Känner ni till Edward A Murphy Junior? Han arbetade som ingenjör för USA:s flygvapen under 1940-talet. Men han är mest känd för att ha formulerat en lag som lyder som följande:
Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet
I går under den inplanerade intervallträningen (planen var 3km uppvärmning + 3X7min + 2km ner jogg) så kan man säga att jag bekräftade denna lag. Uppvärmningen gick bra, lätt tempo ökade lite för varje kilometer, skolboks upplägg ni vet, Drog igång första intervallen kändes bra, lite konstigt i ryggen och sätet men det har ju spökat en tid. Andra intervallen gick inte lika bra. Det högg till i skinkan, stannade upp sträckte ut. Det var här det fanns två vägar, kliv av gå in i duschen, ring din naprapat eller på ett igen. Det fanns två sätt att göra det på och ett av sätten leder till katastrof, gissa vilket jag valde?
PANG! Benen vek sig, jag sjönk ihop ner på knä. Löpbandet fortsatte gå under mig, medan jag stod där på knä. Tårarna kom, tankarna snurrade. Lustigt nog vet ni vilken låt som just då kom i hörlurarna?
I’m a fighter, I am a survivor…
För att göra en lång historia kort fick mina älskade kollegor på SATS Regeringsgatan hjälpa mig, inte en ledig naprapat i hela Stockholm. Brorsan drog lite trådar och jag fick en till på Accessrehab. Om inte annat så får jag behandlig av samma naprapater och sjukgymnaster som de riktiga löparna hann jag tänka.
Manipulation av ryggraden och 30 minuter senare var det lite bättre. Vi hade diskuterad löpning också, kilometer tider och upplägg, Berlin maraton…
Han lovade att jag skulle springa nästa långpass om 2 veckor om jag låg helt stil i 2 dagar och sedan startade försiktigt.
Idag gör det inte lika ont, kan vara voltaren salvan och tabletterna, gillar att överdosera. Men jag ligger stilla, helt stilla.
Så har ser livet ut i för den som drömmer och att bli löpare och drabbas av ryggskott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar