Jag har 3 löppas i veckan just nu, ett av dem är lite av ett återhämtningspass som sedan kommer att övergå till att bli ett tröskelpass, mer om det i det där utlovade inlägget om planen inför Lidingö. Hur som återhämtningspasset är på ca 40min. Första veckan skulle jag ligga kring 5.40-fart, denna vecka kring 5.30.
Ingenting att skriva hem om direkt. Men jag tycker att passet fyller sin funktion.
Igår kände jag mig inte alls laddad, för det första så hade jag redan börjat få träningsverk i hela kroppen efter gympasset på morgonen och så var jag allmänt lite seg, somnade till och med på t-banan hem. Här är det alltid någon som säger: Du ska lyssna på kroppen då och inte pressa dig!
Som svar på det säger jag som Jonas Colting: Ingen blir bra på att lyssna på kroppen, den säger mest tårta och sovmorgon!
Så i med dopingmedlet och på med skorna, det blir ju inte bättre än så här.
Haren var med, han har grym känsla för fart och nu fick han till och med ha min klocka på sig. Farten blev exakt 5.30. Jag kan inte säga att det var jobbigt direkt. Stup i kvarten hojtade haren "Du går för fort" och då var det vara att sakta in. Tänkte att många framgångsrika idrottstjejer har sina pojkvänner och män som tränare. Så dök Emma Green Tregaro upp i huvet och jag funderade på att strunta i harens rop om att sakta in. Men det var ju jag som beställt farten...
Jag fick en bonus kilometer på slutet och rullade då enkelt upp i 5-fart, det var skönt att få lite luft under vingarna.
- Du var som en Ferrari som bara fick gå på 3:ans växel och varvade och varvade sade haren efter passet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar