2012- året då jag lärde mig en läxa

Ett år har gått. Förra året vid denna tid skrev jag att 2012 skulle bli mitt år, såg framemot hela året och man kan lugnt säga att mycket hände.

I november 2011 skadade jag mitt knä, en skada som påverkade hela 2012 och det finns en viss känsla som återkommit under hela året som jag nu lämnar vid dörren när jag kliver in i 2013. En bild säger mer än 1000 ord!

Första delen av året tillbringade jag med att förbereda mig för Vasaloppet. Dåligt med snö i Stockholm gjorde att jag tillbringade många timmar med att åka runt, runt en sjö men också med att stå och staka på Skierg. Rekordet blev nog 3 timmar…Åkte Värm(dö) (f)loppet som var hemskt med snöslask, plusgrader och jag undrade hur jag skulle överleva Vasan.  

Så ser en skidåkare ut...

 På bloggen var ni många som läste och kommenterade mitt inlägg om Biggest looser 

4 mars stod jag vid starten inför ett av Sveriges mest mytomspunna lopp- Vasaloppet. Nu när jag läser min racereport så var jag kanske lite väl negativ eller så har tiden gjort sitt för att jag ska glömma hur det var. Men jag var otroligt stolt över att klarat det!

Det bästa med Vasaloppet var målgången!

När jag återhämtat mig så började jag simma. Jösses, första passet körde jag med Johan i Eriksdalsbadets 50 m bassäng och jag orkade inte ens simma 50m frisim. Haha gissa om jag undrade hur jag skulle klara mig i 3 km öppet vatten på Vansbro. Men skam den som ger sig, jag övade och övade. Kontaktade Josefin Lillhage och fick ovärderlig hjälp med teknik. Hittade glädje i simningen, längtade till bassängen. Första passet i utebassängen är historisk, hade misstagit mig och trodde bassängen var 25 m, skulle simma 2,2km och det var hemskt och det tog sådan tid, över en timme. Jag tror nästan jag grät när jag gick upp. Senare visade det sig att bassängen ju var 50 m och jag simmar 4,4km på strax över timmen.

Fick också Scotty och började cykla. Hatade att cykla detta från början. Men så träffade jag en kompis cykel Anna. Tillsammans tillbringade vi åtskilliga timmar på cyklarna och blev bättre och bättre. Tillslut var det nästan kul. Samlade ihop 80mil innan starten gick på Vätternrundan. Och lärde mig en hel del om att olika idrotter medför olika saker att tänka på....

Vätternrundan var ju en blöt och kall historia. Tog sista pencilinen på morgonen och var inte direkt frisk. Helt idiotiskt egentligen. Rekord många bröt, vi beslutade oss för att inte stanna utan sänka farten och hålla oss cyklandes. På slutet blev det sol och jag spurtade för tidigt.

Team Anna inför starten!

Hann knappt torka innan det var dags för Vansbrosimmet. Jag var så nervös, ussh. Jag minns känslan när jag hoppade i och hela jag stelnade för det var så kallt. Jag kom inte igång och simma på länge men sedan så släppte det och jag bara gled på. Härlig känsla, jag drog på mot slutet såg mannen på stranden och ville impa och ökade ännu mer. Slog handen i plattan och tänkte att jag klarade mig nog under 1 timme. Kom upp hör mannen ropa, tror han säger 59 och blir så glad. Kan ni tänka er hur glad jag blir när jag förstår att han ropar 49!

Inför mitt första simpass utomhus!

I början av hösten händer det en del kul, dels får jag vara med i Gainomax sports team. Men jag blir också inbjuden till Asics och får morgonjogga med ingen mindre än Lisa Nordén hur stort var inte det!

Knäet är bättre och jag börjar springa, går jätte bra och jag går från klarhet till klarthet tror verkligen att nu är knäet bra. Men strax innan Lidingö så brakar det ihop. Lidingöloppet blir en plåga i sig och jag staplar in på en pruttig tid.

Äntligen i mål!

Men i och med målgången så har jag klarat En Svensk klassiker, det är stort för mig!

Bestämmer mig för att satsa på simningen, börjar simma med Neptun och kör hårt. Det slutar med en trasig axel som tvingar mig från att hålla upp från simningen i över 1 månad.

I slutet av året bestämmer jag mig för att ta tag i mina problem. 2012 har kantrats av skador och sjukdomar och jag börjar inse att jag gör något fel. Jag skär ner på träningen, tar bort i princip allt som är konditionsträning. Gör bara rehab och börjar med yoga, halverar träningsmängden i antal timmar och får också hjälp med kosten.

Egentligen skulle jag vilja säga att 2012 var ett skit år. Året då nästan inget gick som jag ville, året då kroppen sa stopp. Till en början gjorde detta mig arg men så här i Backspegeln så var det kanske bra. 2012 får bli lärdomens år.  Att göra En svensk klassiker var tufft för mig. Det är 4 stora tuffa lopp och jag vill ju alltid göra mitt bästa och det påverkade mig negativt. Jag lyssnade inte på min kropp och det fick jag betala för. Men samtidigt är 2012 ett år jag är stolt över, jag övervann rädslor och vågade tävla trots att jag spydde som en gris innan de flesta starter så lärde jag mig att jag tar mig igenom det ändå.

Till framtiden tar jag med mig vissa saker

• Kontinuiteten är viktigare än det enskilda passet – våga vila!
• Galna grejer är ofta idiotisk och skadligt – du har ingen nytta av att åka rullskidor i 4 tim och sedan springa i 2
• Maten är viktigare än man tror, alla dieter är skit och viktigaste är att hitta en kost som passar mig
• Insidan är viktigast fokuserar på att bygga upp core muskulaturen och det gör skillnad kan plötsligt stå på huvudet
• Jag kan tävla