Varför är det bara medelåldersmän som använder splitshorts?

Börjar med den filosofiska frågan som jag under min löptur igår fick jag anledning att fundera över nämligen splitshorts och varför är det bara medelåldersmän som bär detta plagg?

Splitshorts:Ser ju luftigt ut. Varför är det mest medelåldersmän som använder splitshorts?
Min outfit: T-shirt, funktionsjacka, har faktiskt tagit fram de tunnare tightsen, dubbla sockar (inte för att det är kallt utan för att jag får blåsor) pannband (håller borta håret och håller fast lurarna i öronen).


Vad kan ska jag säga, jag är från Norrland och vet inte skillnanden på sommar och vinter.


Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om att jag planerar livet efter träningen och att det krävs en del prioritering och planering för att få till vissa träningspass. Igår var jag bjuden på en After work hemma hos E samtidigt som jag hade distans 60 minuter på schemat. Lösningen blev helt enkelt att springa bort till E i Solna från jobbet på Östermalmstorg.

Det var en fin runda runt Gamla Stan, Rållis, längst Hornsberg där jag som vanligt hamnade inne i ett byggområde och rundan blev inte bara transportlöpning utan också hinderbana. Över några betong högar och fick jag klättra över en liten avspärrning. Kom inte igenom det lilla hålet för att jag hade ryggan på. Längst Pampas, lite vilse vid Huvudsta fältet blev runt 12km på timmen.

Så till det roliga att låna någon annans dusch. Hemma har man sitt eget schampo och balsam oftast samma rätt länge och samma gång på gång. Jag till hör i alla fall inte dem som gillar att byta märke och dessutom har man samma tvål. Av någon anledning har jag köpt ett Jumbo pack av Barnängens honung och mjölk som jag nu är lite trött på. Hos E kunde jag lyxa till det lite med tvål från The Body shop. Luktade sommaräng.

Löpningen överlag gick bra, sprang i mitt behaglighetstempo som är 5:20, detta för att min puls på distanspassen som är ett mellanpass skall ligga omkring 150-160.

Lite reflektioner från passet:
- Jag kan springa om folk i 5.20-fart och med väska
- Alla tror det är sommar, jag kommer i långas tights och jacka, till och med pannband medan andra har splitshorts.
- Det är många joggare på Kungsholmen
- Gångtrafikanter borde lyfta på blicken och vara lite uppmärksam.

Om allt vill säg väl skall jag löpa Lidingöultra banan i morgon…




Livet som proffs- i bilder



Här kommer ett bildmeddly av hur livet ser ut när man är proffs.

Redo för första rundan någonsin på rullskidor. Lägg särskilt märke till hur bra jacka och pjäxor matchar!



In action! Om det inte hade varit för att jag hade vinterstavar så hade det gått med ordentlig fart.
Gymmet i byn. Här började det hela, finns oändliga historier från detta gym. Den som flest gillar att berätta är väl hur L fick skruva lös alla viktplattor från hantlarna för jag orkade inte mer än själva stången, alltså mindre än 1 kg... Som ni ser orkar jag lyfta lite mer nu


Freerunning i sin sanna form! Observera skorna (Vibram 5-fingers) och underlaget (snö)

Kroppens geni

Under den långa bilresan tur och retur Stockholm – Junosuando så läste jag boken ”Kroppens geni, Marit, Petter och skidåkningen som lidelse” av Sverker Sörlin. Den som förväntar sig att få läsa hur dessa giganter tränar blir nog lite besviken. Visst får man en liten inblick i hur de båda springer genom myrar och uppe på fjällen.

Ur träningsperspektiv är det mest intressanta hur han diskuterar den ”norska filosofin” - ”rolig langkjøring” det vill säga mängträning eller långsamma långpass.
Ett stycke ur boken som illustrerar detta är:
- Petter har du koll på din puls?
- Neeeii
Därefter saktar Petter ner och går… rolig langkjøring alltså.
Är detta rolig langkjorning på norska?



Rolig langkjøring är alltså grunden för att bli en bra skidåkare, eller inte bara en bra skidåkare utan grunden för att bli bäst. Även om det inte står rakt ut så kan man ana att det var tuffa intervaller med 4 veckors schema som petade Marit från toppen. Med den norska filosofin kom hon sedan tillbaka bättre än någonsin.

Ur löpningsperspektiv då?
Efter mina fystester så fick jag rådet att köra lugna långpass, det vill säga rolig langkjøring för att bygga uthållighet. Förklaringen var att om jag körde rolig langkjøring så skulle jag sedan orka springa i snabbare fart än vad jag gör nu.

I min skalle tänker jag ibland tvärt om, att jag borde springa fortare fast kanske kortare för att bli snabbare och orka hålla samma fart en längre tid. Och allteftersom öka längden jag orkar springa fort. Enligt den norska filosofin var det dock detta som knäckte Marit.

Hur tänker ni gällande rolig langkjøring, intervaller och tempopass?

Igår körde jag ett lång intervallpass.
15min uppvärmning följt av
2x12min i tävlingsfart, de gick i ca 4:20, när det nu blivit min tävlingsfart vet jag inte, men jag orkade hålla ihop det trots den kuperade terrängen på min hemliga plats för detta. Pulsen skenade inte heller utan jag var lugn och det var benen det var fel på faktiskt. Dom fick lite syra. Vilket igen bollar mig tillbaka till frågan om det inte är rolig langkjøring som behövs för att bygga uthållighet i benen och orka hålla denna fart i säg 42km eller skall jag istället försöka hålla farten längre och längre för varje gång?

I morse körde jag mitt Tabataintervall styrkepass.
20 sek vila följt av 10 sek jobb x8
Chins
Frivändningar
Armhävningar
Sit-ups
Kettlebells sving

Nöjd med passet, var rätt jobbigt. Inte döden men fick köra igenom kroppen på ett bra sätt, tror benpasset är värre.

Livet som proffs

Så där ja, då var påsken avklarad. Jag vet inte riktigt vad ni gjort under påsken men jag har varit på träningsläger i Junosuando, min hemby uppe i norr.

Efter omkring 13 timmar i bil så anlände jag till byn på skärtorsdagskvällen. För att inte förlora någon tid så satte jag pappa i arbete direkt med att fästa binningarna på rullskidorna. Tyvärr kom det ett bakslag direkt då spetsarna till stavarna inte passade. Så jag fick åka rullskidor med vinter spetsarna, det hade inte sagt mig något innan men, tänk er svenskarnas skidor under VM, för er som inte såg så tänk er bakhalt. Stavarna fick inget fästa så det var mest benen som fick jobba, gick inte fort men jag insåg i alla fall att det inte var omöjligt att åka. Jag slet på och samlade totalt några kilometer på rullskidor. Bildbevis kommer!

Att leva som proffs är skönt och det är vad jag gjort hela påsken, nästan i alla fall. Stiger upp till dukad frukost, drar iväg och tränar, kommer tillbaka till lagad lunch. Vilar sig lite i solen och drar iväg på pass två. Kommer hem till uppvärmd bastu och lagad middag. Skulle kunna vänja mig vid det!

Passen har varit blandade, mycket nostalgi när man springer på vägarna från barndomen. Saalmijäärvi grusväg, när jag var yngre tyckte jag backarna var oändligt långa och branta, nu kändes de som knappa upphöjningar i vägen. Perfekt väg att köra 100m ryck på, ingen musik i öronen bara mina flåsande andetag och fågelkvitter.

Bästa löpturen gick från Lappland till Norrland, över en länsgräns, 20km. Har inte sprungit den vägen tidigare, men cyklat dock aldrig tänkt på att det i princip går uppför hela vägen, med lite större uppförsbackar ibland. Men nu vet jag det. Fick också tillfälle att beundra en klarblå himmel och lyssna till ljudet av snö som smälter.

Det kommer lite bilder senare…

När Gud tog vilodag gjorde Nike den sista finishen på skapelsen

Överallt talas det om barfotalöpning, något som kommer diskuteras ännu mer nu när boken ”Born to run” kommer på svenska och alla, inklusive mig, som inte orkat ta sig an den på engelska kommer att inspireras av ursprungsfolk världen över.

Jag har ett par Vibram 5-fingers. Jag önskade mig dem för att jag lite naivt trodde att de kanske skulle vara lösningen på problemet med min pronation, vilket ställer till problem med min höft och rygg. Tanken var att träning i dessa skor skulle bygga upp mina fötter så att alla andra problem skulle lösa sig.

Efter första passet hade jag en galen träningsvärk i fötterna, ni vet så där skönt som det bara kan kännas i magen, så kändes det i fötterna. Detta var efter ett benpass på gymmet. Provade sedan jogga i dem på löpbandet i 3km, vilken pump i vaderna. Jag kör alla mina styrkepass och några av löpskolepassen i mina 5-fingers. Men jag springer inte i dem.

Varför springer jag inte i dem när människan är född barfota? Evolutionen har gjort ett underbart jobb med människan, inte kan det väl vara så att Nike sedan gjorde den sista finishen men sina skor?

Jag må vara född barfota med uppvuxen med skor på fötterna, att jag sedan i 29 års ålder får för mig att jag ska tillbaka till det ursprungliga kanske inte min kropp och mina fötter riktigt hänger med på. Det skulle göra mer skada än nytta, bara att inse att jag är en Nike-människa och inte en stenåldersmänniska. Jag tror alltså inte att jag skulle klara att springa i dem. Har dock träffat en snubbe som sprang sitt första maraton i 5-fingers så visst går det.

Mina långpass springer jag i den totala motsatsen till 5-fingers nämligen ett par Adidas Salvation med inläggssula!

Innan jag fick dessa skor med inläggssula kunde jag inte springa längre än 5km utan att få en fruktansvärd smärta i höften. Den vrids in till följd av min pronation, skorna och sulorna hjälper till att hålla hålfoten uppe och höften på plats. Nu klarar jag att springa betydligt längre och helt utan smärta. Visst har jag gjort diverse rehab övningar och styrkeövningar också men jag kan fortfarande få ont när jag istället använder mina mindre stöttande Asics. Så i mitt fall var det kanske Adidas som fullbordade det evolutionen missat.

Med löpskoleövningar och andra styrkeövningar har jag till viss lyckats ändra mitt löpsteg till att bli mer en framfotslöpare, vilket i teorin skulle göra min pronation till ett lite mindre problem.

Jag älskar att träna funktionell styrketräning i mina 5-fingers. Jag får jobba med balansen på ett helt annat sätt. Kanske skulle det vara fördelaktigt även för dig som vill bli stor och stark och lyfta tungt att göra det i dessa, då får du ju med hela kroppen och även de tunga lyften får ett inslag av funktionalitet.

Skulle jag rekommendera andra att använda dem?
Absolut men använd dem med ditt sunda förnuft och utifrån din kropp och förutsättningar, det är få av oss som är perfekt konstruerade och inte behöver lite stöd och hjälp.

Återtåget

Skönt när klockan ringer 05:30 och det är ljust ute och dessutom så kvittrar fåglarna. Kände mig mycket mera sugen på att dra ut och springa istället för att åka till gymmet. Men så var det första passet efter 10 dagars sjukdom, benen är som fastspända blodhundar som bara hade rusat åt alla håll och kanter och jag hade bara kunnat följa med.

Efter förkylning gäller det att börja lugnt, därför tyglade jag mina lustar och drog till gymmet för att testa ett av mina nya Cross-fit inspirerade pass 21-15-9.

Pass 1

Frivändningar
Kettlebellsving
Armhävning
Toes to bar
Chins

Får uppdatera detta pass lite, dög idag med lite förkylning kvar i kroppen men det kommer att vara för lätt. Så istället blir det 31-21-11 . Det andra jag märke som jag borde tänkt på var att underarmarna tog mycket stryk så Toes to bar få flytta till pass två och så lägger jag in Floor wipers istället. Då blir det nog bra.

Är det några CF som läser detta så får ni gärna ge feedback på vad ni tycker.

Avslutade passet med plankan med armarna på en boll, sidoplankan och rygglyft.
I morgon blir det en liten jogging tur, sugen på Årstaviken runt men jag borde börja lugnare så få se vad det blir. Men det är alltså jogging inte löpning.

På fredag drar påskens träningsläger igång. Härligt att i 3dagar få leva som ett proffs, träna och sedan komma hem till färdig lagad mat. Kommer bli en hel del löpning men också längdskidor, som ni förstår ska jag upp till norr.

Ingen kan säga att jag inte försöker!

Blir stegvis lite bättre, har nog minskat min snorpappers förbrukning med 2 rullar sedan i onsdags och nysningarna har upphört. I går gick jag dock till affären, det var en nära döden upplevelse. Vi bor på 4:e våningen utan hiss, fick pausa halvvägs och blev omsprungen av brevbäraren- förbannat.
Tyckte synd om mig själv så jag tog mig till affären och köpte en bok jag varit sugen på länge. Sverker Sörlins " Kroppens geni, Marit, Petter och skidåkningen som lidelse"


Inte kommit så långt i den men känner redan att det är en bra bok. Väcker lidelse i mig... för att inte tala om avund för att han fått vara med på norska damlandslagets träningsläger. Köpte också godis som skulle räcka hela kvällen. Gick inte så bra tog slut på ca 10min, var mer i skålen från början vill jag tillägga.

Fredagsmys!


Istället tog jag en extra sked vitlök. Pappa säger att man ska äta vitlök mot förkylning, testade att pressa två klyftor på sked och sedan tugga i mig det, tror man måste tugga för bästa effekt. Det var inte så gott och gav mycket ont i magen. Bättre var det att ta en bit knäcktebröd och pressa vitlöken på och sedan tugga i sig det. Inte gott men jag tror det hjälper.



Vitlök, tur att man inte känner sin egen andedräkt...



Har dessutom uppgraderat min frukost- tur att man inte har problem med att svälja alla tabletter. Det är Omega 3, Extra C-vitamin, Någon 1 miljard bakterier som är bra för magen tablett. Immunförsvaret sitter ju i magen, åt dessa sist jag var i Uganda och även i Mexiko enda gångerna jag inte blivit magsjuk utomlands. Så är det 2 Multuvitamin tabletter också.

En stadig frukost!


Undra vad min kropp säger om alla dessa vitaminer och mineraler? Skulle vara kul att veta om den säger:

- Yes! Kompisar nu har vi vad vi behöver då börjar vi jobba!

Förkylningsdrinken

Min förkylning blir inte bättre om den blir något så är det sämre. När man är sjuk är det viktigt att äta ordentligt så kroppen har energi nog att bli frisk, men när jag är sjuk är jag inte hungrig och allt smakar illa, antar att det är för att jag pressar rå vitlök och äter det med sked.

Idag så geggade jag ihop en näringsrik smothie i alla fall, den innehåller allt man behöver.

Förkylningsdrinken

Innehåll


2 råa ägg
1 banan
1 avokado
Frusna hallon
Lite ananas
Mjölk
Mixa ihop allt.


Bara att mumsa i sig. Det blir ganska mycket så ta en stor kopp.


Som ni ser på bilden så har jag lite tråkigt, tittar på Efter tio med Malou. Så om ni har tips på vad man kan göra när man egentligen inte orkar göra något så hör gärna av er!




Tänker bara på träning

Vet ni vad det är för skillnad på tränande personer och icke tränande när det kommer till sjukdom?

Jo, en icke tränad person har svårt att komma igång igen efter att ha varit sjuk.
En som tränar på riktigt funderar på hur alla missade träningspass skall kunna tas igen när man blir frisk.

Att vara sjuk och jobba hemma ger en också för mycket fritid, för mycket tid till att Googla. Har googlat en hel del på förkylning och återkommande förkylningar. Läst i en del forum och sett en rödtråd. Många som varit förkylda ofta har haft brist på två saker zink och c-vitamin, för många har det hjälpt att då ta detta i form av kosttillskott så.

Katching, säger apoteket efter att jag varit och investerat i min hälsa.
Det andra var att immunförsvaret sitter i magen.
Katching, säger ICA efter att jag varit och handlat upp proviva produkter och Activia för en halv armé.
Överdriva och överdosera det är min melodi.

Annars tänker jag mycket på träning. Min drömrunda som jag längtar efter att få prova är längst Årstaviken, bort till Hellasgården runt 5km slingan och tillbaka. Skogen, stig, backar, långt. Förstår ni, en löpares våta dröm!

Har också tagit mig tid att sätta ihop nya styrkeprogram, de jag tidigare kört hade som syfte att bygga upp min rygg och grundstyrka igen efter ryggskotten. Dessa jag nu har satt ihop handlar om att bygga uthållighet och om att pusha kroppen och knoppen till att arbeta intensivt.

Passen är mycket cross-fit inspirerade, jag tror det kan vara ett bra koncept för löpare att köra styrka som är inspirerat av cross-fit eftersom det ger dig uthålligstyrka. Att jag inte gjort det mer är att jag är lite av en gymråtta som gillar hantlar och stänger och tycker väl att det är en bra väg om man vill se bra ut naken. Har sett en del bilder på cross-fitare nu och de ser nog också väldigt bra ut nakna, bättre än löpare skulle jag tro. Så nu skall jag ge cross-fit passen en chans i 6 veckor från tillfrisknande.

Har satt ihop 4 pass, två per vecka och kommer att köra varannan vecka.

Den ena veckan går efter filosofin 21-15-9. Vilket innebär att alla övningar görs i tre set, med 21, 15 och sedan 9 reps per övning.
Så här hade jag tänkt köra:
Frivändningar
Kettlebells sving
Armhälvningar
Toes to bar
Chins

Den andra veckan är uppbyggd enligt Tabata principen, vilken innebär att man arbetar i 20 sekunder och vilar i 10 sekunder och upprepar övningen 8gånger. Mellan varje övning får man dessutom 1 minuts paus.
Ett sådant pass ser ut så här:
Dips
Borsovhopp
Kettlebellssving
Burpee
Vadhopp

Jag har delat upp kroppen lite så att det inte blir mycket ben på båda passen. Orsaken till det är så klart att jag vill ha pigga ben till intervallpass och långpass som jag kör på helgerna.

Helt nya pass för mig detta och det skall bli kul att testa dem i gymmet för att se vad kroppen säger. Jag har dock inte tagit bort den viktiga bålstabiliteten utan kör några väl utvalda bollövningar efter passet, bland annat löparens måste – sidoplankan.

Så nu ska jag bara bli frisk också.

En drake lyfter bäst i motvind

Jag var support på Vällingby Marathon i går, det var brorsan som skulle springa. Jag är grym på att vara support faktiskt, har sten kolla på tider och är alltid på rätt plats för att leverera motivation och i detta fall gel.

Han sprang bra brorsan. Såg oförskämt lätt ut efter 10km som han avverkade på min måltid (sub 45) ibland är livet orättvisst! Han nästan persade på 21,1km. Såg fortfarande lätt ut. Sedan blev det tyngre, så då fanns man som support även vid 35 för att sedan möta upp med vatten, gulaschsoppa och en jacka vid mål.

Har agerat support flera gånger förr åt honom, Vasaloppet, Lidingöloppet, Stockholm halvmara… Tror jag även kommer vara huvudsupport under Stockholm marathon.

Jag själv kände mig lite bättre men inte nog bra för att springa så jag tog en sväng till gymmet för att köra ben och axlar följt av bålstyrka. Redan vid första övningen, en bensknäböj, kände jag en konstig värme som kom i munnen och i ögonen. Försökte fokusera bort. Vid frivändningarna så tog jag lätt vikt, men pulsen skenade. Bestämde mig för att inte köra alla hopp som jag normalt kör utan gjorde. En bensspark, exentrisk vadpress, små hopp för vaderna, höftlyft, konstig övning för höfterna och så en sidoplankan och lite andra boll övningar. Pulsen gick upp men jag svettades inte. Ett säkert tecken på att jag är sjuk.

Efter duschen så hade jag grymt ont i halsen. Så nu ont i halsen, täppt i näsan, haft feber hela dagen, ont i örat. Tycker det är lite orättvisst. Har ju precis fått komma igång med igen!

Konstaterar att detta inte är min säsong! Sedan januari 14 dagar förkylning, 2 träningspass, 5 veckor ryggskott, 4 veckor träning följt förkylning.

Men så läste jag i en golftidning (fråga inte) att man blir stark av mottgångar, nåja, det förutsätter väl att man har någon medgång också för att hinna känna på att man blivit starkare.

Sedan stod det så fint – drakar lyfter bara i motvind. Så från och med nu ska jag se mig själv som en drake! Nu försöker draken bli frisk, så här ser mitt "bli frisk bord ut".

Är det något ni tycker jag missat så hör gärna av er och berätta vad!

Annars har vi C-vitamin i apelsin och kiwi. Färsk ingefära som skalas, pressas och kokas upp med vatten. Den långa sprutan används för att rengöra näsan; koka upp 2,5dl vatten och en t-sked salt, låt svalna och spruta sedan upp 1 dl i vardera näsborre, garanterad rening!


Därefter två olika nässprayer, en vanlig utan konserveringsmedel och rhinocort som är med kortison. Så klart värktabletter. Vet att plastpåsen ser lite mysko ut men det är Renixin, mot bihållorna. Sedan har vi Echinagard och baffucin. En tub med achetylsystein vilket är slemlösande och i glasen är det lite starkare saltvatten för att gurgla halsen. Det som inte är med på bilden är Berroca Boost och citron och honung. Samt mitt vattenbad som jag har för att ånga ansiktet, ska också få slem att lossna.

En ny dimension av du är vad du äter

Sprang i onsdags, kände redan då att det var något som inte stämde i kroppen. Under gårdagen ökade den känslan än mer och jag sov hela 13 timmar. I morse kom jag till dörren utanför kontoret när det var dags att vända. Den värsta av alla övergående sjukdomar hade drabbat mig.

Eftersom jag ändå inte kan äta så passade jag på att kolla en film, Food Inc. Otroligt intressant film om hur vår mat produceras och vad vi egentligen äter. Hur våra matvaror har förändrats mer de senaste 50 åren än vad de gjort under 10 000år. Mat produceras för att vara billig, växa snabbt och bli stort. Kossor som är gräsätare matas med majs vilket gör att de utvecklar ecoli som är dödligt för människor. Majsproduktionen subventioneras så att fler bönder kan odla ännu mer majs ännu billigare, det bli ett enormt överskott. Enligt filmen används majs, som är rikt på stärkelse, i nästan alla produkter som vi äter.

Se filmen men kanske inte innan ni ha fredagsmys.

Jag var till och med så modern att jag hyrde den via nätet, via en site som heter headweb. Vilket jag inte kommit på själv om det inte var så att jag köpt tidningen Outsides speciella träningsbillaga. Bra tidning för övrigt, brukar inte köpa denna då den är lite för mycket ”outside” för min smak. Men detta nummer rekommenderar jag.

I går slog man världsrekordet i att stå i plankan. Det gamla var 19.58min det
nya är 25 minuter.
Hur länge brukar ni köra plankan? om ni ens gör den.
Jag brukar stå i 3 minuter sedan har jag för tråkigt eller "inte tid" eftersom det är sist på passer.

Här är en filmsnutt från världsrekordet!


Plankan i 25 minuter = nytt världsrekord!

Varför tränar du för då? Bekännelser från en DNS

Ofta när jag berättar om att jag tränar och att jag strävar efter att bli bättre så frågar folk varför eller så tar man förgivet att jag ska tävla.

Jag tränar för att jag vill bli bättre, kanske skulle jag tycka att det vore kul att springa lopp och verkligen mäta sig mot andra och på kontrollmätta banor. Men det är inte orsaken till att jag tränar. För mig är det nog lika mycket värt att nå mina mål på träning som på tävling faktiskt. Bara jag känner att jag har presterat och kunnat göra mig själv nöjd.

Egentligen är jag anmäld till ett lopp på lördag, Vällingby milen, det skulle bli mitt första lopp. Även om jag funderat på det så anmälde jag mig nog när jag var i någon form av eufori över mitt testresultat och hade inte tänkt igenom saken ordentligt. För sedan jag anmälde mig har jag mest haft ångest.

I går testade jag att springa milen i 5-tempo, så snabbt har jag inte sprungit de senaste 11 veckorna., bortsett från på intervallpassen. Det kändes i hela kroppen och där och då kände jag att jag inte är redo att stå på startlinjen än, varken formmässigt eller mentalt. Så jag blir en DNS (Did not start) i mitt första lopp. Jag bestämde mig efter att ha kommit ungefär halvvägs igår, benen var så tunga, hela jag var spänd men när beslutet var fattat så lättade stegen.

Som en kollega på Sats sa: Det går ju lopp hela tiden, vänta tills du känner dig redo.

Det är vad jag kommer göra, siktet har varit inställt på Kungsholmen runt och kanske kommer debuten då, annars är jag anmäld till Tjejmilen i september och så har jag ju ett läger att se fram emot i augusti.

Mitt i allt detta så mindes jag min första tävling i Taekwondo, hade inte tränat mer än kanske 6 månader eller något. Men det var en stor cup och jag kände mig redo faktiskt, såg fram emot det. Visst var jag nervös men inte ångest.

Jag vann hela min viktklass där det var blandat jag spöade även dem som var graderade högt över mig. Efteråt kom en av huvudtränarna fram till mig och sade att han först tyckt att det var dumt att jag som var en sådan rookie skulle tävla, chanserna var stora att jag skulle åka på storstryk och tappa motivationen. Då kände jag mig redo mentalt, jag visste vad som väntade i ringen. Nu är jag inte redo, jag vet inte vad som väntar och jag känner lite som tränaren kände då, om jag kommer sist kanske jag tappar motivationen.

