Vad har du en jet eller dieselmotor?

Samtalade med min bror som träning, som vanligt. Eftersom vi delar samma genuppsättning men han har hållit på med löpning lite längre brukar jag fråga ut honom om saker som funkat eller inte funkat för honom. Jag menar varför uppfinna hjulet två gånger?

Min fundering var hur det kommer sig att jag kan snitta 5.20 utan större problem på 30km när jag tycker det är nära döden att springa 5-fart på 10km. Jag tycker det värsta som finns är 5-fart, 12 på löpbandet, kanske blir det ett onaturligt löpsteg eller så är det psykologiskt. Brorsan å sin sida närmar sig det magiska sub 3tim på maran men klarar enbart sub 40 på bra dagar. Jag tycker inte att det verkar så logiskt, det känns inte som att farten är konstant mot sträckan eller att det finns ett linjärt samband mellan syreupptagningen och uthållighet.

Jag som är rädd kass på 10 000 är i jämförelse bättre på 30km, kan kanske bero på att det tar 4-5km för mig att sluta flåsa som en kossa och hitta ett bra steg. Medan det finns folk som får för sig att börja springa rotar fram gamla converse och springer 10 km sub 45 utan närmare ansträngning. Orättvist? Ja, lite men skulle de klara en mara eller mer?

Läste också en krönika av Rune Larsson i ämnet där han skriver att det finns ett mönster, att ultralöpare är bättre på marathon är på 10km. Som exempel ger han Szalkai som gör maran på 2:12 (varje 10km på 31) och persar 10km på 29:59. Kjell-Erik Ståhl gjorde maran på 2:10 och 10km på29:46. Alltså ligger det rätt nära sitt 10km pers varje mil under en hel mara. Är inte det lite anmärkningsvärt?

Är det så att distanser som marathon och längre än så kräver en annan typ av löpare där den största vikten är en jävlig uthållighet?

Rune gör en jämförelse med mellan löpare och motorer:
Sprinter- jetmotor
Marathonlöpare- bensin
Ultralöpare- dieselmotor

Ibland när jag springer så tänker jag till och med att jag är en traktor…

Vilken typ av motor har du?

Adventslunken som slutade på motorvägen

Rent träningsmässigt har detta varit en mindre bra helg. Det långa rullskidspasset i lördags slutade innan det knappt hunnit börja.

Hade bestämt för att testa nya vägar och begav mig ut mot Älta, tänkte att jag skulle ta den vägen och bort till Farsta. Jag trodde jag hittade i området men tjii där fick jag. Gick bra till en början men sedan kom jag in i Älta och då var det mer övergångställen och trotoarer än advetsljusstakar i fönstrena. Körde bort mot Flaten och jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt så swischar jag ner för en backe utan att tänka nämnvärt på vad jag sysslar med och så befinner jag mig på motorvägen bort mot Haninge. När jag upptäckte det lilla missödet så kan jag säga att jag aldrig kört så snabbt upp för och sånna där motorvägs påfarter/avfarter är himla branta!

Så om ni var ute i trafiken och på radio fick höra om ett märkligt fenomen som färdades snabbt som attan mot trafiken så var det bara jag.

Missöde två begicks när jag sedan bestämde mig för att köra bort mot Slussen för att åka hem och tajmade precis när Finlandsfärjan kom in. Många dåliga val sabbade hela mitt lördagspass, var måttligt glad och upprymd när jag kom hem.

Gårdagens löplångpass gick bättre, hade ägnat hela morgonen åt att baka och laga mat för att sedan ha gäster över på adventsfika. Mötte upp fröken Gunde vid Hornstull och vi skulle köra något som var 22-25km. Började med Årstaviken runt och sedan ett var runt södermalm innan jag sprang sista biten hem och mitt sälskap hämtade sin väska och mötte upp hemma hos mig. Var ett skönt långpass, gick i lugnt tempo och jag fick ur mig lite av den irritationen som de dumma vägvalen i lördags gett mig blev 25km tillslut.

Mamma och pappa skickade en adventshälsning och lovade att jag inte behövde ta med rullskidorna hem över jul!

Om det är kul att sparkas med fötterna varför börjar du då springa?

Fick frågan av en läsare som undrade varför jag slutade med kampsport och började springa istället. Ja, det kan man verligen fråga sig.

Egentligen började jag med Taekwondo av en slump, skulle kolla på ett gym i Malmö när jag just flyttat dit. Gick till ett ställe som heter Enighet som erbjud studentvänliga priser, av en händelse var det uppvisning av en massa kampsporter just då. Gick in och kollade och kan egentligen inte vara på varför jag skrev upp mig och plötsligt skulle börja med taekwondo. Coolt att kunna göra hopp och snurrsparkar eller tyckte jag att instruktören var snygg? Vet inte.

Som med allt annat gick jag in 110% gick på alla träningar, innan jag viste ordet av var jag med på min första cup och sopade rent bland motståndarna. Sedan var jag plötsligt med i klubbens kamplag och tävlade mer. Åkte på träningsläger med Koreanska landslaget i Danmark. Där och då fick jag veta vad smärta var!

Satsade hårt, för hårt och lyssnade inte på kroppen. Gick med sådan otrolig smärta i benen att jag grät varje morgon när jag skulle stiga upp. Varje kväll tvingade jag min kära vän Ingela att masera min benhinnor med linnement. Tillslut gick det inte mer, kom till idrottsläkare som bland annat jobbar med Armand Kranc och efter typ 1 min låg jag på bordet med mina underben uppsprättade. Hade fått långt gånget kompartment syndrome. Det var så illa att musklerna nästan helt var strypta på syre och hade jag gått längre hade de kunna gå så illa att musklerna dött!

En lång rehabilitering följde, 3 månader på kryckor med båda benen i lindor. Under ett halvår klarade jag knappt att gå. Fick höra att jag nog kunde glömma en comeback och springa det skulle jag aldrig kunna göra. Försökte göra en comeback men det fanns en rädsla i mig om att fler smällar på benen och mer hoppande på tå skulle ge men för livet. Började på gym, blev PT, blev stor och stark. Lämnade Malmö för Stockholm. Längtade efter livet på klubb. Gjorde en kort insats på Linnéas boxingsektion, smärtade att gå förbi de som höll på med Taekwondo.

Av en händelse introducerades jag till Shootfighting och MMA, började på Sthlm Shoot. Var så jäkla kul! Som att brottas med brorsorna, hade kanske viss talang och fick träna med de avancerade. Men livet kom emellan... och också en skada i höften.

Satsade återigen på att bli stor och stark och lyfte mer i marklyft än de flesta killar på gymet och körde bröstpress med de riktigt stora hantlarna. Stark som en oxe, kondition som en bäver (?) fick se sanningen i vitögat och bestämde mig för att bli en löpare.

Så där är jag nu, detta med klassikern är en barndomssynd som någon påminde mig om. Har tydligen alltid sagt att när jag fyller 30 och har min 30års kris så ska jag göra en klassiker. I födelsedagspresent när jag fyllde 29 fick jag startplats till Vasaloppet.

Motivation och inspiration

Hur ska man motivera sig när det känns tufft? Var hittar man lust och drivkraft? Hur gör man när man bara vill sluta och när mjölksyran bränner så mycket att det kommer tårar i ögonen?

"Älska smärta, älska smärta" Är tydligen ett mantra som många använder.
Själv brukar jag köra "Det är nu du blir bättre, det är nu du blir bättre!

Jag sporras också av att se hur andra tränar, tidigare har jag främst haft manliga förebilder inom träning, kanske för att jag hållt på med kampsport, men nu är faktiskt min största förebild Marit Björgen, det kanske ni läsare redan märkt.

Hittade detta klipp på Svt play med Björgen och Johaug, klicka här
och så detta på Northug. Nu är jag laddad för tempopass ikväll!

Mellanmjölkspass

Känt mig lite små krasslig i veckan och tog det tuffa beslutet att träna extremt lugnt denna vecka. I går var det dock dags att rulla lite, kände mig äventyrlig och tog vägen från Sickla ut mot Älta. Detta är mina gamla hoods och jag trodde jag hände varje backe och sten i området men nja det gjorde jag inte riktigt. Men det är en fin väg att köra på, backig och med ordentliga cykelvägar. Passet jag körde igår var mest bara för att köra, rullade på och fokuserade på teniken.

Jag fick en idé om att man kunde köra långpass på rullskidorna från Sickla, mot Älta och bort mot Skarpnäck. Kan bli kul!

Ikväll är det tempopass, tänkte göra på löpband faktiskt för att sedan dra på en tjejkväll på Stadium Sergelgatan, alltid kul att mingla lite! Att bero på mingel så hittade jag en kompis på vägen hem igår!

Hur gör man när det inte känns kul?

En vanlig fråga jag får är om jag alltid tycker det är kul att träna.
Ärligt, nej det tycker jag inte! Det är inte kul som i kul att springa runt i småregn med pannlampa i bäckmörktet men jag skulle säga att alternativet att sitta hemma framför tv:n med datorn i knäet faktiskt är tråkigare. Jag ser inte framemot varje träningspass men i 99,9% av fallen så genomför jag passen. Ibland, som i söndags, får jag muta mig själv:

-Okej Anna om du drar ut på dessa intervaller med rullskidor i regnet så drar vi in till stan och käkar kladdkaka med vispgrädde sen.
- Asså nej jag pallar inte.
- Okej på vägen hem så svänger vi förbi Konsum också och köper lösgodis.
- Jajaja ge mig det där förbaskade pjäxorna då så det är över någongång.

Igår hade jag bestämt mig för att hoppa elfhufsandet eftersom jag inte känt mig helt okej för att istället köra core-pass på gymmet, inte en klass utan mitt pre(re)-habpass. Tycker inte det är jätte kul att rulla runt på en boll och stå i olika varienter av plankor. Men jag gjorde det och det kändes bra efteråt, ungefär lika nöjd med mig själv som när man köpt Situation Stockholm.

På tal om situation Stockholm... kommer aldrig känna mig som en Sthlm:are av flera orsaker bland annat att folk orkar offra så mycket energi på att rädda ett flera hundra år gammalt träd som håller på att ruttna bort samtidigt som man tycker det är skandal att några som ekorrar skapar lite julkänsla på Stureplan. Tycker Alvins stickade tröja passar stilen på Stureplan mycket bra, kunde varit köpt i vilken butik som helst i Sturegallerian...

Ikväll blir det rullskidor, frågan är om man ska köra en chansning och åka ut mot Älta?

Kände mig 87

Redan i söndags började jag nysa på ett mindre normalt sätt, normalt nyser jag 7 gånger på rad om det är något lurt på gång så nyser jag typ 2 gånger på rad. Vaknade i går morse med en sten i mitt bröst.

Redan under söndagskvällen klämde jag i mig 2 råa vitlöksklyftor och ingefära för att mota fan i farstun så att säga. Hade med mig träningskläderna men kroppen kändes inte bra, kroppen kändes typ 87 av 100. Ont lite här och var och det kändes som jag hade en ärta i näsan. Tog det tuffa beslutet att inte träna utan tog mitt pick och pack och åkte hem.

Istället för att träna fixade jag med mitt material, rengjorde rullskiodorna som såg ut som om jag åkt på en lerig åker, slipade också spetsar till rullskidorna. Tidigare har jag köpt nya spetsar när det blivit ner slitna nu köpte jag istället en diamanttrissa på Claes Ohlsson för 89kr och slipade spetsarna. Himla fint nu har jag 5 par helt nyslipade spetsar hemma!

Tror vilan gjorde gott, känner mig 97 idag, men det blir ett lugnt pass ändå när det ändå är som det är så kan jag ju göra det där core-passet i kväll så blir det av...

Planerna för period 2

Förra veckan var sista veckan under vad jag sett som någon form av förberedande grundträning. Tanken med denna period var att förbereda kroppen på att träna och att bygga upp mig igen efter det långa sjukdomsuppehållet. Jag tycker dessa 5 veckor har gått bra, över förväntan. Kroppen har svarat bra på alla pass och jag har kunnat öka steg för steg. Huvudsakligen har det handlar om att öka distanserna och bibehålla farten. I styrketräningen har jag blivit starkare och starkare hela tiden och på varje övning. Har haft två löpintervallpass mest för att känna på lite fart men annars har den typen av träning förlagts i Hammarbybacken.

Nu går jag in i nästa period.
Denna period sträcker sig in i januari men jag har bara detaljplanerat fram till jul. Då åker jag upp till norr i nästan 14 dagar och kommer köra i pricnip bara skidor på (hoppas jag) snö. Har inte detaljplanerat för januari eftersom det finns en stor osäkerhets faktor i om det kommer finnas snö eller inte.

Nåväl denna period kommer jag varva elghuffsandet i backe med stakintervaller på rullskidor. Nytt är också att jag tydligen måste planera in ett Core-pass ordentligt för att få det gjort så inget mer "jag tar det efter...." vilket sedan tenderar att skjutas upp. Corepasset kommer ju bara vara en 30-40min beroende på hur mycket jag maskar.

Har också blivit strängare med 2 veckor hårt en vecka lätt principen. Min kropp var rejält sliten förra vecka jag är ju livrädd för att bli sjuk så även denna vecka kommer bli lite lugnare än vad jag egentligen tänkt. Jag vill ju inte hamna i samma onda spiral som i höstan då det är möjligt att jag *host host* var lite övertränad.

30km med julmust

Running Sisters hade idag bjudit in till 21km runt Djurgården, jag gjorde ett tappert försök att locka med mig någon på 30km, vilket inte gick något vidare.

Startade hemma och hade redan fått ihop 9km när jag mötte upp de andra vid Djurgårdsbron. Det var ingen tvekan om vilka som skulle med och alla var riktigt glada och solen sken (själv hade jag varit gladare om det inte varit snö). Många hade skulle gå för distanspers idag, så det var spännande.

Här ska distansrekord slås!

Vi körde en runda som var 7km, blev lite uppdelade grupper så alla kunde ligga i sitt eget tempo. Jag hittade några jämlikar och vi låg i 5.30 tempo för det mesta även om det glömdes av bitvis och vi ökade. Dessa ökningar kommer alltid när man kommer in på någon intressant diskussion, som om olika typer av skor och även taktik inför Vasan.

Efter dryga två varv, 14km eller 21 för mig så tog vi en fika på Systrarna Helene och Voiltare. Ett mysigt fik som jag inte tidigare sett. Blev himla sugen på julmust så det blev julmust och chokladboll för mig. Ångrade dock julmusten rätt snabbt när vi började springa och jag fick kolsyra bubblor i magen. Synd att man inte är jätte sugen när man springer.

Fikapaus...

Efter sista varvet så hade jag 29km, jäkligt störig så vi sprang till Östermalms t-bana, då var de några som gärna ville ha 20km prick eftersom de valt ett kortare varv på Djurgården så jag hängde på ett varv runt kvarteret men totalt blev det 30km på 2.55, vilket jag tycker är bra med tanke på att jag bablade hela vägen i princip utom de första 9 när jag var själv.

Börjar tydligen fastna för detta med sociallöpning..

Vi som var kvar till sist, ett nytt pers i gruppen!

En fråga om samvete...

Gårdagens magsjuka var rätt snabbt över, kunde äta redan igår och känner mig pigg och kry idag, sov dock kanske 15 timmar i går. Kanske var jag bara trött och min kropp använde någon form av megafon för att tala om det...

I morse var jag hos Martin på Accessrehab, det är liksom hat-kärlek. Jag vet att det kommer göra så ont, så ont men att jag senare känner mig som en ny människa. Har känt mig lite sne och stel i ryggen och haft lite ont i rumpan. Och visst var jag både stel och sne:

Höger ben kortare än vänster

Höften aningen vriden

Huvet satt tydligen inte heller helt rätt

Låsning i bröstryggen

Jäkligt öm i rumpan.

Efter att ha blivit ut knäckt fick jag välja mellan nålar eller armbåge i rumpan, pest eller kolera. Frågade vad hans samvete sa, dum fråga han har inget... Fick både armbåge och nålar. Sedan fick jag tårka bort krokodiltårarna.

Blir vilodag i dag med i morgon är det långpass 10.30 möts ett gäng vid Djurgården och springer 3 varv (21km) fika är utlovat efter 2 varv. Jag startar hemma och om någon vill möta upp mig så passerar jag Liljeholmsbron vid 9.30 därifrån är det ca 7km till Djurgårdsbron. Det blir lugnt tempo, typ 6-fart. Alla som vill får hänga med. Kommer bli kul...

Ska du springa långt är det bra att ladda med bra mat. Dagens lunch: Köttbullar med cous-cous- sallad (paprika, lime, rödlök, fetaost) samt spenat, tomat och gurka för rätt crisp.

Sånt som händer

I morse skulle jag varit med på träning med Markus Torgneby på Stadion, intervaller och löpskola.

I går kväll när jag kom hem från skidträningen kände jag mig extremt trött och sliten, var otroligt glad att träningen mest var teknik för mer kraft än så fanns inte i min kropp. Under natten kom en objuden gäst på besök - vinterkräksjukan. En lindrig variant så jag steg faktiskt upp i morse, byte om och började röra mig mot Stadion. Men jag vände, gick hem klädde av mig och somnade.

Ibland får man helt enkelt veta när man ska ge sig. Jag är inte bra på det, är väldigt tjurskallig och ja rent av dum ibland. Men börjar lära mig att ett missat pass för att man inte känner sig bra är bättre än en veckan sjukdom. I morgon är jag säkert bra igen och på lördag väntar långpass och snart är denna morgon glömd trots att jag i detta nu är otroligt besviken över att ha missat morgonens pass men det är sådant som händer.

Glad att ha ett jobb som man kan sköta hemifrån så man kan varva jobb med att sova för shit så trött jag är!

Vågar inte uttala orden...

Jag vågar inte säga det, hur det känns i kroppen, hur det går med löpningen, med styrketräningen och tillviss del med rullskidorna. Det går b*a nu. Säger man det så kanske bubblan spricker. Jag har också lärt mig av erfarenhet att det är när det känns så här i kroppen som jag kan krascha. Jag är inne i något, vill så mycket och det är lätt att puscha sig lite för mycket och tippa över kanten.

Har kunnat köra på enligt plan i 5 veckor hela tiden ökat, börjar kännas i kroppen nu, börjar bli lite tröttare och så gnäller vaderna och vänster rumpa. Nästa vecka blir en lugn vecka. Mindre mängd och färre tuffa pass. Kroppen får en chans att komma igen lite.

Elghuffsade igår i Hammarbybacken, var jag och råddjuren som skuttade upp och ner i mörkret men jag har fått en super pannlampa av LKAB så jag lyste upp både åt mig och råddjuren. Har skaffat mig nya stavar som är längre, hade 120 tidigare och nu 130 var väldig skillnad då jag fattade hur jag också skulle använda överkroppen. Blev 6 gånger upp "elghuffsande" och sedan 2 gånger med gång för att öva teknik

Upptäckte också vikten av att bli varm, för mig tar det normalt en 4-5km innan jag blivit varm och det börjar rulla. Nu körde jag 12 min uppvärmning vilket resulterade i att de två första rundorna var döden och jag efter nr 6 hade kunnat fortsätta i evighet. När jag bara sprungit i backen har jag alltid sprungit dit först vilket är omkring 6km. Så nästa gång blir det kortare jogging och kanske gå upp två gånger först och sedan köra på. Fattar inte varför jag inte gjorde det nu, jaja bra att vara efterklok...

Två högerfötter

När jag packade träningsväskan igår insåg jag att det var dags att tvätta, jag lyckades hitta två löparstrumpor men det stod höger på båda! Det är mina gamla favoriter från Seger och vänster har gått sönder på båda paren men jag har sparat höger strumporna för att ja det kan ju komma till användning.

Passet gick inget vidare, var tänkt som ett återhämtningspass efter mitt 3 timmars pass i söndags. Så det gick lugnt och fint i 5.40-fart men jag fick kramp i vaderna flera gånger, plötsligt tok ont i foten, sen kramp i skinkan och så fortsatte det i typ 13km.

Man ska alltså inte springa i två högerstrumpor. Det är som om Kim Källström plötsligt skulle få två höger fötter, stolpe ut hela tiden.

Tror det skapade någon form av obalans i kroppen, smärtan i vaderna satt i hela kvällen trots massage med Aleovera salva och streatch. Dags att boka tid hos Martin på Accessrehab kanske...

Sociallöpning?

Jag gillar egentligen inte sociallöpning, en löpare är själv, inte i lag utan och hafsar sig ensam igenom ur och skur. Vissa använder tydligen MP3 vilket jag tycker är lite att förstöra glädjen...

Men ibland så kommer ja på att jag ska bli social och då springer jag med andra.
Fick hybris i helgen och anmälde mig till att träna med Markus Torgneby, ni vet han som bosatte sig i en koja i skogen och bara sprang. Hur som ska jag vara med på ett träningspass med honom torsdagmorgon. Fokus kommer att vara på löpskola och olika typer av intervaller.

På lördag är det sedan dags att vara social igen då är det två tjejer som ska springa en halvmara runt Djurgården, blir 3 varv med fika emellan. Ett bra sätt att träffa andra som springer och om du aldrig sprungit så långt innan då är det ett perfekt tillfälle att göra det tror jag. Tempot kommer ligga kring 6-6.30 och även fikapauser är utlovade. Mer info hittar du hos dem.

Om du vill springa längre så kan du möta upp mig på Söder innan, jag siktar på 30km någonting. Skriv en kommentar i så fall så jag vet om fler vill sluta upp från söder. Man ska träffas 10.30 vid Djurgårdsbron så vi ses vid Liljeholmsbron vid 9.30.

Snälla rara...

Idag var det första riktiga Vasaloppsträningspasset inpalnerat, eller iallfall ett känna på riktiga Vasaloppsträningenpass. 90min rullskidor och sedan ett sådant där snabbt triathlon byte till löpning och så 90 min löpning.

Planen var ju enkel men logistiken kring det hela är inte fullt så enkel, det går inte rikgit att åka rullskidor i området där jag bor, inte i 90 min iallfall. Ekerö är ju absoluta favvo platsen för rullskidor, men vad skulle jag göra av skidorna när jag hade bytt till löpning?

Lade fram förslaget att sambon ju kunde åka ut till Ekerö och möta mig när jag åkt 90min och ta skidorna och då samtidigt lämna löpskorna. Han föll inte riktigt för snälla rara så jag fick förklara att om jag kunde köra detta 3 timmars pass på ett bra sätt så skulle det ju faktiskt resultera i att jag åkte Vasaloppet snabbare. Vilket skulle vara till hans fördel eftersom han då inte behövde stå ute och frysa och heja på mig lika länge som om jag inte gjorde detta 3 timmars pass. Han köpte det.

Gick bra körde 90min, nästan 18 km byte till löpskor och tog en nötcreme. Det kändes jäkligt konstigt att springa, helt snurrig de första kilometrarna men sedan släpte det. Hade svårt att hålla nere farten och låg ibland i 5-fart när jag borde ligga i 6-fart. Men exakt 90min senare var jag hemma. Och hade avklarat 3 tim träning, med en snittpuls på 70% av max.

Börjar också bli bättre på detta bloggfotande!

Du ser ut som om du gör detta på riktigt

Ligger utslagen på mattan när jag hör: - du tjejen! Det ser ut som du gör detta på riktigt.
Gör vad, undrar jag?
Ja, jag såg dig på löpbandet du ser ju inte ut som alla andra här, du är ju vältränad på riktigt!
Tur att jag redan var röd i ansiktet för det var nog en av de finaste komplimanger jag fått!

Hade just avslutat intervallpasset 4x4 min på 90-95 % av max. Under uppvärmningen kände jag backintervallern i benen och undrade om detta var en så bra idé. Benen var tunga, lösningen blev att öka lutningen till 3 grader för att sedan, när det var dags att jobba minska till 1,5, som ju är obligatoriskt på bandet. Resultatet blev lätta ben, iallafall de första 4min. Sen var det vilja eller sisu som man säger hemma i byn.

Idag känner jag av min kropp, ont och öm, tur att det är vilodag. Synd att jag jobbar på mässa idag och måste stå hela dagen...

Choklad till frukost!

Japp, idag åt jag choklad till frukost. Nej, jag skojar inte, man skojar inte om sånt.
Länge har jag ätit samma gamla frukost och tycker inte att det är så himla upphetsande längre.
På Jessicas blogg hittade jag ett recept på müsli som jag tillverkade hemma i mitt laboratorium igår kväll. Jag tror det blev rätt, var iallfall gott!


Receptet
2dl fiberhusk
2dl linfrö
2dl kokosflingor
2 dl hackade blandade nätter
100 g mörk choklad
Kokosfett
Vatten

Gör så här:Häll ut allt på en plåt och rör ihop det, höll över vatten och kokosfett och kör in i ugnen i 15 min på 175 grader. Låt det svalna och lägg sedan i den hackade chokladen. Nu vet jag att folk kommer se Marabo mjölkchoklad framför sig men det är fel, vi snackar 90% choklad. Sådan som jag inte tycker är jätte god att äta bara så där men var riktigt mumma i müslin.

Frukost kl 05.15 innan gympasset. Ikväll väntar 4x4min intervaller.

Med andan i halsen

Onsdag innebär träning med Sport Support. Det är skidträning med ett enda mål (för de flesta) nämligen Vasaloppet så snabbt man bara kan. Ikväll var det backintervaller.

Platsen för kvällens träning var till och med upplyst!

Vi värmde upp typ 10-15 min, sedan instruerade Håkon "älghuffs". Det är inte som att springa utan man ska landa som på skidor på hela foten, få med armarna och så ska det gå hyffsat fort också.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag gillar att springa i backe för jag är rätt stark i backe. Men jag var inte så stark idag, mitt vanliga hemliga vapen i backe, armpendlingen och ett kortare snabbare steg gäller inte när man älghuffsar på samma sätt. Jag fick kämpa mycket med tekniken för att få det rätt; åka skidor med armarna, inte "sitta ner" upp med kroppen och samtidigt hålla tempo. Det är det bästa med dessa onsdagsträningar att man får feedback och någon som rättar till det man gör fel.

I våras och somras sprang jag rätt mycket backe och jag tror det var riktigt bra för mig så det känns skönt att komma igång med backträningen igen och nu fick jag feedback på hur jag ska göra så det är det vara att köra på. Nöta upp och ner, vecka efter vecka och märka att man blir starkare.

Vilket ger dagens visdomsord: Det är inte segern jag vill åt det är kampen!

Några hårt tränande efter passet

Kung Bore har dragit till Thailand

Så nu vet ni varför vi inte fått snö än, kung Bore hänger på beachen, dricker Strawberry daiquari och kollar Thaiboxning.

Många är vi som väntar på snön, om jag fortsatt att bara försöka bli löpare och inte blandat in min 30-års kris och Vasaloppet hade jag varit överlycklig över att snön inte kommit. Snö och isfritt gör att även de snabba passen går att köra ute utan risk att bryta både händer och fötter. Men nu ska jag ju åka Vasaloppet och jag behöver träning på snö!

I helgen preparerade jag mina skidor så att de ska tåla att stå i förådet ett tag, finns ett snöläger inplanerat i början av december i Sälen men det får vi se vad det blir av. Sedan är det 10 dagar uppe i metropolen Junosuando i årsskiftet om de har snö, annars flyttar lägret än mer norr över till Finland i jakten på snö. Det gäller att vara flexibel.

I brist på snö får man bonda med skidorna på andra sätt.

De planerade 13+10x100m igår blev 14+10x100. Ansträngde mig för att hålla 5.30 men det gick inte benen ville springa i 5-fart så då fick dom det, man ska inte vara så hård alltid. Ikväll väntar rullskidor och stakintervaller. Det blir fest!

Träning och det sociala livet

Igår, söndag, läste jag Hanne Kjöllers krönika ”Träningen gör mig stark… men tråkig” i DN söndag. Hon ska åka Vasaloppet och vad det verkar som så går hon all in med målsättningen att komma i mål. Hur som haver så skriver hon i sin krönika att idrottsmän är tråkiga för att de har tråkigt och att det är idrotten som tvingar dem att ha tråkigt. Hon menar att hon själv tydligen gått från att ha ett fantastiskt socialt och roligt liv till att bli; galet trött, fyrkantig, asocial, oartig och självupptagen. Detta på grund av att hon börjat träna inför Vasan och att hennes träningsplanering är fyrkantig och tråkig och att hon själv blivit likadan.

Sett ur Hannes ögon så måste jag nog vara bland det tråkigaste som finns som planerar livet efter träningen och som ibland springer hem till middagsbjudningar och ogenerat lånar duschen . Mina vänner kanske är världens bästa men de tycker inte det är ett dugg konstigt, tror jag…

Varför gör jag det då? Jag kommer ju inte att bli elit och troligen kommer jag inte ens att toppa några resultatlistor. Jo för att det är kul, för att jag njuter av att träna. Det är inte kul som att gå på fest, Mårten Klingberg skrev i en krönika i Runners World för ett tag sedan att den som tror att träning är som att gå på fest snabbt kommer sluta när denne märker att träning är mer som att få en spark på pungen. Inom Crossfit säger man tydligen ” It doesn’t have to be fun to be fun”. Fast jag kan tycka att visa pass är en fest. Tänk er själva 4x4min intervaller på 90-95% av ditt max, eller upp och ner för Hammarbybacken en 8-10 gånger, för att inte tala om vilken fest det känns som när man dejtar Olga.

Och att träna är visst socialt, bara på ett annat sätt. För att umgås och vara social så behöver man inte dricka vin och äta kex med ost. Är det inte socialt att svettas och plågas tillsammans? I går sprang jag och fröken Gunde långpass i Brunnsviken, Hagaparken och han diskutera både det ena och det andra efter passet satte vi oss på ett fik och njöt av varmchoklad och planerade när vi skulle umgås och ha roligt tillsammans nästa gång!

En vanlig vilodag

I går, fredag, var det vilodag så jag passade på att ladda...

Efter jobbet gick jag till Vetekatten, ni vet konditoriet på Kungsgatan.

Blev en inget av detta utan valde en bit prinsesstårta...

Därefter funderade vi på vad fanken man skulle göra nu. Sambon har tjatat om att ett ställe i Sumpan har enormt stora pizzor. Så vi åkte från Aspudden till Sumpan för att äta stora pizzor.

Den stora pizzan, inte jätte stor men god, salami, mozarella och lite ruccola för syns skull

Blev inte riktigt mätt så det blev ett stopp på ICA Lindhagen som har ett bra utbud av lösgodis.
Så kan en fredagskväll se ut, nu ska jag iväg på ett 2tim rullskidspass så det är bra att jag laddat

Shopping!

Efter gårdagens gympass så kom jag på att det ju var Vasaloppsträff på favvo butiken Runners Store, så klart måste man dit och kolla läget. Jag kan liksom inte gå in i den butiken utan att köpa något. Jag behövde verkligen ett par nya varmare tights, så det blev ett par från Craft med fodrad insida mycket sköna. Trots det lite tjockare materialet så kändes byxan inte stel utan väldigt följsam. Extra plus för att det var varmt foder över rumpan för jag brukar verkligen frysa om baken när jag springer. Det jag kanske inte riktigt behövde var det där pannbandet från Björn Dählie för 200kr, men jag testade det på gårdagenspass och det var verkligen värt sitt pris.

Byxor från craft, pannband från Dählie inhandlat på Runners Store. Synd att allt är i svart skulle önsk mig lite färggladare grejer, kanske bara ett pannband i en gladfärg. Det vore kul!

Jag som mest är sololöpare har så smått börjat se tjusningen med att springa med partner. I går följde fröken Gunde med på 4+8+4 passet. Första 4km gick i lugn 5.45 tempo sedan speedade vi upp i 8 km, planen var 5.20 men snittfarten blev 5.10, det kändes riktigt bra! Trots morgonens gympass som gjorde mina vader till klumpar så fick jag ingen mjölksyra. Sedan väntade 4km till i 5.45 fart. Dessa avslutande 4 är pannbennsbygge. Efter att man sprungit fort är det riktigt tråkigt att springa sakta, dessutom så känns benen lite stumma. Här var det bra med sälskap!

Kvällen avslutades på Indian Garden på Heleneborgsgatan med favvo rätten Chicken Tikka Mango Masala. Som en Tikka masala men med färsk mango. Var så hungrig att allt var uppätet innan tallriken ens var på bordet.

Dessutom blev jag hedrad med att få vara en av profilbloggarna på Vasaloppet.se så gårdagen var en riktigt bra dag! Idag är det halvdag och vilodag så jag ska fasiken köpa en sådan där American Muffin!

Jakten på 5

Upp och hoppa kl 05.15, käka frukost, hoppa i kläderna och masa sig till gymmet. För att göra bra ifrån sig på det där förbaskade Vasaloppet så räcker det inte med att springa, åka rullskidor det krävs styrka. Jag kör maxstyrka, vilket förklarar rubriken målet är att klara 5 reps av en övning inte fler om jag klarar fler så har jag för lite vikt. Jag vill bli stark det är målet, inte stor därför försöker jag undvika spannet 8-12 reps där muskeltillväxten ska vara optimal.

Övningsvalet är enkelt; basövningar som benpress, frivändningar, marklyft, rodd, bröstpress och dips. Jag kör bålstabilitet också, men blandar inte i samband med maxstyrkan. Bålstabilitet kör jag i regel efter intervallpassen. Då blir det plankan, sidoplankan, höftlyft....

Träningsdagboken. Alltid slå förra veckan och är det för lätt på sista markeras detta med + i marginalen för att det är dags att öka vikten.

Jag tycker det ger en grymt skön känsla i kroppen när man lyft tungt, matt på ett annat sätt än efter löpning eller skidåkning. Man kan exakt känna vilka muskler som jobbat. Dock tycker jag det känns jäkligt jobbigt att jag är så mycket svagare nu än för ett år sedan. För ett år sedan tog jag över 30kg i bröstpress med hantlar nu kämpar jag med 22kg. Men samtidigt så springer jag längre och snabbare nu än för ett år sedan. Det var ett val jag gjorde tyvärr kan man ju inte få allt!

Det är viktigt att fylla på med energi direkt efter träningen, särskilt om ett pass till väntar.

En iskall Pucko

Att gå stavgång må vara lite av en pensionärs"sport" men att gå skidgång i backe är väldigt jobbigt. I går stod skidgång på schemat, 8x4min + 10x20sek. (matte igen)

Var helt ensam på Hammarbybacken vid halv sex tiden, det var ganska mörkt eftersom de inte är upplyst och min pannlampa för 50kr från Claes Ohlson inte rikgit ville vara med mig. Passet började med att jag med stavar och ryggsäck gick upp till toppen för att lämna av väskan. Tänkte att de är mindre risk att någon stjäl min Pucko som jag ska ha efter träningen om väskan är där uppe. Och om någon ändå stjäl den så var de nog värda den.

Stockholm noir

Joggade ner och körde lite uppvärmning med indianhopp (varför heter det så?) och en del löpskoleövningar. Sedan var det vara att pina på. Från botten till toppen 8 gånger. Man vet att man hittat rätt när man vid sista lilla stigningen innan toppen börjar fundera på vilken låt man vill ha på sin begravning. Vaderna skrek, men musiken var för hög i min MP3 för att jag skulle höra, bara att köra på.

Efter ett tag fylldes backen med fler stavgångare. På toppen stod vi flåsandes sida vid sida och kunde konstatera att det är skönt att det finns fler idioter innan vi joggade ner.

Avslutade med 10 st 20 sekunder sprättande stavgång och så lite plankan, sido plankan och höftlyft där mitt i Hammarby hill. Ingen hade stulit min väska så efter passet fick man avnjuta en iskall Pucko! så passande tyckte en av de andra på backen.

Moohhaaaa!