Och på den 7:e dagen springer hon...

Jag tycker om rutiner, var sak på sin plats, göra detta innan man gör detta, typ diska direkt efter maten. Men när man är lite låg, som man blir av att inte ha fått springa sedan den 4 december så faller liksom vissa rutiner, kanske skulle jag till och med vilja gå så långt att jag säger att man förlorar lite av sina principer

Idag var det sista stötvågsbehandligen hos Joakim på Specialistgruppen.
Har jag haft ont i knäet?
Nej inte direkt, det har gjort sig påmint ibland men inte desto mer. Kanske hade jag lite för mycket lutning och lite för mycket motstånd på intervallerna i tisdags eftersom jag blev lite trött i knäet. Trött men inte ont. Förklarade detta för Joakim på Specialistgruppen med att det är som när man ska tävla och är orolig att man är sjuk, fast det bara är nerver och som ett resultat av detta går man och sväljer så mycket och så hårt att man tillslut får ont i halsen..

Tillsaken, jag har fått tillbaka min vastus medialis. Inte lika stor som Anders Svensson men snart(bra att kunna musklerna på latin, hjälper när du ska beskriva var du har ont...). Kan nästan göra knäböj utan att knäet åker innåt. Om 7 dagar från nu får jag provspringa ute i skogen, kanske 30min eller nåt.

På den 7:e dagen skedde mirakel!
Tills dess håller jag mig till några av mina rutiner (och principer) som kaffe och banana kl 10.
Drömmer om ben som Anders Svensson (även om jag tycker han kanske är Sveriges sämsta fotbollspelare)


1 kommentar:

  1. JO jag går hela tiden och funderar på om det gör ont, hur det känns i vaden, kanske skulle försöka koppla bort tankarna! :)

    Håller tummarna för din provtur!!

    SvaraRadera