Det är inte rätt kvinna på rätt plats!

Söndag, lånpassens heliga dag. Solsken utomhus och tjeprunt knäet. På väg mot badet såg jag flera som var ute och sprang eller joggade eller tog sig fram på ett sätt som skulle likna något av det. Och jag kan inte hjälpa att jag tänker att livet är allt bra orättvist. Varför kan de som hasar sig fram utan att ens försöka, de tar säkert samma runda 2 gånger i veckan och har aldrig kört Hammarbybacken upp och ner tills tårarna sprutat, varför kan dom springa och inte jag?

Kan inte låta bli att tänka att det faktiskt vore bättre om någon av dem hade ett ihop tjepat knä istället för att jag ska ha det. Som det är nu är det liksom inte bästa kvinna på bästa plats!

Men jag är inte bitter, blev långpass i plurret istället eftersom jag inte ens fick lov att cykla idag (ska vänta 48 tim efter stötvågorna innan man anstränger knäet) Körde en mass teknik, övat på allt det coachen sagt till mig att öva på. Börjar få in det där med höften nästan naturligt. Dessutom investerade jag i paddlar igår, shit vad kul det var att simma med paddlar. Gick så snabbt att jag bokstavligen körde in i kaklet första 25:an. Hittade ny favorit 100m progressivt.

Mina paddlar. 199kr på Addnature