite överreklamerat särkskilt om man jämför med korv som dessutom är gott.

Så tycker jag att barn ska äta: Lite av allt, både grönsaker, kött, fisk och även socker. Har inga barn själv så jag ska nog inte raljera för mycket =)

Min inställning till piller och pulver: Min inställning är att en vanlig person som tränar 2-3 gånger i veckan inte behöver några tillskott utan klarar sig på varierad och bra kost. Men tränar man mer så kanske man behöver tillskott av zink, järn och annat. Äter ju inte fisk men Omega 3 tabletter och under vintern så tar jag tillskott av D-vitamin.

Min respektive tränar: Crossfit, vilket jag retar honom för. Såg VM förra året där kast med liten boll var en gren.  Tyvärr är han lite fysfenomen som är bra på allt. Glad att jag faktiskt är lite bättre på Vindsurfing och yoga…

Sommarträningsplaner: En svensk klassiker! Sliter nu mycket med cykeln, har ännu inte ens en Vätternrunda med mil i benen! Sedan kommer simningen, hoppas på att få simma mycket ute i sommar. Önskar att mitt knä ska bli bra så jag kan åka på den planerade löparresan då jag ska springa från Abisko till Nikka.

Sommarplaner för 5 år sedan? För 5 år sedan så tävlade jag i kampsport men började precis trappa ner till följd av skador.  Fick veta att jag skulle flytta till Bulgarien och bestämde mig för att inte vara tungviktare när jag kom dit. Gick ner 12kg på 10 veckor. Började mer och mer springa i Bulgarien mer av brist på annat än för att det var kul.

3 andra bloggar att skicka vidare listan till:

Miranda Kvist, vad var hennes mål för 5 år sedan? Ida och Ninni får varsin för att jag är nyfiken på vad de tänker om livet efter Stockholm Marathon.




Tunga ben och packning

I morse var benen inte att leka med, det kändes som om någon satt tyngder på dem. Ett kort slag, ungefär lika långtid som det tar för mig att simma 200m funderade jag på om det var så klokt att simma. Med bly till ben måste risken att drunkna vara rätt stor tänkte jag.
Men 2300m senare var benen mjukare.
Körde lite mer fart på simpasset idag, 10x25m med 15 sek vila bland annat och 4x400 progressivt.
Tufft?
Ja!

Men nu börjar jag check-in i semestermode, ni vet tog en kaffe på fiket nedanför kontoret istället för att ta bryggkaffet på jobbet. Efter jobbet satte jag mig en stund i solen också innan jag gick upp och sysselsatte mig med att packa och fixa.
Inte ofta jag poserar utan träningskläder...

När andra åker på semester ser de till att köpa solkräm och ny bikini innan... Så här ser delar av min packning ut... Det känns lite konstigt med tanke på vädret ute..
Träningspannband, vanlig mössa, utflyktsmössa och lite olika handskar...


Och det här har jag roat mig med ikväll... Rengjort och smort in kängorna.


Tänk att jag och dessa gått upp på Kilimanjaro tillsammans utan att få en enda blåsa!

Semester blir det 8 dagar på Island!
Kommer bland annat att åka på valsafari, rida mycket (funderar på att ta med cykelbyxorna för att skona rumpan), snorkla i Silfra sprickan, köra 4-hjuling, vandra och bada i varmakällor.På fredag bär det av.

Men innan dess så kommer jag hinna med cykling i morgon och så lite styrka och simning innan planet lyfter. Väl på Island så är målet att kunna köra korta löpturer varannan dag ungefär - så länge knäet tillåter och rehaben så klart man tar aldrig semester från att köra rehab!

Ett duathlon

1 maj - arbetarnas dag, firade detta med att arbeta som tusan på Scotty.
Under cyklingen igår kände jag att det är dags att börja köra lite fart, få upp lite flåset och låta benen känna på mjölksyra. Så planen var, så klart 4x4min med 2 min rullvilla och som alltid är målet att få pulsen över 95% av max.

Uppvärmningen var lång, hemmifrån till Ekerö alltså närmare 45 min. Sedan var det bara att köra på. Fick upp ordentligt med fart och jag bara öste, ingen mesande eller tänkte på att jag ska ta mig hem också. Mjölksyra sprutade ur benen och tillslut även ur öronen. Hängde på några snubbar från Fredrikshof och jissen de hade bra fart. Kom bort till Stenhamra och där var intervallerna slut så då var det bara att vända och cykla hem. Ett tag var benen så skakis att jag knappt kunde trampa. Tur kom de där Fredrikshof snubbarna igen och jag kunde försöka hänga på- det gick inte.

Tog mig till Brommaplan där jag fick en liten paus i solen då en vän mötte upp för att ta en glass. Ångrade lite att jag hade stannat för det var inte lätt att börja trampa igen! Benen bara skakade! men vad mer kunde jag göra än att fortsätta. Know your limits but never accept them! fick bli det passets ordspråk.
Glad men trött efter cykelintervaller och innan den lilla löpturen
Hemma böt jag om till löparskor och tog av cykelbyxorna och väntade in sambon som skulle agera farthållare på min 20min löprunda. Hans uppdrag var helt enkelt att se till att jag inte sprang för fort och inte heller för långt. Sista 500m fick jag frifart eftersom... JAG INTE KÄNT NÅGOT I KNÄET PÅ HELA TUREN.

Vilken lycka, fick faktiskt en liten tår i ögat när jag kom hem och insåg att det inte gjort ont.
Kände lite i knäet på cyklingen men när jag rättade upp benet och såg till att det var rakt så försvann känningen. Måste alltså jobba mycket med muskelbalansen i benet. Sprang också med knäskydd så det kan också ha påverkat att jag inte fick ont. Dessutom hade jag andra skor än i lördags, ett par skor jag verkligen gillar som egentligen är trailskor fast mer åt hybrid hållet.