Är livet orättvist eller bara hårt mot de hårda?

Jag är sjuk. Ni har läst det förr och ja, jag är jävligt irriterad på alla som påpekar att jag är sjuk just IGEN, som att jag missat det.

Dessutom är jag ledsen över att vara sjuk just IGEN. Det känns inte som jag förtjänar det. Jag gör verkligen allt! Äter zink, c-vitamin och d-vitamnin. Tvättar och spritar händerna innan mat, och efter att jag varit ute bland folk. Jag motionerar regelbundet och äter hälsosamt. ÄNDÅ.

Jag anser inte att jag tränar för hårt, inte hårdare än någon annan som vill bli något iallafall, men garnaterat hårdare än mina, förlåt men, slöa kollegor och några vänner får sig också en slänga där. Men jag periodiserar min träning med 3 hårda och en lätt vecka. ÄNDÅ.

Kan någon säga till mig vad jag gör fel?
Nu har jag (troligen) bihålleinflamation IGEN. Ska strax till doktorn för jag har så ont att näsan är på väg att sprängas och trycket i öronen är riktigt hårt. Hoppas på att få en ordentlig utredning nu, kanske är det något fel på mina bihållor?

Jag tänkte tidigare att, oj tänk när jag står på starten till Lidingö Loppet då kan jag verkligen känna att jag har gjort vad jag kunnat. Jag har inte missat några pass och jag har långsamt byggt upp mig och jobbat utifrån vad mitt knä klarat av. Nu känns allt bara piss, jag har missat vad jag tycker är den viktigaste veckan när jag skulle få till det där sista långpasset och ett sista snabbt pass för att sedan lätta upp och komma iform.

Hittade ett klipp med Charlotte Kalla och hennes träning inför säsongen. Klicka här så skickas ni till Svt och får se klippet. Nu går jag och gräver ner mig i mina snorpapper.

Träna hårt för att bli bäst! Bild: SVT