Livet på läger

Livet går upp och ner, ena dagen lever man som ett proffs där man knappt behöver tänka själv och dagarna fokuserar kring tre saker; träna, äta och sova. Nästa dag är allt detta som bortblåst och man sitter med rumpan tungt i kontorsstolen stirrandes in i fönstret på andra sidan gatan.


Torsdag till söndag var jag på mitt första längskidsläger på minst 15 år. Skidorna var sprillans nya, lika så pjäxorna och stavarna. Dagarna innan hade jag varit i storebrors garage och hämtat andra saker som om inte annat skulle lura mig själv, liksom intala mig själv om att jag inte är ett helt blåbär på skidor. Tog med mig lite olika vallor, handskar, en väst och en sådan där vattenflaska som alla skidåkare har. Kände mig redo.


Lägret var i Torsby, i den enda skidtunneln i Sverige. Det är alltså en 1,3km lång tunnel där det är vinter året om. Lägret arrangerades av Sport Support Center som även håller i de skidträningar jag kör på onsdagar. Syftet för mig var att få snö under skidorna tidigt på säsongen och dessutom se om tekniken fanns kvar.


Jag inser verkligen att jag stört gillar att åka på läger, alla som får för sig att åka på skidläger till en tunnel i oktober delar nog samma kromosomfel. Detta medförde att majoriteten av oss snabbt bytte om efter middagen på torsdag kvällen för att dra en liten lätt jogg med en av lägrets ledare Håkon. Tänkte kolla in tunneln och sprang förbi en slalombacke storlek mindre, kromosonfelet var påtagligt när ingen sade emot inviten att se Torsby by night från toppen.


Huvudsakligen ägnades lägret åt skidåkning, vi övade teknik i tunneln, med stavar, utan stavar, fram och tillbaka. När vi inte åkte skidor pratade vi skidor; utrustning, valla, seedinglopp, hur ska man lägga upp Vasan? Allt avhandlades entusiastiskt av alla deltagare. Dessutom kom Christer Skog, erfaren och meriterad inom träning och längdåkning, med anekdoter från hur de gamla giganterna Majbäck och Gunde Svan tränade och levde.


Skidåkningen då?
Jo visst satt det kvar lite av de gamla takterna, fick en hel del tips med mig som jag nu kommer att köra på rullskidorna och sedan dansa snödansen och hoppas på det bästa. Har inte sett så många rönnbär på träden vilket bodar gott för Rönnbärsträden bär inte två bördor (mycket bär lite snö och tvärt om)

Gruppen i tunneln, jag är andra från vänster. Foto: Håkon Breistrand


Inte bara skidåkning utan även skidgång med terränglöpning. Jag igen andra från vänster! Foto:Håkon Breistrand


Här finns även ett filmklipp från lägret: Skidläger i Torsby



5 kommentarer:

  1. Kul med Torsby! Man blir lite avis. Hur har det gått med rullskidåkningen?

    SvaraRadera
  2. Håkan: det går framåt även om jag har haft en sanslöst lång sjukdomsperiod. I dag och på lördag blir det att åka lite.

    SvaraRadera
  3. Trodde det var tvärt om med rönnbären = mycket bär mycket snö :) Tror iof att bondepraktikan säger både också...

    SvaraRadera
  4. I Tornedalen säger vi att Rönnen inte bär två bördor... Kanske är det motsatta som gäller här i Stockholm?

    SvaraRadera
  5. Riktigt trist med sjukdomar!

    Hoppas du kommer igång! Det kommer bli mycket roligare och lättare när du kommer ut på snö!

    SvaraRadera