Snart är det ett år sedan jag började träna löpning. Någon gång vid denna tidpunkt förra året började min vän Gunde tjata på att jag borde vara med i STAR tillsammans med henne och två andra. Efter lite tjat och utpressning om att C inte kunde köra om jag inte var med för man skulle vara två i lag så gav jag mig. Hade inte sprungit många meter innan dess. Så två veckor innan började jag jogga 2-3 gånger i veckan si sådär 5km. Och det var jobbigt.
Efter STAR så började jag springa, orsaken var att jag var kass på att springa. Men det tog fram till september innan löpningen tog över rutinerna och jag bestämde mig för att satsa och försöka bli en löpare. En hel del har hänt under året, jag har gått från att knappt orka 5km till att springa 30km på under 3 timmar. Min kropp ser också helt annorlunda ut, har tappat omkring 7kg i vikt och det både syns och känns.
Men det har inte varit en dans på rosor. Jag har pressat och nöt och slitigt för att komma sub 45 och när det var nära efter många mils löpning i djupsnö så kom ett ryggskott som förde mig månader tillbaka i träningen. Tappade motivation och undrade om jag inte skulle hålla mig till det jag kan istället- gymmet. Men man vill ju inte vara den som ger upp.
Hamnade i någon form av svarthål där intervallpassen var ligga jobbiga som långdistanspassen och där nästan varje pass slutade i någon form av besvikelse för att jag inte sprungit minuter fortare än gången innan. Det stod still, mer regel än undantag att vader och lår var stenhårda och minsta lilla trappsteg gav mjölksyra. Planer på att vara med på någon tävling lades på hyllan.
Liksom dem som vill komma i form till beach-2011 och letar olika bantningskurer och redskap som ska ge dem drömkroppen så letade jag ”det bästa träningsprogrammet för att klara sub45” läste bloggar och undrade i mitt stilla sinne hur alla andra kunde vara så jävla snabba!? Hur kunde alla alltid prestera bättre och bättre på varje pass? Misslyckades ingen?
Läste några träningsböcker som; Vad jag talar om när jag talar om löpning, Kroppens geni och Born to run och någonstans där så började saker falla på plats för mig.
Nu har jag gjort ett 14 veckors träningsprogram med målet att klara 50km. Veckorna och passen varierar lite. Har veckor som kallas mängdvecka när det handlar om att samla löpta kilometer, förra veckan blev det 75 km, det var första mängd veckan. Denna vecka är lätt vecka. Då ska jag springa i Hammarbybacken för det är kul och långpasset är nästan lika långt som ett intervallpass blir under mängdveckan.
Intervallpassen är mest långa intervaller, 5x2km bland annat ett 8x1000m, men ibland lite snabbare 5x40sek+5x4min+5x40sek. Det är variation och blandning men mest tänkte jag på att jag ska tycka att varje pass ska vara kul och spännande. Inte bara pass som man ska göra.
Så få se vad resultatet är om ännu ett år!
Klicka här så får ni se hur min sambo har det hemma numera!
När det inte blir som man tänkt
I lördags var det världens löparfest i stan. Självklart deltog man, som support! Var uppe med tuppen på lördagsmorgonen för att hinna springa innan 25 000 andra personer skulle det. Gick helt okej, 18km var det upplagt med 4km uppvärmning, 10 km tempo i 5-fart och 4km ner jogg. Sedan snabbt som attan äta och duscha och iväg till Västerbron i tid för att se ledarna fara förbi.
Fy bubblan säger jag, de springer en mara i samma tempo som jag springer intervaller…
Var support åt bror min som vinkade mycket glatt vid första varvet på Västerbron. Mötte upp honom med gel vid 30km då var blicken med glasartad. Tog mig sedan till målet inne i Stadion. När jag stod där och ser alla lyckliga ansikten så blev jag sugen på att också få känna sådan lycka…
Men i söndags blev det inte som jag tänkt, jag skulle springa långpass 30km. Redan från början var det jobbigt, mådde jätte illa efter 7km. Hade min nya Camelback på mig och det var tur för jag var så törstig. Men att jag drack för mycket så magen skumpade runt. Gick inge bra, tempot varierade mellan 5-fart och var i sina stunder nere i 6.20-fart. Otroligt ojämnt. Kämpade på och tiden gick, blev stressad, sambon väntade hemma för vi skulle iväg på morsdags middag. Passet blev 28km. Var inte direkt jobbigt i kroppen men i själen.
Men då var min första mängd vecka över. Den var tung, faktiskt blev det lite taskig planering med 3 pass på raken det är inte riktigt min kropp van vid. Ser fram emot denna vecka som är en lätt vecka med ett långpass som är 22km. Skönt.
Fy bubblan säger jag, de springer en mara i samma tempo som jag springer intervaller…
Var support åt bror min som vinkade mycket glatt vid första varvet på Västerbron. Mötte upp honom med gel vid 30km då var blicken med glasartad. Tog mig sedan till målet inne i Stadion. När jag stod där och ser alla lyckliga ansikten så blev jag sugen på att också få känna sådan lycka…
Men i söndags blev det inte som jag tänkt, jag skulle springa långpass 30km. Redan från början var det jobbigt, mådde jätte illa efter 7km. Hade min nya Camelback på mig och det var tur för jag var så törstig. Men att jag drack för mycket så magen skumpade runt. Gick inge bra, tempot varierade mellan 5-fart och var i sina stunder nere i 6.20-fart. Otroligt ojämnt. Kämpade på och tiden gick, blev stressad, sambon väntade hemma för vi skulle iväg på morsdags middag. Passet blev 28km. Var inte direkt jobbigt i kroppen men i själen.
Men då var min första mängd vecka över. Den var tung, faktiskt blev det lite taskig planering med 3 pass på raken det är inte riktigt min kropp van vid. Ser fram emot denna vecka som är en lätt vecka med ett långpass som är 22km. Skönt.
Sikta mot stjärnorna och nå guldfiskens glasskål
Många som tränar eller som vill börja träna gör det för att de har ett mål. Vad målet är kan givetvis variera; bättre kondition, bli starkare, springa milen under 45, klar 10 chins, komma i sina gamla jeans.
Målen kan variera men ser ni vad alla dessa vanliga mål har gemensamt?
Jo, det är prestationsmål. Alltså mål som är baserade på att du med din träning skall uppnå en viss prestation. Att många sätter just prestationsmål är inte så konstigt, det är mätbara och synliga och då får direkt ett kvitto på hur din träning går. Man pratar ofta om mål, som är det stora målet till exempel milen under 45min, men på vägen dit så bör man också ha del mål för att se om träningen ger den effekt man vill. För att just nå 45min på milen så kan under 50min vara ett delmål.
Jo, det är prestationsmål. Alltså mål som är baserade på att du med din träning skall uppnå en viss prestation. Att många sätter just prestationsmål är inte så konstigt, det är mätbara och synliga och då får direkt ett kvitto på hur din träning går. Man pratar ofta om mål, som är det stora målet till exempel milen under 45min, men på vägen dit så bör man också ha del mål för att se om träningen ger den effekt man vill. För att just nå 45min på milen så kan under 50min vara ett delmål.
Det många, inklusive mig, gör fel är kanske att man sätter, inte ett för högt mål för det finns inte, däremot sätter man sitt mål för nära på i tiden. Man tränar och sliter och efter bara några månaders träning så tror man att man skall fixa 3 timmar på Marathon. När man sedan märker att man inte riktigt är där låser det sig, man känner hopplöshet och främst så känner man olust. Läste just en bra Hokku-dikt som jag tycker illustrerar det hela;
”Sikta mot stjärnorna
Och sluta
I guldfiskens glasskål ”
”Sikta mot stjärnornaOch sluta
I guldfiskens glasskål ”
Alltså att för mycket fokus på ett högt mål får dig att missa det andra runt omkring. Och när du inte når ditt mål så kommer du känna olust, vilket gör att du tappar motivationen.
För att verkligen nå sina mål och kanske inte bara nå målen utan hålla den nivån och till och med fortsätta att utvecklas så tror jag att man skall komplettera med ett känslomål.
Ett känslomål är alltså att du eftersträvar att nå en viss känsla i din träning. Skrev tidigare om Pumping Iron, vilket för mig är en känsla av att ha pump i musklerna och känna kraft och styrka. Detta är inget man bara kan gå in i gymmet och göra, det är en känsla som infinner sig när jag är i harmoni och är fokuserad. När det gäller löpningen så har jag också känslomål. Exempelvis är mitt mål att jag skall le, inte påtvingat utan det skall komma in ifrån och ta sitt uttryck på läpparna. Känslan i kroppen är då lätt och rullande. Så klart är målet att jag alltid skall uppleva detta. Ibland kommer det under långpassen och ibland kommer det till och med under intervallpassen. När jag upplevt detta så känner jag mig alltid nöjd med träningen sedan spelar det ingen roll vad kilometertiderna blev för jag fick le.
Vad är ditt mål? Skriv ner det, vad behövs för att du ska nå det?
Hur vill du att det ska kännas på vägen dit? Skall det vara en oändlig Hammarbybacke eller vill du le ibland?
Hur vill du att det ska kännas på vägen dit? Skall det vara en oändlig Hammarbybacke eller vill du le ibland?
Pumping Iron
Har ni sett filmen Pumping Iron med Arnold Schwarzenegger?
Aronold i Pumping Iron
Bra film faktiskt, har boken också om någon är intresserad av att fördjupa sig i hur man blir stor och stark. De är minnen från den tid då jag ville bli som Arnold. Det var tider det, tunga knäböj och kreatin blandat i hallonsaft nu kör jag inte så längre. Nu har man en ryggsäck som man fyller med vatten, dricker Pucko och äter någon form av gel som smakar Coca cola på söndagar.
För ett tag sedan började jag köra med Crossfit inspirerade övningar istället för vanlig hederlig styrketräning. Syftet var så klart att förbättra uthållighet och styrka i förhållande till min kroppsvikt, alltså bli lite smidigare. Nu till grejen. JAG TYCKER INTE CROSSFIT ÄR KUL! Verkligen inte så igår när jag hade styrka på schemat tänkte jag skit i Crossfit nu kör vi Arnold style- Pumping Iron.
Hade kul på gymmet, lyfte tunga vikter, fick pump och såg till och med uppumpad ut när jag var klar. Så från och med nu är det Pumping Iron igen 2 dagar i veckan. Basövningar men med lite lättare vikter och fler reps, 4x20 på det mesta är planen.
Men klart så har jag sprungit också. Denna vecka är mängd vecka så i tisdags var det intervaller 5x2. Uppvärmning 3 km i 5.30-fart sedan 5 st 2km intervaller i 4.30-fart. Vilan fick gå på pulsen när den var nere vid 50% av max så startade jag igen, synd att det tog omkring 1 minut att gå från 90 till 50 % hade varit skönt att vila längre. Sista varvet fick jag verkligen kämpa för att hålla tempot. Avslutade med 3km ner jogg. 16km det är nästan som ett gammalt långpass.
Under passet fick jag dock känningar i min vänstra hamstring och i höger vad. Gick att köra på men idag väntar 1 timmes Idrottsmassage på Accessrehab.
Dessa känningar och den inbokade massagen gör veckans träningsupplägg lite konstigt. Blir löpning nu fredag, lördag och söndag med över 30km på söndag. Lördag blir ett kortade pass på omkring 18km ska nämligen hinna och supporta brorsan som ska springa Stockholm Marathon. Inte för att det kommer ta hela dagen han borde vara klar på omkring 3timmar men sedan ska hans son, Monstret,vara med sin faster då behöver jag alla extra krafter jag kan få.
Aronold i Pumping IronBra film faktiskt, har boken också om någon är intresserad av att fördjupa sig i hur man blir stor och stark. De är minnen från den tid då jag ville bli som Arnold. Det var tider det, tunga knäböj och kreatin blandat i hallonsaft nu kör jag inte så längre. Nu har man en ryggsäck som man fyller med vatten, dricker Pucko och äter någon form av gel som smakar Coca cola på söndagar.
För ett tag sedan började jag köra med Crossfit inspirerade övningar istället för vanlig hederlig styrketräning. Syftet var så klart att förbättra uthållighet och styrka i förhållande till min kroppsvikt, alltså bli lite smidigare. Nu till grejen. JAG TYCKER INTE CROSSFIT ÄR KUL! Verkligen inte så igår när jag hade styrka på schemat tänkte jag skit i Crossfit nu kör vi Arnold style- Pumping Iron.
Hade kul på gymmet, lyfte tunga vikter, fick pump och såg till och med uppumpad ut när jag var klar. Så från och med nu är det Pumping Iron igen 2 dagar i veckan. Basövningar men med lite lättare vikter och fler reps, 4x20 på det mesta är planen.
Men klart så har jag sprungit också. Denna vecka är mängd vecka så i tisdags var det intervaller 5x2. Uppvärmning 3 km i 5.30-fart sedan 5 st 2km intervaller i 4.30-fart. Vilan fick gå på pulsen när den var nere vid 50% av max så startade jag igen, synd att det tog omkring 1 minut att gå från 90 till 50 % hade varit skönt att vila längre. Sista varvet fick jag verkligen kämpa för att hålla tempot. Avslutade med 3km ner jogg. 16km det är nästan som ett gammalt långpass.
Under passet fick jag dock känningar i min vänstra hamstring och i höger vad. Gick att köra på men idag väntar 1 timmes Idrottsmassage på Accessrehab.
Dessa känningar och den inbokade massagen gör veckans träningsupplägg lite konstigt. Blir löpning nu fredag, lördag och söndag med över 30km på söndag. Lördag blir ett kortade pass på omkring 18km ska nämligen hinna och supporta brorsan som ska springa Stockholm Marathon. Inte för att det kommer ta hela dagen han borde vara klar på omkring 3timmar men sedan ska hans son, Monstret,vara med sin faster då behöver jag alla extra krafter jag kan få.
När vad JAG gör blir viktigare än vad DU gör
Då är jag tillbaka från en härlig semester i Lissabon. Det som är så skönt med semester är att man kan göra saker man aldrig annars gör. Som att promenera 6 timmar på kullerstensgator i förd nya ballerinaskor...
Men nu tänkte jag skriva om något jag reflekterat över gällande träning och kost. Nämligen att det jag gör är viktigare än vad du gör...
På mitt jobb har vi alltid ett överflöd av kakor och godsaker i köket. För mig är det inget större problem, känner mig sällan sugen heller och har inga problem med att inte äta av det. Dock är det många andra som nog har lite problem med att jag inte gör det. Orsaken är att de själva mer än gärna äter en eller två bitar av det som bjuds.
Jag känner mig nöjd med att ha kommit till det stadie, äntligen, där jag kan äta en muffins om jag vill och inte må dåligt över det. Men samtidigt vet jag att en muffin om dagen inte passar ihop med hur jag vill leva och vad jag har för mål.
Ofta när man kommer in på samtal, särskilt nu i sommartid, kring träning så säger jag att jag tränar. Har med åren lärt mig att tona ner mängd och intensitet för att slippa jobbiga diskussioner. Men ibland är men mer öppen hjärtligt. Det jag gör, tränar relativt hårt och målmedvetet, blir då en slags referenspunkt för vad andra kanske inte gör.
Läste en statusrad för ett tag sedan som berkäftar detta, det stod: Hoja kan folk inte sluta jogga för jag får dåligt samvete för att jag inte joggar!
För ett tag sedan utspelade sig denna dialog när jag bytte om för att dra ut på min runda sa jag:
–Hoja idag känner man inte riktigt topp lusten.
Då fick jag svaret: - Gud vad skönt att du känner så ska du inte hoppa passet då?
-Nee vaddå hoppar över, det ska jag inte jag sa bara att jag inte känner mig taggad till tänderna så betyder det inte att jag inte ska springa.
Varav man ofta får svaret: - Jo men du måste låta kroppen vila.
Lustigt nog är det alltid personer utan kunskap om träning eller som inte själva tränar som ger dessa råd. Varför? Jo, kanske för att om jag vilar och hoppar träningspass så får det dem att må bättre över sina hoppade träningspass.
En klockren kommentar var när jag en dag hade sådan träningsvärk i benen att jag valde hissen och fick kommentaren.
-Jasså du som springer så mycket tar du hissen?
- Jo, just för att jag springer så mycket så kan jag unna mig att ta hissen ibland. Svarade jag.
Ibland är det skönt att sätta in kniven och vrida om…
Men nu tänkte jag skriva om något jag reflekterat över gällande träning och kost. Nämligen att det jag gör är viktigare än vad du gör...
På mitt jobb har vi alltid ett överflöd av kakor och godsaker i köket. För mig är det inget större problem, känner mig sällan sugen heller och har inga problem med att inte äta av det. Dock är det många andra som nog har lite problem med att jag inte gör det. Orsaken är att de själva mer än gärna äter en eller två bitar av det som bjuds.
Jag känner mig nöjd med att ha kommit till det stadie, äntligen, där jag kan äta en muffins om jag vill och inte må dåligt över det. Men samtidigt vet jag att en muffin om dagen inte passar ihop med hur jag vill leva och vad jag har för mål.
Ofta när man kommer in på samtal, särskilt nu i sommartid, kring träning så säger jag att jag tränar. Har med åren lärt mig att tona ner mängd och intensitet för att slippa jobbiga diskussioner. Men ibland är men mer öppen hjärtligt. Det jag gör, tränar relativt hårt och målmedvetet, blir då en slags referenspunkt för vad andra kanske inte gör.
Läste en statusrad för ett tag sedan som berkäftar detta, det stod: Hoja kan folk inte sluta jogga för jag får dåligt samvete för att jag inte joggar!
För ett tag sedan utspelade sig denna dialog när jag bytte om för att dra ut på min runda sa jag:
–Hoja idag känner man inte riktigt topp lusten.
Då fick jag svaret: - Gud vad skönt att du känner så ska du inte hoppa passet då?
-Nee vaddå hoppar över, det ska jag inte jag sa bara att jag inte känner mig taggad till tänderna så betyder det inte att jag inte ska springa.
Varav man ofta får svaret: - Jo men du måste låta kroppen vila.
Lustigt nog är det alltid personer utan kunskap om träning eller som inte själva tränar som ger dessa råd. Varför? Jo, kanske för att om jag vilar och hoppar träningspass så får det dem att må bättre över sina hoppade träningspass.
En klockren kommentar var när jag en dag hade sådan träningsvärk i benen att jag valde hissen och fick kommentaren.
-Jasså du som springer så mycket tar du hissen?
- Jo, just för att jag springer så mycket så kan jag unna mig att ta hissen ibland. Svarade jag.
Ibland är det skönt att sätta in kniven och vrida om…
På stenålderspromenad
Tränar fötterna ute i det fria!Retar mig lite på mig själv då jag har blivit en sådan där "det är alltid bäst att träna ute, så himla skönt att få frisk luft"- person.
Igår var det styrka på schemat och eftersom solen sken och jag (mot min vilja) blivit en utomhusperson så tänkte jag att jag kör styrka ute.
Det blev vad en Colting inspirerad stenålderspromenad/jogging. I mina 5-fingers joggade jag ca 3 km ner till ett litet skogsområde. Där klättrade jag upp för en liten klippa och ner igen. Joggade vidare och hoppade ibland upp och ner på bänkar och ibland över fallna träd. Kom till ett utegym och då körde jag:
Borsovhopp
Dips
Burpees
Mage
Axelpress ståendes på händer mot ett fotbollsmål
Knäböj med hopp
Körde tre varv 31-21-11.
Sedan lite övningar för höfter och vader. Kände mig nöjd och klättrade hem genom skogen. Ett fint pass men kanske inte det tyngsta jag gjord, försökte med chins men jag var för tung för trädgrenen som gick av...Har jag lärt mig något?
Jo, gymma det gör man bäst på gymmet.
Nu mina vänner kommer ni inte höra så mycket av mig förrän på tisdag för jag åker nämligen till Portugal. Sambon tror att det är en skön dricka vin mitt på dagen resa men jag har googlat fram de bästa löprundorna.
Glöm inte!
Le medan du springer!
Var tog plommonen vägen?
Har haft två tunga löpdagar. I tisdags stod intervaller på schemat, satt och hittade ut genom fönstret på kontoret och såg hur regnet öste ner. Såg löpband framför mig… Men när jag kom hem hade det slutat regna och man får inte springa inne om man kan springa ute. Tycker nämligen det är lite fusk att ställa sig på löpbandet, halva jobbet försvinner liksom.
Drog ner till den lokala löpbanan för att avverka intervallerna som hade upplägget: Uppvärmning med löpskola 15 min. Följt av 5x40sek med 15 sek vila + 5x4min med 45 sek vila +5x40sek sedan ner jogg. Jag har helt själv snott detta pass från Running Sweden. Det var dåligt med kräm i benen redan från start. Efter att det första blocket avverkats så öppnade sig himlen också. Nu fattar jag detta med vattenlöpning. Alla utom jag och kidsen som hade en viktig fotbollsmatch sökte skydd.
I mitt huvud hördes en röst som sa:
-Aaaa de hårdaste av alla jävlar är inte gjorda av socker.
Fick inte upp någon fart alls 4 minutrarna fick jag kämpa för att få ner i 4.30tempo även om den sista tillslut gick i 4-fart.
Egentligen så kör jag styrketräning sedan på onsdagar men eftersom jag skall till Lissabon i 5 dagar så har jag stuvat om lite så igår var det distanspass 90min. Tänkte att det var länge sedan jag sett Djurgården. Varken plommon eller kräm i benen då heller.
Jag fick kramp i vaderna redan efter 3 km, fick dra ner kompressionsstumporna och det blev lite bättre. Försökte komma in i min distansfart men det gick inte, allt gjorde ont och allt var tungt. Den gamla Anna hade blivit så arg, krigat och kämpat till tårarna rann och sedan kommit hem ledsen och nerslagen. Men den nya ultra-aspirerande Anna tänkte: Asssch synd att jag inte har med pengar då hade jag kunnat köpa en kanelbulle på Pressbyrån!
Nej.. okejrå det var kanske inte vad jag tänkte men jag skiftade display på klockan och sket i hastigheten och sprang bara efter puls och känsla.
På Södermälarstrand sprang jag in i GI-Tess, eller Lill-Tessan som jag brukar kalla henne. Det är en tuffbrud i lyxförpackning hon har bland annat jagat pirater i Somalia! När hon så fint sade att hon följer min blogg varje dag så sträckte jag på mig och fick upp lite fart.
Passet blev 18km och vara
de i 1tim och 43 min. Vilket är omkring 13minuter långsammare än förra veckan. Men så har jag sedan dess ökat tängden med 2mil/vecka, det är klart att det tar ut sin rätt. Det kommer ta ett tag för kroppen att vänja sig och bli en Ultrakropp. Men jag tror faktiskt att den kommer gilla det. Men det är nog rätt bra att jag åker iväg till Lissabon, nog för att träningskläderna följer med men det kommer bli mer lugn löpning för att upptäcka staden och sådant.
Passet avklarat, ser lite trött och svettig ut trots allt...
Drog ner till den lokala löpbanan för att avverka intervallerna som hade upplägget: Uppvärmning med löpskola 15 min. Följt av 5x40sek med 15 sek vila + 5x4min med 45 sek vila +5x40sek sedan ner jogg. Jag har helt själv snott detta pass från Running Sweden. Det var dåligt med kräm i benen redan från start. Efter att det första blocket avverkats så öppnade sig himlen också. Nu fattar jag detta med vattenlöpning. Alla utom jag och kidsen som hade en viktig fotbollsmatch sökte skydd.
I mitt huvud hördes en röst som sa:
-Aaaa de hårdaste av alla jävlar är inte gjorda av socker.
Fick inte upp någon fart alls 4 minutrarna fick jag kämpa för att få ner i 4.30tempo även om den sista tillslut gick i 4-fart.
Egentligen så kör jag styrketräning sedan på onsdagar men eftersom jag skall till Lissabon i 5 dagar så har jag stuvat om lite så igår var det distanspass 90min. Tänkte att det var länge sedan jag sett Djurgården. Varken plommon eller kräm i benen då heller.
Jag fick kramp i vaderna redan efter 3 km, fick dra ner kompressionsstumporna och det blev lite bättre. Försökte komma in i min distansfart men det gick inte, allt gjorde ont och allt var tungt. Den gamla Anna hade blivit så arg, krigat och kämpat till tårarna rann och sedan kommit hem ledsen och nerslagen. Men den nya ultra-aspirerande Anna tänkte: Asssch synd att jag inte har med pengar då hade jag kunnat köpa en kanelbulle på Pressbyrån!
Nej.. okejrå det var kanske inte vad jag tänkte men jag skiftade display på klockan och sket i hastigheten och sprang bara efter puls och känsla.
På Södermälarstrand sprang jag in i GI-Tess, eller Lill-Tessan som jag brukar kalla henne. Det är en tuffbrud i lyxförpackning hon har bland annat jagat pirater i Somalia! När hon så fint sade att hon följer min blogg varje dag så sträckte jag på mig och fick upp lite fart.
Passet blev 18km och vara
de i 1tim och 43 min. Vilket är omkring 13minuter långsammare än förra veckan. Men så har jag sedan dess ökat tängden med 2mil/vecka, det är klart att det tar ut sin rätt. Det kommer ta ett tag för kroppen att vänja sig och bli en Ultrakropp. Men jag tror faktiskt att den kommer gilla det. Men det är nog rätt bra att jag åker iväg till Lissabon, nog för att träningskläderna följer med men det kommer bli mer lugn löpning för att upptäcka staden och sådant.Passet avklarat, ser lite trött och svettig ut trots allt...
Born to run- jakten på löpningens själ
Som jag väntat på denna bok ” Born to run- jakten på löpningens själv” av Christopher McDougall. Ibland när man längtar efter något så blir man lite besviken när man väl får den, denna gång blev jag det inte. Nästan från första sida så var jag fängslad. Boken blandar PR för barfota löpning med att redogöra för forskning inom såväl morfologi som antropologi vilket mixas ihop med en redogörelse över några av USA:s bästa ultralöpare och deras prestationer. Det som binder samman hela boken är ett lopp men också det som kanske karakteriserar vår värld - sökandet. Denna gång efter löpningens själ.
Boken speglar dagens samhälle på flera sätt vi har den skadedrabbade Christopher (boken är självbiografisk) som söker efter ett sätt att kunna springa och vara skadefri samtidigt som man kan ana att han också letar efter ett scoop för att främja sin karriär. Detta för honom till Mexiko och till Kopparkanjonen här lever tarahumaraindianerna som på något sätt fortsatt att leva avskilt från den moderna civilisationen. Centralt i deras sätt att leva och vara är löpningen och inte vilken löpning som helst utan ultralöpning i tunna sandaler. Här lever också Caballo Blanco en västerländsk man med ett mystiskt förflutet som gett upp sitt liv i det moderna samhället för att leva som tarahumaraindianerna och äga sig åt löpning och åt överlevnad. Han har alltså gjort det som många av oss kanske drömmer om, gett upp den ”moderna världen” som kretsar kring Iphone, bloggar och Facebook för att bara leva och vara.
När man läser boken slits man mellan att man inte vill lägga ifrån sig boken och att det enda man vill göra är att lägga ifrån sig boken och springa, inte springa Kungsholmenrunt utan springa i det fria. En del av bokens behållning är också att den inte bara fokuserar på dem som är bäst den lyfter fram att de som är bäst inte alltid har varit bäst. Det inger hopp.
Le när du springer och du kommer nå längre än du tror!
Här hittar du ett klipp om tarahumaraindianerna
Boken speglar dagens samhälle på flera sätt vi har den skadedrabbade Christopher (boken är självbiografisk) som söker efter ett sätt att kunna springa och vara skadefri samtidigt som man kan ana att han också letar efter ett scoop för att främja sin karriär. Detta för honom till Mexiko och till Kopparkanjonen här lever tarahumaraindianerna som på något sätt fortsatt att leva avskilt från den moderna civilisationen. Centralt i deras sätt att leva och vara är löpningen och inte vilken löpning som helst utan ultralöpning i tunna sandaler. Här lever också Caballo Blanco en västerländsk man med ett mystiskt förflutet som gett upp sitt liv i det moderna samhället för att leva som tarahumaraindianerna och äga sig åt löpning och åt överlevnad. Han har alltså gjort det som många av oss kanske drömmer om, gett upp den ”moderna världen” som kretsar kring Iphone, bloggar och Facebook för att bara leva och vara.
När man läser boken slits man mellan att man inte vill lägga ifrån sig boken och att det enda man vill göra är att lägga ifrån sig boken och springa, inte springa Kungsholmenrunt utan springa i det fria. En del av bokens behållning är också att den inte bara fokuserar på dem som är bäst den lyfter fram att de som är bäst inte alltid har varit bäst. Det inger hopp.
Le när du springer och du kommer nå längre än du tror!
Här hittar du ett klipp om tarahumaraindianerna
Smal innan sommaren, alla bästa knepen och övningarna!
Det märks att sommaren börjar närma sig, inte bara på att vädret är helt okej och att ute serveringarna börjar bli fulla utan närmast tänker jag på alla ”goda” råd vi får om hur vi ska få vår drömkropp och slippa stå i vassen i sommar.
Några av mina favorit råd som jag verkligen tror funkar är och därför vill dela med mig av är:
Aftonbladets råd till dig som ständigt är sugen på sött. De har tagit fram en ny ”rymd-kur”. På den läckra menyn står mycket frystorkat och mycket som äts med sugrör. Funkar garanterat.
Expressen är inte mycket sämre de heller. Följ Expressens råd och du blir av med sötsuget genom att dricka kaffe och te.
Missa heller inte Aftonbladets bästa träningsknep. De har inte missat att det är ”back to basic” som gäller och enligt dem är det enda som kan bygga en slimad och tonad kropp Jane Fondas klassiska ”kniiiiip” work-out.
Så har vi ju Vibro-sauna som ingen som vill komma i form få rutor på magen kan vara utan. Fäster bältet runt dina problem områden, mage, höfter rumpa och lägger dig i soffan i 10 minuter. Du blir knappt svettig och bältet gör jobbet åt dig.
Så investera i samtliga dessa prylar och följ dessa råd så kommer du garanterat vara snygg, smal och slimmad inför sommaren. Och det bästa av allt är att du inte ens blir svettig eller behöver anstränga dig! ¨
Några av mina favorit råd som jag verkligen tror funkar är och därför vill dela med mig av är:
Aftonbladets råd till dig som ständigt är sugen på sött. De har tagit fram en ny ”rymd-kur”. På den läckra menyn står mycket frystorkat och mycket som äts med sugrör. Funkar garanterat.
Expressen är inte mycket sämre de heller. Följ Expressens råd och du blir av med sötsuget genom att dricka kaffe och te.
Missa heller inte Aftonbladets bästa träningsknep. De har inte missat att det är ”back to basic” som gäller och enligt dem är det enda som kan bygga en slimad och tonad kropp Jane Fondas klassiska ”kniiiiip” work-out.
Så har vi ju Vibro-sauna som ingen som vill komma i form få rutor på magen kan vara utan. Fäster bältet runt dina problem områden, mage, höfter rumpa och lägger dig i soffan i 10 minuter. Du blir knappt svettig och bältet gör jobbet åt dig.
Så investera i samtliga dessa prylar och följ dessa råd så kommer du garanterat vara snygg, smal och slimmad inför sommaren. Och det bästa av allt är att du inte ens blir svettig eller behöver anstränga dig! ¨
För en ännu snabbare fix så rekommenderar jag Phuket Health Travel. Som kombinerar drömsemestern i Thailand med möjligheten att fixa drömkroppen
Välkommen monstret visa vad du går för!
I helgen har jag välkomnat monstret. När man tränar så är det skönt och till och med stundtals kul fram tills att monstret kommer. Monstret är den smärta som man känner när man tränar hårt. Hjärtat som slår så att man tror det ska hoppa ut ur bröstet, en andning som är så snabb att nästan gör ont. Mjölksyran som får låren att bli som sten. Höfterna som kvider och eld under fötterna. Det är monstret! Monstret skall man välkomna, när han står vid dörren då är det dags att börja jobba.
I lördags körde jag 3x10 tröskelintervaller. Tröskelintervaller ska egentligen vara precis så fort och hårt att du inte får mjölksyra, du ska se monstret vid grinden helt enkelt men inte släppa in honom. Jag körde 4km uppvärmning sedan 3x10 i 4-fart. Första gick fint, efter hälften på den andra började det smärta och då satta jag bara i en växel till. Nytt rekord 3x10 i 4-fart
Så lite löpskola efter det, det får man inte fuska med.
Ännu en grej hände i helgen- distansrekord 30 km.
Japp här plockar vi rekord som om det vore plommon i ett träd. Det är skillnad på att springa 30 km och springa 20 km. Efter 20 så börjar liksom magen göra sig påmind och så börjar det bli slitigt på ett annat sätt. 10km klarar de flesta och då när man är över 10 så är det mindre än hälften kvar till 20 men om man ska springa 30 då har man bara gjort en 3:e del vid 10. Men så får man inte tänka, det är det monstret vill. Man ska se fram emot 18 km får då har monstret bosatt sig i kroppen och man får börja jobba!
Under båda dessa pass så plockade jag upp meningen: ”Smärtan är oundviklig lidandet är valfritt” flera gången och det hjälpte. Tänkte att ja det gör ont, men nej jag lider inte, jag slåss mot monstret!
Så klart undrar ni hur fort det gick, 2tim 54min inkl viss problem med att hitta i Fredhäll dit jag irrat mig som slutade med lite klätring över staket som vanligt.
Bästa med att träna hårt är allt man kan äta. Rabarbermuffins och cappucino på Muffinbakery!
I lördags körde jag 3x10 tröskelintervaller. Tröskelintervaller ska egentligen vara precis så fort och hårt att du inte får mjölksyra, du ska se monstret vid grinden helt enkelt men inte släppa in honom. Jag körde 4km uppvärmning sedan 3x10 i 4-fart. Första gick fint, efter hälften på den andra började det smärta och då satta jag bara i en växel till. Nytt rekord 3x10 i 4-fart
Så lite löpskola efter det, det får man inte fuska med.
Ännu en grej hände i helgen- distansrekord 30 km.
Japp här plockar vi rekord som om det vore plommon i ett träd. Det är skillnad på att springa 30 km och springa 20 km. Efter 20 så börjar liksom magen göra sig påmind och så börjar det bli slitigt på ett annat sätt. 10km klarar de flesta och då när man är över 10 så är det mindre än hälften kvar till 20 men om man ska springa 30 då har man bara gjort en 3:e del vid 10. Men så får man inte tänka, det är det monstret vill. Man ska se fram emot 18 km får då har monstret bosatt sig i kroppen och man får börja jobba!
Under båda dessa pass så plockade jag upp meningen: ”Smärtan är oundviklig lidandet är valfritt” flera gången och det hjälpte. Tänkte att ja det gör ont, men nej jag lider inte, jag slåss mot monstret!
Så klart undrar ni hur fort det gick, 2tim 54min inkl viss problem med att hitta i Fredhäll dit jag irrat mig som slutade med lite klätring över staket som vanligt.
Bästa med att träna hårt är allt man kan äta. Rabarbermuffins och cappucino på Muffinbakery!
Hur långt kan jag springa?
Fjädrande ben, smalt bålparti, svettkörtlar, hårlös hud, upprätta kroppar. Fötter som har många fjädrande senor som fungerar nästan som gummiband, förmåga att växla mellan olika andningsrytmer.
Men i jämförelse med liknande däggdjur är detta djur långsamt. Vilket djur tror ni jag pratar om?
Japp, människan!
Så fort man säger att man springer så frågar ens med människor;
- Jasså vad springer du milen på?
Min dröm, att få kalla mig löpare har fokuserat på att jag ska kunna svara en siffra under 45 minuter. ”Alla” löpares dröm är att kunna säga minst 39minuter. Medan hela vårs konstruktion motsätter sig att vi ska vara snabba. Vi är byggda för att vara uthålliga, byggda för att springa långt.
Strävan efter att nå mitt under 45minuter mål har gjort att det låst sig lite för mig, kämpar och kämpar utan att jag egentligen tycker att jag gör några framsteg. Fick rekommendationen om ”rolig långkörning” men det är svårt att hålla när man hela tiden jagar sekunder eller minuter för att man vill så mycket. Detta har fört mig ner i löparens svarta hål, när alla pass blir lika hårda, det lätta passen blir för hårda och det hårda passen blir inte nog hårda. Därför har jag nu bestämt mig för att gå tillbaka till det jag är konstruerad för nämligen inte bli snabb utan bli uthållig.
Hur långt kan jag klara av att springa? Det är frågan.
Nuvarande distansrekord är futtiga 26km målet är att om 10veckor klara nästan det dubbla, alltså 50km. Kanske skulle kunna klara det redan nu, men jag vill göra det på ett bra sätt som skall få mig att vilja göra det igen.
Men i jämförelse med liknande däggdjur är detta djur långsamt. Vilket djur tror ni jag pratar om?
Japp, människan!
Så fort man säger att man springer så frågar ens med människor;
- Jasså vad springer du milen på?
Min dröm, att få kalla mig löpare har fokuserat på att jag ska kunna svara en siffra under 45 minuter. ”Alla” löpares dröm är att kunna säga minst 39minuter. Medan hela vårs konstruktion motsätter sig att vi ska vara snabba. Vi är byggda för att vara uthålliga, byggda för att springa långt.
Strävan efter att nå mitt under 45minuter mål har gjort att det låst sig lite för mig, kämpar och kämpar utan att jag egentligen tycker att jag gör några framsteg. Fick rekommendationen om ”rolig långkörning” men det är svårt att hålla när man hela tiden jagar sekunder eller minuter för att man vill så mycket. Detta har fört mig ner i löparens svarta hål, när alla pass blir lika hårda, det lätta passen blir för hårda och det hårda passen blir inte nog hårda. Därför har jag nu bestämt mig för att gå tillbaka till det jag är konstruerad för nämligen inte bli snabb utan bli uthållig.
Hur långt kan jag klara av att springa? Det är frågan.
Nuvarande distansrekord är futtiga 26km målet är att om 10veckor klara nästan det dubbla, alltså 50km. Kanske skulle kunna klara det redan nu, men jag vill göra det på ett bra sätt som skall få mig att vilja göra det igen.
Dagen då jag blev ett forskningsobjekt
För ett tag sedan anmälde jag mig för att delta i ett forskningsprojekt. Bakom studien står Karolinska Institutet, Lunds Universitet, Göteborgs Universitet, Linköpings universitet, Uppsala universitet och Umeå universitet. LifeGene finansieras genom anslag från Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, AFA Försäkring samt Ragnar och Torsten Söderbergs stiftelser.
Vissa har fått inbjudan till att delta i studien medan andra, som jag anmälde mig frivilligt. Dels för att bidra till forskningen men också för att få veta mer om min egen hälsa. Syftet med projektet är att få veta hur våra gener, vårt sätt att leva och vår omgivning påverkar vår hälsa.
Studien börjar med att du svarar på en mycket omfattande enkät som behandlar allt från hur fördelningen på sin tallrik ser ut till om du någon gång övervägt att ta ditt liv. Det är alltså både högt och lågt. Därefter får du boka in ditt hälsotest.
I går var det min tur.
Väl framme hos Lifegene så fick man kissa på burk. Sedan mättes man på längden (när gjorde man det sist?) Men inte nog med det även midja, bröst och rumpa mättes. Sedan var det dags att ställa sig på tanitavågen. Det är en våg som ger ett ungefärligt värde på fett och muskler i kroppen.
Jag fick bland annat veta att jag har 2,3kg muskler i vardera arm. Är det bra? Undrar ni då. Ingen aning. Men jag fick också veta att jag har 200g mer muskler i högerben än i vänster.
Min fettprocent var 20, är lägre än rekommenderat värde för kvinnor men samtidigt fick jag med mina 65kg ett BMI som var på gränsen till överviktig. Vilket säger en hel del om att BMI är ett skitmått!
Sedan var det hörselkontroll, den var svår när man lärt sig uppfatta en signal så byttes det till en annan.
Efter det var det vilopuls, den var 52, normalt brukar jag ha 45 men man var ju lite upp stressad efter hörsel testet. Därefter följde en rad blodprov, långtidsocker, kolestrol och fan och hans moster. Resultatet på dessa tester får jag om en vecka.
Tycker du det låter spännande?
Vissa har fått inbjudan till att delta i studien medan andra, som jag anmälde mig frivilligt. Dels för att bidra till forskningen men också för att få veta mer om min egen hälsa. Syftet med projektet är att få veta hur våra gener, vårt sätt att leva och vår omgivning påverkar vår hälsa.
Studien börjar med att du svarar på en mycket omfattande enkät som behandlar allt från hur fördelningen på sin tallrik ser ut till om du någon gång övervägt att ta ditt liv. Det är alltså både högt och lågt. Därefter får du boka in ditt hälsotest.
I går var det min tur.
Väl framme hos Lifegene så fick man kissa på burk. Sedan mättes man på längden (när gjorde man det sist?) Men inte nog med det även midja, bröst och rumpa mättes. Sedan var det dags att ställa sig på tanitavågen. Det är en våg som ger ett ungefärligt värde på fett och muskler i kroppen.
Jag fick bland annat veta att jag har 2,3kg muskler i vardera arm. Är det bra? Undrar ni då. Ingen aning. Men jag fick också veta att jag har 200g mer muskler i högerben än i vänster.
Min fettprocent var 20, är lägre än rekommenderat värde för kvinnor men samtidigt fick jag med mina 65kg ett BMI som var på gränsen till överviktig. Vilket säger en hel del om att BMI är ett skitmått!
Sedan var det hörselkontroll, den var svår när man lärt sig uppfatta en signal så byttes det till en annan.
Efter det var det vilopuls, den var 52, normalt brukar jag ha 45 men man var ju lite upp stressad efter hörsel testet. Därefter följde en rad blodprov, långtidsocker, kolestrol och fan och hans moster. Resultatet på dessa tester får jag om en vecka.
Tycker du det låter spännande?
Anmäl dig du också. Hittills har man testar 15 000 personer och målet är omkring 500 000. För mer information besök http://www.lifegene.se/
Upp och ner, ner och upp, grisen gal på backenstopp…
Igår var jag ute i Hammarbybacken, har inte kört där sedan i höstas och det var med lite skräckblandad förtjusning som jag i sakta joggade de 4 km ut till backen.
Väl framme gick jag upp en gång dels för att bli ordentligt varm men också för att lämna ryggsäcken någonstans halvvägs. Sedan var det på med brillorna och köra igång.
Planen var att springa uppför i 2 minuter och hela tiden komma lite längre och sedan nedför 1 minut, detta 6 gånger. Var skönt, benen är starkare än sist och jag kom flera gånger nästan hela vägen upp! Taggades extra mycket av att jag fick lite beröm av en okänd man som körde intervaller genom att traska upp. När jag för andra gången tog honom utbrast han:
- Fan vad stark du är!
- Tack! svarade jag.
Gissa om man rättade upp sig och trippade på ännu snabbare, snyggare och starkare!
Efter 2+1x6 så körde jag 40sekunders rusningar allt vad jag kunde följt av 20 sekunder ner, 40+20x4.
Hade egentligen velat springa mer, benen kändes otroligt pigga och som tur var hade jag glömt pulsbandet hemma men det var inga tokflåsningar utan kunde direkt vända om för att ta utförslöpningen. Ser redan fram emot nästa Hammarbybackenpass.
Jag ska bli sjukt bra på att springa i backar, det är mitt mål denna sommar!
Ner...
Jag står på backenstopp!
Efterpasset var det dags för en Pucko så klart!
Väl framme gick jag upp en gång dels för att bli ordentligt varm men också för att lämna ryggsäcken någonstans halvvägs. Sedan var det på med brillorna och köra igång.
Planen var att springa uppför i 2 minuter och hela tiden komma lite längre och sedan nedför 1 minut, detta 6 gånger. Var skönt, benen är starkare än sist och jag kom flera gånger nästan hela vägen upp! Taggades extra mycket av att jag fick lite beröm av en okänd man som körde intervaller genom att traska upp. När jag för andra gången tog honom utbrast han:
- Fan vad stark du är!
- Tack! svarade jag.
Gissa om man rättade upp sig och trippade på ännu snabbare, snyggare och starkare!
Efter 2+1x6 så körde jag 40sekunders rusningar allt vad jag kunde följt av 20 sekunder ner, 40+20x4.
Hade egentligen velat springa mer, benen kändes otroligt pigga och som tur var hade jag glömt pulsbandet hemma men det var inga tokflåsningar utan kunde direkt vända om för att ta utförslöpningen. Ser redan fram emot nästa Hammarbybackenpass.
Jag ska bli sjukt bra på att springa i backar, det är mitt mål denna sommar!
Upp och...
Ner...
Jag står på backenstopp! Efterpasset var det dags för en Pucko så klart!Ni kan numera kalla mig blåsan
För ett tag sedan investerade jag ju i ett par rullskidor. Orsaken är ingen annan än att jag skall åka Vasaloppet, riktiga Vasaloppet alltså 2012. Anmälan är klar och betald. Min klubb är så klart Junosuando IK.
När jag anmält mig så sade min pappa
- Du måste du börja åka rullskidor så du får in lite teknik, vem vet ni kanske inte får någon snö.
- Nee, rullskidor det måste jag väl inte jag springer ju, svarade jag och gick sedan och köpte ett par rullskidor.
Första gångerna har jag åkt fram och tillbaka på en liten nya asfalterad plätt som är kanske 200m lång bakom mitt hem. I går vågade jag mig ner till cykelbanan vid stora vägen, det är en raksträcka som är kanske 800m och slutar i en brant nedförsbacke. Det slutar lite nedför i och för sig, men bara åt ena hållet åt andra hållet blir det en 800m lång uppförsbacke.
Hur som har jag börjat få in tekniken nu, stakar mest men från skjutet funkar med båda benen och igår blev det 6km fram och tillbaka på denna sträcka. På slutet hade jag bra teknik och körde om en och annan cyklist på uppförs sträckan.
Men liksom terränglöpning så är rullskidor farligt, resultatet av detta träningspass blev… Just det en blåsa.
Så ni kan numera kalla mig ”blåsan”
När jag anmält mig så sade min pappa
- Du måste du börja åka rullskidor så du får in lite teknik, vem vet ni kanske inte får någon snö.
- Nee, rullskidor det måste jag väl inte jag springer ju, svarade jag och gick sedan och köpte ett par rullskidor.
Första gångerna har jag åkt fram och tillbaka på en liten nya asfalterad plätt som är kanske 200m lång bakom mitt hem. I går vågade jag mig ner till cykelbanan vid stora vägen, det är en raksträcka som är kanske 800m och slutar i en brant nedförsbacke. Det slutar lite nedför i och för sig, men bara åt ena hållet åt andra hållet blir det en 800m lång uppförsbacke.
Hur som har jag börjat få in tekniken nu, stakar mest men från skjutet funkar med båda benen och igår blev det 6km fram och tillbaka på denna sträcka. På slutet hade jag bra teknik och körde om en och annan cyklist på uppförs sträckan.
Men liksom terränglöpning så är rullskidor farligt, resultatet av detta träningspass blev… Just det en blåsa.
Så ni kan numera kalla mig ”blåsan”
Synliga resultat av träningen!
Helgen har verkligen varit fantastisk på många sätt särskilt för att det var sol och så varmt att till och med jag sprang i t-shirt.
På lördagen när ALLA andra var med i någon tävling, Kungsholmenrunt, Spring Cross eller Lidingö Ultra så hade jag en egen långrunda. Laddade kvällen innan med pizza och smågodis så det fanns energi i kroppen. Det blev en lång terrängrunda som gick genom Årsta, Hammarbybacken och ut i Nackareservatet och Hellasgården. Det är jätte fint där ute, varit mycket där men i lördags såg jag det med nya ögon- löpande ögon.
Sprang mesta del av passet till och med utan musik, lyssnade på fåglarna och försökte njuta av livet. Tittade på blommorna och uppskattade den gröna ängen.
I was running myself happy!
På lördagen när ALLA andra var med i någon tävling, Kungsholmenrunt, Spring Cross eller Lidingö Ultra så hade jag en egen långrunda. Laddade kvällen innan med pizza och smågodis så det fanns energi i kroppen. Det blev en lång terrängrunda som gick genom Årsta, Hammarbybacken och ut i Nackareservatet och Hellasgården. Det är jätte fint där ute, varit mycket där men i lördags såg jag det med nya ögon- löpande ögon.
Sprang mesta del av passet till och med utan musik, lyssnade på fåglarna och försökte njuta av livet. Tittade på blommorna och uppskattade den gröna ängen.
I was running myself happy!
Det enda som störde fridfullheten var en man som plötsligt kom upp bakom mig och andades tungt, jag tror han ville ligga på rulle. Jag däremot ville inte ha sällskap så i den kuperade terrängen gjorde jag en lite fartökning men han hängde kvar, ökade lite till men gubb fan hängde på. Med närmare 18km löpning i benen fick jag speeda upp till 4-fart för att bli av med honom. Kändes som ett bra kvitto att jag kunde göra det och fortfarande kändes bra i kroppen.
Passet blev 26km och jämfört med helgen innan så gick det 10 min fortade alltså 2tim och 26 min.
Det som är bra med långa och långsamma pass är att man hinner fundera. Och under rundan så fick jag en aha-upplevelse. Ni vet Trasdockorna, barnprogrammet man tittade på när man var liten som var sjukt bra. Jag har alltid trott att de sjunger ”Atthjoo säger trasdockan…” men nu kom jag på att de sjunger ” Ach då säger trasdockan…” Det är ju en väsentlig skillnad!
Passet blev 26km och jämfört med helgen innan så gick det 10 min fortade alltså 2tim och 26 min.
Det som är bra med långa och långsamma pass är att man hinner fundera. Och under rundan så fick jag en aha-upplevelse. Ni vet Trasdockorna, barnprogrammet man tittade på när man var liten som var sjukt bra. Jag har alltid trott att de sjunger ”Atthjoo säger trasdockan…” men nu kom jag på att de sjunger ” Ach då säger trasdockan…” Det är ju en väsentlig skillnad!
Kom också på en annan sak som jag ska göra. Måste fundera lite mer på det innan ni får veta men det handlar om "Vägen mot att bli en löpare!
Passet gav mig också mycket synligt resultat, ett kvitto på att jag varit ute i skog och mark. Kvittor sitter kvar och har spritt sig ner i foten som är ett stort blåmärke, jag tror det kom till när jag snubblade på en sten.
Passet gav mig också mycket synligt resultat, ett kvitto på att jag varit ute i skog och mark. Kvittor sitter kvar och har spritt sig ner i foten som är ett stort blåmärke, jag tror det kom till när jag snubblade på en sten.
Stor och stark eller armar som Madonna?
Även om jag är en rookie på löpning så är jag bra på styrketräning och träning i allmänhet, är ju trots allt PT. Detta inlägg tänkte jag ägna till att svara på lite frågor jag fått men kanske också slå hål på lite myter.
Jag tränar och tränar men märker ingen skillnad?
Lovar att du inte kommer se ut så här fast du tar lite tyngre vikter. Men du vill ha det ansiktsutrycket när du tränar, det visar att du tar i!
Jag tränar och tränar men märker ingen skillnad?
Vanligare än man tror, oftast så beror det faktiskt på att du inte ”stressar” kroppen nog. Skrev tidigare att Zumba inte kommer göra dig mer vältränad, vilket jag fått på luven för men jag håller fast vid det. Visst till en början men när du kört Zumba i 8 veckor kommer du inte märka mer skillnad.
Om du tar samma vikt på hantlarna varje gång och gör 3X12 varje gång så kommer du inte bli starkare, det samma gäller löpningen om du springer samma runda i samma takt varje gång så kommer du tillslut inte bli vare sig snabbare eller få bättre kondition. Du måste våga utmana din kropp mer och mer allt eftersom.
Rådet: Våga träna tyngre, hårdare och mer varierat.
Rådet: Våga träna tyngre, hårdare och mer varierat.
Jag vill inte få bulliga muskler utan mer slanka därför tränar jag bara med lätta vikter.
Sorry men mer eller mindre så är detta inte något du kan bestämma, det är till viss del genetiskt hur våra muskler ”ser ut”. Visst är det så att man får mer volym om man tränar med riktigt tunga vikter, men då krävs riktigt tunga vikter, mycket mat och gediget arbete. Denna genetiska betingelse tror jag också ligger till grund när vissa säger att de har så lätt att bygga muskler.
Rådet: Så samman som ovan, då måste våga ta i och öka vikterna för att få muskler och bli mer fit. Vilket inte är samma sak som att maxa i bänkpress men våga ta ”tunga vikter”!
Jag tränar som fan men min mage är ändå slapp!
Hur äter du då? Tränar du både styrketräning och kondition? Punkt förbränning funkar inte så att bara köra Vecko revyn Beach 2011 programmet med 200 sit-ups på kvällen funkar inte. Konditionsträning och styrketräning kombinerat och samma sak här, våga göra lite tyngre sit-ups, magen är en muskel som växer av att bli ansträngd och det är faktiskt vad dina magmuskler måste göra för att bli synliga, det vill säga växa. För att få 6-pack krävs också lite underhudsfett.
Rådet: Se över hur du äter, blanda kondition och styrketräning, träna olika magövningar och träna bålen (core-träning). Glöm inte bort att köra konditionsträning.
Vilken är den bästa övningen för rumpan?
Utfall! Gärna med vikt i händerna eller med skivstång. Samma sak här våga ta ordentligt med vikt. En annan bra övning är knäböj och olika former av hoppövningar där du böjer benet i knäleden.
Rådet: Gör utfall tills du dör, eller dansa afrikanskdans.
Jag vill ha smalare lår så därför tränar jag insidan i maskin.
Om en muskel utsätts för påfrestning så kommer den svara med att växa. Om du kör stenhårt i ”insidalår maskinen” så kommer dina lår att växa. Om du inte samtidigt blir av med eventuellt överskottsfett så kommer låren att bli större.
Rådet: Träna allsidiga gärna funktionella övningar för benen det tar också på insidalår och ett vältränat ben är ett snyggt ben.
Mycket snack om att våga träna tungt, vad är tungt?
Säg att du har ett program där du skall träna 3X12 eller 3X10. Då skall du orka bara 12 eller 10, inte 15. Du ska KÄMPA på sista. Jag tycker att det är bättre att sikta på 12 och bara orka 10 istället för att sikta på 12, ta för lätt vikt och sluta fast man inte är trött. Man pratar ofta om RM (repetion maximun) alltså den vikt du orkar lyfta 1 gång, även kallat att maxa. Om man satsar på styrketräning kan detta vara bra att veta, kan jämföras med din maxpuls i löpning. Ta gärna hjälp av en PT eller instruktör för att göra RM-tester, skaderisken är rätt stor.
Rådet: Våga ta ut dig om du vill träna tungt orka då hellre en rep för lite än 5 för mycket
Sorry men mer eller mindre så är detta inte något du kan bestämma, det är till viss del genetiskt hur våra muskler ”ser ut”. Visst är det så att man får mer volym om man tränar med riktigt tunga vikter, men då krävs riktigt tunga vikter, mycket mat och gediget arbete. Denna genetiska betingelse tror jag också ligger till grund när vissa säger att de har så lätt att bygga muskler.
Rådet: Så samman som ovan, då måste våga ta i och öka vikterna för att få muskler och bli mer fit. Vilket inte är samma sak som att maxa i bänkpress men våga ta ”tunga vikter”!
Jag tränar som fan men min mage är ändå slapp!
Hur äter du då? Tränar du både styrketräning och kondition? Punkt förbränning funkar inte så att bara köra Vecko revyn Beach 2011 programmet med 200 sit-ups på kvällen funkar inte. Konditionsträning och styrketräning kombinerat och samma sak här, våga göra lite tyngre sit-ups, magen är en muskel som växer av att bli ansträngd och det är faktiskt vad dina magmuskler måste göra för att bli synliga, det vill säga växa. För att få 6-pack krävs också lite underhudsfett.
Rådet: Se över hur du äter, blanda kondition och styrketräning, träna olika magövningar och träna bålen (core-träning). Glöm inte bort att köra konditionsträning.
Vilken är den bästa övningen för rumpan?
Utfall! Gärna med vikt i händerna eller med skivstång. Samma sak här våga ta ordentligt med vikt. En annan bra övning är knäböj och olika former av hoppövningar där du böjer benet i knäleden.
Rådet: Gör utfall tills du dör, eller dansa afrikanskdans.
Jag vill ha smalare lår så därför tränar jag insidan i maskin.
Om en muskel utsätts för påfrestning så kommer den svara med att växa. Om du kör stenhårt i ”insidalår maskinen” så kommer dina lår att växa. Om du inte samtidigt blir av med eventuellt överskottsfett så kommer låren att bli större.
Rådet: Träna allsidiga gärna funktionella övningar för benen det tar också på insidalår och ett vältränat ben är ett snyggt ben.
Mycket snack om att våga träna tungt, vad är tungt?
Säg att du har ett program där du skall träna 3X12 eller 3X10. Då skall du orka bara 12 eller 10, inte 15. Du ska KÄMPA på sista. Jag tycker att det är bättre att sikta på 12 och bara orka 10 istället för att sikta på 12, ta för lätt vikt och sluta fast man inte är trött. Man pratar ofta om RM (repetion maximun) alltså den vikt du orkar lyfta 1 gång, även kallat att maxa. Om man satsar på styrketräning kan detta vara bra att veta, kan jämföras med din maxpuls i löpning. Ta gärna hjälp av en PT eller instruktör för att göra RM-tester, skaderisken är rätt stor.
Rådet: Våga ta ut dig om du vill träna tungt orka då hellre en rep för lite än 5 för mycket
Lovar att du inte kommer se ut så här fast du tar lite tyngre vikter. Men du vill ha det ansiktsutrycket när du tränar, det visar att du tar i!
Pucko det nya Gainomax
Efter träning skall man äta, det är A och O för att återhämta sig och få resultat av all möda.
Vad ska man äta då?
Vad ska man äta då?
Frågan är kort men svaren är oändligt många och det beror på vem du frågar helt klart. Det finns filosofier som menar att man skall vänta upp till två timmar med att äta efter passet för att på så sätt maximera fettförbränningen. Detta sker dock på bekostnad av muskler men anser också kunna försämra återhämtningen.
Efter träning (oavsett sport) så ska man fylla på med såväl kolhydrater som protein. Egentligen behövs bara kolhydrater för att fylla på glykogenlagerna igen men om man inte får i sig nog är det bra att komplettera med protein. Proteinet hämmar muskelnedbrytningen. Efter passet skall man helst ta snabba kolhydrater (snabbare att lagra in glykogen). Proteinkällan bör vara av hög kvalitet, tänk mjölk.
Jag har länge hällt i mig diverse proteindrinkar, både i form av Gainomax som jag nog var beroende av ett tag och även i form av pulver. Men så började jag titta närmare på innehållsförteckningen, mycket onödigt i dessa produkter. Nu tar jag en Pucko efter träningen, mycket billigare och innehåller mycket mindre socker. Skall då tilläggas att jag i regel äter riktig mat mindre än en timme efter passet.
Jag och min lilla Pucko efter gårdagens 90min terränglöpning!
För övrigt så vet ni att armhävningsutmaningen är avklarad nu va?
Jag kom av mig lite i den när jag blev sjuk. Men testade i morse och jag gjorde 80 på raken!
Jessica B har klarat sitt mål på 50 liksom Pernille. Snyggt jobbat!
Hur går det för er andra?
Får en del frågor om styrketräning. Så jag tänkte ägna ett inlägg åt att svara på många av dem. Så om ni har några frågor skicka dem till mig, här i kommentarsfältet, på mail eller Facebook så ska jag försöka svara!
Efter träning (oavsett sport) så ska man fylla på med såväl kolhydrater som protein. Egentligen behövs bara kolhydrater för att fylla på glykogenlagerna igen men om man inte får i sig nog är det bra att komplettera med protein. Proteinet hämmar muskelnedbrytningen. Efter passet skall man helst ta snabba kolhydrater (snabbare att lagra in glykogen). Proteinkällan bör vara av hög kvalitet, tänk mjölk.
Jag har länge hällt i mig diverse proteindrinkar, både i form av Gainomax som jag nog var beroende av ett tag och även i form av pulver. Men så började jag titta närmare på innehållsförteckningen, mycket onödigt i dessa produkter. Nu tar jag en Pucko efter träningen, mycket billigare och innehåller mycket mindre socker. Skall då tilläggas att jag i regel äter riktig mat mindre än en timme efter passet.
Jag och min lilla Pucko efter gårdagens 90min terränglöpning!För övrigt så vet ni att armhävningsutmaningen är avklarad nu va?
Jag kom av mig lite i den när jag blev sjuk. Men testade i morse och jag gjorde 80 på raken!
Jessica B har klarat sitt mål på 50 liksom Pernille. Snyggt jobbat!
Hur går det för er andra?
Får en del frågor om styrketräning. Så jag tänkte ägna ett inlägg åt att svara på många av dem. Så om ni har några frågor skicka dem till mig, här i kommentarsfältet, på mail eller Facebook så ska jag försöka svara!
Rösta- Hot or Not
Skrev tidigare om Splitshorts och att det bara används av medelåldersmän. Fick kommentarer om att det finns snygga för tjejer med. Så nu har jag provat ett par. Kom på att det var rätt sköna.
Nu är det upp till er HOT or NOT.
Rösta nedan i kommentarsfältet!
HOT för att jag ska köpa dem.
NOT för att jag gör bäst i att behålla byxorna på.
Nu är det upp till er HOT or NOT.
Rösta nedan i kommentarsfältet!
HOT för att jag ska köpa dem.
NOT för att jag gör bäst i att behålla byxorna på.
Ibland måste man unna sig lite mjölksyra
I går när kollegorna satt och bokade bio och restauranger inför kvällen för att vädret var så dåligt satt jag och funderade på var jag skulle köra kvällen intervallpass.
-Du ska väl inte springa ute i det här vädret? Sade kollegan
- Varför inte? Det finns nog mycket skit som sätter käppar i hjulen för en onödigt att göra vädret till ännu en sådan sak.
Var väl inte super pepp på att dra ut men, effektiv som man är låg kläderna redan framme så det var bara att dra på sig dem när man kom hem och sedan dra ut.
3km uppvärmning sedan 5x1000meter i kuperad terräng. Kör på en liten skogsstig som går rätt mycket upp och ner, det är bra för mina muskler tror jag.
Farten gick som sådan
1: 4:10 (dumt!)
2: 4:20
3: 4:40
4: 4:40
5: 4:50
Jag hade så mycket mjölksyra att det hade täckt kompisens I:s mjölkkonsumtion i 1 år framåt!
Lärdom. Inte gå ut så hårt försöka hålla 1000-ingarna på en nivå jag fixar att hålla jämt och kanske öka på slutet, men vafan jag blev ju trött. Ibland måste man unna sig lite mjölksyra. Men pulsen höll sig stabil kom knappt över 170. Så antingen håller jag på att bli sjuk eller så är mitt hjärta mycket bättre än mina odågor till benmuskler.
-Du ska väl inte springa ute i det här vädret? Sade kollegan
- Varför inte? Det finns nog mycket skit som sätter käppar i hjulen för en onödigt att göra vädret till ännu en sådan sak.
Var väl inte super pepp på att dra ut men, effektiv som man är låg kläderna redan framme så det var bara att dra på sig dem när man kom hem och sedan dra ut.
3km uppvärmning sedan 5x1000meter i kuperad terräng. Kör på en liten skogsstig som går rätt mycket upp och ner, det är bra för mina muskler tror jag.
Farten gick som sådan
1: 4:10 (dumt!)
2: 4:20
3: 4:40
4: 4:40
5: 4:50
Jag hade så mycket mjölksyra att det hade täckt kompisens I:s mjölkkonsumtion i 1 år framåt!
Lärdom. Inte gå ut så hårt försöka hålla 1000-ingarna på en nivå jag fixar att hålla jämt och kanske öka på slutet, men vafan jag blev ju trött. Ibland måste man unna sig lite mjölksyra. Men pulsen höll sig stabil kom knappt över 170. Så antingen håller jag på att bli sjuk eller så är mitt hjärta mycket bättre än mina odågor till benmuskler.
I tomtens verkstad
Måste bara börja med att säga ”Ha” till alla tokstollar som trodde sommaren var här och redan lagt undan underställ och mössor. Ni skrattade åt mig förra veckan men skratta bäst som skrattar sist…
Igår ville mina ben vila så då körde jag överkropp på gymmet. Passet var 31-21-11 och sedan lite bålträning.
Övningarna var:
Frivändningar
Chins
Kettelbellssving
Armhävningar
Floor swipers
Ni som var med sist så hade jag toes-to- bar som sista övning men det tog knäcken på mina under armar så därför bytte jag ut den. Bra pass faktiskt, testa! Ska dock lägga till Kettlebells sving även som första övning för att få lite mer puls i passet.
He
mma fixade jag med mina skidstavar, det vill säga att jag lade på sommarspetsar på dem. Jag tänkte vara ordentlig och limma fast dem men så sade min bror som har mer vana av detta att det är bättre att tejpa dit dem om de går av när man åker.
Skidstavsfix!
I helgen blir det att åka på riktigt!
Igår ville mina ben vila så då körde jag överkropp på gymmet. Passet var 31-21-11 och sedan lite bålträning.
Övningarna var:
Frivändningar
Chins
Kettelbellssving
Armhävningar
Floor swipers
Ni som var med sist så hade jag toes-to- bar som sista övning men det tog knäcken på mina under armar så därför bytte jag ut den. Bra pass faktiskt, testa! Ska dock lägga till Kettlebells sving även som första övning för att få lite mer puls i passet.
He
mma fixade jag med mina skidstavar, det vill säga att jag lade på sommarspetsar på dem. Jag tänkte vara ordentlig och limma fast dem men så sade min bror som har mer vana av detta att det är bättre att tejpa dit dem om de går av när man åker.Skidstavsfix!
I helgen blir det att åka på riktigt!
Abborrbacken – mitt livs besvikelse
I fredags fick jag för mig att jag ville springa Lidingö Ultra banan. Tävlingen går ju i helgen och det finns en bana som är 26km så det var den jag siktade på. Dels för att jag inte sprungit 26km i modern tid men också för att det är 26km terräng och terräng tyckte jag verkade spännande. Liksom mindre krav på kilometertider.
Jag har aldrig påstått att jag kan läsa kartor än mindre dåligt ritade kartor utan gatumarkeringar så jag lyckades övertala sambon att följa med som kartläsare och support.
Tidig lördagmorgon bar det av, tog visserligen lite tid eftersom sambons cykel skulle packas in i bilen (han cyklade)däcken pumpas och sedan var det dags.
Mycket fint på Lidingö faktiskt, förutom att jag varit på Lidingövallen och sprungit intervaller så är det ett okänt område för mig. Banan gick bitvis på Lidingöloppsbanan och efter omkring 7km så skulle den ökända Abborrbacken komma. Hela första biten gick jag och laddade för den.
Så kom skylten. Så var backen slut. Snacka om falsk marknadsföring, backen var som en fis i rymden. Mycket besviken.
Abborrbacken!
Jag har aldrig påstått att jag kan läsa kartor än mindre dåligt ritade kartor utan gatumarkeringar så jag lyckades övertala sambon att följa med som kartläsare och support.
Tidig lördagmorgon bar det av, tog visserligen lite tid eftersom sambons cykel skulle packas in i bilen (han cyklade)däcken pumpas och sedan var det dags.
Mycket fint på Lidingö faktiskt, förutom att jag varit på Lidingövallen och sprungit intervaller så är det ett okänt område för mig. Banan gick bitvis på Lidingöloppsbanan och efter omkring 7km så skulle den ökända Abborrbacken komma. Hela första biten gick jag och laddade för den.
Så kom skylten. Så var backen slut. Snacka om falsk marknadsföring, backen var som en fis i rymden. Mycket besviken.
Abborrbacken!
En bit efter den hamnade vi lite fel, blev riktig terränglöpning tills vi kom fram till någons gård, en man låg ute på gården när vi kom ut genom snår skogen. 15 meter grusplan och så hade vi varit ute på vägen. Tror ni vi fick gå dom 15 m? Nope, bara att ta sig in i buskarna igen och runt.
Därefter gick det bra. Mycket terräng blev plötsligt en bit asfalt och man kunde öka farten lite. Så ser jag plötsligt Mattias Sunneborn stå vid vägen. Gissa om det gick fort helt plötsligt, jag gör ju några av hans favorit löpskoleövningar. Den kilometern som kom efter 14km gick i 4.20-fart.
Höll ihop det hela vägen, 26km vilket var distansrekord och i terräng. Hade bestämt att jag skulle hålla 6-tempo för att det skulle vara en kul upplevelse, medelfarten blev 5.45 så det är ju bra.
Konditionen finns där men det är uthålligheten jag måste jobba på. Efter 18 km var benen rätt ömma och trötta. Hade dessutom lite för lite vatten med mig så vid 20km började jag få lite ont i huvudet. Hade med mig en gel, också första gången jag testar, med cola-smak som jag tog lite från var 5km. Det funkade riktigt bra.
Det var kul att sambon var med också, lite kvalitets tid även om han cyklade lite framför men då kunde jag ju leka att jag var ledaren på något lopp och det var ledar cykeln!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)