Det går framåt

Dessa dagar har varit ett riktigt pussel och stressigt för att göra det hela lite värre så fick jag också nackspärr i tisdags. Har haft lite ont i skuldran från och till och tyckt att jag tappat lite kraft i simningen. Det blev liksom sedan värre och värre och så kunde jag inte röra huvudet sen blev handen iskall och så i tisdags började pekfingret att rycka helt okontrollerat samtidigt som latsen krampade ihop sig på ett sätt jag inte trodde var möjligt.

Då kan man inte längre neka till att något är galet, men efter en sväng till Access rehab så blev handen varm och fingret slutade rycka. Men jag är ännu öm i nacken och skuldran. Tog vilodag igår och idag riktigt kröp det i kroppen på mig, dels av lust att träna men också för all stress inför lördag. Så trots att naprapaten sa att jag inte borde så tog jag chansen och drog iväg på en runda i dag. Helt utan att ha bestämt tid och distans så drog jag ut. Nej nu ljög jag, jag försökte att inte bestämma men innert inne så ville jag köra över 70min.

Att få träna är verkligen att få ta en paus och rena kropp och själ. Jag tänkte inte så mycket utan bara sprang, tog en av favorit rundorna nämligen Årstaviken runt.

När jag kom hem antecknade jag  mitt pass i min träningsdagbok. 14km tid 1:18 snittfart 5:45, puls 153.
Även om jag ännu inte är där jag var i november så går det framåt, steg för steg. För 4 veckor sedan sprang jag 12km på 1:12 snittpuls 160 och snittfarten 6:04. För min egen skull så vill jag tillägga att detta är mina långpass det ska alltså vara lugnt och kontrollerat och helst inte puls över 160

Jag kan också rekommendera detta med träningsdagbok, det är riktigt kul att kunna gå tillbaka och se sina pass och resultat. Är ju lite gammeldags så jag kör bokvarianten, dessutom kan man göra sin träningsdagbok lite mer inspirerande.

Min egen designade träningsdagbok