Varför välja en grusväg om det finns en autobahn?

Det går inge vidare med mina knän. Inte sprungit eller gjort något annat som påverkar knäna på 9 dagar. Till en början verkade de bli bättre, men under söndagen och gårdagen blev det värre, gjorde plötsligt irriterande ont bara att sitta. Försökte med allt, till och med ta lite voltaren igen trots att min mage pajade av dem i helgen.

Blev orolig på riktigt, borde blivit bättre och mindre svullet på 9 dagar! Trots min skeptism mot sjukvården ringde jag vårdcentralen och fick en tid kl 14. Pratade länge med doktorn, han förklarade att det man brukar råda idrottare till i sånna här lägen är att vila. Jag kände att jag bara inte orkar, nu är tiden för en kvick- fix!

Jag är inte tålamodet personifierat jag vet. Jag är inte den som hellre tar en grusväg om det finns en Autobahn. Men jag är rädd för kortisonsprutor har trots inrådan avstått från att ta det i min höft. Men nu kände jag att detta var rätt jag behöver om inte annat placebo effekten och tron om att allt ska bli bra nu.

- Vila? Jag har vilat i 9 dagar! Om jag hade vägt 30 kg mer och sagt att Bonde söker fru och chips var min passion här i livet hade du då gett mig rådet att gå hem och vila? utbrast jag

Doktorn tittar på mig och säger:
- Jag ser var du vill komma...

Vi pratar om effekterna av en spruta och vad jag får och inte får göra efteråt. Ingen rörelse på 36 timmar. Sedan inget som påverkar benen, stakmaskin men inte rullskidor, köra överkropp tills jag ser ut som Hulken, simma tills jag utvecklar simhud MEN absolut ingen löpning före julafton!