Istället kommer jag köra ett testlopp för mig själv på lördag.

Idag tar jag en extra bonusvilodag. Kroppen känns sliten och jag fick en ordentlig djupgåendemassage igår fokus låg på ryggen så min skuldra varit så öm att det inte tålt att man lutat mot den. Passade på att få en genomgång av vaderna också. Skönt men plågsamt.

Speciella små brödbitar- recept på LCHF bröd

Jag gillar att äta bröd, eller okej jag gillar att äta pålägg. Har nästan kommit så långt att jag kan äta pålägget utan brödet men inte riktigt. Har mixat lite med olika sätt att få till något bröd på som inte innehåller massa mjöl och annat. Tillslut hittade jag ett recept som funkar här hos Sofie Springer. Hon kallar dem för Smörkkare så det kan ju jag med göra.

Smörkkare

4 ägg
1 burk (250gr) kesella, valfri fetthalt
1/2 tsk salt
2 msk fiberhusk
2 msk linfrön
4 msk solroskärnor
1 dl mandelmjöl. Visste inte riktigt vad detta var så jag malde ner sötmandlar i mixern funkade fint
1 tsk bakpulver

Jag blandade samman allt med en slev och eftersom det stod i ursprungs receptet att det var bäst om plåtarna var varma så värmde jag dem. Grädda i ca 15 min på 200 grader. Jag fick ihop ca 8 små brödkakor, original receptet var på 20.Vet inte vad som hände...

Blev riktigt gott faktiskt! Eftersom jag inte fick i mig alla på en dag så hade jag med mig en till lunchen också eftersom jag åt soppa. Dessutom höll de sig mycket bra i påsen hemma och kunde även ätas två dagar efter och var inte ett dugg torra.


Säger bara- vi har en vinnare.


Här ser ni bröden naturella. Fina va?



Så här åt jag dem med basturökt skinka och en stor bit ost. Mumma!

Min motor är trimmad

Om man slår upp ordet prestationsångest i en synonymordbok så får man en bild på mig. I går var det dags att göra tester syreupptagningsförmåga, laktatest och maxpulstest var inplanerat. Jag kanske inte var nervös på söndagen men hela dagen under måndagen. Så illa att jag inte riktigt kunde äta mitt inplanerande mellanmål ca 2 timmar före test.

Testerna gjorde jag hos Sport Support Center på Djurgårde(www.sportsupportcenter.se) För er som inte riktigt vet vad dessa tester innebär så är Syreupptagningsförmågan (VO2max) ett mått på hur bra motor du har det vill säga hjärta. Maxpulsen ja mäter just maxpulsen, alltså den puls du kommer upp i vid maximal ansträngning. Laktattester mäter mjölksyran i blodet och är ett redskap för att bättre kunna planera sin träning.

Efter att jag avslöjat att jag var tok nervös och de avslöjat att de inte själva gör testerna för att de nog också skulle vara lite nervösa så släppte lite av prestationsångesten. Det är ju för min egen skull jag ville göra testerna för att hjälpa mig själv att bli bättre inte för att kunna styla med snygga siffror på ett papper. Att jag haft ett 7 veckors uppehåll följt av nu 4 veckors träning tycker jag gav mig en bra utgångspunkt jag är inte i toppform men inte heller där jag var för 4 veckor sedan.

Nog om det.
Testerna gick till så att jag värmde upp lugnt och fint i 10 minuter. Sedan togs ett blodprov genom ett litet stick i fingret. Därefter ökades hastigheten i 4 minuter följt av ett stick i fingret igen och så fortsatte det 4 gånger. Sista vändan messade jag ur, så har i efter hand hade jag kunnat pressa sista minuten också men ni vet ju min rädsla för löpband som går fort så när låren knep ihop och jag fick stickningar i fingrarna och halsen sade jag stopp.

Resultatet?
Min maxopuls mättes upp till 191. Det som var riktigt kul var att jag hade en jag citerar ”väldigt bra syreupptagningsförmåga” VO2Max låg på 56,9ml/kg/min.
Vad innebär det?
”Normal” kvinna 30 år: 30-35ml/kg/min
Allsvenskspelare 51 ml/kg/min
Store bror: 63,8 ml/kg/min
Charlotte Kalla 74ml/kg/min
Gunde Svan (finns lite olika siffror men vi väljer en högre) 92 ml/kg/min

Min uthållighet var det lite sämre med den var ”hyfsad” men det kan bli bättre. Det skall jag göra med långa lugna pass som är över 75minuter. Det ska vi, jag och min motor fixa.

För detta betalde jag 1250 kr. Det var det absolut värt. Förrutom att jag fick ett kvitto på att jag har potential så fick jag riktmärken på att träningen ger resultat och dessutom vet jag nu hur jag skall gå vidare på bästa sätt.

Mina mål är ju att få kalla mig för löpare med milen under 45 minuter och halvmaran under 1,45. Testerna visade att detta inte alls skulle vara en omöjlighet att nå, kanske till och med till sommaren.

Vem kan göra testerna?
Alla tycker jag och det tyckte även personalen på Sport Support. Ett vanligt ”misstag” är att man inte vill göra testerna när man inte är i toppform men med hjälp av testerna kan du ”lättare” dock inte sagt att det är mindre jobbigt, nå just din toppform. Till sommaren kommer jag nog att göra om dessa tester för att se vad som hänt och för att kunna justera träningen.

Något annat som var kul var att jag fick höra att jag hade ett bra marathon steg, ni som följt bloggen vet ju att jag för ca 1 månad sedan blev totalsågad för mitt löpsteg. Så den tid jag lagt ner på löpskola har tydligen hjälpt. Det var alltså väl investerade pengar och tid. Så kommer detta att vara.

Så, ni där ute hur går det med armhävningarna?
Kan meddela att jag klarade 70 i morse, så 75 känns inte långt bort, eftersom jag var lite på G så fortsatte jag till 100, på knä då! Sedan 20 i bonus på tå igen. Elin som efter att verkligen gjort Vasaloppet på ett traditionellt sätt med 1 stav och därefter varit skadad i över 1 år klarade 10 på första försöket bra jobbat.



Mina testledare, mannen ni ser här har gjort maran på 2,40

I huvet under långpasset

Just nu är mina långpass 90minuter långa. För vissa kanske det inte låter så långt medan andra tänker, "Jisses 90 minuter". För mig är det någonstans mitt emellan, jag gillar långpassen. För någon dag sedan fick jag frågan om vad jag tänker på när jag springer ”så länge”.

Idag gick tankarna så här:


  • Ah, tänk att det är barmark.

  • Hmm undra om det har tinat upp längst

  • Årstaviken, ska jag dra dit och kolla? Äh nej tänk om det är is, då blir jag så arg.

  • Hmm den där tjejen har sådana blåa byxor jag tittat på, det är snygga.

  • Galning, t-shirt och shorts. Jaja han kommer bli sjuk, eller så är han brevbärare...

  • Fotografiska, just det de har ju en intressant utställning om folkmordet i Rwanda, ska nog försöka ta mig tid att se den.

  • Nehe, tänk om man skulle öka takten sista 3 km då.

  • Förbannade gångtrafikanter om de inte flyttar på sig så springer jag igenom dem.

Det var några exempel på vad jag tänker på, inget Nobelpris direkt.


Passet idag blev 17km och 390meter för att vara exakt. Nu till det intressanta, denna sträcka avverkades på exakt 90min tillskillnad från för 2 veckor sedan då jag sprang exakt samma stäcka på 96minuter. 6 (sex) minuter förbättring alltså.


Långpassen ska dessutom vara långa och långsamma, en riktlinje är ca 2 minuter långsammare än tävlingsfart. Alltså borde jag hålla 6,30-tempo, men det tycker jag är för långsamt och strävar efter 6-tempo, vilket gick så där. Men jag är mycket glad åt mitt misslyckande. Och konstaterar- Vi är på gång!


Detta är ju en blogg och det som kännetecknar bloggar är att det ofta handlar om mode. Jag är inte den som tror att det är kläderna som gör löparen, så jag brukar nöja mig med funktions t-shirt från Stadium á 99kr, finns i fina färger också. Men igår så var jag och några på utflykt till Vingåkers outlet. Då inhandlades det träningskläder. De hade ett väldigt bra utbud tycker jag, lite ont om mellanmjölks storleken medium men jag kan frilansa mellan smal och medium så det fanns mycket att välja på särskilt från Craft.


Här ser ni min nya träningsgarderob.


Röd löpar/funktions tröja Craft. Ord. pris 700kr, jag betalade 449kr, Korta löpartights Craft. Ord. pris 500kr jag betalade 279kr, Funktions t-shirt Craft Ord.pris 350kr jag betalade 199kr