Resultat stress

Det har nog inte undgått någon att det är Stockholm Marathon på lördag, eftersom jag hastigt och lustigt blivit sjuk så skulle man ju kunna tro att jag skulle vara med men nope det hade jag inte tänkt. Lekte med tanken när jag var och kollade på spektaklet förra året och visst vill jag, vill väldigt gärna det men bestämde mig redan då för att detta är "Klassiker året" och att springa sin första mara 14 dagar förre sin första Vätternrunda tyckte inte ens jag var någon bra idé. Tur var kanske det med tanke på mitt knä så hade jag varit måttligt stressad nu.

Inför denna stor helg som är kulmen, målet och den stora drömmen för många så är det inte konstigt att många upplever stress. Man har satsat; sprungit långpass, intervaller och drömt om dessa 42km. Sedan tror jag inte att siffran 42 är den enda siffran man drömt om. Många har nog också drömt om den siffran som står vid målgången, kommer det stå 3.58 eller 4.02 kanske står det till och med 2:47 men hur ska jag reagera om det står 3.06? Sub 5, sub 4 eller sub 3 till och med avsett vilket så är det nog många som är lite stressade.
Har jag gjort vad jag kunnat, kommer jag nå mitt mål och vad gör jag om jag inte gör det?
Täten i Stockholm Marathon 2011.

Nu väntar sig kanske någon att det ska komma några smarta råd nu. Nope, inte från mig inte.
Klart det är så, når du inte ditt mål så kommer du bli besviken. Kanske sluta springa marathon eller bara bli extra taggad till nästa år. Detsamma kan faktiskt hända även om du når dina drömmar då kan jag lova att nya drömmar kommer och så kommer du uppleva samma stress nästa år igen.

Själv sitter jag och tänker på Vätternrundan. Vilken tid ska jag göra? Hur kommer det att gå?
Jag har ingen aning, visst drömmer jag om någonstans kring 12-13 timmar men har ingen aning, det kan likaväl ta 15 tim. Självklart vill jag göra en bra tid, en tid jag kan vara stolt över och berätta om och det skulle vara där kring 12-13 timmar. Men kommer jag vara besviken om det blir 15 tim?
Troligen. Men jag tror att kanske 14-15 tim är mer realistiskt.
På Vätternminglet så frågade jag Camilla.
- Vad ska du cykla på?
Camilla svarade, helt självklart:
- Jag vet inte, får väl se vad det blir när jag kommit i mål.
Önskar att jag kunde känna så och inte känna resultat stress. Göra mitt bästa så ser vi vad det står på klockan när jag rullar in...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar