Abborrbacken – mitt livs besvikelse

I fredags fick jag för mig att jag ville springa Lidingö Ultra banan. Tävlingen går ju i helgen och det finns en bana som är 26km så det var den jag siktade på. Dels för att jag inte sprungit 26km i modern tid men också för att det är 26km terräng och terräng tyckte jag verkade spännande. Liksom mindre krav på kilometertider.

Jag har aldrig påstått att jag kan läsa kartor än mindre dåligt ritade kartor utan gatumarkeringar så jag lyckades övertala sambon att följa med som kartläsare och support.

Tidig lördagmorgon bar det av, tog visserligen lite tid eftersom sambons cykel skulle packas in i bilen (han cyklade)däcken pumpas och sedan var det dags.

Mycket fint på Lidingö faktiskt, förutom att jag varit på Lidingövallen och sprungit intervaller så är det ett okänt område för mig. Banan gick bitvis på Lidingöloppsbanan och efter omkring 7km så skulle den ökända Abborrbacken komma. Hela första biten gick jag och laddade för den.

Så kom skylten. Så var backen slut. Snacka om falsk marknadsföring, backen var som en fis i rymden. Mycket besviken.



Abborrbacken!



En bit efter den hamnade vi lite fel, blev riktig terränglöpning tills vi kom fram till någons gård, en man låg ute på gården när vi kom ut genom snår skogen. 15 meter grusplan och så hade vi varit ute på vägen. Tror ni vi fick gå dom 15 m? Nope, bara att ta sig in i buskarna igen och runt.

Därefter gick det bra. Mycket terräng blev plötsligt en bit asfalt och man kunde öka farten lite. Så ser jag plötsligt Mattias Sunneborn stå vid vägen. Gissa om det gick fort helt plötsligt, jag gör ju några av hans favorit löpskoleövningar. Den kilometern som kom efter 14km gick i 4.20-fart.

Höll ihop det hela vägen, 26km vilket var distansrekord och i terräng. Hade bestämt att jag skulle hålla 6-tempo för att det skulle vara en kul upplevelse, medelfarten blev 5.45 så det är ju bra.

Konditionen finns där men det är uthålligheten jag måste jobba på. Efter 18 km var benen rätt ömma och trötta. Hade dessutom lite för lite vatten med mig så vid 20km började jag få lite ont i huvudet. Hade med mig en gel, också första gången jag testar, med cola-smak som jag tog lite från var 5km. Det funkade riktigt bra.



Det var kul att sambon var med också, lite kvalitets tid även om han cyklade lite framför men då kunde jag ju leka att jag var ledaren på något lopp och det var ledar cykeln!

3 kommentarer: