Korrelation

Igår var jag ute på rullskidorna första gången på 2 veckor. Måste skärpa mig med skidorna inte hoppar man över löppass i två veckor!

Den största framgången på passet var faktiskt själva frakten av skidorna, ni kanske minns hur det gick sist? Denna gång hade jag dels på mig vettigare kläder under själva för transporten men hade också en stor påse som rymde skidorna och som gjorde att skidorna inte kunde rymma på t-banan. Mycket smart!
Kolla bara!


Den andra framgången
var att jag inte tog av mig skidorna en enda gång, även om det nog inte ens med lite fantasi liknande rullskidåkning i vissa av nedförsbackarna men jag fick öva på bromsteknik och öva på att svänga.

När man åker rullskidor så funderar man mycket dels på tekniken, dels på hur ont det kan göra att ramla eller bli påkörd av fartdårar till cyklister. Men jag funderade också över korrelationen mellan den hastighet jag kan springa i och den hastighet jag kan åka rullskidor i. Nu har jag rätt basic rullskidor men tröga hjul ( vill ju inte att det ska gå fort nedför)men jag ser ändå en korrelation mellan min bekväma fart i löpningen och en bekvämfart på rullskidor. Kan dock inte nå upp i min toppfart från löpningen på rullskidor (särskilt inte nedför).

Eftersom jag sprungit i ca 1 år och inte åkt mer rullskidor än att de kan räknas på 10 fingrar men ändå har samma bekväm fart så undrar man ju: Finns det en korrelation mellan de båda? Snabbare löpare snabbare rullskidsåkare? Eller kommer jag bli tok snabb på rullskidor eftersom jag har en bättre utvecklingskurva i jämförelse?





I detta nu håller jag på att förbereda mig för kvällens stora utmaning. Ska vara barnvakt till Sveriges yngsta triathlet!

Bestulen!

1000- ingar, jag ogillar 1000-ingar. Jag gillar Olgor för då vet man att det ska vara och kommer att vara grisigt, 1000-ingar ska man liksom bara klara för det är inte längre än från grusplan till sjön där jag kör mina 1000-ingar.



Har inte kört 1000-ingar på ett tag men igår stod det alltså 6x1000m + 4x400m på schemat. Det hade hunnit bli riktigt varmt innan jag var hemma och ombytt. Benen var tunga trots att jag bara kört överkropp på morgonens gympass. Värmde upp och körde lite löpskola och gömde sedan i vanlig ordning mitt vätskebälte bakom en sten i skogen.


Det var alltså inte snabba 1000-ingar jag planerade utan målet var att inte få mjölksyra men ändå kunna klara att höja farten lite på varje intervall. Tröskelfart helt enkelt. Med facit i hand kunde jag kört lite hårdare.. Planen var nu start på 4.45

Sagt och gjort exakt 4.45

2a: 4.40

3e: 4.38

4e: 4.35


Tänkte: VATTEN GE MIG VATTEN och kom fram till mitt ställe och gissa vad mitt bälte var borta! Letade överallt men det var borta, så klart blev jag sjukt ofokuserad och extremt törstig anklagade en stackars gammal man för att ha tagit det, eller ja stoppade ner huvet i hans påse för att se att han inte tagit det snarare. Övervägde att lägga ner. Men så tänkte jag på gårdagens pepp talk.


5e: 3:50 ( snacka jag var arg) Och när jag kommer där i vindens hastigthet så ser jag mitt vätskebälte cyklandes framför mig! Jag blev så snabb att Mr Bolt skulle sett ut som en staty i jämförelse. Fick fatt mitt bälte, blev inte arg på tjuven han hade det nog inte så gott ställt och kunde inte veta att en löpare gömt sitt bälte där för att springa fram och tillbaka. Det är andra gången jag tar tillbaka något som är stulet, en gång i Malmö blev min cykelstulen. Såg då cykeln och tjuven någon vecka senare i en park. Där satt tjuven och drack öl med min special komponerade MTB. Vilket helge rån sa jag och tog tillbaka min cykel.

6e intervallen fick på 4.23

Sedan var det 400ingar som gick på 1,25 min typ.


För dem som inte tror det så gör jag faktiskt annat än tränar också läser Lev Tolstojs Anna Karenina vilket tar ganska mycket tid bland annat. Men när GI Tess behöver en modell och sminkdocka så ställer man så klart upp!

Så här har ni inte sett mig förr!

50-tals make-up!

Med svinrygg inför rödamattan!

Pepp talk!

Här kommer en snutt pepp-talk. Mitt råd är att blunda och bara lyssna på det som sägs...
Behöver pepp talk idag för att ta mig samman för dagens andra pass 6x1000 tröskelfart +4x400 snabbt. Så nu ägnar vi några minuter åt mentalträning.


Följ länken: Pepp talk






Mental träning engligt Googel...



När kolet blir en diamant

Jag är som en bit kol. Kanske inte ser mycket ut för världen men med lite tålamod och putsande så börjar man nu se lite skimmer och kanske, kanske döljer det sig en diamant där under. Eftersom jag inte precis är känd för att ha världens varken bästa eller längsta tålamod så är det rätt otroligt att jag fortsatt putsa, att jag inte gett upp hoppet om att det kanske finns en diamant här under allt.


Liksom lagret av kol har sekund efter sekund slipats bort, belöningarna har inte varit så många och ibland har det dröjt länge innan en endaste sekund kunnat slipas av. Nu tycks jag ha kommit till ett lager med lite lättare sekunder, sekunder som inte sitter så hårt utan som går relativt lätt att borsta bort. Det är skönt, som när man putsar fönster och har gjort halva fönstret och ser skillnanden och då motiveras att fortsätta putsa och putsa.


Igår fick jag se lite skimmer, 2 km uppjogg följt av 6 km snabbdistans. Under uppjoggen kändes benen trötta och tunga fick tvinga dem in i 5-fart så sa det liksom "plopp" och benen rullade på av sig själva i 4.30 fart de kommande 5 km. Då skulle jag ner i lugnt fart i 2 km, lugn fart brukar vara typ 5.50 fart men benen tyckte det var skönare med 5.15 fart så det fick väl gå. Kanske var det en engångs grej men jag ska iallafall komma ihåg känslan!


Känsliga läsare bör inte titta längre ner! Men jag har en allvarlig fråga.


Jag har fått en extremt ilsken blåsa under trampdynan, har försökt med allt men den blir inte bättre. Har punkterat den, klippt, låtit den vara... gör jäkligt ont ska ni veta. Några tips?



En löparen guide till det svenska sjukvårdssystemet del 2

Roligt att höra att den första delen av En löpares guide har varit uppskattad. Här kommer del 2 som kommer att behandla Alternativvården.

En löpares guide till Alternativvården.

Det kan låta lite mystiskt med namnet Alternativvården, men faktum är att detta var precis vad naprapati, kiropraktik och i viss mån även massage kallades tidigare. Vet inte säkert om sjukgymnastik räknats till denna grupp, tror inte det enbart eftersom det heter just ”sjuk”. Det finns ju en allmän uppfattning bland icke tränande om att vissa åkommor inte är att vara ”sjuk” utan självförvållade och därför inte berättigade behandling.

Det svåraste med alternativvården är ju att veta vilken typ av alternativvård man skall välja.

Vad är skillnaden? Kort beskrivet
Naprapat:
Är en form av manuell terapi. Naprapater diagnostiserar, behandlar och rehabiliterar smärttillstånd och funktionella besvär i rygg, leder och muskler.


Kiropraktik: Det övergripande syftet med kiropraktisk behandling kan sägas vara att återställa normal funktion i leder, muskler och nervsystemet. Den huvudsakliga behandlingsmetoden är kiropraktisk justering som består av olika handgrepp för att mobilisera en led eller ett område. Justeringarna syftar att återställa ledfunktionen.


Sjukgymnastik: I området ingår främst undersökning och behandling med syfte att bedöma, bota, förebygga eller lindra sjukdomar, främst sådana som manifesterar sig i rörelse- och stödjeorganen dvs muskler, leder, skelett och nerver.


Idrottsmassage: Med idrottsmassageteknik lokaliseras eventuella skador, muskelsvaghet, stelhet och muskelknutar. Behandlingen kan skräddarsys för att passa den enskilde idrottaren, med hänsyn till idrottens art och var i träningsperioden idrottaren befinner sig. Vid idrottsmassage behandlas systematiskt de ytliga vävnaderna först för att sedan gradvis fortsätta med de djupare lagren.


Inte klokare?

Testa dig fram för att hitta en behandling som du är bekväm vid, olika åkommor kräver också olika behandlig och många ”behandlare” behärskar även flera av områdena.


Hitta en ”behandlare”: Det kan vara vettigt att åter igen försöka diagnostisera sig själv. Om du lider av en sträckning i hamstrings (baksida lår) kanske idrottsmassage är ett bättre val än sjukgymnast. Om du däremot haft ryggskott kan du behöva kombinera flera olika metoder. Sök rekommendationer på nätet och bland vänner. Inte då faster Agda utan gärna dina tränande vänner. Hittar du inget vettigt? Då är mitt tips att kontakta löparklubbar eller annan seriös idrottsförening på din ort och fråga efter rekommendationer. Av någon anledning brukar såväl fotbollsklubbar som kampsportsklubbar ha bra koll.


Boka tid: Redogör redan när du bokar tiden kort för din åkomma, berätta i telefon eller skriv det i övrigt rutan på online formuläret. Här kan du också tydlig skriva dina mål särskilt om du siktar på viss tävling, till skillnad från när du besöker husläkaren alltså.


Kom förberedd: Testa gärna dig själv hemma innan, lyft på benen, armarna böj framåt, bakåt åt sidorna, hoppa och rulla runt och anteckna var du har ont. För att sedan redovisa för din behandlare. Tid är resultat.
Min lapp jag hade med mig på återbesök efter mitt ryggskott!


Avslöja en skitsnackare: Det finns otroligt många behandlare som bara snackar skit (takes one to know one) Om du nu är en godtrogen person så bör du höra varningsklockor om din behandlare rabblar alldeles för många namn på latin och pratar mer än han behandlar. Om så är fallet byt behandlare, denna kommer annars att lura på dig 10 behandlingar och du blir inte bättre bara fattigare.


Kan det vara en ”Svennis”?: Balett och tyngdlyftning är också sporter, så din behandlare kanske inte er ut som en löpare men det betyder inte att denna inte kan träning eller känner till löparen själ. Tänk på Svennis han ser inte ut som en fotbollsspelare men han verkar kunna teorin.


Här är det alltså läge att ställa kontrollfrågan: Får jag träna?

Om svaret blir: Nej, kan du fråga om vederbörandes egen träning. Om du märker att den inkluderar mer än ett pass Body pump eller zumba i veckan ska du nog byta behandlare.
Om svaret blir: Ja följt av rekommendationer på alternativträning eller känn efter hur det känns. Så ska du vara nöjd med ditt val.


Hur många gånger? Fråga gärna första gången hur många behandlingar det kommer ta innan du blir bra, detta ger dig en bild av var du ligger och vad det kan tänkas kosta, dessutom märker du om det är en skitsnackare om personen säger mer än 5 gånger så byt behandlare för denna är tydligen inte särskilt skicklig!

Att undvika det svenska sjukvårdsystemet
Som ni märker är det inte helt lätt att bli fixad om man åkt på något. Så det bästa sättet är att faktiskt försöka undvika att åka på något.


Hur fan gör man det?

90% av alla löpare kör mer rehab än vanlig träning!
Jo, service. Du servar din bil säg var 1000mil, du måste också serva din kropp. Gränsen för kroppen är garanterat inte 1000mil men kanske 100mil. När träningen börjar gå tyngre och tyngre är det nog dags för service!
Det som inte dödar härdar stämmer för det mesta men inte alltid...

En löparen guide till det svenska vårdsystemet

Om man är lite lyhörd (som jag) så märker man att det finns en stor okunskap bland löpare och andra tränande där ute till hur man skall bära sig åt för att få hjälp med en skada eller sjukdom. Därför har jag, som har en gedigen erfarenhet och kunskap av det svenska vårdsystemet sammanställt denna gedigna guide som kommer att publiceras i två delar.

Det finns två sätt att få hjälp med idrottsrelaterade skador; sjukvården och naprapater/sjukgymnaster/kiropraktorer, för enkelhetens skulle kommer jag referera till detta som alternativvården. För det första gäller det att veta när man skall användas sig av vad. En enkel regel lyder:

Nageltrång och brutna ben eller armar, samt akuta skador till följd av fall eller olyckor – Sjukvården
Ryggskott eller annan odefinierbar smärta och irritation – Alternativ vården

Det finns en kontrollfråga som är viktig att ha med sig oavsett vilket alternativ du väljer nämligen: Får jag träna?

Om svaret blir ett känslokallt NEJ. Då bör du uppsöka en annan doktor eller alternativvårdare. Om du istället för förslag på alternativträning som inte är stavgång eller träning med gummiband så har du troligen träffat på någon som kan träning.

Det svåraste är att få hjälp med idrottsrelaterade skador i sjukvården så detta inlägg kommer att behandla.

Löparens guide till sjukvården
Om du lider av något värre än nageltrång så kan det vara knepigt att få rätt hjälp via sjukvården, men om du insisterar på att ändå nyttja dina skattepengar så följer här några tips eller snarare regler för att du så snabbt som möjligt ska få hjälp.

Boka tid: Börja med att hitta din vårdcentral och din husläkare, ring upp och boka tid.

Diagnostisera dig själv: Du bör ha ett hum och var du har ont och vad detta kan vara innan ditt läkarbesök. Därför bör du ställa en diagnos på dig själv INNAN du besöker vårdcentralen. Här kan Idrottsskadeguiden vara till hjälp.

När du träffar doktorn
Sanningen är inte alltid bäst: Om du tränar mer än 3 ggr i veckan så bör du aldrig någonsin tala om detta för en husläkare. Resultatet av det blir att du ordineras Voltarentabletter och gel samt vila för du är troligen överansträngd.

Tvinga fram kreativa tankar: Även om du inte gjort det bör du säga att du ätit Voltaren och smörjt med antiinflammatoriskt samt vilat i 10 dagar och att detta inte hjälpt. Du tvingar då husläkaren att tänka ”outside the box”

Diagnosen: Om du märker att doktorn är lite velig så bör du lägga fram din egen diagnos: Jo, jag undrar om det kanske kan vara XXX. Föreslå sedan en behandling: Eftersom jag redan ätit antiinflammatoriskt så är det kanske bra att ute sluta annat med hjälp av en magnetröntgen (exempelvis)Troligen kommer du då få en remiss.

Doktorn föreslår en behandling: Det kan hända att doktorn faktiskt föreslår en annan behandling. För att veta om du skall lyssna på dennes råd bör du kontrollera om vederbörande kan något om en löpares själ. Detta gör du genom att ställa kontrollfrågan: Får jag träna?

Om svaret blir: Nej, du skall nog helst vila och fortsätta med antiinflammatoriskt. Om detta svar kommer utan att doktorn tittar upp från skärmen så vet du med säkerhet att denna inte kan något om något annat möjligen Agdas höftkula. Dennes råd bör alltså tas med en nypa salt och du bör söka annan läkare. Om svaret är detsamma men doktorn tar av sig glasögonen, lutar sig framåt och talar om förlängd rehab träning om du inte vilar bör du för fundera på om denna kan ha rätt och om du ljugit om ditt intag av antiinflammatoriskt så är det faktiskt läge att testa detta nu.

Om doktorn istället säger: Ja, du kan träna men gärna någon alternativ träning som simning eller löpning eller styrketräning för att inte stanna av. Då är det bara att gratulera för du har lyckats träffa en av få läkare med kunskap om träning och tränande människor.

Du får en remiss: Får du en remiss direkt till en sjukgymnast inom sjukvårdsystemet så skall du inte andas ut. Det finns alternativvård som är kopplad till sjukvården men löpare skall i mesta möjliga mån undvika denna, de må ge högkostnadskort men deras specialitet är att är i 99 fall av 100 att hjälpa Agda, 96 år, med sin nya höftkula. För att vara säker bör du ställa kontrollfrågan: Får jag träna?

Om svaret är nej skall du definitivt be om en ny sjukgymnast! Om du istället får förslag på alternativträning kan du testa några gånger för att se vad som händer.

Nästa inlägg kommer behandla regler för alternativvården och dessa gäller även om du fått en remiss till alternativvården genom sjukvården.

Redo att se sanningen i vitögat?

Visst kan man ibland få för sig att man är relativt fit och vältränad. Liksom det finns två typer av simmare; de som kissar i våtdräkten och de som ljuger och säger att de inte kissar i våtdräkten så finns det två typer av träningsmänniskor; de som konstant jämförsig med andra och de som ljuger om att de inte jämför sig med andra.

Men skenet kan bedra, visst kanske du är fit jämfört med kollegan som käkar kanelbulle till lunch och får ett astmaanfall av att ta trappan. Men, för det finns ett men, det är inte dom du skall jämföra dig med (bara ibland vid dåliga dagar) du skall så klart jämföra dig med eliten, top och the pops så att säga.

I våras hade jag en armhävningsutmaning har på bloggen där tjejerna som var med alla nådde sina mål. Nu kommer en ny utmaning, är du redo att veta saningen?

Are you fit enough to join the Royal Marines?
(låter ju så mycket coolare på engelska)
Här är testet
Spring 2,4 km under 12,30min
Vila 1 min
Spring 2,4 km under 10,30min
Styrketest:
Armhävningar i 2 min (mål 60st)
2min vila
Sit-ups (hela) i 2 min (mål 80st)
2 min vila
Max pullups innan du tappar greppet (min 6 st)

Har jag testat?
Nej!
Ska jag testa?
Absolut!
Ska jag klara det?
Hell ye!

Testa och rapportera gärna hur det går, ingen tävling utan vi peppar varandra att bli "fit enough to join the Royal Marines"

Do you know why she could do it? Because no one told her she couldn’t.

The battered person syndrome

Varför återvänder man till någon eller något som gång på gång gör dem illa och bryter ner dem? Å ensa sidan är detta så klart mycket tragiskt men för många löpare så handlar det nog om att man njuter av och älskar det som gör ont, det kan vara en tränare eller ett pass. Man älskar denna eller detta för att den får en att vara allt det där man vill vara; hård, tuff, snabb...




Efter min första dejt med Olga tänkte jag aldrig mer... men något var det som lockade när jag skrev in Olga i träningsschemat, fick fjärillar i magen bara jag tänkte på det.


En bild säger mer än 1000 ord så här kommer tre bilder från dagens dejt med Olga


Jobbade med målbilder redan innan start...



Efter först varvet: Lägg märkte till hur fint färgen i ansiktet matchar löpbanan!
Illustration av "battered person" always coming back for more...

Morgonstund har klorvatten i mun

Man börjar ju undra om detta med simningen inte blivit lite rutin för mig. Har inget mål med simningen utan simmar just nu en gång i veckan på kul. Det finns mycket med simningen som man faktiskt kan ta med sig till löpningen och som gör en till en bättre löpare tror jag.

Dels har vi ju det där att de som tränar simning på riktigt tränar extremt mycket teknik, alla kan plaska på i 1km men det är tekniken som blir avgörande för tiderna. Är det inte lite samma med löningen? Alla kan springa, vi är faktiskt skapta för att springa, men de som lägger ner tid på att träna fotisättnig och teknik för att springa i backar de vinner i längden?

Den andra jag tänkte på som jag iallfall skall försöka ta med från simningen till löpningen är lugnet. När du simmar kan du inte hetsa upp dig, eller klart du kan, men då blir det jäkligt jobbigt och du får garanterat en och annan kallsup. Om du istället slappnar av och gör rörelsena lugnt och metodiskt så kommer du få ett annat flyt. Ja, det blir lite meditation. Samma sak gäller löpningen om du hetsar och "pressar" så spänner du dig särskilt i axlar, nacke och ansikte och då är det ju inte jätte lätt att andras fritt utan istället blir det jobbigt och du känner dig spänd.

Är du en sådan som måste släppa ner och skaka på armarna ibland när du springer? Om svaret är ja, då kanske även du borde börja simma lite.

Från det ena till det andra så sprang jag ett roligt snabbdistanspass igår, tycker egentligen att dessa pass är rätt tråkiga men med denna matematikövning blev det kul. Upplägget är snott från nyaste numret av Runners World.

Pyramiden
10 min Uppvärmning
10 min i Marathonfart (5.30)
2 min återhämtning
8 min halvmarathonfart (5.15)
4min återhämtning
6 min milfart (4.45)
6min återhämtning
4 min 5km fart (4)
8 min återhämtning
2 min tjurrus (fort)
10 min nerjogg

Tidena inom parentes är tiderna jag körde på, gick aningen fortare på varje. Återhämningen lade jag i 5.30 fart av den enkla orsaken att det blev så.

