Med andan i halsen

Onsdag innebär träning med Sport Support. Det är skidträning med ett enda mål (för de flesta) nämligen Vasaloppet så snabbt man bara kan. Ikväll var det backintervaller.

Platsen för kvällens träning var till och med upplyst!

Vi värmde upp typ 10-15 min, sedan instruerade Håkon "älghuffs". Det är inte som att springa utan man ska landa som på skidor på hela foten, få med armarna och så ska det gå hyffsat fort också.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag gillar att springa i backe för jag är rätt stark i backe. Men jag var inte så stark idag, mitt vanliga hemliga vapen i backe, armpendlingen och ett kortare snabbare steg gäller inte när man älghuffsar på samma sätt. Jag fick kämpa mycket med tekniken för att få det rätt; åka skidor med armarna, inte "sitta ner" upp med kroppen och samtidigt hålla tempo. Det är det bästa med dessa onsdagsträningar att man får feedback och någon som rättar till det man gör fel.

I våras och somras sprang jag rätt mycket backe och jag tror det var riktigt bra för mig så det känns skönt att komma igång med backträningen igen och nu fick jag feedback på hur jag ska göra så det är det vara att köra på. Nöta upp och ner, vecka efter vecka och märka att man blir starkare.

Vilket ger dagens visdomsord: Det är inte segern jag vill åt det är kampen!

Några hårt tränande efter passet