Djävulens påfund

Träningen inför Lidingö Loppet har gått in i en ny fas. Borta är det där sköna 40min rundorna i skön 5.30- fart. Istället står det nu Tröskelintervaller på schemat. Hela dagen hade jag på känn att det var något på gång, en sådan där nervös känsla som kommer av att man vet att man senare skall möta sin rädsla och sin smärta...

När man kör tröskelintervaller ska man ligga precis på gränsen till mjölksyra. Man kan väl säga att man tränar kroppen på att ta hand om mjölksyra och ju bättre man blir på det ja desto snabbare kan man springa. Enkelt.

Började passet med 15 min uppvärmning i stegrande fart, jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig pigg i benen för det gjorde jag inte. Sedan var det dags, planen var 3x 10min med 5 min joggvila emellan.  Det handlar alltså om att inte få mjölksyra  och om att kunna hålla farten genom hela passet. En annan av svårigheterna är att träna där man är och inte där man engång var eller där man gärna skulle vilja vara. Du måste hitta din tröskelfart om du tränar över eller under din förmåga så kommer du A) bli skadad eller B) inte bli bättre. 5-fart är idagsläget min tröskelfart.

Första intervallen gick bra, hittade drivet och andningen och bara att mata på. Andra intervallen var lite värre, benen var lite stumma men kom ändå upp perfekt i fart och på vissa sträckor var jag nere i 4.15 fart. Måste lära mig att springa jämnare. Det gör stundtals ont och man vet att bara man släpper farten lite, lite så kommer det där onda att gå bort. Det gäller att bita ihop och bara gasa på. Jag har just nu ett mantra i huvet om ett mål jag har för 2013. Det är inte tid än att avslöja vad jag tänker på för att hålla min fart men snart så...

I början på tredje intervallen så ville benen inte alls upp i fart, fick verkligen ta i för att få igång dem och visst fanns det lite kvar. Till och med så pass att sambon nätt och jämt hängde på.
Om jag får säga det själv så var passet i princip perfekt disponerat, jag stumnade aldrig totalt, men jag fick jobba hårt och jag vet att nästa tisdag kommer det att gå lite bättre.

I går fick jag också veta att jag blivit utvald att delta i Gainomax Sports Team.  Jag kommer alltså att bli sponsrad av Gainomax produkter före, under och efter Lidingö Loppet. Det är alltid kul att bli utvald och det ger mig en chans att testa deras produkter samtidigt som det ju faktiskt underlättar lite att ha saker hemma och på kontoret. Här kan ni hitta fler av de som fått chansen att vara med i teamet.

Efter löptur på Öland i helgen, jag var typ lika röd i fejjan igår

4 kommentarer:

  1. Låter som ett grymt bra pass! Jag längtar tills jag kan köra igång lite hårdare och styra upp mina löppass lite bättre! Bra med inspiration, tack! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lina! Hoppas vaden bara blir bättre och bättre!

      Radera
  2. Åh, det där passet är ett av mina värsta. Bra jobbat! :) Och så vill jag bara tacka för dina hejarop i lördags!! Jag kände inte igen dig på första varvet, men du gav mig lite att fundera på och till andra gången hade jag kommit på vem du var. :D Tack så jättemycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så lätt när man aldrig träffats på riktigt!

      Radera