2 nötcrém och en flaska sportdryck

21km, exakt 1tim och 50 min piiipp. Det var slutet på mitt 2 veckor långa träningsläger. Inför det sista passet fanns inga som helst förhoppningar, ta mig typ 20km. Förrutom att jag kört hårt i 2 veckor så hade jag sista dagarna fått för lite sömn och en förbannad pizza kvällen innan gjorde att min kropp inte var på topp direkt. Energin var så låg när jag skulle ut att jag till och med tog med 2st nötcrém och sportdryck för 20km! Behövde dock inte något av det, jag lät benen bestämma och skrämdes när de ville gå under 5-fart i terrängen vid Årstaviken,tänkte jaja låt de gå så länge det går. För andra är detta knappast något att orda om, men för mig är det det. Jag var inte ens trött, hade inte ens börjar pressa när jag kom fram till målet på Sats Regeringsgatan. För mindre än ett halvår sedan mådde jag dåligt när jag sprungit 20km nu duschade jag och sedan gick vi på stan, efter att jag ätit så klart!

Träningslägret i övrigt då.
Distans: ca 13-14 mil löpning
Fördelning av pass: 1 långpass och massor av olika intervaller.
Alternativträning: 4 gympass, 20km rullskidor, 4-5km simning

Vad var bra?
- Testat nya typer av intervaller och hittat nya favorieter
- Passat på att köra verkligen korta intervaller på ca 20sek men också längre intervaller som Olgor.
- Kunnat äta mycket vilket gjort att jag kännt mig pigg och laddad
- Mycket smart att boka in naprapt tid i slutet av träningslägret.
- Bra planering av passen

Lärdomar
- Dumt att planera in lägret under de 2 veckorna jag visste att jag skulle ha besök
- För lite sömn totalt sett gjorde mig grinig

Nu forsätter livet som vanligt då, men nya lärdomar.

Några satt fast, andra snett och vissa var bara på jävligt dåligt humör!

Många börjar träna för att hålla sig friska och slippa ha ont, andra tränar på ett sätt så att de konstant har lite små ont- man har väl alltid minst två eller tre blåsor och i allfall lite träningsverk. Att ha lite ont är liksom ett kvitto på att man kör hårt och bra! Eller?

När man kommer över den där gränsen med "2 zumbapass eller en jogging tur och lite bodypump i veckan upplägget" så utsätts kroppen för påfrestningar pågrund av träningen. Under mitt träningsläger har det varit mycket snabba intervaller, mycket backe, många dubblapass inte konstigt att kroppen är lite trött och gnällig. Så igår var det dags för ett besök på Accessrehab för att rätta till några av de kroppdelar som kommit lite snett och kanske också få bukt på en allt mer ömmande sätesmuskel. Efter lite tester konstaterades det att det var lite saker som satt fast, andra satt snett och några var helt enkelt bara på jävligt dåligt humör!

Det är inte skönt att fixa till kroppen, knäcks hit och dit, en armbåge i sättet så att tårarna sprutar, ett hårt tryck i midjan då det känns som jag ska gå av och sedan går man därifrån som en ny människa!

När man tänker på träning så planerar man in passen, äta rätt är viktigt, sömn för återhämtningen, inte ha gamla skor, kanske till och med ha flashig utrustning med kompressionskläder men planerar ni in naprapat och/eller massagebesök?

Det är faktiskt ett hett tips- din stackars vackra kropp sliter hårt för dig det minsta du kan göra är att ge den bra förutsättningar, alltså se till att tåna pekar åt samma hålls om näsan även efter 2 hårda träningsveckor, se till att de inte gör ont eller stramar att lyfta på benen och du ska faktiskt kunna röra överkroppen lika långt åt både höger och vänster.

Härliga semester!

Har beklagat mig för att jag inte får någon semester i sommar, inte för att jag någonsin haft semester på sommaren men just i år känns det extra jobbigt, kanske är det åldern.
En klok(?) vän till mig sade då: Anna semester är inte något man får det är något man tar!

Så idag tar jag semester. Började dagen med sovmorgon, istället för att klockan ringde 05:00 så ringde den 05:15, härligt. Gick (läs sprang) ner till poolen (tog t-banan till Eriksdalsbadet) utan någon nämnvärd plan så simmade jag 1,7 km på 45 min inklusive insim och avbad. Helt okej för att vara på semestern.

Därefter gjorde jag som man gör på semestern, åt onyttigt! Stannade på Espresso House och tog en klassikerfrukost, cappucino, apelsin och jordgubbsjuice till och med med scones med sylt. Njöt av min semester och tittade på alla stackare som inte har semester och stressade till jobbet.

Semester frulle!
Njuter av en semester kaffe och tittar på alla som jäktar till jobbet och inte har semester!



Nu vilar jag i hängmatten (läs sitter på kontoret) fram till eftermiddagen när det är mindre soligt och hett (läs slutat jobba) då ska jag riva av några återhämtningsintervaller. Skönt med semester!

Man ska inte begränsa sig till att bara ha roligt!

Läste ett bra citat igår, kommer inte ihåg vem det var som sagt det kan ha varit Ernst Billgren. "Man ska inte begränsa sig till att bara göra saker man tycker är roligt" var citatet i allafall. Tycker det var otroligt bra sagt, om man bara gör det man tycker är roligt så kommer man inte hitta nya saker som man kan lära sig tycka om och man kommer också hela tiden att ligga i sin bekvämlighetszon vilket jag tror är hämande för ens personliga utveckling. Tänk på det ni!


Uppladdningen inför gårdagenspass var bland det sämre. En dålig lunch på ett café uppe på Observatorielunden, en svin dyr sallad som knappt innehåll någon mat och dessutom fick min mage att reagera. Yoghurten på jobbet hade antagit en så konstig form och konsistens att inte ens lite honung skulle rädda det. Fick bli en sväng förbi Pressbyrån där urvalet av vettigt mellanmål inte var så stort fick bli en yoggi men inte vilken yoggi som helst utan en som var förpackad i en påse som gjorde att den påminnde om energigel. Helt okej smak dock och mycket smidig att äta.
Squeeze yoggi fick bli mitt mellis, okej i akutfall


Kvällens pass var 6km terräng följt av 6 st x45sek ryck i backe och 6km terräng hem. Körde ute i Sätrareservatet och denna gång undvek jag åksjuka genom att hålla mig på stigen. Gick bra faktiskt, rycken var snabba och tuffa, gav lite syra som jag faktiskt blev av med dirket när jag kom ut på planmark. Något konstigt hände dock...


Märkte hur folk snabbt flyttade på sig när jag kom, barnfamiljer nästan hoppade undan. Tänkte att jag måste sett galen ut, kanske såg jag ut som en skidåkare med snor i halva fejjan? Torkade mig på ärmen för säkerhetsskull. Hjälpte inte. Så såg jag ner på klockan som visade att jag låg i 4.30-fart i terrängen! När jag kom ut på asfalten igen gick benen så fort att jag knappt hann med. Var detta en engångs företeelse eller har det skett ett genombrott? Det vet jag inte men jag blev glad!


Sällan jag bjuder på en dagens outfit. Igår testkörde jag i mitt reafynd en tokrosa tröja från Adidas. Den konstiga posen på bilden beror inte bara på att jag inte är så grym på detta med bloggfoton utan för att jag försöker visa upp den grymma AC:n under armarna. Har också bra AC på andra partier där man svettas mycket; under brösten och på ryggen. Dessutom har den långa armar med sådanna tumhål som gör att man också kan åka rullskidor i den. Mycket bra.

Tokrosa tröja från Adidas med bra AC på rätt ställen köpt på rea på Stadium för 149:-

Börjar jag bli lat eller klok?

Första veckan på träningslägret är avslutat, blev dock ett snopet avslut eftersom gårdagens planerade distanspass fick stryka på foten. Kan inte komma ihåg när jag senast hoppat ett planerat pass! Börjar jag blir lat... eller klok.

Veckan var tuff, mycket intervaller i högfart och dessutom styrketräning, simning och ett längre, snabbare och tuffare pass på rullskidor än någonsin. Inte nog med det så har jag dessutom tvingats vara social då jag har besök av en vän som annars är bosatt i Colombia. Hon hade dock förvanats om att det var träningsläger som gällade men såg ändå lite förvånad och trött ut när jag piskade upp henne ur sängen tidig lördagmorgon, hällde i henne frukost och två koppar kaffe innan det var dags för backintervaller. Vi är riktiga tävlingsmänniskor båda två och många gånger har vi kommit genomblöta i svett till föreläsningar i Malmö för att vi haft cykeltävling på vägen. Tror dock vi vuxit upp lite och nu mer stöttade varandra.

Blev 5km uppvärmning följt av löpskolning och sedan 2x10 250m backe, lätt jogg ner och sedan 2 min vila mellan setten. Farten skulle vara jämn och tuff. Gick riktigt bra, kunde utan problem hålla under 5.30 uppför den rätt branta backen utan att pulsen skenade iväg.
Min vänstra rumpa och nedredelen av ryggen beklagade sig dock en del under kvällen, fick till och med stå över en runda Boule!

Söndagmorgon kände jag mig som en överkörd katt! Allt från fotsulor till hårbotten gjorde ont! Inte blev man mindre sliten av att vara på Monstrets 1 års fest heller. Skulle dra ut på ett pass när jag kom hem, men det gick inte. Blev tapas och hemma gjord glass och en massa tjejhäng och hårflätande istället.

Ibland behöver man kanske ta ett steg tillbaka och ställa sig frågan: är detta passet som skulle gjort mig bättre? Igår gjorde jag det och fann att svaret var nej, detta är passet som skulle slitigt på dig. Nästa pass när du tagit en spontan vila är passet som kommer göra dig bättre!

Hur gör du? Alltid enligt plan eller frågar du dig själv ibland om det verkligen är passet som kommer göra dig bättre?

Svettig mångstrukturerad fartlek och stora framgångar

Att få in all träning man vill genomföra kväver ibland mycket planering. Jag tycker själv inte särskilt mycket om lunchträning eftersom jag känner mig extremt stressad av att träna på lunchen och jag tycker inte om att äta vid skrivbordet, eller snarare jag vägar äta vid skrivbordet.


Både idag och igår fick det dock bli lunchträning. Igår ben på gymmet och idag 10km fartlek. Det var ett par väldigt trötta ben som gav sig ut för att leka på Djurgården. 2km fick gå till uppvärmning därefter blev det en mång strukturerad fartlek. Lade mig på ca 5.10 tempo som utgångspunkt och därifrån ökade jag och ibland sänkte jag farten började med att köra så snabbat att jag fick upp pulsen ordentligt över 90% av max ett tag för att sedan falla tillbaka i 5.10 fart tills pulsen gått ner till omkring 70%. När inte var kul längre så körde jag ruscher under verserna på låtarna som kom i MP3. Sedan tyckte jag att de blev lite enformigt och körde då 10x100m ruscher med 50m jogg emellan.


Som ni kan se blev jag svettig!
Måste också rapportera stora framgångar med mitt rullskidsåkande. Gårdagskvällen bjöd nämligen på 8km rullskidor och jag höll ett ryssligt tempo vågade också åka ner för alla backar utom en med många kurvor men det tar jag nästa gång. Nu när man blivit lite bättre så märker jag också av att jag får slita mycket för lite fart så kanske är det dags att byta till snabbare hjul.


Kolla in mina snabba solbrillor!

Dom kommer från Sportoptik och är riktigt bra, står stort Sportoptik på dem så jag fick dem gratis tror det kostar ca 600kr.

När slutar löpningen vara jobbig?

Frågan får jag av en kollega vid kaffetermosen i köket. Min spontana kommentar blir:
-Aldrig, det är ju det som är tanken med träning att det skall vara jobbigt

Ber henne så klart förklara närmare vad hon menar och liksom alla andra som vill komma igång och springa upplever hon det som outhärdligt jobbigt och att andnöden är nära att ta död på henne redan efter att par hundra meter.

Så är det ju faktiskt i början, för ett år sedan när jag precis började springa kände jag det så här andnöd, smärta och det var inte ett dugg kul det enda som drev mig var att jag hatar att vara dålig på saker.

Hur kommer man då förbi detta stadie? Mycket bra fråga med ett förvånansvärt enkelt svar – du fortsätter att springa.
När du kommer igång med löpningen och känner det så här hemskt finns det vissa saker att tänka på för att göra det hela lite lättare.

Just do it: Tänk inte så mycket, byt om och dra ut

5 dagars regeln: Du måste ( ja, måste!) springa minst var femte dag för att du skall få effekt av din träning annars är du tillbaka där du startade på varje pass.

Smygstarta: Spurta inte iväg som Usain Bolt direkt när du kommer utanför dörren. Gå gärna några meter och börja sedan att jogga lätt. Du behöver bli varm och sakta få upp pulsen för att inte få den där akuta andnöden efter 500m

Spring på tid: När man börjar med löpning har man kanske ingen GPS klocka, även om det finns flashiga appar att ladda ner så går det lika bra med en klocka. Var ute 30min första veckan. Om du måste varva då gång med jogging. När du orkar jogga 30min så kan du öka till 35 min och sedan bygga på. Öka inte med mer än max 5min per vecka.

Låt det vara jobbigt: Att träna är jobbigt och låt det vara jobbigt. Jag lovar att du inte dör av att vara högröd i ansiktet och frusta som en ilsken tjur det känns jobbigt då men man glömmer det snabbt.

Hitta alternativ: Att bara träna löpning är så klart bra, men personligen tycker jag om att varva löpningen med annan form av träning. Vad denna träning är varierar, styrketräning så klart men hitta annat som är kul cykla, simma, åk rullskidor. Den alternativa träningen kommer att underlätta för din löpning.

Så nog om det.
Har ju träningsläger för mig själv nu och träningsläger innebär träning!
Dejten med Olga i tisdags satt ordentligt i benen när klockan ringde 05:00 igår och jag släpade mig upp. Första 100m i bassängen var tunga och jag undrade vad fan jag höll på med. Efter ytterligare 100m började kroppen fatta grejen och jag kunde slappna av och köra på. Efter 400m insim och teknikträning gjorde jag en liten stege på 500m-400m-300m-200m. Medan jag simmade på så kom solen fram och om ni inte testat det så kan jag lova att det är vackert att plaska på och se morgon solen leka på botten av bassängen.

Efter jobbet var det raka vägen hem och byta om snabbt som tusan för att inte hinna känna att jag var lite trött. Mer intervaller stod på schemat. Benen var jävligt trötta det tog nästan 4km upp jogg innan de var igång. Därefter följde detta intervall upplägg.

5min-2min-4min-1min-3min-45 sek-45sek-30sek-30sek-20sek-20sek-15 sek
Vila 30 sekunder mellan varje.
Den var tuff första 5min gick på 4.20-fart försökte därefter öka med 5 sek på de kortare intervallerna. De sista som bara var 30sek gick fort benen skrek och jag skrek, tanter, barnvagnar och små hundar flyg åt sidorna när jag kom farandes längst stigen och högt skrek åt mig själv

- Springa Anna spring!
Det hjälper att skrika.

På dejt med Olga

Mitt "få upp tempot träningsläger" har nu börjat. Går ut hårt och kommer därefter öka stadigt under det kommande 2 veckorna. Så här i efterhand kan jag säga att detta träningsläger inte kunde börja bättre än med en dejt med Olga...



Olga är mytomspunnen, de som kört Olgor pratar om det skräck blandad förtjusning och detta var min första dejt. Hur skulle det gå? Hela dagen hade jag fjärillar i magen och försökte ladda mentalt för vad som skulle komma.


Ni som inte känner till Olga så innebär en Olga följande:

2x400m

2x300m

2x200m

2x100m


Varannan över och varannan strax under tröskelfart ingen villa förrän man kört hela Olgan. Därefter en serievila på ca 3 min eller att pulsen sjunkigt 40 slag ungefär. Upprepa 3-5 gånger.

Kan kan säga att 3 gånger var nog för mig. Jag försökte hålla koll på tiderna på de olika sträckorna hade fått tips om att en löpare som springer milen på kring 45 min borde hålla följande tempo:

400m: 1,40/ 1.56

300m:1,17/1,25

200m:50/56

100m:26/28


Fick inte igång tidtagaren så det fick vara bara manuellt för att veta om jag var tvungen att pressa på lite mer för att komma i ungefärlig tid. Körde på bana så det var inga problem med att ha koll på distansen. Mitt mål var att göra Olgorna någonstan på mellan 8-9min. Hade ju egentligen ingen koll på hur det skulle kännas eftersom det var min första...


Första revs av på 8:07,

Andra gick på 8:40

Tredje var döden nära och den blev på 9.10 men råkade då springa 200m för långt eftersom jag tappade räkningen, men bättre för långt än för kort. Kanske gick första lite för fort eftersom tappet mellan första och andra blev så stort men syftet var att bli trött och det blev jag baske mig.
Olga Bondarenko som namngett denna metod
Anna som just överlevt sina första Olgor

Åksjuka i nya skor

Nu ska ni få höra en lustig sak och nej jag har inte åkt t-banan med rullskidor igen.


I går hade jag långdistans på schemat, hade dessutom nya skor och skulle springa i terrängen i Sätrareservatet. Efter att ha kommit en bit in i terrängen drabbades jag av extremt illamående. Tvungen att stanna illamåenda alltså detta efter mindre än 8 km. Försökte med allt höjde musiken för att slippa tänka på det plågade mig upp och ner för backar, kullar och mindre former av Mt Everest. Åsen borta i Sätra kan vara riktigt utmanande om man känner för det. Illamånedet blev värre och värre, fick stanna igen och tog då bort musiken från öronen och gissa vad illamåendet försvann!


En förklaring kan vara att jag har grymt dålig musik i MP3 men det tror jag inte min förklaring är åksjuka! Japp, jag blir lätt åksjuk och nu i nya skor, upp och ner och snirkligt, hoppandes och blicken nästan fäst på marken med dunka, dunka och annat i öronen så blev jag åksjuk. När musiken väl var borta kunde jag utan problem klämma 15km.


Köpt nya skor ett par Adidas Supernova sequence. Känner mig mycket jämställd eftersom mina andra snabba skor är helt blå.
Ny skor, de är inte så här finna efter turen i Sätrareservatet


Det är inte lätt att välja skor, har tidigare haft Adidas Salvation men tycker nu att jag springer som en elefant i dem, dessa är lillasyster till dem. Jag ber alltid om hjälp när jag köper skor, får springa på bandet bli filmad och får sedan förslag på olika skor. Prövar, känner, testar springer med olika skor innan jag slutligen väljer. Att jag valde dessa beror på att jag har extrem pronation och måste ha stöd (ännu ett tecken på att jag borde blivit simmare och inte löpare?) men ville ändå ha något lite smidigare, skorna kommer jag ju främst att använda under långpassen. Passade på att köpa ett par korta tights från Craft också och nya löparstrumpor som var Runnerstores egna. Skulle egentligen köpa ett par andra men så var dessa 2 för 100kr så varför inte. De var sköna så skynda till Runner Store och fynda löparstrumpor!


Annars så planerar jag ett litet snabbhets läger för mig själv under kommande två veckor. Mycket långdistans har bättrat på min uthållighet men gjort att jag tappat lite tempo så under 2 veckor ska jag leva intervaller och snabbdistans.

05.15 Uppstigning!

Har ni funderat på att många idrotter sysslar man med på kvällen eller eftermiddagen men det är något med simning som gör att man absolut vill göra det så tidigt som möjligt på morgonen. Så medan regnet hängde i luften så hängde vi på låstet till Eriksdalsbadets utebassäng.
Eriksdalsbadets utebassäng en fredag morgon efter träning



Egentligen är fredagar vilodag, men så vill jag komma igång och simma lite mer och innan man kommit igång så är det egentligen inte jätte mycket träning att simma.... inbillar jag mig. Inte simmat sen jag blev fri från ryggskottet i mars så jag hade inte jätte stora förväntningar, dessutom jätte länge sedan jag simmade i 50m bassäng. Kompisen tyckte dock jag såg ut som ett proffs i min baddräkt och badmössa och dessutom snabba glasögonen.


Planen med passet var att fokusera på teknik.
Insim: 400m mycket teknik bland annat en armssim och catch-up.Sedan följde lite tempoökning 400m då jag simmade 25 lugnt för att sedan öka frekvensen i 25.Sedan 200m lugnare med fokus på teknik, därefter avbad. Helt okej faktiskt för att vara första passet på nästan 6 månader. Än bättre att jag till och med under teknik delen kunde dra om halva bassängen. Visste att jag borde blivit simmare!


Sprang igår ett av mina favoritpass faktiskt 3x9min. Dessvärre kändes benen inte riktigt pigga när jag skulle dra iväg så det blev en lång uppvärmning på nästan 4km och stretch därefter.

9 minutrarna delade jag upp i 90 sekundare. Varannan 90sek gick i strax över önskad tävlingsfart (på 10km) 4.20 och varannan fick i tävlingsfart 4.45. Mellan setten 2 min gå vila. Halvägs in på sista settet hade jag en rejäl klump med mjölksyra i benen, vilekt inte var tanken utan man ska ju undvika mjölksyra. Ville inget annat än att stanna och skaka ur blev då så arg på mig själv, trodde att jag pratade tyst för mig själv men tydligen skrek jag högt: Du stannar fan inte, du har bara dig själv och skylla. Folk tittade lite konstigt på mig. Vad ska man säga? Hög musik i öronen kan göra en förvirrad.


Har svårt att komma upp i tempo nu, antar att det är för att jag kört mycket långt och lugnt, till och med intervallerna har varit långa. Tror det är dags att speeda upp lite, känner trots allt att det finns mer potential i benen nu gällande uthållighet. Så under 2 veckor, från måndag ska jag testa köra fler snabbapass. Vilket är ditt favoritpass för att bli snabb? Kom gärna med förslag.