Ett lerigt, halkist "sådär" backpass

Långbacke stod på schemat igår. Jag älskar att springa backe, älskar att bli så där super trött. Förra hösten nötte jag Hammarbybacken galet mycket och det gav resultat. Efter mitt hopparknä nu så jag har jag varit lite försiktigare, inte så rädd att springa uppåt men för att ta mig ner. Därför har jag på de senaste backpassen valt lite snällare men längre backar.

Lite uppför

I går hade jag först bestämt Hammarby Hill men sedan så ville cykel Anna köra i Hagaparken så jag lät mig övertalas. Hade tur och missade precis det där ösregnet som tycks komma varje eftermiddag. Blev en lång uppvärmning i stegrande tempo sedan 8x1.30 i backe.

Hittade en backe med en långstig som var sådär lerig, stening och full av rötter som banan på Lidingö Loppet är. Det var riktigt halt faktiskt, ibland kändes det som om man jobbade uppför men gled nedåt igen i leran och halkade på stenarna. Mitt mål var att aldrig springa långsamare än 6- fart inte ens i de brantare partierna. Så jag höll mitt mål. Borde alltså varti glad för det. Men det finns mycket mer att ge i min kropp kände jag också.

Det är dags att våga nu, nästa vecka är det Hammarby Hill som gäller. Det är där "the magic happens"

Ibland kan det vara svårt att vara ärlig mot sig själv om hur passet egentligen varit, klart det är jobbigt att springa backe, du får mjölksyra och pulsen dunkar på. Men när du sedan sätter dig och utvärderar ditt pass så gäller det att vara ärlig. Jag antecknar alltid puls, fart, tid och sträcka för mina pass och jag kunde nu säga att detta backpass inte varit så tungt som det borde ha varit. Jag kunde ha sprungit fortare eller så borde backen varit tuffare.  Detta pass var lagom för 3 veckor sedan men nu är det alltså för lätt, och det är ju faktiskt något att bli glad över.

Egentligen är fredagar vilodag men det blev vila i onsdags istället eftersom jag var till naprapaten med min dumma nacke. Så i morse körde jag 30 tim backintervaller på cykel (var tvungen att ta igen för gårdagen) följt av ett tufft träningspass för benen med gående utfall, benpress, benspark, hopp, vadpressar och så Rasums Henningscore pass. Så var man lite nöjdare igen.

Så här glad ska man inte vara när man springer backe!