Kroppens geni

Under den långa bilresan tur och retur Stockholm – Junosuando så läste jag boken ”Kroppens geni, Marit, Petter och skidåkningen som lidelse” av Sverker Sörlin. Den som förväntar sig att få läsa hur dessa giganter tränar blir nog lite besviken. Visst får man en liten inblick i hur de båda springer genom myrar och uppe på fjällen.

Ur träningsperspektiv är det mest intressanta hur han diskuterar den ”norska filosofin” - ”rolig langkjøring” det vill säga mängträning eller långsamma långpass.
Ett stycke ur boken som illustrerar detta är:
- Petter har du koll på din puls?
- Neeeii
Därefter saktar Petter ner och går… rolig langkjøring alltså.
Är detta rolig langkjorning på norska?



Rolig langkjøring är alltså grunden för att bli en bra skidåkare, eller inte bara en bra skidåkare utan grunden för att bli bäst. Även om det inte står rakt ut så kan man ana att det var tuffa intervaller med 4 veckors schema som petade Marit från toppen. Med den norska filosofin kom hon sedan tillbaka bättre än någonsin.

Ur löpningsperspektiv då?
Efter mina fystester så fick jag rådet att köra lugna långpass, det vill säga rolig langkjøring för att bygga uthållighet. Förklaringen var att om jag körde rolig langkjøring så skulle jag sedan orka springa i snabbare fart än vad jag gör nu.

I min skalle tänker jag ibland tvärt om, att jag borde springa fortare fast kanske kortare för att bli snabbare och orka hålla samma fart en längre tid. Och allteftersom öka längden jag orkar springa fort. Enligt den norska filosofin var det dock detta som knäckte Marit.

Hur tänker ni gällande rolig langkjøring, intervaller och tempopass?

Igår körde jag ett lång intervallpass.
15min uppvärmning följt av
2x12min i tävlingsfart, de gick i ca 4:20, när det nu blivit min tävlingsfart vet jag inte, men jag orkade hålla ihop det trots den kuperade terrängen på min hemliga plats för detta. Pulsen skenade inte heller utan jag var lugn och det var benen det var fel på faktiskt. Dom fick lite syra. Vilket igen bollar mig tillbaka till frågan om det inte är rolig langkjøring som behövs för att bygga uthållighet i benen och orka hålla denna fart i säg 42km eller skall jag istället försöka hålla farten längre och längre för varje gång?

I morse körde jag mitt Tabataintervall styrkepass.
20 sek vila följt av 10 sek jobb x8
Chins
Frivändningar
Armhävningar
Sit-ups
Kettlebells sving

Nöjd med passet, var rätt jobbigt. Inte döden men fick köra igenom kroppen på ett bra sätt, tror benpasset är värre.

1 kommentar:

  1. Jag googlade "rolig langkjöring" efter att ha hört P1 Vetandets värld idag kl 12.00 som hade en intervju med författaren till boken med anledning av det norska skidundret. Så kom jag till din blogg. Här ett svar från mig på din fråga. Jag instämmer i den norska träningsfilosofin: uthållighet tränas genom långa pass i lugn fart med vilopauser. Snabbheten däremot tränas genom korta intervaller. Långa pass är A och O vid träning för distanser på 5km och längre. Två-tre ggr i veckan är en lagom mängd för snabba intervaller har jag hört.

    SvaraRadera